Schlager-Micke

2015-02-07
14:28:21

Dags att börja blogga igen då :)

Så var det igång igen! För nionde året i rad ska jag följa Melodifestivalen på den här bloggen. Jag tänker likadant inför varje år. Att i år hinner jag faktiskt inte. Det är för mycket att göra nu. Jag lägger ner bloggen. Men sen när det drar igång så kan jag bara inte låta bli :-) Jag måste bara få ut all tankar, åsikter, konstiga statistiska uträkningar (som jag är evigt tacksam att fler än jag är intresserad av). Så även om jag numera jobbar som lärare (ni vet det där yrket som inte är ett ”9 till 5-jobb” utan ett ”9 till 9-jobb”) så kommer jag att slänga ut lite blogginlägg även under årets MF. 

 

I år har ju SVT ändrat från 8 låtar per delfinal till 7. Och för min symmetri-hjärna så är detta ett problem. Jag gillar ju att jämföra placeringar mellan olika år men hur ska man tänka nu? Är en 7:e plats i år likvärdig med en 8:e plats 2002-2014? Är en finalplats i år med tolv finalister likvärdig med en finalplats från förra året? Jag förstår att det här inte tillhör livets mest grundläggande frågor men spontant tycker jag att det är synd att man minskat antalet bidrag. 

 

Jag tycker knappast att bidragen har tagit för mycket plats tidigare år. Men samtidigt förstår jag fullt ut att MF inte bara är en tävling utan framförallt lördagsunderhållning och att SVT vill göra programmet mer ”luftigt”. Det tolkar jag som att allt inte ska vara så sekund-anpassat och perfekt rakt igenom och det ligger något i det. Melodifestivalen tenderar ibland att bli för perfekt. Om man tittar på en festival för 30 år sen så var det definitivt inte så. Du kunde Lennart Swahn klampa in för sent i programmet, dra obegripliga oneliners som ingen människa fattade och glömma bort artisternas namn utan att det på något sätt bekom honom. Jag älskar det! Det finns en fantastisk charm i ett TV-format där allt inte är planerat i förväg utan en programledare får för sig att säga lite vad som faller in. Jag hoppas att det blir mycket sånt i år. 

 

Sanna Nielsen och Robin Paulson som programledare känns på pappret alldeles utmärkt. Robin är den typen av komiker som har så pass mycket värme att han kan gå hem i alla läger. Och även om Sanna inte varit programledare tidigare så känns hon som ett proffs i allt hon gör. Varje gång hon står på scen är hon perfekt förberedd. Det tror jag att hon är nu också. Karaktären Filippa Bark har jag inte varit särskilt road av tidigare när jag sett henne. Så spontant jublade jag inte direkt över det namnet men jag hoppas att jag blir motbevisad. Rapporterna från genrepet säger att hon var bra. 

 

Slutligen låtarna då. Jag har ju bara lyssnat på 30 sekunder av dem och genom åren har jag blivit lurad många gånger av de där 30-sek-klippen då de ibland väljer ut helt obegripliga partier av låtarna. I delfinalen 2012 i Växjö till exempel skrev jag på Facebook efter genomlyssningen ”Om Sean Banan är det enda som är bra i en delfinal, ja då är det illa”. Den delfinalen innehöll en låt som hette Euphoria och sedermera vann Eurovision…

 

Med detta sagt (nu har jag väl slängt in alla reservationer som finns) så tycker jag att låtarna låter okej. Det är ingen låt jag fastnat riktigt för än utan startfältet känns mer jämntjockt (med undantag för låten pappa som rimligen borde vara chanslös). Sting känns inte lika direkt som Saades två tidigare låtar, Manboy och Popular. Samtidigt hade det varit helt meningslöst för honom att försöka kopiera sig själv när han haft sådana framgångar. Folks tålamod är mindre än man kan tro. Men det skulle förvåna mig mycket om Saade inte går direkt till final. Molly Pettersson Hammar minns jag från tiden i Idol och vet att hon har en fantastisk röst. Även om låten inte tilltalar mig fullt ut så känns ändå utgångstipset som att hon tar den andra finalplatsen. Den stora frågan är hur det går för Jessica Andersson. Folket brukar inte vara nådiga mot gamla godingar som återvänder till tävlingen och låter ungefär som förr. På pappret så borde detta vara en flopp. Det som kan rädda henne är att de andra deltagarna underpresterar. I så fall kan tittarna mycket väl tänka ”äntligen instabil artist man kan lita på” när Jessica intar scenen. Men spontant lutar jag åt flopp för Jessica. 

 

Ikväll får vi se!


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: