2011-03-18
00:02:08
Utvärdering av Melodifestivalen 2011
Ni tycker säkert att jag utvärderat färdigt vid det här laget men en noga genomgång moment för moment kan aldrig vara fel. Hur skötte sig Rickard och Marie? Hur var pausunderhållningen? Vem var årets riktiga kalkon? Jag gör som jag brukar vid det här laget och delar upp festivalen i olika delar som bedöms var för sig.
Programledarna
Det vore fel att säga att Rickard och Marie gjorde succé. Men det vore lika fel att säga att de gjorde bort sig. De kommer inte att gå till Mf-historien för sin programledarinsats men jag tycker inte att det gör så mycket. För första gången på många år var programledarrollen nedtonad. Det var ytterst lite fokus på PERSONERNA Rickard Olsson och Marie Serneholt och jag tycker att det känns helt okej. Rickard är iof en gammal favorit som jag tycker briljerar med sin naturlighet allt som oftast. Hans "putslustighet" fanns det inte riktigt utrymme för här vilket möjligen kan vara lite synd. Marie hade jag stora farhågor om, men jag tyckte att hon skötte sig okej. Men hon hade gärna fått komma av sig fler gånger. Jag tycker nämligen att det var just när hon sa fel eller tappade kontrollen som hon blev bra - för då var hon naturlig. 
Artistpresentationerna
Jag gillar idén med förhören och att ordern kom från Carl Bildt (bara att se Bildt i ett sånt här sammanhang är ju humor i sig). Det var ett roligt sätt att närma sig artisterna på och en mildare form av roast (en humorgenre som jag faktiskt gillar) men problemet var att det blev på tok för mycket upprepningar. När man börjar kunna en sketch försvinner vitsen med den och så kändes det på slutet då det mest blev krystat. Roligast var när Christian Waltz slog sönder Janne Schaffers gitarr samt gästspelen från Leif Silbersky.
Harry Cane
Det mesta har redan sagts om det här utskällda humorinslaget som pausnummer. Jag kan bara säga att jag håller med om allt som sagts. Det här kalkonernas kalkon i år!
Ändringarna i röstsystemen
Succé! Att fördela poängen proportioneligt i finalen var en ändring som jag efterlyst länge och som borde ha gjorts för länge sen. Jag hoppas verkligen att detta inte var något tillfälligt expriment. Det här systemet är här för att stanna - liksom den internationella juryn. Det är det bästa sättet att få in objektivitet i den här tävlingen. Jurygrupper som skiter i vem som är vad i Sverige utan röstar på det de ser och hör under tre minuter. Med andra ord - röstar som tittarna i Europa. Jag tycker dock att dessa grupper ska vara minst 10 pers i varje grupp. Och att man byter ut San Marino som jurygrupp till nästa år...
2011-03-16
23:58:56
Aftonbladets omröstningar kan ha varit fejkade
Aftonbladets omröstningar brukar normalt sett vara en av de tydligaste indikationerna på slutresultatet i Melodifestivalen. Den som har toppat aftonbladets omröstningar inför finalen har under de senaste åren varit den slutliga vinnaren av hela tävlingen. Men i år skilde det sig från andra omröstningar. The Moniker seglade upp som en favorit i deras undersökning och fick till slut överlägset mest stöd. Detta i en undersökning med över 40000 deltagare så det resultatet borde ju ha varit representativt för slutresultatet men det var det ju knappast.
Och nu visar det sig att Aftonbladets undersökning mycket väl kan ha varit fejkad. Poplight har noga studerat utvecklingen på deras omröstning inför finalen och har stött på en hel del märkligheter. Antalet röstande ökar oproportioneligt mycket vid två tillfällen och den totala röstningssumman blir ovanligt stor. Vill Aftonbladet höja sina egna siffror genom att klicka själva? Och har de något egenintresse i att höja resultatet för någon enskild artist?
Hela granskningen kan ni läsa här
2011-03-16
00:19:13
Startnummer 8 för Eric Saade
Startordningen semifinal 1
1. Polen
2. Norge
3. Albanien
4. Armenien
5. Turkiet
6. Serbien
7. Ryssland
8. Schweiz
9. Georgien
10. Finland
11. Malta
12. San Marino
13. Kroatien
14. Island
15. Ungern
16. Portugal
17. Litauen
18. Azerbaijdjan
19. Grekland
Startordning semifinal 2
1. Bosnien & Hercegovina
2. Österrike
3. Nederländerna
4. Belgien
5. Slovakien
6. Ukraina
7. Moldavien
8. Sverige
9. Cypern
10. Bulgarien
11. Makedonien
12. Israel
13. Slovenien
14. Rumänien
15. Estland
16. Vitryssland
17. Lettland
18. Danmark
19. Irland
Startordning final
(Övriga startnummer lottas efter att respektiva semifinal är avgjord)
11. Frankrike
12. Italien
14. Storbritannien
16. Tyskland
22. Spanien
Kommentar:
När det gäller startnummrena i ESC så kan man knappast säga att ett visst nummer är så mycket bättre än något annat. Generellt har det alltid varit en fördel att ligga i den senare halvan av startfältet jämfört med att gå ut tidigt. De senaste 15 åren är det ytterst få vinnare som haft ett tidigt startnummer. Oftast ligger vinnaren i mitten eller i slutet av startfältet. Men i en semifinal gäller det ju inte i första hand att vinna utan att gå till final och det gör trots allt 10 av 19 låtar. Jag tror därför inte att själva startnummer 8 betyder varken till eller från för Eric Saades chanser att gå vidare. Däremot spelar det roll vilka länder man har att fajtas mot och där har Sverige i mitt tycke fått jackpot i år.
Det finns vissa länder som alltid (av olika skäl) går vidare till final. Det handlar främst om Turkiet, Ryssland, Grekland och Armenien. Samtliga dessa länder har hamnat i den första semifinalen och det innebär att Sverige slipper möta de.
Nu har jag inte lyssnat in mig på alla låtarna i år än så där kan jag inte göra någon närmare analys av moståndet. Men man kan lugnt konstatera att många av de länder Sverige kommer att möta har ett uselt facit i att gå vidare från semifinalen i Eurovision.
2004 infördes systemet med en semifinal och 2008 utökades den till två semifinaler. Under de här åren har Sverige misslyckats att gå vidare från semin en gång. Och det är ett mycket bra facit jämfört med Sveriges motståndare i semifinal två. Se här:
Österrike och Slovakien har hittills aldrig avancerat från en semifinal. Nederländerna har inte gjort det sedan 2004 och Belgien har lyckats med det en enda gång på sex försök. Detsamma gäller Bulgarien, Slovenien och Estland, de har bara gått vidare från semifinalen en enda gång. De mest meriterade länderna som Sverige ställs mot är Ukraina och Bosnien-Hercegovina som aldrig misslyckats med att gå till final.
Vad har då det här för betydelse, det är ju nya låtar man tävlar med varje år? kanske någon invänder. Visst är det så men helt oviktig är inte sådan här statistik. Alla länder har absolut chansen att vinna. Alla länder kan få poäng från alla, men vissa länder har en tendens att oftare få poäng - i synnerhet från vissa länder. Förra året tvingades Anna Bergendahl möta såväl Ukraina, Turkiet och Armenien. Dessutom visade det sig att de fyra bästa låtarna från Sveriges semifinal placerade sig högre än den bästa från den första semifinalen. Den här gången ser det ut som att Sverige hade större tur i lottningen.
2011-03-14
22:51:01
Love generation var bara några hundra röster från final
Nu har äntligen samtliga röstningssiffror släppts och de presenterar alltid något intressant. Om du själv vill titta igenom siffrorna så har du de här
Många saker är intressanta, här kommer ett axplock:
# Love generation var närmare final än vad man kan tro och då handlar det inte om Andra chansen (där var de tämligen chanslösa mot Sara Varga) utan om delfinalen i Malmö. Linda Bengtzing var bara drygt 700 röster före Love generation då hon vann delfinalen och gick direkt till final. Och i omgång två så blev gruppen snuvade på finalplatsen av Nicke Borg för att sen hamna i Andra chansen. Ja det var "stolpe ut" för Love generation helt klart.
# I princip alla bidrag som gick vidare från första omgången fick fler röster i omgång två. Ett stort undantag är Lasse Stefanz som fick betydligt färre röster i andra omgången. Vissa har framfört teorin att idoldeltagare och andra tonårsidoler har en fördel eftersom deras publik röstar flera gånger medans de äldre nöjer sig med att rösta en gång. Jag tror att den teorin är ganska generaliserande men det här ger iof teorin lite vatten på sin kvarn.
# Just delfinalen i Malmö var den överlägset jämnaste av de fyra. Faktum är att just nämnda Lasse Stefanz bara var några tusen röster från att VINNA delfinalen i Malmö och gå direkt till final!! Hade det inträffat hade jag fått en smärre chock i TV-soffan.
# Swingfly låg bara på fjärdeplats efter den första omgången men ryckte upp sig ordentligt i omgång två och gick förbi såväl Jenny Silver som Pernilla Andersson
# De stora förlorarna lyser med sin frånvaro den här gången. Inget bidrag kom klart sist. Simon Forsberg fick sammanlagt minst röster men det handlar bara om några hundra rösters skillnad mot Sara Lumholt och Dilba.
# Brolles röstningstatistik är förbryllande (eller ska jag skoja till det och säga "förbrollande"? Nej, jag hoppar över det;). Han fick inte tillräckligt med röster i omgång ett i sin delfinal men hysteriskt mycket röster i den andra omgången (bara Eric Saade fick fler röster i en omgång i delfinalerna). Sen när det är dags för final så tappar han röster igen. Jag som trodde att han hade pålitliga fans
2011-03-14
15:22:34
Vad hände med "Mellon"?
Jag förstår absolut SVT i det här fallet. Schlagern är ju endast en liten del av det musikaliska utbudet i tävlingen (vad som nu definieras som en schlager, därom kommer de lärde att tvista in till dödsbädden) och är intimt förkippat med arvet från Lasse Holm, Kikki Danielsson, Herreys mer mera. Det symboliserar det som tävlingen var förr och med tanke på att Melodifestivalen benämndes som "Schlager-SM" i TV-tablåerna år ut och år in så har det varit minst sagt svårt att tvätta bort schlagerbegreppet.
Och helt klart har det funnits ett behov av att förenkla namnet på tävlingen. Melodifestivalen är ett ganska långt ord för att vara en benämning på något som det trots allt pratas om väldigt ofta. Och för att inte alla ska prata om "schlagern" så gör SVT vad de kan för att ändra i det svenska språkbruket. Jag vet inte om de har lyckats i de breda folklagren men i många etablerade tidningar står det fortfarande "schlagern" som en fet smäll i Christer Björkmans ansikte.
Ni som läst min blogg under de här intensiva veckorna har kanske märkt att jag konsekvent undvikit att använda just begreppet "Mello". Jag tycker på något sätt att det känns krystat att använda i syfte att tvätta bort ett annat begrepp. Jag skriver inte gärna "schlagern" heller utan föredrar att skriva MF och Melodifestivalen. Och Eurovision Song Contest blir ju enkelt nog bara Eurovision eller ESC. För det finns väl ingen vettig människa i Sverige som säger det officiella svenska namnet Eurovisionsschlagerfestivalen??
2011-03-13
23:09:37
Saade-hyllningar och Linda-rasande i pressen
En betydligt mindre raljant och betydligt mer respektfull ton har Expressens Anders Nunstedt som menar att Popular är en låt som "låtermer Eurovision än Melodifestivalen" och att Saade kan vinna hela Eurovision. Sådant är alltid svårt att spekulera i men i nuläget uppskattar jag allt positivt som nämns om tävlingen och som bringar en gnutta hopp och framtidstro.
Annars så har Expressen som vanligt den mest hårdvinklade journalistiken runt tävlingen. Det var intressant att se deras förstasida idag. Det handlade inte om vinnaren Eric Saade utan om Linda Bengtzings "bittra" kommentarer över hennes uteblivna stöd från svenska folket. Hon sägs såga Eric Saade som vinnare genom att säga att hon hade Danny som sin personliga favorit. Det finns inte ett enda nedsättande citat om Eric i artikeln men det behövdes tydligen inte. Och hon sägs vara bitter på svenska folket för de uteblivna rösterna.
Självklart är Linda besviken över resultatet. Varför ska man vara med i tävlingen om man inte vill vinna? Jag är så trött på den här rapporteringen som ska vinkla den minsta lilla kommentar som ett påhopp. Den har skapat en falsk sportslighetskultur där bara leenden accepteras och hyllningar av motståndarna. Kan det inte komma någon schlagerns Petter Northug till nästa års festival som blir förbannad när dom inte vinner och skiter fullständigt i artighet. Tillåt vinnarskallarna att få vara vinnarskallar även i Melodifestivalen! Vält greenroom, slå sönder hotellrum - Och hylla dom för det! Det här är en tävling!
Det finns självklart ljusglimtar i rapporteringen om MF även om det knappast är de traditionella medierna som står för den. Den utmärkta bloggen Schlagerprofilerna har rapporterat seriöst och ambitiöst under hela perioden. Jag har sällan hållit med de men Ken och Ronny är både kunniga och roliga i sina filmade schlagerstudior och sina många många blogginlägg.
Sajten Poplight (tidigare Gylleneskor) har också en mycket seriös och bra bevakning av Melodifestivalen och har också nämnt den attityd som vissa tidningar haft mot tävlingen i år. Gustav Dahlander skriver mycket träffande i en krönika att man mer än gärna letar skandaler i Melodifestivalen trots att organisationen allt som oftast är väloljad och korrekt. I Idol däremot höjs inte alls lika många kritiska röster trots godtyckliga uttagningar, fejkade klipp och att TV4 aldrig redovisar telefonrösterna. Där "puttrar de äkta skandalerna under ytan titt som tätt. Där finns verkligen ett behov av en kritisk journalistisk bevakning", skriver Gustav och jag håller fullständigt med honom på den här punkten. Det värsta är dock att det värsta under våren inte kommit än. Om den svenska pressen älskar att håna Melodifestivalen så älskar de ännu mer att massakrera Eurovision Song Contest...
2011-03-13
13:55:04
Eric är minst sagt "popular"
Segerrusiga Eric Saade och Fredrik Kempe efter storsegern igår
Det blev favoriten som höll. Eric Saade krossade glasrutor ända fram till seger igår och det finns flera positiva saker med gårdagens resultat.
Det viktigaste var att folkets favorit vann. Bara det gör en seger 100% legitim i mina ögon och här var det ju inget snack om saken. Marginalen till Danny var till och med större än vad jag trodde på förhand och det andra bra saken var att Eric även var internationella juryns favorit. Om än med liten marginal. Många satt på helspänn inför folkets röster, dock inte jag. Jag kände att Danny hade behövt ett rejält försprång om det skulle bli någon fajt om segern. Nu låg han till och med under inför folkets röster och då blev det ju en ren "Ericsgata". Fördelen med att Eric Saade även var internationella juryns favorit är att detta kanske minskar den ständigt återkommande (och lika tröttsamma) diskussionen om att "vi borde ha skickat tvåan istället".
Min personliga favorit, the Moniker, var starkast i det övriga startfältet bakom de två giganterna och jag är mycket nöjd med att han kom så högt som på en tredjeplats. Det visade ju sig också att jag hade underskattat hans stöd från den internationella juryn. I östeuropa gick han hem riktigt bra med en tolva från Ryssland som topp. Att komma trea från Andra chansen är ett ovanligt starkt resultat. 
Något som också slog väldigt väl ut var röstningssystemet med proportioneliga röster. Det höjde både spänningen och underhållningsvärdet när man inte visste vilken nästa poängsumma det var som skulle delas ut härnäst och framförallt är det ju oerhört mycket rättvisare än det gamla systemet. Det skilde ungefär 2600 röster mellan Danny och the Moniker, 0,2 % av rösterna. Med det gamla systemet hade det skilt 22 poäng! (motsvarande ca 60 000 röster). Hur kunde vi behålla ett sånt idiotsystem så många år?
Allt var dock inte frid och fröjd med finalen igår. Det totala röstantalet som kom in var klart lägre än de senaste åren. Ja faktiskt det lägsta sedan 2003. Nu har det knappast bara att göra med vad folk tycker om låtarna. Det är samma tendens i andra tävlingar som också tillämpar telefonomröstning. Nyhetens behag att vi tittare får påverka slutresultatet är sedan länge borta och man väljer med allt större omsorg vilka tillfällen man ska lägga sina pengar på en röst.
I övrigt från finalen då? Här kommer ett axplock:
# Tendensen för Linda Bengtzing var densamma som i tidigare finaler. Många röster i delfinalen men i finalen sviker publiken. Att Linda fick minst telefonröster av alla är dock extra anmärkningsvärt då hon ju vann sin delfinal. Men det fanns fler folkliga artister som The Playtones, Brolle och - inte minst Sanna Nielsen - som konkurrerade om de folkliga rösterna.
# Sara Varga visade sig vara min stora överskattning. Trots alla som berörts av hennes budskap under veckorna som varit så var både tittarstödet och internationella stödet svagt.
# När ska en 80-talist få vinna Melodifestivalen? 90-talisterna Saade och Bergendahl har vunnit de två senaste festivalerna och innan det är det 70-talister och bakåt som vunnit. Detta är givetvis bara en slump, men en ganska rolig slump för en statistiknörd som mig:)
Jag har ingen aning om ifall det kommer att bli fågel eller fisk (eller varför inte Bratwurst?) för Eric Saade i Dusseldorf. Det som talar till hans fördel är utan tvekan det TV-mässiga nummret. Det är svårt att möta Popular med en axelryckning och Eric själv känns ju som så TV-mässig så man nästan undrar om han föddes i direktsändning.
Det som talar emot honom är att det blir ytterligare en Fredrik Kempe-komposition i ESC. De tre senaste åren har Fredriks låtar tävlat i Eurovision (Hero, La voix och norska My heart is yours) och placeringarna har varit synnerligen blygsamma, 18:e, 21:a respektive 20:e plats. Men Fredriks prestation ska inte underskattas. Med sin tredje seger är han nu riktigt stor i Melodifestivalhistorien.
Stort grattis Fredrik! Och förstås, stort grattis Eric!
2011-03-12
13:00:41
Betyg och tippning av finalen
Lets go!
1. Danny - In the club
Startnummer ett är en av de två "heliga" startnummrena och det känns logiskt att Danny fått en av de. Han är första utmanare till Eric Saade om segern med den här klubblåten som jag egentligen inte borde gilla. Den här typen av Justin Timberlakehyllning skulle så lätt kunna bli krystad och så oerhört mycket sämre än originalet men Danny är en av finalens skickligaste artister. Sången och dansen sitter perfekt och låten höjs bra många snäpp i de sista refrängerna där Danny snyggt fyller i mellan de ständigt återkommande "In the club". Det räddar låten från att bli allt för tjatig. Jag tror att Danny kan skatta sig extra lycklig ikväll eftersom jag tror att han får festivalens bästa placering - en andraplats.
betyg: 4
tippning: tvåa
2. Sara Varga - Spring för livet
Saras sång och budskap har gått rakt in i hjärtat hos TV-tittarna. Det är avskalat, äkta och snyggt och hon har ett tilltal i låten som skiljer sig helt från de övriga bidragen. Det gör att hon inte konkurrerar om några andras röster vilket är en klar fördel och det här är finalens dark horse. Jag har flyttat den här låten högre upp för varje dag i tippningen och jag inbillar mig att den internationella juryn kommer att gilla det här - trots att de inte förstår ett ord. Sara Varga har helt klart chans på platsen efter Eric och Danny.
Betyg: 4
Tippning: trea
3. The Moniker - Oh my god
Min stora personliga favorit. Vandrandes på ett rullband och med dansande svampar i bakgrunden får the Moniker den här Beatles-pastischen att bli finalens gladaste ögonblick. Det är en svår balansgång att göra enkel musik bra. Och det är en svår konst att sjunga en låt med en melodi som svänger som en jojo och kräver tio kilo falsett. Men The Moniker klarar detta alldeles utmärkt och kan dessutom kosta på sig att vara avslappnad på scen. Han har medvind i vadslagningen just nu och tittarrösterna lät bli många. Men något säger mig ändå att jruyrösterna blir färre. Den här typen av låtar brukar allt som oftast ratas av jurygexpertis och jag tror inte att The Moniker kommer att ha med slutsegern att göra.
Betyg: 5
Tippning: fyra
4. Brolle - 7 days and 7 nights
Jag har aldrig uppskattat Brolle i större utsträckning och därför känns det ju skönt att konstatera att jag inte är något större fan av låten heller. Förutsägbar bredbent pop/rock som inte bidrar med något nytt eller spännande. Man ska inte underskatta det stöd Brolle har ute i stugorna, men det finns fler i den här finalen som också går hem i de mytiska röda husen med vita knutar. Men Brolle är inte den starkaste av de i det här finalfältet.
Betyg: 2
Tippning: nia
5. E det fel på mig?
Här blir det tvära kast. Från den artist jag gillar minst till den jag gillar mest. Det finns något lika rakt och enkelt i Lindas person som i hennes turboschlagers. Även jag kan tycka att texten är lite väl fånig och att låten musikalisk inte är den mest nyskapande som gjorts. Men det känns som att fröken Bengtzing är den enda som kan göra sådana här låtar och komma undan med den, eftersom det alltid varit hennes varumärke. Hon gjorde den strålande i Malmö och i och med att hon vann den delfinalen borde hon automatiskt vara en vinnarkandidat här, men det är hon knappast. Vid tidigare finaler har stödet för Linda visat sig vara ganska svagt när det väl kommer till final. Kanske beroende på att folk ställer sig frågan om vi verkligen kan skicka sådana här bonnaschlagers ut i Europa. Jag tror dessvärre LInda kommer att bli besviken den här gången också.
Betyg: 4
Tippning: åtta
6. Nicke Borg - Leaving home
Gruppen Takida har blivit folkliga på att göra den här typen av rockballader och det har nog Nicke Borg alla förutsättningar att bli också. Det är en stark refräng och den är trovärdigt framförd av Nicke, även om jag har svårt att köpa hans nasala sätt att sjunga. Dessutom förstår jag inte hur hans stylist tänkte. En långhårig, tatueringsprydd hårdrockare i bröllopskostym och spelemansväst? Jag brukar inte bry mig om kläder men här blev krocken för stark. Jag föredrar att blunda och lyssna, för låten är bra.
Betyg: 3
Tippning: sjua
7. Swingfly - Me and my drum
Rap i Melodifestivalen brukar i bästa fall vara en inkvoterad kaffepaus. I sämsta fall är det ett uselt skämt. Swingfly har lyckats med något så briljant som en raplåt som är rikigt bra. I synnerhet refrängen som jag bara älskar och det är ju det som är rodret i schlagerskutan när en låt ska tävla. Swingfly är ensam i sin genre och nästan ensam i att sprida sådan glädje från scenen. Hans "Boom-Chicka-Boom"-ande är finalens mest svårtippade så mitt tips får landa i mitten.
Betyg: 5
Tippning: femma
8. Sanna Nielsen - I´m in love
Jag talade om usel styling när det gällde Nicke Borg och Sanna Nielsen är ju om möjligt ännu värre i den genren. I tantlook och Maria Abrahamsson-frisyr (Svenska dagbladets ledarkskribent som till och med är osexig för att vara en ledarskribent) tar hon sig an den här skaraschlagern som vi hört många gånger förr. Att Sanna lyckades vinna i Göteborg med den här låten säger något om hur skicklig hon är på scen. Min beundran för henne som artist är stor men jag tycker inte att den här låten är mer än ett kompetent hantverk.
Betyg: 3
Tippning: sexa
9. The Playtones - The King
Det inte ofta vi har rockabilly i finalen av MF och för mig är det välkommet, även om den här låten inte är något vi bör skicka ut i Europa. Den är full och såväl textmässiga som musikaliska klyschor men då jag inte lyssnar på den här musiken allt för ofta så känns det inte lika mycket gammal skåpmat som Sanna Nielsen. Och refrängen är det definitivt inget fel på. Men The Playtones får vara glada om de undviker sistaplatsen ikväll
Betyg: 3
Tippning: sist
10. Eric Saade - Popular
Ända sedan delfinalen i Linköping har Eric Saade varit storfavorit till segern och det finns ingen anledning att tro något annat. Saade har överlägset lägst odds, han spelas mest på Spotify, har flest visningar på YouTube med mera. Jag tycker att det här är mer ett storslaget TV-nummer än en storslagen låt. Saade är karismatisk och en skicklig dansare men en begränsad sångare. Det sistnämnda spelar dock mindre roll då körens mickar känns lika uppskruvade som Saades i den här låten. Jag tycker att den här är bättre än Manboy förra året och jag tror att vi får följa Eric Saade på scenen i Düsseldorf i maj.
Betyg: 4
Tippning: Seger!
2011-03-12
12:22:12
Jag fick vara enväldig Göteborgsjury
Lay your love on me i banjo-version, ett av bidragen i Smålandsfinalen
Dagen innan den stora MF-finalen, d.v.s. igår, hade tre P4-kanaler en alternativ Melodifestival. Det handlade om P4 Kalmar, P4 Kronoberg och min gamla arbetsplats P4 Jönköping. De tre P4-distrikten hade var sitt bidrag i tävlingen och det var alla grupper som gjorde tolkningar av gamla festivallåtar. P4 Jönköping hade gjort om Sommmaren som aldrig säger nej, P4 Kronoberg tävlade med en ny version av Det gör ont och P4 Kalmar hade en grupp som med banjo, fiol och andra instrument gjorde en nytolkning av Lay your love on me. Var kommer då jag in i det här?
Eftersom de valt att ha hälften folkets röster och hälften juryröster så fick det bli en stockholmsjury, en göteborgsjury och en malmöjury. Vi skulle poängsätta de här tre låtarna och sen skulle våra poäng stå för halva totala poängsumman. Den andra halvan av poängen var folkets röster, alltså radiolyssnarnas i de tre P4-kanalerna.
Den rutinerade radiomannen Kalle Oldby var enväldig Malmöjury, Annika Lantz stod för Stockholmspoängen och jag var alltså Göteborgsjuryn. Det var förstås oerhört hedrande att få så stor del av poängsättningen i tävlingen och dessutom vara i så fint sällskap. Samtidigt måste jag ju medge att det var ett dilemma också. Jag är ju principiell motståndare till jurygrupper i den här tävlingen eftersom jag anser att en persons musiksmak inte borde väga tyngre än någon annans. Men jag känner ju att jag hade varit en idiot om jag hade tackat nej till det här uppdraget och i går morse, fredag, så avlämnade jag mina röster och de blev så här:
1 poäng till P4 Jönköping och Sommaren som aldrig säger nej
2 poäng till P4 Kronoberg och Det gör ont
3 poäng till P4 Kalmar och Lay your love on me
Ni kan själva se bidragen här och avgöra om ni håller med mig eller inte.
Folket höll i alla fall med mig och segern gick till P4 Kalmar och Lay your love on me. Grattis Lifvens!
2011-03-11
10:37:43
The Moniker leder Aftonbladets undersökning
Aftonbladet gör alltid undersökningar inför finalen på hur folket tänker rösta och de brukar ofta stämma ganska bra. Det som är uppseendeväckande den här gången är att The Moniker toppar den undersökningen! Jag blir självklart glad över den läsningen då det är min absoluta favorit, men det är ändock uppseendeväckande. The Moniker blev trots allt slagen av två bidrag i sin delfinal som inte anses ha någon vinstchans i Globen. Och historien visar att folket sällan ändrar sig särskilt mycket under de veckor Melodifestivalen pågår.
Vinnaren i Globen har ALLTID vunnit sin delfinal och bidragen som kommer från Andra chansen placerar sig normalt 5:a, 6:a, 7:a ungefär (då räknar jag bort Caroline af Ugglas som visserligen gick via Andra chansen men egentligen vann sin delfinal). Den låt via Andra chansen som fått mest stöd av folket är Alcazars Not a sinner nor a saint som fick näst högsta poängen av folket i Globen och hamnade på en slutlig tredjeplats.
Men visst, i år är inte vilket år som helst. Reglerna är väsentligt annorlunda jämfört med tidigare genom att alla jurypoäng kommer från utlandet och folkets röster fördelas proportioneligt. Framförallt juryrösterna är svåra att förutspå. Med en svensk jury tror jag att the Moniker hade legat sist efter juryns röster (knappt efter the Playtones) och jag kan tänka mig att en utlänsk jury ser låten som ett skämtbidrag som Sverige inte bör skämma ut sig med i Europa.
Även om jag älskar The Monikers låt så tycker jag kanske inte heller att det är det lämpligaste valet att skicka till ESC. Och jag har svårt att tro att han har med segern i Globen imorgon att göra. Men jag är glad att han fick en andra chans och att allt fler har tagit till sig Oh my god.
2011-03-10
11:54:54
Låten Arja Saijonmaa ratade
En låt som är med på skivan är låten Om natten som Jessica Folcker framförde i MF 2005. Den låten sjöng Arja Saijonmaa in på demon och faktum är att jag gjorde en intervju med Arja hösten 2004 i samband med att jag gjorde ett längre radioreportage som handlade om finsk schlager. Intervjun var på telefon och faktum är att jag inte kunde använda någonting av den (trots att den var närmare 30 minuter) eftersom Arja var extremt omständlig och svarade på allt annat än det som var mina frågor.
I slutet av intervjun kom vi in på Melodifestivalen och att Arja skulle tävla kommande år och hon berättade då att hon valde mellan två låtar. Då hon märkte att jag var något av en schlagernörd så fick intervjun en märklig vändning då hon helt plötsligt fick ett väldigt förtroende för mig. Hon började beskriva de två låtarna hon valde mellan och ville att jag skulle ge råd om vilken hon skulle välja! Något som var ganska svårt då jag inte hade hört någon av låtarna...
Arja hade bara några få dagar kvar på sig att välja och hade oerhörd beslutsångest. Men hon sa att den ena låten var lite melankolisk och kanske behöver flera lyssningar medans den andra var lite mer direkt och uppkäftig. Mitt svar var väl att "man har ju bara en lyssning så då kanske den andra passar bättre". Den andra låten var Vad du än trodde så trodde du fel. Den valde hon - och kom sist! Den första låten var alltså Om natten som sen Jessica Folcker tog sig an.
Trots det nesliga resultatet för Arjas del så tycker jag att hon valde rätt låt. Vad du än trodde så trodde du fel tycker jag var en av de bästa låtarna 2005 och att den kom sist i en av tidernas sämsta delfinaler (Linköping 2005) är ju en ren skandal!
Min bloggkollega Oscar Ohlsson har haft vänligheten att lägga upp ett YouTube-klipp med demoversionen av Om natten, insjungen av Arja Saijonmaa. Och med risk för att tala i egen sak så står jag fortfarande fast vid att Arja valde rätt låt 2005.
2011-03-09
17:19:41
Till Stockholm för att se på TV
Och i år tror jag finalhelgen blir extra bra eftersom Melodifestivalklubben hyrt en lokal i centrala Stockholm där en middag ska avnjutas först och sen kommer jag att följa finalen på en storbildskärm i lokalen. Detta blir extra bekvämt eftersom alla andra stackars krakar som måste hasa sig iväg till Globen kommer att komma tillbaka till lokalen efter finalen och sen kommer det att festas där ända in på småtimmarna.
Så här vilt kan de gå till på lördag, vem vet:)
2011-03-07
22:33:33
SVT redovisar röstningssiffrorna
DUELL 1
Antal röster på 3:60-numret
Jenny Silver: 26 313
Love Generation: 27 014
Antal Radiohjälpsröster
Jenny Silver: 9 467
Love Generation: 10 854
Totalt antal röster under programmet
Jenny Silver: 35 780
Love Generation: 37 868
Antal röster på Radiohjälpsnumret från snabbreprisens start till röstningens avslutning
Jenny Silver: -2 838
Love Generation: -3 656
Resultat efter korrigering
Jenny Silver: 32 942
Love Generation: 34 212
Kommentar:
Det finns givetvis en teoretisk chans att Jenny Silver hade gått om ifall rätt nummer hade visats i snabbreprisen. Men det är osannolikt att alla röster på Jenny Silver i slutet är korrekta samtidigt som alla röster på Love generation är felaktiga. Förhållandet i röstantal före och efter missen är ungefär densamma så man får nog ändå dra slutsatsen att allt pekar på att Love generation vann den matchen, även om marginalen var knapp.
DUELL 2
Antal Radiohjälpsröster under programmet
Loreen: 10 937
Sara Varga: 18 718
Antal röster på Radiohjälpsnumret från snabbreprisens start till röstningens avslutning.
Loreen: -951
Sara Varga: -2 516
Resultat efter korrigering
Loreen: 9986
Sara Varga: 16 202
Kommentar:
Här har SVT valt att enbart redovisa rösterna som inkom till det dyrare nummret, både när rätt nummer och fel nummer visades (det billigare nummret hade ju korrekta nummer hela tiden så om någon röstade fel där beror det i så fall på ren klantighet). Tendensen är samma här som i duellen innan, dock med betydligt större marginaler. Sara Varga är överlägsen innan felet och hon är överlägsen efter det. De som röstar har troligtvis till största delen röstat rätt även när fel nummer visades.
DUELL 3
Antal Radiohjälpsröster under programmet
The Moniker: 17 380
Linda Pritchard: 11 118
Antal röster på Radiohjälpsnumret från snabbreprisens start till röstningens avslutning
The Moniker: -1 750
Linda Pritchard: -1 950
Resultat efter korrigering
The Moniker: 15 630
Linda Pritchard: 9 168
Kommentar:
Den här duellen bryter mönstret med de föregående. The Moniker är överlägsen innan felet medans Linda Pritchard faktiskt får fel röster efter att fel nummer dykt upp. Här finns det störst anledning att misstänka att folk har röstat på fel låt (en person, Markus, har ju redan erkänt att han är en av de om ni läser hans kommentar till texten om Andra chansen). Som tur vad är differensen så stor (i alla fall på det dyrare nummret) så det ska inte ha haft någon betydelse alls.
2011-03-06
20:06:23
Startordningen i Globen
1.In the Club
Artist: Danny Saucedo
2. Spring för livet
Artist: Sara Varga
3. Oh My God!
Artist: The Moniker
4. 7 Days And 7 Nights
Artist: Brolle
5. E det fel på mej
Artist: Linda Bengtzing
6. Leaving Home
Artist: Nicke Borg
7. Me And My Drum
Artist: Swingfly
8. I'm In Love
Artist: Sanna Nielsen
9. The King
Artist: The Playtones
10. Popular
Artist: Eric Saade
Kommentar:
Det här är en startordning som jag nästan hade kunnat lista ut rakt av innan den var satt. Man vet vid det här laget hur SVT (eller snarare Christer Björkman) resonerar när det gäller startordningen och det har väl varit uppenbart för alla att finalen har två stora favoriter - Eric Saade och Danny. Därför får de givetvis nummer 1 och 10. Allt annat hade varit en skräll. Den lite udda låten som sticker ut brukar få startnummer två - så också i år. Sen brukar följa några låtar som bedöms som chanslösa till segern, så också i år. Varken The Moniker, Brolle eller Linda Bengtzing lär komma topp-3 i Globen.
Nej det här är en match mellan Eric och Danny och om man ska vara lite extra nördig på det här med startnummer så brukar startnummer 1 alltid få mycket jurypoäng. Ett litet undantag var det förra året då Darin med startnummer 1 låg en bra bit efter täten efter juryrösterna. Annars har startnummer 1 oftast fått mest juryröster, eller näst mest. Det blev mycket intressant att se hur den internationella juryn bedömer det här startfältet. Men min gissning är att Eric Saade och Dannny kommer att få många poäng från båda håll.
2011-03-06
16:59:41
Röstningsstrul och "Oh la la"
Okej vi tar det tråkiga först - röststrulet. Idag är det det som dominerar snacket efter andra chansen och även om jag varit rejält irriterad på hur framförallt Aftonbladet gjort allt för att smutskasta tävlingen i år så ska jag inte sticka under stol med att det här var ett rejält problem. Tidigare missar bleknar jämfört med att fel telefonnummer visades i rutan under flera av duellerna igår.
Det är otroligt klantigt gjort av SVT, speciellt med tanke på att de här felen existerade även under genrepet på fredagen. Projektledaren för Melodifestivalen, Thomas Hall, sa igår att missarna inte påverkat resultatet men han vill ändå inte presentera röstningssiffrorna. Det ligger i linje med hur SVT gör varje år, att de visar alla röstsiffror först efter finalen. I vanliga fall är det en bra princip men den här gången borde man göra ett undantag så att man inte lämnar fältet öppet för spekulationer. Och jag köper inte resonemanget att felet inte har påverkat resultatet. Hur kan SVT veta det?
Jag gissar att de menar att vinnaren hade en övervikt i röstantalet även innan de felaktiga telefonnummrena visades. Men många som hade tänkt ringa och rösta tvekade säkerligen när de såg fel nummer i rutan och vem vet hur de hade röstat då? Det här är missar som inte får hända och vad som kan ses som ödets ironi i det här fallet är att senaste gången det var ett liknande röstningsfiasko var 2003 i andra chansen (eller tittarnas val som det hette just det året). Det var inte alls lika allvarligt den gången men programmet sändes i samband med Söndagsöppet och vem var det som var programledare då? Jo Rickard Olsson. Han har haft minst sagt oflyt kan man lungt konstatera.
Nu till låtarna och resultatet. Årets Andra chansen var stark, mycket stark och den var mer svårtippad än någonsin då varenda duell kändes som dött lopp. Mina chanser att vinna "Gissa resultatet" flög all världens väg med min tippning men jag var ju samtidigt glad att min stora favorit i år gick til final - The Moniker. Med sin gladlynta Beatleshyllning med dansande svampar i bakgrunden blev han en av finalisterna och där hör han hemma.
Sara Varga tycker jag nog också hör hemma i finalen. Hon sticker ut både textmässigt och musikaliskt och breddar startfältet i finalen med en låt som är stark i all sin enkelhet. Men det var otippat för min del. När Love Generation hade slagit ut Jenny Silver (den mest svårtippade duellen där jag till slut trodde på Jenny Silver) trodde jag nog att de skulle slå ut Sara Varga också men tyvärr lyckades de inte upprepa sitt fina framträdande från den första duellen utan var tillbaka på falsksång a´la karaoke och då var det tack och hej.
Shirleys Angels kändes från början som den låt i AC som hade minst i en final att göra. Välgjord men ointressant pop som samtidigt är totalt överkoreograferad. Pernilla Andersson var allt det Shirleys Angels inte var med en låt som var lika okonstlad som framträdandet och att hon slog ut änglarna var helt väntat i mina ögon.
Finalen blir nog väldigt mansdominerad då endast tre bidrag framförs av tjejer. Ojämställt kan tyckas men ska man se det hela i det perspektivet så är det verkligen tid för en kille att få vinna MF nu. Senast det hände var 2005 och innan det var det 2000 och en kille kommer att vinna 2011. Allt annat vore mer än en skräll.
2011-03-03
12:49:48
Summering av årets startfält
Många brukar utvärdera Christer Björkmans insats efter att hela Melodifestivalen är avslutad och kräva hans huvud på ett fat efter vart och vartannnat eurovisionfiasko som vi börjat vänja oss vid. Det är märkligt eftersom det är NU Christer Björkmans insats ska utväderas. Nu har vi hört alla 32 låtarna och hur resultatet blir sen har ju inte han med att göra överhuvudtaget. Nu kanske det låter lite väl förenklat att tala om enbart Christer Björkman. De är ju ganska många fler i produktionen för programmmet men Christers makt har i år varit större än någonsin. 
Som vanligt tillsätter han artisterna till de låtar som tas ut av en jury. Det arbetet har han haft i år också men ovanpå det så har han i år valt ut 15 av de 32 låtar som tävlat. Vilka 15 låtar det är har jag ingen aning om men om man ska jämföra med förra året så känns det ändå som att det finns klara skillnader mellan de 32 låtarna 2010 och 2011.
Förra året fick jag en stark känsla av att låtar deltog för att bidra till breddningen. Låtar som Singel med Frispråkarn och Hippare hoppare med Dogge och Andra generationen fick stå för rapgenren. I år upptogs den genren av Swingflys Me and my drum. Bara en låt men bra så mycket bättre.
Stop med Sibel, Manipulated med Hanna Lindblad, Headlines med Alcazar och Doctor doctor med Elin Lanto var alla representanter för någon slags dans/klubbgenre förra året och om man jämför de med låtar som Dilbas Try again, Dannys In the club, Annielas Elektrisk och Dance alone med Love generation så är det överlägset bättre kvalitet i år i mitt tycke.
Hårdrocksballaden 2010 hette Heaven or Hell med Crusified Barbara, i år Leaving home med Nicke Borg. Även där klart bättre i år.
Jag kan fortsätta rada upp genrerna och min slutsats i nästan alla fall är att årets låtar har en klart större hitpotential än låtarna från förra året hade. Men självklart finns det svagheter även i år för det är inte det starkaste MF-året någonsin, långt därifrån.
Melodifestivalen bedöms enligt mig inte efter sin lägstanivå. Lägstanivån har höjts år för år i tävlingen och enligt den variabeln kanske 2011 var tidernas bästa MF-år. MEN det är högstanivån som är intressant. När jag exempelvis tänker på 2006 så tänker jag på Jag ljuger så bra, temple of love med BWO och Carolas storslagna comeback och inte på Kuddkrig och The Elephantz...
Kalkonbidragen brukar diskuteras, sågas och bidra till syrliga kommentarer under festivalens gång men så fort tävlingen är över glöms dessa låtar och denna diskussion bort fortare än kvickt. När det gäller högstanivån i år så finns det en del mer att önska. Storstjärnorna har lyst med sin frånvaro i år och så även de riktigt starka låtarna. Av de som är klara för finalen så är det bara Dannys In the club som jag tycker kommer upp i det högsta betyget. Även om det finns många låtar som är väldigt bra. 
Danny har den bästa låten i finalen i mitt tycke
Det som annars utmärker startfältet i år är att det musikaliskt sett spretar mindre än de senaste åren. Bland årets 32 låtar finns ingen hårdrockslåt, ingen opera, ingen musikal, ingen låt som kan betecknas som världsmusik och inte heller någon folkmusikpop som vi t.ex. kunde höra förra året med Kalle Moraeus. I år har det varit mer homogent musikaliskt sett med fokus på bra pop- och danslåtar. Vad kan man dra för slutsats av detta? Kanske att Christer Björkman tyckt att det under de senaste åren blivit mycket "breddande för breddandet skull" på beskostnad av låtar som toppar listorna och spelas länge i radio. Om han dragit den slutsatsen så tycker jag att den är rätt.
