Schlager-Micke

Det blev en minnesvärd final i Köpenhamn igår med en ännu mer minnesvärd vinnare. Precis som jag gissade så var det Österrikes Conchita Wurst som tog hem allting med sin Rise like a phoenix. En låt som jag inte alls fastnade för första gången jag lyssnade på den men det tog skruv när jag tittade på ett liveklipp från Österrikisk TV där hon framförde låten. Det var så klockrent, närvaron var så total och rösten var helt fantastisk! Eftersom jag redan då fick vinnarfeeling på låten så tittade jag på oddsen för Österrikisk seger och det var 65 gånger pengarna så det tyckte jag var värt ett spel. 

 

Att just en artist som Conchita Wurst vinner ESC i år känns symboliskt på flera sätt. Det är en tydlig signal mot den intolerans som sprider sig i Europa just nu, inte minst med de ryska anti-gaylagarna. Men utan en stark låt och en så fantastiskt bra artist så hade den givetvis inte vunnit. Om allt bara hade handlat om att rösta fram det bästa budskapet så hade ju lika gärna Island kunnat vinna som hade ett lika tydligt budskap om tolerans och att alla ska få vara den de är i sin text. 

 

Sanna Nielsen sjöng Sverige till en tredjeplats och det är jag mycket nöjd med. Min känsla innan finalen var ju att Sanna inte kan konkurrera med Österrike och då fanns ju risken att hon skulle falla bort helt. Men tredjeplatsen igår var Sveriges 6:e tredjeplats och den 12:e gången Sverige hamnar topp-3 i ESC. Det sistnämnda är ett facit som bara överträffas av Storbritannien och Frankrike. Och att Österrike nu vinner efter 48 års väntan är nästan rörande. Österrike har vid flera tillfällen avstått från att delta i ESC för att de tycker att de ändå är chanslösa. Självförtroendet har inte varit på topp men det blir intressant att se vad den här segern betyder för ESC-intresset i Österrike nu framöver. Jag reser mer än gärna dit nästa år!

När det gäller min egen tippning är jag synnerligen nöjd då jag prickade rätt på platserna 1-4. Min 5:a var dock en rejäl missräkning men det är en miss jag är ganska glad för. Azerbajdzjan har ju radat upp höga placeringar sen deras debut 2008. Att de skulle tokfloppa fanns inte på kartan för mig men det kan bero på att EBU nu kontrollerar röstfusk på ett helt annat sätt än tidigare efter avslöjandet förra året. Då visade det sig att azererna betalat folk att rösta på dem i små länder. Malta hade t.ex. gett Azerbajdzjan 12 poäng fyra år i rad innan fusket avslöjades. Nu när Azerbajdzjan fick tävla på samma villkor som alla andra så fick de 0 poäng från Malta och slutade på 22:a plats. Det känns som ett steg i rätt riktning även om det definitivt finns fler brister att åtgärda. 

 

Hälften av poängen i omröstningen kommer ju från jurygrupper på fem personer och hälften från telefonröster. I några länder (Azerbajdzjan, Armenien och Georgien) visade det sig att de svåraste konkurrenterna på förhand, Sverige, Österrike och Nederländerna hamnade mellan plats 20-25 hos juryn. Folket däremot placerade dem betydligt högre. Det handlar inte om tycke och smak utan ren taktik. I Georgiens fall var det så tydligt att EBU faktiskt valde att ogiltigförklara deras juryröster. Alla fem jurymedlemmarna hade nämligen samma länder på plats 1-8. Den som tror att den röstningen gick rätt till behöver nog tänka om...

 

Norden fortsätter att befästa sin position som ESC:s starkaste region. Alla fem nordiska länder tog sig till final och alla hamnade topp-15 av 37 länder. Det är imponerande! Mest överraskad är jag över Islands 15:e plats. Jag trodde att de skulle slåss i botten. 

 

Stämningen i arenan var magisk med den mest bejublade vinnaren i modern tid i tävlingen. Det som gav visst smolk i glädjebägaren var dock buandet mot Ryssland. Jag tycker inte att det är okej. Oavsett hur illa jag tycker om Putins maktgalna politik gentemot Ukraina och de ryska anti-gaylagarna. De två systrarna har ingenting med det att göra och det är en oerhört mycket bättre protest att vifta med regnbågsflaggor under deras bidrag (som många gjorde) än att bua. 

 

Sammanfattningsvis så är det med glädje jag lämnar Köpenhamn och årets upplaga av ESC. En bra vinnare, en bra placering för Sverige, många bra låtar och nästan inga dåliga låtar alls i finalen. Några personliga favoriter som Malta och Rumänien hade gärna fått hamna högre, för att inte tala om Israel som givetvis borde ha varit i final. Men som helhet så var det starka låtar i topp-10. Nu ser jag fram emot att se hur det såg ut i TV. Jag har ju bara varit i arenan så det är ju ni TV-tittare som vet vad som egentligen hände :)

Ikväll är det dags för final i Eurovision Song Contest 2014 och efter att ha varit i Köpenhamn en dryg vecka är man smått sönderfestad och överdoserad med Eurovision. Det kunde med andra ord inte vara bättre :) Hur går det ikväll då? Jag tror att det blir en historisk seger för Österrike. Historisk i så motto att man måste gå tillbaka oerhört långt i historien, till 1966, för att hitta Österrikes enda seger i ESC. Ja egentligen deras enda framgång i ESC. Österrike tillhör ett av ESC-historiens största losers. De bidrar sällan med något man minns och och man minns det så är det knappast för att det var så bra. Men i år är de bra! 

Conchita Wurst har en helt fantastisk röst och närvaro på scen. Låten är oerhört pampig och går knappt att stå emot. Och det stöd som Conchita fick av oss i arenan i torsdags var något jag aldrig varit i närheten av på ett ESC och det handlar nog inte enbart om låten utan även att Conchita blir en symbol för kamp mot homofobi som tyvärr sprider sig snabbt i Europa idag.

Det talas oerhört mycket om Sverige här också och faktum är att Sverige har lägst odds av alla inför ikväll! Det brukar innebära en mycket god chans att vinna och jag tycker att Sannas nummer och låt är näst intill perfekt. Men det stora problemet är Österrike. Österrike uppträder två låtar innan Sverige och när jag tittar på de två numrena så kan jag inte se hur Sverige kan kunna få fler röster än Österrike. Sanna är fantastisk men Österrike är unik. Men jag tror ändå att det räcker till en topp-5-placering. 

 

Ett annat land det talas mycket om är Nederländerna. Deras lågmälda countrylåt har uppenbart tilltalat många och låten har rusat upp på Itunes-listor i Europa. Den har ett helt annat uttryck än det mesta ikväll. Den tränger sig inte på och då den dessutom har ett bra startnummer i slutet så kommer den inte att glömmas bort. Nederländerna lär komma mycket högt men jag ser den helst inte som en vinnare. Även om jag tycker att låten är behaglig så känns den som ett albumspår på en vanlig countryplatta för mig. Jag vill att de ska vinner ESC ska vara förstasinglar. Hits med en tydligare hook. 

Personligen är jag väldigt svag för Malta i år, de kör också på countrystuket men i betydligt högre tempo och detta gillar jag bättre. De har också ett bra startnummer och jag tror på en topp-10-placering. Rumäniens Miracle är en annan låt jag är svag för och det verkar jag vara ganska ensam om att vara här. I torsdags gick jag runt med en rumänsk flagga och det räckte för att bli intervjuad i rumänsk TV där jag fick berätta vad som var så bra med Rumäniens bidrag. Och sen ville de förstås att jag skulle sjunga lite på den men det är inte det enklaste. Den är ju ett hopkok av ganska många stilar och tyvärr kommer det inte att bli seger för Rumänien i år heller. Nej jag tror inte ens att det kommer att gå bra. 

Mest chanslösa ikväll är länder som Tyskland, San Marino och Slovenien. Jag vill gärna lägga till Vitrysslands vedervärdiga nummer också men vågar inte tippa bort den en gång till och bli allt för besviken. Hur går det för Norden då? Sverige kommer att komma högst. Danmark har en låt som tillhör mina personliga favoriter. En låt som är så simpel, medryckande och löjligt trallvänlig. Många tror att den slåss om segern men jag tror inte att jurypoängen kommer att räcka till för det. Men en framskjuten placering tror jag det blir. Så pass många telefonröster kommer den att få. 

Mitt tips inför ikväll blir:

Topp 5
1. Österrike
2. Nederländerna
3. Sverige

4. Armenien
5. Azerbajdzjan

 

Strax utanför topp 5
Ungern
Ukraina
Malta

Storbritannien

 

Chanslösa
Tyskland
San Marino

Slovenien
Island

Det är kul att vara svensk i Köpenhamn nu. Sanna Nielsen är en av årets stora fanfavoriter och igår var hon outstanding på scen. Oddsen sjönk på Sverige efter semifinalen igår och detta innebär att Sverige nu faktiskt är favoriter att vinna hela ESC. Armenien har legat i topp en längre period men jag har hela tiden haft svårt att förstå oddsen på den låten. För mig har den inget som kännetecknar en ESC-vinnare. Det har däremot Sverige. 

 

 

Undo är så direkt och så smakfullt nedtonad på scen och strålkastarna lyfter numret på ett perfekt sätt. Jag var faktiskt aldrig orolig för att Sverige inte skulle gå vidare. Inte ens när det dröjde med att Sverige ropades upp. Även de andra finalisterna var till stor del väntade. Det fanns många favoriter i den här semifinalen (som jag visserligen har lite svårt att förstå mig på) och alla av dem gick vidare. Jag tänker då på Ryssland, Azerbaijan, Ukraina och Ungern. Men det stora utropstecknet igår var ju San Marinos avancemang. Det blev tredje gången gillt för Valentina Monetta och det trodde jag aldrig. Jag tyckte hennes låt i år var klart svagare än den förra året men samtidigt är jag glad att den gick vidare. Hon borde ha gått vidare förra året så det känns som någon form av rättvisa ändå. 

Det blir väldigt sparsamt med uppdateringar på bloggen nu när jag är på plats. Det händer helt enkelt lite för mycket här för att hinna skriva så jag passar på att ge lite tips inför semifinalen imorgon. 

Jag tror att följande länder är givna i finalen från semi 2. Österrike, Malta, Norge, Grekland, Rumänien och Israel. Jag tror nog även att Finland och Polen kan trassla sig vidare. Flera av dessa som Malta, Israel och Rumänien är personliga favoriter så jag tippar lite med hjärtat också. Och ska jag tippa med hjärtat gällande Sverige så tror jag  att det går riktigt bra på lördag :)

Imorgon, söndag, åker jag till Köpenhamn för ytterligare ett Eurovision. Det blir mitt 7:e ESC efter Stockholm 2000, Aten 2006, Helsingfors 2007, Belgrad 2008, Oslo 2010 och Malmö 2013 och det ska bli grymt kul. Som nordbo så har man ju ofta inte särskilt långt till ESC eftersom det med jämna mellanrum arrangeras här :)

De senaste veckorna har jag lyssnat in mig mycket på årets låtar och startfältet i år är helt okej tycker jag. Det har funnits bättre år och det har funnits sämre. Det som är genomgående rent musikaliskt i år är att få låtar följer den givna mallen för en ESC-låt. En vanligt förekommande mall är ju en lite smygande vers och en slagkraftig refräng men i år är det många som skippat refrängen helt. 

Några låtar har jag fastnat extra mycket för i år. Israel tävlar med en catchy rocklåt, framförd av en Pink-liknande sångerska med attityd. En låt som verkligen har en power-refräng och det är ju något som jag tilltalas av. Jag gillar även värdlandet i år. Danmarks Bruno Mars-inspirerade shu-bi-du-ba-trall hatas redan av ett flertal. Den är sådär provocerande banal och stinker dur-ackord så att det luktar över hela sundet. Precis sånt vill jag ha i ESC! När andra bidrag tenderar att bli lite pretto så är jag glad för den lycko-dos som serveras och Danmarks Cliche love song lär hamna på den övre halvan i år med tanke på hur tydligt den sticker ut från resten. 


En smygare för min del är Maltas country-hyllning Coming home. En låt som helt frångår den traditionella ESC-mallen, inte minst för att vara Malta. Om det är något land som envist håller fast vid att en schlager ska låta som en schlager så är det Malta men i år verkar även festivalens mest konservativa land (rent musikaliskt i den här tävlingen alltså) har ändrat sig och skickar en låt utan tydlig refräng men med ett band som visar stor spelglädje och en låt som får mig att må bra. 

En låt som uppenbarligen delar folk i år är Rumänien. Precis som Malta skickar schlager år efter år så är Rumänien Europas stekare. År efter år skickar de floorfillers och de levererar det bra! Ofta har de fått en hög placering och årets artister har Rumäniens bästa facit någonsin med en 3:e plats 2010. Till skillnad från de flesta så tycker jag att de är bättre i år än senast. Miracle är ett slags hopkok av lite allt möjligt i en ganska perfekt mix. Det närmaste Avicii vi kommer i år och det ger stora pluspoäng för mig. Många tycker att den är extra-allt av allting och det må vara hänt. Men någon gång ska man väl unna sig en tre-rätters med lite för mycket innehåll. 

 

Imorgon förmiddag sätter jag mig på planet till Köpenhamn. Jag återkommer med tips inför semifinalerna i veckan och lite anat.