Schlager-Micke

Det var ovanligt tyst om plagiatdiskussioner under årets Melodifestival och antingen beror det på att det var ovanligt få låtar som lät lika andra låtar i årets startfält. Eller så har folk helt enkelt tröttnat på att diskutera plagiat eftersom förklaringarna från upphovsmännen alltid är de samma. Att allt har att göra med en ren slump och att de aldrig hört den låten. Dessutom är det ju i slutändan näst intill omöjligt att bli fälld för plagiat.

Schweiz bidrag i årets ESC Era stupendo vann ju överlägset Melodifestivalklubbens Stockholms-omröstning som jag nämnde nyss. Tydligen har den vunnit bland klubbens medlemmar i alla de andra städerna också. Men låten anklagas samtidigt för plagiat av en svensk komposition. Amy Diamonds It can only get better från 2006. När det talas plagiat i vanliga fall brukar det handla om hooken i refrängen eller att exakt samma ord används med exakt samma toner på några ställen. I det här fallet handlar det faktiskt om hela låten. Hela versen, bryggan, refrängen. Det är väldigt likt. Givetvis kommer inte heller Era stupendo att fällas för plagiat. Och frågan är vilka som orkar dra upp sådana diskusioner i framtiden för så många tydligare exempel lär inte dyka upp.

Men så kommer man ju till frågan, är det medvetet? Sitter det låtskrivare i Schweiz och lyssnar på låtar från alla möjliga länder och sen vrider lite på några toner och plötsligt skapar en egen låt? Går det egentligen snabbare att göra så än att ta ett par vanliga ackordgångar och skriva en egen låt? Jag tvivlar. I den här genren med pianoballader i dur har väl redan alla kombinationer av ackord använts och när jag hör Amy Diamonds It can only get better så känns det konstigt om det skulle ha dröjt ända till 2006 innan någon skrev en sådan traditionell låt.

För vad händer om teamet runt Amy stämmer schweizarna? Kanske dyker Eros Ramasotti upp och säger att It can only get better är ett plagiat på något spår från hans skivor i mitten av 90-talet. Sen går det några dagar innan 80-talsreliken Glen Medeiros säger att det är Eros som är tjuven eftersom hans låt är ett plagiat av något spår från hans skiva 1987. Detta följs sen upp av Elton John som hävdar att alla dessa låtar är stölder från någon B-sidesingel som han släppte 1972........Var skulle en sådan här karusell sluta? Hos Gershwins ättlingar? Eller Mozart. Ganska kul vore det i alla fall. Nej nu har jag som vanligt låtit fantasin flyga iväg och som sagt så tror jag som vanligt att inget kommer hända. Fisken du behöver inte vara orolig att låten blir diskad och dina pengar försvinner i sjön.

Låt oss lyssna på låtarna istället. Här är ett av de youtube-klipp som sammanfört Era stupendo och It can only get better

Den här helgen är jag på återbesök i min gamla hemstad (va konstigt det känns att skriva så!), Stockholm och det innebar att jag kunde vara med på den årliga träffen där klubbens medlemmar tittar på alla av årets ESC-bidrag och rösta fram en favorit. Visningen tog sin lilla tid, det är ju trots allt 43 låtar som ska kollas igenom och vi såg det via en projektor med rejält stor bild. Strax innan visningen började bestämde vi att vi denna gång INTE fick rösta på Sverige. Dels för att Sveriges röster inte får räknas med när poäng från vår klubb ska rapporteras in till OGAE (det internationella nätverket för eurovisionklubbarna i Europa) och framförallt för att röstningen blir mer intressant då. Intresant kanske den blev, men inte särskilt spännande. Faktum är att vinnaren fick nästa dubbelt så många poäng som tvåan (det var 220 mot 120 eller något sånt) och jag har aldrig varit med om en så bred marginal i en röstning med klubben. Och då ska ni veta att jag varit med om många omröstningar signerade Melodifestivalklubben.


Koncentread stämning igår på visningen av årets ESC-bidrag

Vem vann då? Jo Schweiz. Deras bidrag Era stupendo med sångaren Pablo Menguzzi har seglat upp som ESC-fansen stora favorit i hela Europa, tillsammans med Charlotte Perrelli. Det är i sig ganska logiskt. Låten påminner de nostalgiska fansen om att det fanns en tid då var och varannan låt i tävlingen lät så här och det är den tiden som fick många i klubben att falla pladask för tävlingen.

Var står då ESC idag? Vilken riktning pekar den åt? Själv tycker jag att på samma sätt som MF gått i en spikrak kurs uppåt så har ESC sedan 2005 gått i en svag riktning nedåt och kräftgången fortsätter i år. När jag skulle betygsätta låtarna igår så kunde jag faktiskt inte sätta en enda femma. Bara i finalen av MF så satte jag ju fem 5:or som ni kanske minns så det säger en del om kvalitetsskillnaden i år. Som redan nämnts tidigare så blir det bara fler och fler parodier som deltar och i år är det fler än någonsin. Samtidigt är det fler klassiska schlagerballader än tidigare och fler discolåtar än förra året, men de starka melodierna och de vassa refrängerna lyser med sin frånvaro.

Hero är den klart bästa låten av alla 43, det måste jag säga, men samtidigt är jag inte säker på att den ens går till final. Hade den varit placerad i semifinal 1 så hade det varit en räkmacka in till finalen. Utan minsta problem. Semifinal 1 den 20:e maj blir de mest plågsamma timmarna i Eurovision song contest som sänts i färg-TV. De 19 låtarna är - om jag ska uttrycka mig milt - inte bra. En enda låt från semifinal 1 (Norge) fick poäng från mig igår. Det känns som ett rån att 10 av de låtarna faktiskt ska röstas fram till final. 19 pausnummer från de senaste 10 årens melodifestivaler hade varit bättre underhållning.

Men semifinal två är betydligt bättre, tyvärr för svensk del. Här finns många vackra ballader som kanske kan tyckas lite anonyma men som är synnerligen välgjorda och också fler uptempo-nummer som håller relativt hög klass. Om Charlotte väl tar sig till final kan det gå hur långt som helst.

Först vill jag bara säga att jag fortfarande lever även om jag varit väldigt passiv på den här bloggen nu. Men nu kan jag inte längre skylla på att jag inte har tillgång till internet eftersom jag nyss fått igång mitt mobila bredband. Men jag lever och bloggen lever faktiskt också. Jag har ambitionen att komma igång med skrivandet här igen nu inför - och framförallt under - Eurovision song contest. Jag kommer att vara 10 dagar i Belgrad i maj och då kan ni räkna med rapporter om både det ena och andra.

Annars så är jag ute och flänger en hel del nu. Jag flyttade ner till Jönköping i början av april och har sålt in en ny säsong av Intresseklubben som jag jobbar med just nu. Den är tänkt att gå i höst, men redan i sommar så kommer den första säsongen av Intresseklubben att gå i repris i SR Jönköping. Appropå sommaren så kommer jag att göra debut som programledare då. Jag ska leda förmiddagsprogrammet i SR Jönköping under några veckor så jag får försöka spåna på idéer till hur det programmet ska se ut fram till dess.

Just nu sitter jag på ett tåg upp till Stockholm. Jag har bott i min gamla hemstad Linköping några dagar för att jobba på Sveriges radio Östergötland i Norrköping. De hade akut reporterbrist så då ryckte jag in och det funkade rätt bra. Däremot såg jag aldrig till radio Östergötlands störste profil, Kaj Kindvall. Jag som hade hoppats få säga "Veckans rrrrrraket" innan jag lämnade radiohuset, men jag får väl ta det nästa gång jag dyker upp där. Däremot är det ett märkligt sammanträffande att direkt när jag anländer till Norrköping så är den första person jag ser Norrköpings rikssosse Lars Stjernqvist. Och när jag ska iväg och göra mitt första inslag till nyheterna så tvingas jag stanna bilen vid första övergångsställe. Varför? Jo, Lars Stjernqvist ska precis korsa vägen. Men när jag väl kommer över tanken att jag är förföljd av Lars Stjernqvist så blir det fyra riktiga schyssta dagar i Norrköping.

På lördag blir det träff med Melodifestivalklubben. Då ska vi göra den årliga "Inför-ESC"-träffen. Vi ska kolla igenom alla årets bidrag och givetvis rösta på de 10 bästa. Jag har medvetet låtit bli att lyssna på samtliga av årets låtar för att det här tillfället ska bli lite intressantare och roligare. Det är få stunder som slår det tillfälle då man blir helt överrumplad av en låt som kommer från ingenstans och som man inte hört innan. Senast hände det med Rongedal och jag hoppas det kan hända med någon av årets ESC-låtar. Men jag tvivlar...

Kul lär det bli på lördag i alla fall. Jag återkommer med rapport därifrån.