Schlager-Micke

3 302 000 människor såg finalen av Melodifestivalen i lördags. Det är en siffra som skulle firas med tårta och champagne om det gällde något annat TV-program. Men för Melodifestivalen är detta inte bra. Det är faktiskt riktigt dåliga siffror. 

Melodifestivalen har inte haft det lätt i år. Hård kritik mot programledare och i synnerhet manus, en röstningsrobot som avslöjade brister i röstingssystemet och teknikstrul i Andra chansen som var betydligt värre än tidigare teknikstrul i historien. Men av alla dessa bakslag så tycker jag att tittarsiffran på 3,3 miljoner från finalprogrammet är det som svider mest. Det är på något sätt slutbetyget från tittarna för hela säsongen och i lördags hade SVT inget OS att skylla tittarflykten på. 

 

Normalt sett ligger tittarsiffrorna i finalen mellan 3,7-4,2 miljoner. Förra året tittade 4,1 miljoner och tittartappet på 800 000 från ett år till ett annat är det största sedan delfinalerna infördes. Och faktum är att fler såg den urusla finalen 2001 än finalen i lördags. 2001 bestod Melodifestivalen av en enda finalkväll och de mest namnkunniga artisterna var Barbados och Friends. För mig är det svårbegripligt att lördagens starka finalfält lockade förre tittare.

 

Vad är då orsaken? Det är ju inget nytt att Melodifestivalen blir kritiserat i media, det är mer regel än undantag och att tidningarna gnäller om ditten och datten tror jag inte påverkar nämnvärt. Däremot har det saknats riktiga snackisar i år som har engagerat tittarna. De största stjärnorna har inte varit med, de kontroversiella figurerna har lyst med sin frånvaro, det har inte kommit något genombrott i form av spekakulär pausunderhållning eller liknande heller. Nu är detta något som är svårt att få med varje år. Det finns inte hur många superstjärnor eller kontroversiella personer i Sverige som helst. 

 

Men det är samtidigt en sak vi lätt glömmer. Melodifestivalen jämförs bara med sig själv. När media kritiserar MF kan de bara jämföra med de år när MF har varit bättre. Har ni läst någon krönikör eller tyckare säga att Melodifestivalen bör göras mer som Lets dance? Eller att man borde ha lika många röstande som i Idol? Eller att tävlingen borde locka fler artister som i.....ja i vilket TV-program då? Nej. Melodifestivalen kan bara jämföras med sig själv. Och jag har överhuvudtaget inte läst många konstruktiva åsikter om hur programmet ska förändras. Vilka artister som bör ställa upp för att det ska bli intressant. Eller hur man ska ändra tävlingsmomentet. 

 

Själva strukturen för programmet tycker jag fortfarande fungerar bra. Däremot finns det vissa mindre saker som bör ändras som jag nämnde i min text igår. Men det är knappast något som kommer att påverka tittandet utan mer teknikaliteter som är störande. Men om SVT lyckas bra i sin programledarrekrytering nästa år och om de lyckas få någon omskriven, omtalad, stjärna att ställa upp så tror jag att många tittare kommer att komma tillbaka. 

Efter sex veckors tävlande med en popsensation som kom från ingenstans, veteraner som föll pladask, hypade popkillar som fick oväntade bakslag så handlade allt till slut om två ynka poäng. Två poäng! Melodifestivalen har haft spännande omröstningar tidigare men för mig tar detta priset eftersom dramaturgin var så perfekt som den kan bli. Som många förutspått blev det en duell mellan två artister där alla de andra deltagarna tappert fick agera åskådare. Det var ballad mot pop, det var tradition mot modernitet, det var veteranen mot debutanten och det blev den gamla trotjänaren (som ironiskt nog är den yngre av de två) som slutligen fick vinna. 

Sanna Nielsens schlagerhistoria kan de flesta vid det här laget. Hon har tävlat om och om igen och alltid gått till final, men aldrig vunnit. Hon snuvades på segern 2008 av elva svenska jurygrupper (som efter att år efter år visat sig vara urusla på att plocka fram rätt vinnare skrotades några år senare) och att hon nu fick ha marginalerna på sin sida känns så vackert. Självklart är det snöpligt för Ace Wilder att förlora på målsnöret men det hade varit betydligt värre för Sanna Nielsen. Det här var ändå Ace allra första försök och det är säkerligen värre att förlora på mållinjen för femte gången än att göra det första gången (fråga Sveriges handbollslandslag...). 


Jag tycker att Undo var helt rätt vinnare. Det är en klassisk snygg ballad med elegant produktion som ser perfekt ut i rutan. Och numret lär se likadant ut i Köpenhamn i maj. Flera av bidragen igår hade förinspelade körer (t.ex. Ace Wilder) vilket inte är tillåtet i ESC. Om Ace hade vunnit hade de varit tvugna att göra om numret och de gånger Sverige har tvingats ändra i numret mellan MF och ESC så har det alltid blivit till det sämre. Nu vet vi vad vi får och jag är optimistisk. Den här låten behöver inte fler lyssningar än en och Sanna är ett proffs ut i fingerspetsarna. Juryrösterna igår visade ju dessutom att Europa verkar ha tagit henne till sig. Visst hon fick "bara" näst flest jurypoäng men ändå fler juryröster än vad t.ex. Eric Saade fick 2011 och han slutade ju trea i ESC. 

 

Resultatlistan i övrigt bjöd på flera överraskningar och den största var ju Anton Ewald. Ingen har pratat mer om att vinna MF än Anton Ewald. Ingen kom mer sist än Anton Ewald. Han skrapade ihop ynka 18 poäng. Det är den lägsta summan någon fått sedan systemet med proportioneliga röster infördes 2011. Till och med Björn Ranelid fick fler röster. Även om jag tycker att Natural är en okej låt så kommer man ju inte ifrån att killen inte kan sjunga. Förra året löste han det genom att inte sjunga alls, i år gick det inte att leka "kejsarens nya kläder" en gång till. 

 

Gårdagens största positiva överraskning var Linus Svenning och det var kul att många utländska jurygrupper tog till sig Bröder. Budskapet korsade uppenbarligen språkbarriärerna.  

Gårdagens "stolpe-in" stod Helena Paparizou för. Hon fick inte så mycket jurypoäng som jag hade väntat mig och hos folket var hon som väntat långt efter de största. Men poängen räckte ändå till en fjärdeplats. En poäng före femman Linus och två poäng före sexan Yohio. Lucky girl!

Yohio ja, åter igen fick han alldeles för många röster sett till hans kvalitet och hans 6:e plats var egentligen fyra platser för bra.

Även om finalen rent musikaliskt tillhör en av de bättre under senare år så gäller det knappast TV-programmet. Finalen höll inte finalklass. Att pressa in skitnödiga skämt i varannan mening påminner mig om de värsta åren med Anders Lundin på Skansen. Anders och Nour imponerade knappast heller med sin version av You. Den var rent ut sagt pinsam. Att tala om en kris för programmet tycker jag är lite märkligt. Röstningssiffrorna var visserligen låga i år men för bara två år sen slogs rekord i röstande. Det här går upp och ner och nästa år är det nya programledare och förhoppningsvis också nya människor som skriver deras manus. Melodifestivalen kommer att fortsätta engagera, inget snack. 

Däremot finns det rent principiella saker som borde ändras. Som det är nu tillåts åtta personer på scenen i MF och förinspelade körer. Inget av detta är tillåtet i ESC och jag förstår inte varför man inte synkar detta med ESC. Ändra omedelbart SVT! Och gällande röstningen. Inför en maxgräns för hur många gånger man får rösta från samma nummer för att komma ifrån spekulationer om robotar och köpta röster. Det är inte värdigt det här programmet. 

Nu väntar jag med spänning på att se alla röstningssiffror från samtliga delfinaler. Det är alltid lika spännande. 

Och i Köpenhamn tror jag att vi kan komma riktigt högt. 

Hej igen kära bloggläsare!
Som ni har märkt så har jag inte hunnit att uppdatera bloggen under de senaste schlagerveckorna. Lärarjobbandet tar det mesta av min tid men trots det så har jag hängt med på precis samma sätt som vanligt i schlagerbubblan sen jag skrev senast. Det har ju hänt en del med både en röstningsrobotar och en oväntad raket på Itunes och spotifylistan. 

 

Nu är vi äntligen framme vid final och trots att årets MF har svajat en del när det gäller låtarna och ännu mer när det gäller produktionen av hela programmet så tycker jag att vi har en riktigt bra final ikväll. Betydligt bättre än den sorgliga uppställningen vi såg i finalen förra året. Ni kommer märka att det blir många liknande betyg från mig här men skyll inte på mig! Folket har nämligen haft den goda förmågan att sålla bort det mesta som har varit dåligt och i finalen nu är det en riktigt hög och jämn nivå. Så dags för betyg och tippning! Betygskalan är som vanligt mellan 1 och 5. 

1. Anton Ewald - Natural

Ni kanske minns att Begging var mitt stora hatobjekt förra året och den var knappast "aooo what a feeling" för mig. I år tycker jag att det låter bättre även om faktum kvarstår - Anton Ewald är dansare och inte sångare. Men Natural känns ändå som en helt okej komposition och numret är snyggt i rutan. Det är många artister i årets startfält som slåss om samma röster och Anton är en av dem. Eftersom Christer Björkman placerat honom som nummer 1 (det nästa heligaste startnumret) så innebär det troligen att han vann sin delfinal. Någon seger blir det knappast, hur självsäker än den unge Ewald är. Men om jag ska vara riktigt statistiknördig så är det så här. Ingen med startnummer 1 har hamnat sämre än 4:a sen startordningen började bestämmas på förhand så jag gissar att det blir där Anton hamnar i år igen. 

Mitt betyg: svag 3:a
Min tippning: 4:a

 

2. Ellen Benediktson - Songbird
Jag var en av många som tilltalades starkt av den här avskalade vackra låten som sticker ut på ett angenämt sätt gentemot resten av startfältet i år. För alla som klagar och säger att "det här är ju inte en musiktävling längre" så borde ju Songbird vara det givna valet att rösta på bland alla hyperkoreograferade MTV-nummer. Frågan är bara hur många av dem som kommer att rösta. Det här kan bli både flipp eller flopp men startnummer två indikerar att den knappast fick flest röster i sin delfinal och här risker den att hamna lite i skymundan. Jag tror tyvärr Ellen hamnar en bit ner. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 8:a

 

Alcazar vågar som alltid vara glittriga, glamourösa och firas ner i årets största discokula. De behärskar sin genre bättre än någon annan men det enda problemet är väl att vi har hört det flera gånger förr. Jag märker också att jag inte tilltalas av låten lika mycket när jag hör den som när jag ser den. TV-publiken har visat gång på gång att de prioriterar det som känns nytt och frächt, även om det gamla är genuint och bra. Men Alcazar är ju superproffs och om nu folket kanske tröttnat lite på dem så är det inte säkert att jurygrupperna gjort det. 

Mitt betyg: Svag 4:a
Min tippning: 5:a

4. Oscar Zia - Yes we can
Den lille sprallige Oscar är definitivt den charmigaste representanten bland de unga killarna i år. Till skillnad från Anton Ewald sjunger han hyfsat och till skillnad från Yohio verkar han ha fötterna på jorden. Jag tycker att Yes we can har en av kvällens bästa refränger och jag gillar hela Cheiron-flörten i låten. Men han är mitt i gentingboet bland de som slåss om de unga tittarnas röster och startpositionen talar tyvärr inte till hans fördel. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 7:a

 

5. Linus Svenning - Bröder
Att Linus Svenning tog sig vidare från andra chansen förra lördagen var helt rätt! Den känslosamma och samtidigt medryckande Bröder för ett slags Nordman-arv vidare i tävlingen och musikaliskt finns det verkligen plats för den här i finalen. Jag tror dock att det här är en typ av låt man röstar på fram till finalen men väl i finalen tänker många ESC och då passar inte detta in på samma sätt. Dessutom brukar internationella juryn inte direkt ösa poäng över låtar på svenska. Så ikväll får nog Linus finna sig i att spela en biroll. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 9:a

 

Helena var mitt andra glädjeämne förra veckan. Det var helt rätt att hon tog sig till final med den här snygga poplåten som hon framför mycket proffsigt. Min gissning är att den internationella juryn kommer att gilla detta mycket och att hon även kan plocka hem några extra telefonröster av just det skälet. Det kan hon behöva eftersom hon säkert uppfattas som för sval jämfört med den folkliga Sanna och inte lika spännande som stjärnskottet Ace Wilder. Så jag tror och hoppas att det räcker en bra bit. 

 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 3:a

 

7. Yohio - To the end
Nu hoppas jag äntligen att verkligheten har kommit ikapp även Yohio. Att jag är trött på hans von oben-attityd är en sak. Ska man köra det konceptet så är det väl lika bra att löpa linan ut och leverera en total hybris-show snarare än att spöka ut sig och sjunga mainstreampop. Jag säger inte att To the end är ett dåligt hantverk, men den hade passat bättre för en vanlig P4-artist som t.ex. Brolle än Yohio. Internationella juryn sänkte Yohio förra året. Något säger mig att han får lite fler poäng från dem i år. 

 

Mitt betyg: 2:a
Min tippning: 6:a

 

Trots att Sanna ställt upp gång på gång i MF utan att vinna har hon aldrig setts som en "schlagerns Sven Nylander". Reaktionen har snarare blivit "jasså, funkade det den här gången också?". I år tycker jag att det funkar perfekt. Sanna har fått låten som gör henne rättvisa fullt ut och som alltid tar hon sig an sin uppgift med bravur. Jag tycker verkligen att Undo vore det bästa valet ikväll. Dels för att jag tror att den skulle fungera utmärkt i ESC, dels för Sannas egen skull och dels för att det är på tiden att vi skickar en riktigt smäktande ballad till Europa. Det har vi inte gjort på 16 år. 

Mitt betyg: stark 4:a
Min tippning: 1:a

 

Panetoz står verkligen för något jag gillar. Det är 100% glädje och 0% cred när de går ut och partajar på scenen i ett enda stort glädjerus. Dessutom är jag svag för den här typen av obekymrade sommarlåtar (fler borde skriva sommarhits mitt i kalla vintern, det värmer!). Efter solsken är verkligen min smak och jag älskar när de går ut i publiken under konfettiregn på sista refrängen. Tyvärr tror jag att detta är helt chanslöst ikväll. Hälften av poängen kommer ju från internationella juryn och de ser nog inte mycket ESC i detta. Det gör nog inte vanligt folk heller då det här är den typen av låt man vill ha i finalen men inte i Europa. Men jag ska göra allt för att lära mig "efter solsken-dansen" tills dansgolvet öppnar ikväll!

Mitt betyg: stark 4:a

Min tippning: 10:a

 

Det här är ju årets mest fascinerande framgångssaga! Vem hade hört talas om Ace Wilder innan årets tävling? Hur många snackade om henne som vinnarkandidat efter hennes avancemang i Göteborg? Men när låtarna släpptes på Itunes och Spotify var det Ace Wilder som gled ifrån alla andra och visade sig vara årets komet. När jag hörde låten på uppspelningen i Göteborg tyckte jag att den var smått vedervärdig. När jag såg henne på scen började jag fatta grejen och nu tycker jag den är riktigt bra. Ace utför låten med sådan perfektion och går rakt genom rutan. Oddsen (de få som finns i år) visar sitt tydliga språk. Segern i år står mellan Ace Wilder och Sanna Nielsen. Jag tror att Sanna vinner kampen eftersom jag är mer tveksam till hur internationella juryn bedömer Ace Wilder. Men vilket genombrott hon har fått!

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 2:a