Schlager-Micke

2015-02-13
10:35:00

Varför ska du sabba din unika rad Marie?
I dagarna offentliggjordes vilka tio nya artister som valts in i Swedish music hall of fame. En samlingsplats för de största inom svensk musik. Listan består nu av 20 artister/grupper. Marie Bergman finns inte med bland dem. Det skulle förvåna om hon finns med ens när man har listat 100 artister där (för inom några år kommer det att vara så många). Detta trots att hennes framgångar i Melodifestivalen gör henne unik. Marie Bergman har framfört sammanlagt sju bidrag i tävlingen. Ingen har någonsin besegrat henne! Hon har vunnit varje gång! Något som inte ens ABBA, Carola eller Björn Skifs kan stoltsera med. De har alla blivit besegrade vid något tillfälle i festivalens historia. Detta är en helt osannolik bedrift med tanke på att det knappast är någon av Sveriges största artister vi talar om. Om jag skulle gå ut på stan med en bild på Marie Bergman så skulle det förvåna mig om ens hälften vet vem det är. 
 
 
 
Den här unika statistiken behöver förklaras. 1971 var upplägget på Melodifestivalen mycket speciellt. Ni kanske tror att delfinaler infördes 2002 i tävlingen? Nej det hade faktiskt testats en gång tidigare, 1971, men på ett lite annat sätt. Tre tävlande, Sylvia Wrethammar, Tommy Körberg och Family Four tävlade med var sin låt fem lördagar i rad i Hylands hörna och TV-tittarna fick rösta fram en vinnare varje lördag. Family Four vann alla fem delfinalerna. 5-0 alltså! Och en av de fyra medlemmarna var Marie Bergman. Finalen blev med andra ord en märklig historia där Family Four skulle tävla mot sig själva. Givetvis vann dem och de fick resa till ESC med låten Vita vidder.
 
1972 återkom Family Four. Det här var året som på pappret kunde ha blivit en klassiker. Det kryllade av storheter i startfältet. Tomas Ledin debuterade, Björn Skifs likaså, självaste Monica Zetterlund var med, operastjärnan Kjerstin Dellert också och tro det eller ej, Sveriges viskung Cornelis Wreesvijk skulle också vara med! Detta kunde ju inte bli annat än en succe´! Jo det kunde det. Vad få visste var att samtliga av dessa hade den dåliga smaken att välja sin sämsta låt i stället för den bästa. Tomas Ledin spelar knappast "Då ska jag spela" som extranummer när han turnerar. Björn Skifs framför knappast "Andra kan väl också se" ens under pistolhot. Monica Zetterlund är känd för mycket men knappast för låten "Krama mig och dansa". Och om folk fick lista alla låtar de kan med Cornelis så hamnar väl "Önskar du mig, så önskar jag dig" på plats 253. Vilka återstod när alla dessa storhetet trillat av pinn? Jo den glada kvartetten Family Four som vann igen! Den här gången med Härliga sommardag. Gruppen hade nu rena tennissiffror i Melodifestivalstatistik. 6-0!
 
För de övriga i Family Four tog MF-sagan slut här men Marie Bergman testade chansen igen mer än 20 år senare. Och åter igen hade hon en osannolik tajming. Hon undvek att möta en comebackande Carola. Hon undvek att behöva tampas med låtar som Se på mig, Det vackraste, Den vilda och Eloise. Hon tävlade 1994 i kanske tidernas svagaste startfält. Tillsammans med Roger Pontare vann hon igen med låten Stjärnorna och hennes statistik blev än mer osannolik i tävlingen - 7-0!!
 
Imorgon kommer statistiken att brytas. Allt annat vore en sensation för mig. Marie Bergman tävlar tillsammans med Sanne Salomonsen med ett avskalat nummer som heter Nonetheless. Hon är säkerligen inte en bråkdel så intresserad av sin statistik som jag är av hennes. Men för en artist som har en osannolikt framgångsrik rad i MF sett till hennes stjärnglans och låtar så känns det här ungefär lika smart som om Steven Bradbury skulle ställa upp i OS igen.
 
För er som inte minns. Australiensaren Bradbury vann OS-guld 2002 i short track på ett oförglömligt sett. (bara att en vinnare i vinter-OS kommer från Australien är osannolikt nog). I kvarstfinalen slogs han ut men fick åka semifinal ändå då tvåan blev diskad. I semifinalen låg han sist, då två åkare föll i sista kurvan vilket resulterade att Bradbury även tog sig vidare till finalen. I finalen låg han åter klart sist, men i sista kurvan före mållinjen föll samtliga utom Bradbury. Denne klarade sig från massvurpan bara tack vare att han låg så långt efter och kunde, häpen och med utsträckta händer, glida över mållinjen som olympisk mästare. För mig är Maries statistik nästan lika osannolik som Steven Bradburys men Bradbury valde klokt nog att lägga skridskorna på hyllan efter det osannolika OS-guldet... 
 
 
 

Kommentarer:
#1: Niclas

Välkommen tillbaka till schlagerbloggsvärlden, Micke! Ja, jag har bytt namn igen, från Sejr Volmer till Eulenspiegel till mitt riktiga. ;)

Nu tycker ju jag visserligen att 1972 var ett väldigt intressant melodifestivalsår, så för mig personligen fanns det många bra alternativ till "Härliga sommardag", som jag av någon anledning är väldigt svag för också. Och visst är det fascinerande att en artist som Marie Bergman, en som inte ens är en schlagerartist i första hand, håller rekordet. Det är också en väldigt oförutsägbar duett, att hon och Sanne sjunger en countryballad tillsammans. Men det får de gärna göra för min del, då "Nonetheless" tycks mig vara den klart bästa låten i veckans startfält.

P.S. Vem kommer inneha rekordet nu när Marie Bergman med största sannolikhet inte kommer vinna?

2015-02-13 @ 22:18:24
#2: Micke

Hej Niclas!
Bra fråga. Det finns ju ett antal artister som är obesegrade i form av att de enbart tävlat en gång i MF och då vunnit. Där är väl Herreys det bästa exemplet då de är så 100%-iga med seger även i ESC.

Men det tråkiga svaret blir väl egentligen att det är de övriga 3 i Family four som ligger bäst till nu. De har ju fortfarande aldrig förlorat på flera försök.

2015-02-15 @ 14:31:00
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: