Schlager-Micke

Det var flera saker jag var skeptisk till inför årets ESC. Nu är det dags att utvärdera hur det egentligen blev.

Petra Mede som programledare
Jag var en av många som var lite skeptisk till valet av Petra Mede. Jag tänkte nog att hennes ironiska stil skulle var lite för svensk och inte förstås av folk utanför Sveriges gränser, men det visade sig bli alldeles perfekt. Petra höll en precis lagom ton i hela programmet och hennes sedvanliga ironi lämnade hon mestadels åt sidan. Jag hoppas att man framöver kommer att köra på en programledare i ESC. Risken för att det blir pajas-tv är oerhört mycket större med flera programledare och då programledarjobbet är ett uppdrag som lätt blir överflödigt i en sändning som ESC så är det ingen större vits att lägga detta på flera personer. Jag hoppas danskarna tar efter den svenska modellen nästa år. 

 

Malmö som värdstad
Här kryper jag ännu mer till korset och inser att jag hade helt fel med vad jag trodde först. Jag tyckte att Stockholm var det naturliga valet. Det är en större stad, en vackrare stad och med en ny nationalarena. Men att hålla ESC i en liten stad har många fördelar. Det är lättare att transportera sig. ESC märks mycket mer och man träffar på ESC-fans överallt. Dessutom var Malmö arena perfekt för ett ESC där publiken verkligen kom nära och fick vara med på riktigt och inte behöva sitta med kikare långt borta. 

Bestämd startordning
Nja, här var jag tveksam innan och den tveksamheten består. Blev programmet verkligen så mycket bättre för att SVT bestämde startordningen? I vanliga fall tar det ofta tid innan programmet kommer igång och jag tyckte inte att SVT fick fart på finalen förrän ungefär halvvägs in. Detta är ett beslut som gäller tills vidare och även om jag inte misstänker att SVT missbrukade den här makten på något sätt (och inte tror att DR kommer att göra det heller nästa år) så finns alltid risken att de här besluten hamnar i fel händer. Nej jag vill nog helst gå tillbaka till lottning. 

Det blev som alla oddsen sa, den stora favoriten Danmark höll för trycket och vann Eurovision Song Contest 2013. Danmark har varit storfavorit hela tiden men jag själv kände mig aldrig säker på dansk seger. Samtidigt hade jag förtvivlat svårt att plocka fram en verklig utmanare till Danmark och på något sätt känns det ändå bra att det blev en dansk seger. Only teardrops är en fullt värdig vinnare i ESC även om jag själv hade hunnit tröttna rejält på den, men det är ju mitt eget fel eftersom jag hört den för mycket. Den kan tyckas vara en låt som är lite för mycket ESC med sin folktonspop men faktum är att den redan nu rusat upp på första platsen på Itunes i mer än 10 länder! Sånt är bra för tävlingen, vinnarlåtar ska vara hits och Emmelie de Forest levererade numret mer än väl i rutan. 



Det var en helt fantastisk stämning i Malmö arena. jag brukar ju själv inte vara så glad i att följa MF och ESC på plats men här gjorde jag ett undantag när tävlingen skulle gå av stapeln i Sverige och när det dessutom var i en arena som är tillräckligt liten för att man ska kunna se bra. Jag hade en helt fantastisk sittplats på läktaren, inte allt för långt från catwalken och det var en ren njutning att se evenemanget och många låtar fick taket i arenan att lyfta. 

När det gäller resultatet i lördags så var väl den stora skrällen egentligen att det inte var så många skrällar. De senaste åren har alltid någon helt otippad låt som ofta är fullständigt ensam i sin genre letat sig upp i topp-5, som Albanien förra året och Italien 2011. Men de fem länderna som hamnade i topp-5 hade alla låga odds innan tävlingen. Sen drabbades jag av det klassiska ESC-syndromet som gör att man börjar tro på vissa låtar för att de växer så mycket på plats och som det snackas mycket om dem. Man glömmer lätt att de allra flesta TV-tittare inte alls hade hunnit bli trötta på Only teardrops eftersom de aldrig hört den tidigare.

Nederländerna var årets "grower" på plats då Anouk fick taket i arenan att lyfta bara hon äntrade scenen. Jag är glad att Nederländerna, som varit en stor loser i tävlingen under många år, äntligen fick komma i topp-10. Men jag sörjer inte direkt att den inte var inblandad i slutstriden. Birds är alldeles för mycket pretto-musik för mig. 

 

Sverige slutade på 14:e plats och det tyckler jag att han ska vara nöjd med. Själv hade jag tippat Sverige ännu längre ner, inte minst på grund av den hårda nordiska konkurrensen i år från Norge och Danmark. Dessutom tycker jag att numret på scen var allt för märkligt. Varför skulle dansarna dansa som om det vore en helt annat låt än det är? Och varför skulle Robin ha en oknäppt kock-jacka på sig på scen? Risken är att många hakade upp sig på de här detaljerna under låten och min gissning är att 14:e platsen i första hand var ett resultat av jurypoäng. Däremot gjorde Robin en fantastisk insats på scen. Han sjunger som en gud och kunde inte ha gjort det bättre. Det som kunde förbättrats är hur det såg ut i rutan och om vi i Sverige är mästare på den musikaliska delen i tävlingen så behöver vi definitivt hjälp med den visuella. Ett tips - ring mannen som kom på idén till Azerbajdzjans nummer. Det var nog det häftligaste jag sett på en ESC-scen. 

Azerbajdzjans Farid Mammadov och den spektakuläre dansaren i glasburen

Det var ju mycket snack om startordningen som SVT själv bestämde och ser man till kvällens resultat så kan man konstatera att alla länder i topp-4 startade bland de 10 sista i finalen. Samtidigt gick det riktigt illa för de två sista bidragen, Georgien och Irland. Georgien blev den förhandsfavorit som föll hårdast i finalen och Irland kom sist av alla, trots att de gick ut sist. Det är ett dubbeltydigt resultat men att det är en fördel att starta i den andra halvan är helt givet. De senaste nio vinnarna i ESC har startat på den senare halvan och det är en för tydlig statistik för att man ska kunna hänvisa till slumpen. Rent TV-mässigt tycker jag dock att SVT hade kunnat stuva om lite i den första halvan för att ge lite fler tidiga vitamininjektioner. En öppning med Cascadas Glorious för Tyskland hade väl passat betydligt bättre än den dötrista Amandine Bourgeois från Frankrike. 

Programmet som helhet höll absolut toppklass. Att göra humor i ESC är bland det mest dödsdömda man kan ge sig på men inslagen med Lynda Woodruff tycker jag funkade mycket bra, sketchen om svenskarna var helt okej och Petra Medes pausunderhållning höll även den hög klass. Ett stort frågetecken sätter jag dock kring det faktum att vinnaren utropades innan omröstningen var klar. Det hela blev lite märkligt och det kändes konstigt att fortsätta följa de sista röstavlämnarna efter det. Jag gissar att det här var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas i ESC. Ett annat av de få minus jag kan hitta i produktionen var Eric Saade som green room-reporter. Okej, uppdraget i sig är det mest intelligensbefriade man kan ha men Eric förstärkte väl inte sina aktier direkt under de minuterna i rutan. Om det ens var minuter. 

Det känns skönt att ha kommit hem nu efter den här extremt intensiva veckan. Först nu kan jag i lugn och ro sätta mig och titta igenom hela programmen och analyserna av poängen kommer att fortsätta. Var så säkra. Men SVT kan hålla huvudet högt efter detta ESC och nu är det upp till Danmark att visa att de kan arrangera ett ESC. Det lyckades de inte visa 2001 och all förändring jämfört med den sändningen är en förbättring. 

Det får bli en väldigt snabb analys av vad jag tror inför finalen ikväll. Mitt utgångstips är följande:

Danmark är storfavorit och har varit det hela tiden. Storfavoriter håller oftare än de faller i de här sammanhangen så ja tror trots allt att Danmark vinner ikväll. 

Tvåa tippar jag faktiskt Nederländerna. Anouks Birds har ett väldigt speciellt tilltal och kommer att få väldigt mycket juryröster. 

Georgien tror jag kan blanda sig i slutstriden också. De går ut sist av alla ballader och låten är lätt att ta till sig och numret effektfullt. 

Kvällens skräll gissar jag är Moldavien. Hela ex-jugoslavien är borta från finalen men alla de länderna kommer att rösta. Var kommer deras poäng att hamna? En del kommer nog tillfalla Grekland men jag tror även att en del kan hamna hos Moldavien. En låt som känns som en jurylåt och som dessutom har en effektfull gimmick med klänningen som reser sig. 

Hela Norden är med och flera av bidragen är starka, inte minst Danmark. Poängen kommer inte räcka till för alla nordiska länder och jag tror tyvärr att detta kan innebära att det blir en svensk flopp ikväll. Dessutom tycker jag Robins nummer är märkligt. Jag tror även att Finland kan floppa ikväll. 

Om några timmar vet vi, då sitter jag i arenan tillsammans med 11 000 andra ESC-entusiaster men min topp-5 är alltså:

1. Danmark
2. Nederänderna
3. Georgien

4. Grekland

5. Moldavien

Sist tippar jag Spanien. 

Startordningen i finalen är nu satt och den blev följande:

 

Så fick vi de sista tio finalisterna till morgondagens final och det blev följande:

Azerbajdzjan
Georgien
Grekland
Norge
Island
Armenien
Malta
Finland
Rumänien
Ungern

Jag prickade in åtta av tio finaister. Missarna var Ungern och Armenien. Ungerns Kedvezem är en mysig avskalad låt som jag gillar men då jag tyckte artisten totalt saknade utstrålning så hade jag räknat bort den. Men kul att en låt på ungerska går till final. Armeniens avancemang var inte lika kul. Det var lika tråkigt som obegripligt. Lonely planet var i mitt tycke den mest ointressanta låten av alla igår och även om Armenien ofta lyckas gå till final så trodde jag inte att det skulle gå den här gången. 

Roligast igår var att Islands fantastiskt vackra Eg a Lif gick till final. Även Norge tillhör mina favoriter men där var jag aldrig orolig att den skulle missa final. I feed you my love är årets modernaste låt och numret är otroligt snyggt. 

Jag misstänkte ju att fanfavoriten San Marino skulle ryka och tyvärr tyckte jag att de sjabblade bort en hel del genom att välja helt fel snabbrepris. Dessutom var det inte direkt till deras fördel att de gick ut så tidigt. Man hann helt enkelt glömma bort den. 

Rumänien har ju varit en snackis här nere i Malmö. Denna kitchiga opera-disco är ju en låt som tigger om stryk men den triggar samtidigt igång det som på många sätt är Eurovisions hjärta - starka åsikter. Jag tycker i grunden att det är en rätt bra låt, sen är det svårt att koppla bort operafalsetten. Men av låtar som kan klassificeras som pajasbidrag så är det väldigt välgjort, det får man ge dom. Sångaren Cezar kan tyckas vara fullständigt i avsaknad av självdistans på scenen men när jag hörde honom på presskonferensen efteråt så var han den som hade mest intressant att säga. 



Danmark fortsätter att vara huvudfavorit till segern imorgon. men jag börjar se Nederländerna som ett allt större hot och tror även att Georgiens storslagna ballad kan komma riktigt högt. Den är kanske ett större hot än Azerbajdzjan. 

Här kommer min tippning inför den andra semifinalen ikväll. Den här semifinalen har hela tiden känts mer svårtippad än den första men jag har kommit fram till att jag tror följande 10 går vidare. 

 

Azerbajdzjan
Norge
Grekland
Georgien
Malta
Island
Finland
Israel
Rumänien
Albanien

De fyra första ser jag som självklara till final. Azerbajdzjan gör ett fantastiskt nummer, Norge har både den modernaste låten i tävlingen och också ett effektfullt och dramatiskt nummer. Georgien gör en sofistikerad powerballad som är svår att motstå och Grekland kommer att gå till final på ren glädje och energi. 

Maltas nummer är väldigt charmigt och jag tror och hoppas att även Islands vackra ballad kommer att gå vidare. Eythor är en av tävlingens bästa sångare och får förhoppningsvis ett visst stöd i arenan. Finlands galna ding-dong-show kommer säkert inte samla så många jurypoäng och en del tittare tycker säkert bara att det är trams men Krista är en riktig entertainer och tar kamerorna perfekt. Jag tror tittarrösterna kommer att räcka. 

Många talar om San marino här och de flesta har tippat de i final men jag gissar att de blir kvällens fiasko. Inte för att Valentina gör ett dåligt jobb och inte för att låten är dålig men jag tror helt enkelt att den kommer att glömmas bort. Detsamma gäller en av de låtar jag gillar bäst, Schweiz. Jag tror att det blir platt fall. Att stå på rad och sjunga är allt annat än TV-mässigt, trots att man har en 95-åring på scen. 

De svåraste nötterna att knäcka ikväll är Makedonien och Albanien. Makedoniens låt är väldigt speciell och svår för mig att bedöma. Esma är en romsk världsstjärna och har säkerligen många fans som tittar. Jag väljer mellan den och Albaniens pyro-party på den där sista finalplatsen men det får blir Albanien. I så fall innebär det att hela ex-jugoslavien missar final. 

Det blev ett ganska väntat resultat i den första semifinalen av årets ESC igår. Följande länder gick vidare: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna. 

Danmark fick ett fantastiskt stöd inne i Malmö arena. Jag satt själv på sittplats strax till höger om scenen och man kände verkligen att Emmelie de Forest uppträdde så nära hemmaplan det kan bli. Det är svårt för mig att avgöra hur bra framträdande hon gjorde eftersom jag var inne i arenan men det är inget snack om att favoritskapet består för Danmark. 

Storstjärnan Anouk bröt Nederländernas långa jobbiga trend av missade finalplatser. Det är blir deras första final sedan 2004 och jag är inte det minsta förvånad. Anouk har ett speciellt tilltal i sin låt Birds. Det är mycket känsla men samtidigt lite inåtvänt och det är ingen melodi som jag själv går igång på. Men en låt som är så speciell och framförd av en så professionell artist som säkerligen får jurygrupperna att börja dregla - den kan gå riktigt långt i finalen! 

Holländska storstjärnan Anouk

Jag satte själv åtta av tio finalister. Missarna var Montenegro och Kroatien och det är anmärkningsvärt att samtliga ex-jugoslaviska länder missade final igår. Nu återstår bara Makedonien i den andra semifinalen om det ska bli något finaldeltagande därifrån. Montenegros låt är ju minst sagt speciell men jag blev faktiskt lite besviken att den missade final.

Nu har jag sett genrepet till den första semifinalen i såväl arenan som i presscentret på TV och det är en mycket snygg produktion som SVT bjuder på. Petra Mede känns stabil och är lite nedtonad jämfört med hur hon brukar vara när hon dyker upp i rutan och det är nog bra eftersom 99% av tittarna inte har någon relation till henne sen tidigare. Inslagen i programmet känns proffsiga och bra och även presentationerna inför varje land känns sammanhållet med den animerade fjärlien (årets ESC-symbol) som guide. Men nu till det viktigaste, det som gör att jag tycker att ESC är den bästa underhållning man kan få på TV, hur kommer det att gå?

Danmark är den stora favoriten att vinna hela tävlingen i år och självklart kommer Emmelie de Forest att dansa sig barfota vidare till finalen utan minsta problem. Men hon har defintivt konkurrens av länder som gjorde minst lika starkt intryck på mig igår. Man kan tycka vad man vill om Rysslands ballad-pekoral What if, men numret är väldigt effektivt. Solklar finalplats. Jag tror även att Ukraina är given i final. Det var de tre självklara. 

 

Vidare så tror jag att Nederländerna går vidare. Anouks framträdande är knappast publikfriande men det här är så mycket jurylåt en låt kan bli och juryn sitter på hälften av poängen. Hon behöver knappt några telefonröster för att gå vidare. 

Belgiens Love kills är den låt som växt för mig mest under veckan och jag tycker nu att det är en av årets bästa låtar. Roberto Bellarosa är knappast någon van scenartist och han har problem med nerverna på scen. I det här fallet tror jag dock att hans valpighet kan vara en fördel som ger sympatipoäng, låten är stark och han har ett bra startnummer. Jag tror den går vidare. 

Montenegros Igranka är en låt jag enligt konstens alla regler borde avsky men något gör att jag inte kan motstå den. Den kommer knappast få särskitl mycket poäng från norra Europa eftersom vi knappt tycker att detta är musik. MEN låten är en stor hit nere på Balkan. Den har närmare en och en halv miljon visningar på Youtube och såväl Slovenien, Serbien och Kroatien röstar i den här semifinalen. Jag tror att rösterna kommer att räcka till en finalplats. 

Vidare så tror jag även att Moldavien och Irland går vidare sen är det svårare. Efter mycket tvekan sätter jag Estlands Birgit i final. Låten är vacker men ganska anonym och har ett dåligt startnummer. Men Birgit sjunger fantastiskt bra och numret är tilltalande. Det kan nog gå trots allt.

På den sista finalplatsen väljer jag mellan Österrike, Kroatien och Serbien. Jag har varit inne på Österrike eftersom jag inbillar mig att det är en jurylåt men poängen räcker kanske ändå inte till. Nej jag sätter Kroatiens stämsång där. Det är trots allt fyra ex.jugoslaviska länder med i den här semifinalen. Så trots att Serbien enligt alla odds tippas gå vidare så gissar jag att de kan bli det enda riktiga fiaskot i semifinal 1. 

Så jag tippar följande 10 till final:

Danmark
Ukraina
Ryssland
Nederländerna
Moldavien
Montenegro
Belgien
Irland
Estland
Kroatien

Att vara i Eurovisionbubblan innebär att det händer grejer överallt hela tiden och att man har noll koll på världen utanför. Det är ofta en underbar bubbla men kan också vara en väldigt stressig bubbla. Gårdagen var ett exempel på det när det mesta gick snett. Jag hade legat på den norska delegationen för att få en intervju med artisten Margaret Berger och jag fick till slut ett samtal att en intervju med henne var inbokad 15.55. 

Samtidigt gällde det att få en intervju med Robin Stjernberg och den enda chansen till det var den så kallade "meet and greet"-intervju som skulle erbjudas efter kl. 15. Konceptet med "Meet & greet" var så dumt att den troligtvis tillhör en av efterkrigstidens fem sämsta idéer. Den innebar att alla journalister fick stå på ett långt led för att sedan gå fram till Robin och ställa en - jag upprepar - EN fråga. Det kändes nästan som en parodi på en presskonferens eller som en sketch hämtad från Galenskaparna & After Shave. Klockan tickade på och det blev allt mer stressigt att hinna till den förbokade taxin som stod och väntade. Jag hann trots allt träffa Robin (eller vad man ska kalla det) och det här är min "intervju" med honom

 

15.30 stod en taxi och väntade för att föra oss till hotellet där norska delegationen höll till, trodde jag. När jag kom till platsen stod ingen taxi där. Jag fick ringa taxibolaget och det visade sig att chauffören hade kört fel..Till slut kom han i alla fall och körde mig till hotellet. Dock lyckades han köra fel även på vägen dit och jag var smått sönderstressad när jag kom fram men interjvun med Margaret Berger blev i alla fall av. 

 

 

Strax efter intervjun skickade min kompis Patrik ett sms att han fixat en intervju med EBU-presidenten Jon Ola Sand. Den skulle ske om en timme på ett annat hotell i Malmö. Jag hade tänkt sticka till presscentret och hämta min dator och allt annat som jag lämnat kvar där men ville gärna vara med på intervjun med Jon Ola så jag begav mig till det aktuella hotellet. 

 

Därefter begav jag mig till presscentret för att hämta mina prylar men just den här dagen stängde presscentret ovanligt tidigt, klockan 18. Jag kom 18.20..Jag fick övertala en vakt att släppa in mig ändå för att hämta men när jag kom till min plats var laptopen och allt tillbehör borta. Någon i personalen hade lagt in den i ett rum i presscentret och det var hänglås på dörren. Det var bara att vända hem igen till lägenheten som jag hyr under veckan och jag insåg att det fanns fler problem än att datorn var borta. Jag hade även lagt tandborsten och tandkrämen i väskan eftersom jag aldrig hann borsta tänderna innan jag stack..

Eftersom det blev en sen festkväll på Euroclub så uppstod ett till problem. Jag vaknade med världens baksmälla och insåg att jag även hade lagt min treo i väskan och här gällde det att ha tålamod, presscentret öppnade först kl. 15 idag. Med lite vilja och mycket kaffe överlevde jag till klockan 15 och kunde ta mig ut till presscentret. Jag sa till att jag hade en svart datorväska i det låsta rummet och den vänliga tjejen bakom disken gick in och kollade men kom tillbaka utan väska. "Vi har många svarta datorväskor här, har du något i den som vi kan känna igen?". Ja en elektrisk tandborste, en tandkräm och en treo. Hon kom genast tillbaka med rätt väska :)

Hej på er kära bloggläsare och ursäkta att jag varit så inaktiv de senaste veckorna. Nu sitter jag hur som helst på bussen ner till Malmö för årets stora äventyr. Det kommer alltså att bli 10 dagar i ESC-bubblan och det brukar vara en väldigt härlig bubbla att vara i!

Jag kommer att vara pressackrediterad för Melodifestivalklubben och kommer att publicera ett antal intervjuer på www.melodifestivalklubben.se men även publicera här på bloggen. Förhoppningsvis blir det en del filmade intervjuer som ni kommer att kunna titta på. Ackrediteringen innebär ju inte bara jobb utan även att man får tillträde till det mesta som händer i Malmö under de här veckorna. Ofta dyker det upp inbjudningar till olika delegationerns fester. Redan ikväll är det en sådan fest då jag ska på San Marinos party på Euroclub. Ska bli spännande!

Det märks att SVT har satsat på att göra detta till en händelserik upplevelse för alla fans som reser till Malmö. Det är ett fullspäckat program på både Euroclub och Eurofancafé och det kommer även att vara artistuppträdande på andra klubbar i stan så det kommer knappast att saknas saker att göra när man är här. 

Jag har inte bemödat mig att kommentera SVT:s inför-ESC program här på bloggen. Ni som följt mig tidigare år här vet ju att jag ofta varit ganska hård i bedömningarna av SVT:s inför-program. Jag har ofta upplevt den ESC-panelen som ganska flamsig och osaklig med Thomas Lundin som det lysande undantaget. Kära inför-panel- allt är förlåtet! Jag har tio gånger hellre en flams-panel som i alla fall ger poäng och skänker lite feststämning än Niklas "partydödaren" Strömstedt som lite lagom mätt trocklar sig igenom årets bidrag utan någon större entusiasm. Malin Roos imponerar inte direkt heller när hon tillsammans med Strömstedt radar upp faktafel och knappast skänker någon djupare analys till bidragen.

Det är tur att det finns alternativ att ta till. Finska YLE:s svenskspråkiga kanal har som vanligt sänt inför-programmet "De eurovisa" och även om produktionen är billigare än dubbeldajm på Lidl så kan de i alla fall göra riktiga analyser av låtarana och motivera vad i en låt och ett nummer som stämmer eller inte stämmer. Sen att jag ytterst sällan håller med de är en annan sak, men deras program är helt klart sevärda. Samtlliga fyra delar kan ses här:

http://arenan.yle.fi/tv/1877946

Jag kan även rekommendera P4 Malmös införprogram Robins rivaler där den kunnige programledaren Fredrik Ralstrand med två gäster i varje program går igenom bidragen i årets ESC. De programmen kan man lyssna på här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5523892

Jag ska försöka att uppdatera er så gott jag kan här på bloggen under de här intensiva 10 dagarna som väntar. Jag kan inte säga att startfältet får mig att gå igång totalt i år. Det är inte mycket som är dåligt men inte heller mycket som är riktigt intressant och som gör att jag kommer att slänga mig på telefonen. Men min personliga favorit än så länge är nog Schweiz allsångsvänliga frälsis-rock