Schlager-Micke

Så har kvalveckan börjat i Idol och som tur vad har de ändrat reglerna från förra året men allt annat hade iof varit en katastrof. Förra årets regler - med att man lottade två av de som gått vidare som "säkra" och avslöjade först två dagar senare vem som åkt ut - var virrigare än vad Kurt Olsson någonsin hade kunnat komma på. Nu är det redigt nog den som får minst röster som åker ut  i samma program vilket är synnerligen logiskt. Och efter att ha sett tjejerna uppträda i det första programmet så kan man lugnt konstatera att det inte är några badrumssångare som är uttagna utan alla sjunger bra - några extremt bra.

Men det verkade som att juryn var lite väl koncentrerad på sång och arrangemang och inte alls på kameranärvaro. För det är ju TV-publiken som röstar och då måste man gå genom kameran. Ska man gå genom kameran så måste man för det första titta in i den och det gjorde vissa inte alls men blev tokhyllade ändå, till exempel den goa runda och glada Loulou. Jag har en känsla att hon kommer bli medias stora älskling och komma långt just för att hon ser så okonventionell ut i de här sammanhangen. Men sjunger man per automatik så fantastiskt för att man är tjock? Jag tycker inte hon är någon av de bästa sångarna i år av det jag hört men jag tror samtidigt folk lyssnar betydligt mindre kritiskt när hon sjunger eftersom "hon inte tagits ut på grund av sitt utseende".

Att det nya stjärnskottet Anna Bergendahl inte imponerade igår var nog det bästa som kunde hända henne. Den som utmålas som storfavorit till segern från början har hela tiden mycket mer att leva upp till. Kanske inte gentemot juryn, men gentemot tittarna. Hon har fått alldeles för mycket uppmärksamhet för att kunna röstas ut så här tidigt så hon gör nog bäst i att inte vara suverän på onsdag heller. Sen är hon kanske inte en artist som vill inleda sin karriär med att sjunga en såsig menlös smörballad lagom till jul och sen försvinna. Det kommer bli en hård konkurrens att hamna på den där efterlängtade andraplatsen i år.

Idolsäsongen har ju börjat igen och jag tycker egentligen att de första veckorna av Idol är de mest ointressanta. Framförallt därför att dramaturgin i programmen har varit likadant uppbyggd år efter år. De flesta som visas är personer som tror att de kan sjunga, de kan de bevisligen inte, juryn kommer med en ordvitsande förnedring och avslutar med "dörren är där". Vilka som ska gå vidare hör man efter en halv sekund eftersom bara de allra sämsta och de bästa tas med. Att så många ändå tycker att idol är som bäst under de här veckorna "för då får man ju se alla som gör bort sig" det övergår mitt förstånd. Hur mycket skrattar man åt en clown som halklar på samma bananskal på exakt samma sätt 43 gånger i rad? Uppenbarligen viker sig vissa dubbelt även den 44:e gången.

Nej, enda anledningen att jag ändå valt att kolla på under de inledande veckorna beror på den nya juryn. Jag blev överlycklig när den gamla juryn fick sparken och den nya kunde bara inte vara sämre. Den blev den inte heller, den blev betydligt bättre. I jämförelse med Bagge, Bagge och Carlsson framstår den gamla juryn (Breitholtz, Tomita och Swartling för er som glömt det) som en samling wannabees. Hos den nya juryn märker jag inga fjantiga skivbolagsmanér på det sätt som Peter Swartling kunde visa upp med sina förberedda krystade one-liners. Anders Bagge är allt som Swartling inte var. Naturlig, kunnig och empatisk. Och samtidigt väldigt underhållande. För det är faktiskt inte bara skitstövlar som är roliga (även om många skitstövlar är det).



När juryn är en behövlig uppfrächning i årets idol så är det synd att upplägget fortfarande är likadant. Audition-programmen klipptes ihop på samma förutsägbara sätt i år som tidigare och Peter Jihde går runt med samma självgodhet som han alltid gjort. Och inför kvalveckan som kommer nu är det även i år bara 16 deltagare. 85 deltagare har eliminerats efter att de sjungit fem toner på slutaudition. Men de lägger ner en hel vecka på att sålla bort 5 deltagare! 2004 var det 40 deltagare under kvalveckan men uppenbarligen vill man hålla folket borta så länge som möjligt från beslutanderätten. De röstar ju ändå fel.....(Konstigt, det är aldrig någon som säger att folket köper fel när de handlar skivor, men röstar fel gör de tydligen hela tiden).

Något kanske jag bör säga om deltagarna också även om det är svårt att bilda sig en uppfattning när man hört så lite och när urvalet är så selektivt. Men självklart har jag, liksom de flesta, blivit väldigt imponerad av den unga Anna Bergendahl som har en mycket speciell röst med en enorm botten. Men troligen är hon på tok för bra för att vinna. Helst bör hon inte vinna om hon vill ha någon slags respekterad karriär....

Ja, den frågan fick jag av en journalist på Göteborgs-posten som ringde upp mig i fredags och jag märkte hur svårt jag hade att svara på den frågan. För det vanliga svaret att "det gäller att vara ensam i sin genre" funkar knappt att ge längre. Ryssland vann inte för att det var den enda balladen i årets ESC, tvärtom så var det den genre som det var flest av i finalen och många ballader placerade sig högt.  Samtidigt var många av de låtar som kom på de sista platserna, som England, Kroatien och Frankrike låtar och visuella nummer som inte påminde om någon annan, men inte gick det bra för det.

Smärtsamt måste man skrota teori efter teori och inse att man faktiskt inte har en aning om vilket svenskt bidrag som kommer att funka bäst i ESC. Knappt ens efter att man hört alla de andra ländernas bidrag. Innan den svenska finalen kom jag fram till att Charlotte Perrelli trots allt var den låt som jag trodde hade bäst chans. Om det stämmer eller inte får vi aldrig veta men nog borde någon av årets MF-bidrag ha placerat sig bättre?

Jag vet inte om GP-reportern fick särskilt många citat från mig. Man vill ju annars vara generös med bra "lines" eftersom ett bra citat gör att klubben syns desto mer i pressen. Det roliga med han som ringde upp mig var att jag minns han väldigt väl från festen på stadshuset som var innan globenfinalen. Det var också det han sa när han presenterade sig. Jag sa den gången till hans kollega att han var fruktansvärt lik Rongedal och att jag bara måste få ett kort med honom och "Rongedalarna". Och det fick jag:-)


Rongedal med GP-journalisten i mitten

Ni som följt min blogg vet att det här med röstning och poäng är något jag är smått galen i och nu har det blivit känt att EBU kommer att införa någon slags jury i nästa års ESC. Vad förändringen innebär vill de inte gå ut med nu utan det kommer tydligen offentliggöras i december om man får tro esctoday.com

Principiellt sett har jag alltid varit emot jury-systemet eftersom jag inte tycker det finns någon som kan anses bedöma objektivt vad som är bra musik. Det är helt upp till den som lyssnar. Speciellt papetiskt blir det i finalen av MF då halva svenska folket följt delfinalerna och hört låtarna många gånger och är precis lika mycket experter som de fyra personer som sitter i den så kallade juryn. Men den juryn är enbart med av TV-mässiga skäl, det har ju SVT mer eller mindre erkänt själva.

Även om röstningen i Eurovision varit befriad från jury de senaste 11 åren tycker jag ändå att det låter positivt att EBU vill göra något åt röstnings-situationen. För att det finns klara problem med röstningsystemet i Eurovision har väl visat sig i flera år då förutsättningarna för olika länder ter sig lite väl stora och omröstningarna blivit hopplöst förutsägbara. Men i mitt tycke har det inte att göra med grannröstning utan med det som i schlagerfan-kretsar benämns diaspora-röstning. Med det innebär att man bor i ett land men röstar på sitt eget land. D.v.s. turkar i Tyskland röstar på Turkiet, ryssar i Lettland röstar på Ryssland, armener i Holland röstar på Armenien....


EBU-presidenten Svante Stockselius

Det har funnits en back-upjury varje år men EBU har konsekvent vägrat att offentliggöra resultatet från de. För man är ju nyfiken på hur mycket som skiljer mellan jury-röster och folkets. Att EBU inför samma system som i Melodifestivalen - alltså att hälften av poängen kommer från telefonröster, hälften från jury - tror jag inte är särskilt lyckat. Det blir bara snurrigt för den som tittar hur mycket dens röst egentligen är värd och konsekvensen kan säkert bli att antalet röster sjunker radikalt.

Men att EBU inser att något behöver göras är positivt och säkert ett resultat av att flera mäktiga länder (läs England) hotar att hoppa av och snuva EBU på mycket värdefulla stålar. Och även om jag som sagt principiellt är emot jurysystemet så kan jag tycka att det kan vara värt att testa det, men då ska det göras fullt ut. I så fall får man ta ett år där det bara är jurygrupper och inga telefonröster - och så utvärdera efteråt. För jag saknar verkligen den ovisshet som fanns tidigare när poängen kunde falla lite hur som helst i ESC. För det kan det inte längre.

Samtidigt talar mycket för att skillnaden inte är så stor. I år fanns det ju jurygrupper under årets semifinaler i ESC men deras topp-10 till finalen skiljde sig bara på ett enda land jämfört med telefonrösterna. Juryn valde Sverige, det gjorde inte folket....

Efter ett långt sommaruppehåll så är jag tillbaka med bloggandet igen och jag tänker uppdatera den kontinuerligt precis som tidigare. En hel del har hänt med mig sen jag sist skrev. Sverige har floppat i både fotbolls-EM och OS, min hårddisk på datorn kraschade och jag som dumt nog inte hade särskilt många back-upkopior på olika material förlorade en hel del där och blev tvungen att köpa en ny dator.

Desto roligare är att jag varit programledare under sommaren på Sveriges radio Jönköping. Jönköping som är min hemstad sedan i våras. Jag höll i programmet "Mitt i sommaren" som sändes mellan 10-13. "lättsam underhållning för hela familjen" skulle man kanske kunna sammanfatta det. Den så kallade önskehalvtimmen var bland det roligaste. Framförallt eftersom det oftast var samma personer som återkom varje dag och ville önska låtar. Det var "Roland Utbult"-kvinnan, en man som ständigt kallade sig Buffalo Bill från Värnamo och en liten unge utanför Gnosjö som läste inantill vad hans farmor ville höra i radion. Men jag försökte ha lite variation i önskningarna, varvat med en tävling där man kan vinna " radions snygga läckra strandväska!".

I höst kommer jag att sända morgonprogrammet på SR Jönköping två dagar i veckan, sen är det lite serier för radion som jag håller på med. Det var lite kortfattat om arbetsläget. Jo, jag har fyllt år också. Jämt till och med. Jag blev 30 år 29:e augusti. Något som firades rejält förra helgen med en fest i Stockholm.


Jag som nybliven 30-åring

För att göra festen lite "radiomässig" så körde jag jinglar inför varje ny punkt. Jag tog helt enkelt SF-signaturen och läste in "nu blir det efterrrrrätt" och klippte ihop det hela. Dessutom hade jag knåpat ihop en dansmix till det heta dansgolvet. Höjdpunkten, måste jag nog påstå, blev fågeldansen. Att få ett dansgolv att bli något så okreddigt som en dans runt midsommarstången är så underbart hög Svenne-banan-faktor man kan ha och det var just den jag ville ha. Den var bara Ooa hela natten som fattades för att det skulle bli 100% Svenne banan men den ville jag inte ha. Där går gränsen!


Fågeldansen på dansgolvet. Det gäller att få de rätta näbb-rörelserna med händerna....

Schlagemässigt händer ju inte så mycket under sommaren. Det är just därför även min blogg vilar, men de första viskningarna inför MF 2009 kom för några dagar sen då städerna offentliggjordes. Leksand, Malmö, Norrköping, Skellefteå, Göteborg och Stockholm blev det. Lite tråkigt att de bara kör städer som haft en delfinal tidigare. Samtidigt finns det ju en anledning att vissa orter får förnyat förtroende. Jag får se hur många delfinaler jag åker på. Det beror lite på ackreditering men man börjar redan se framåt i alla fall:-)

Men hur som helst. Känn er välkomna tillbaka till bloggen. Nu kör vi!