Schlager-Micke

Imorse var Edward af Sillén med i morgonsoffan i Gomorron Sverige. Edward är ju schlager-Sveriges kändaste doldis då han oftast ligger bakom både manus och regi till programledarna i Melodifestivalen och nu har fått uppdraget att göra detta även i ESC då Petra Mede ska leda tävlingen. Han berättade en hel del om hur de tänker inför ESC-sändningen och fick frågan hur man får tittare från Europas alla hörn att skratta. Min förhoppning om tårtor i ansiktet kom inte helt på skam då Edward sa att de ska försöka dra ner på ordvitsar eftersom det bygger på språk och vissa referenser som alla inte är med på. Istället ska de satsa på sånt som alla kan förstå. 

Att roa Europas TV-tittare med skämt är som sagt inte lätt men jag tror inte att någon annan passar bättre för uppgiften än Edward af Sillén. Han har rutinen, inte minst från de här sammanhangen som varit hans hemmaplan i många år. Och Sverige har flera gånger varit stilbildande när det gäller att förändra Eurovision Song Contest.

1985 inledde Lill Lindfors programmet med att sjunga och tävlingen hölls i en stor lokal (Scandinavium) inför en publik bestående av vanliga människor och inte VIP-folk som fallet ofta hade varit tidigare. De efterföljande åren kom en sjungande programledare in och publiken var större än den varit tidigare, precis som i Scandinavium. Nästa stora förändring kom faktiskt 2000 då man gick över till en ännu större lokal och en ännu större och livaktigare publik. Även då var det Sverige som satte ny standard som sen efterföljdes under 00-talet (att danskarna gjorde ett pajas-arrangemang året efter då ölen flödade mer än applåderna frånsäger vi oss allt ansvar för). 

 

Visserligen har vi haft en en viss tur genom åren när det kommer till just arrangemanget. För det har sällan varit svårt för Sverige att överträffa förra årets arrangör. Slips-publiken i Luxemburg 1984 var inte svår att överträffa i form av entusiasm. Arrangemanget i Rom 1991 var ett rent skämt så det räckte i princip för SVT att inte tappa kamerorna i golvet 1992 för att göra ett bättre arrangemang. Och programledarna i ESC förra året ska vi inte tala om....Vi har med andra ord ett gynnsamt läge - som alltid - och det ska vi utnyttja. 

Se hela intervjun med Edward af Sillén här:

Hej hej kära bloggläsare!

Dags att avbryta den halvårslånga "sommarledigheten" med att börja blogga igen så här med några dagar kvar till premiären av Melodifestivalen. Och med dagens stora nyhet från SVT - Petra Mede blir programledare för ESC!

 

Att SVT skulle överraska i det här valet var ingen överraskning. Det känns som att de försökt att tänka annorlunda på alla möjliga sätt i de nyheter de presenterat för årets ESC. Det har handlat om ståplats-publik, en startordning som inte lottas (jag återkommer senare i bloggen om vad jag tycker om detta), valet av värdstad och att de tidigt gick ut med att enbart ha en programledare. Något som inte hänt i ESC sedan 1995.

 

När de var så hårt inne på denna överraskningslinje så trodde jag att detta lutade åt att en man skulle leda tävlingen. Det är nämligen ovanligare än man kan tro i ESC. Ja, faktum är att det är så länge sen det hände att det inte ens finns några bilder på det. Lohengrin Filipello hette mannen som ledde det allra första ESC 1956. Det är den enda man som ensam har lett tävlingen. Efter honom var det enbart kvinnor fram till 1978 då det för första gången var två programledare för tävlingen. Något som kom att bli standard framöver efter det. 

Detta trodde jag talade för att till exempel Måns Zelmerlöv eller Kristian Luuk skulle bli programledare men det blev istället Petra Mede och på ett sätt är det överraskande att det är så överaskande. Petra ledde ju hela Melodifestivalen själv 2009 men då hon inte synts mycket i media på länge så hade oddsmakarna helt missat henne. Vad tycker jag då om detta val av programledare? Nja, okej får jag väl sträcka mig till. 

 

Jag har lite svårt att förstå SVT:s förkärlek till komiker som programledare i de här sammanhangen. Humor i Melodifestivalen är svårt. Humor i Eurovision Song Contest är det närmaste dödsförakt man kommer i nöjesvärlden. De internationella skämt jag skrattat åt i ESC genom åren kan nog räknas på en hand. Skämskuddarna är mångdubbelt fler och det är kanske inte så konstigt eftersom humor har så mycket med sammanhang att göra och de flesta länder har sina egna referensramar. Ska man ha humor i ESC så föredrar jag faktiskt ren slapstick framför så kallad "intelligent humor". Jag ser hellre att Robin Paulsson dyker upp på scen och trycker upp en tårta i ansiktet på EBU-ordföranden Jon Ola Sand än att Sarah Dawn Finer dyker upp som Lynda Woodruff. Men det troliga är väl att manuset kommer att vara fullproppat med ironi som kanske tilltalar vissa.