Schlager-Micke

Jaha, då har samtliga 28 semifinallåtar synats av det nordiska rådet och jag kan lugnt säga att i det här programmet höll jag inte med om särskilt många poäng. Poängen haglade över Andorras mediokra skatepunknummer och Turkiet är som alltid ohyggligt överskattat av experterna, det så kallade Jakob Dahlin-syndromet. Och som väntat sågades Lettland. Det kan jag i och för sig förstå eftersom det osynkade framträdandet, det "italienska" uttalet, hattarna m.m. lätt kan uppfattas som en provokation, men den enda som var skarpsynt nog att förstå det geniala med Lettlands allsångsvänliga kostym-buskis var Adam Duvå Hall. 

Nu till betygen som var svårare att sätta den här gången än tidigare, jag måste ju vara saklig nog att kunna hylla även de som tycker tvärtemot vad jag själv tycker, och tvärtom (oj, nu blev det snurrigt, lika bra att köra poängen direkt.)

Charlotte Perelli
Hade många roliga kommentarer om både Estland, Lettland och Slovenien. Sen kunde jag tycka att hon liksom de andra inte bedömde Maltas bidrag efter låten utan att det var ett evigt tjat om att hon sprang mycket i videon. Maltas sångerska Olivia Lewis sjunger mycket bra live och där tror jag hela nordiska rådet gjorde en grov underskattning. Jag höll nog inte med Charlotte på ett enda betyg den här gången men en trea ska hon absolut ha för det är skönt med personer vågar hylla och såga utan för en sekund be om ursäkt för det.
Betyg: 3

Eirikur Hauksson
Precis som jag varit inne på tidigare så vågar han inte vara lika brutalt ärlig i år som tidigare men han kändes ändå fullt bekväm idag och hade ett roligt samspel med danske Adam. Hans sågning av Belgiens vidriga 70-talspastisch var dessutom sååå befriande att höra när man var rädd att även den låten skulle anses som ett mästerverk av en enig jury.
Betyg: 3

Adam Duvå Hall
Införprogrammets dark horse (det var ingen anspelning på hans hästsvans alls faktiskt). Rollen som "kul kille i klassen" uppfyller han med råge. Hans tajming är ibland helt fenomenal och han ger en underhållande dimension som breddar det här programmet ytterligare genom hans okenventionella sätt att uttrycka sig. Att kalla Österrikes låt för ett preventivmedel i sig, var faktiskt riktigt roligt (även om jag inte alls höll med om hans omdöme om den låten). Visst, ibland ger han betyg utan någon egentlig motivering men allt som oftast är hans laid-back-stil riktigt skön. Fortsätt så!
Betyg: 4

Thomas Lundin
Var klockren förra gången och lika rolig den här gången. Var dessutom den enda som var saklig nog att grunda sina poäng till Malta på själva låten och inte på den "springande" videon. Däremot förstod jag inte hans hyllning av Andorra och hans sågning av Österrike. Österikes refräng är en av semifinalens starkaste och kan artisten leverera något i likhet med videon på scen så kan den bli farlig. När det gäller Lettland, som enligt Thomas är årets kalkon, så håller jag som sagt inte alls med. Den är årets bästa allsång och årets mest geniala humorinslag!
Betyg: 3

Per Sundnes
Nej, jag förstår fortfarande inte vad Per har i programmet att göra. Han lyckas ständigt haka upp sig på någon ointressant detalj som han grundar hela sina betyg till låtarna på och femmorna, de är tveklöst ämnade enbart åt de nordiska grannarna. Dessutom är det ju något anmärkningsvärt att det är just han som efter genomgången av betygen på alla semifinallåtarna menar att nordiska rådet överskattar de nordiska bidragen. Hmmm, vem beror det på? Nej, om hans uppgift är att vara nordiska rådets musikaristokrat så kan de väl lika bra sätta in Andres Lokko istället. 
Betyg: 1 

Det andra programmet av Inför ESC visades under fredagskvällen på SVT och givetvis är jag framme med mina betyg igen. Skalan är 0-5 och här kommer mina omdömen.

Thomas Lundin
Nu känner man igen Thomas fullt ut. Eller säg så här, han är alltid lika bra i rutan, har alltid vassa, sköna kommentarer och igår höll jag med i varenda ord han sa. Framförallt att han hade civilkurage nog att våga såga Norges hopplösa G:son-lationo. Hans stora kunnande på området ger tyngd till hela programmetoch. Det kan helt enkelt inte bli bättre!
Betyg: 5

Adam Duvå Hall
Det var som det anade lite efter förra programmet. Man börjar så sakteliga förstå hans stil. Att se bortkommen ut men kläcka sköna oneliners och våga ge 0-poängare. Det sistnämnda var han flitig med igår och alla var i mitt tycke helt befogade. Visst, han vet nog inte mycket om schlager men försöker inte ge sken av det heller. Dessutom ger det ett objektivt intryck när man vågar ge endast 3 poäng till sitt eget lands bidrag. Det har bara Thomas Lundin gjort tidigare (förra året, till Lordi).
Betyg: 3

Per Sundnes
Jag trodde aldrig jag skulle sakna den gamle sverigehataren Jostein Pedersen, men Per kan nog få mig att sakna vem som helst i rutan...Han försöker ständigt vara lustig men saknar all form av tajming för att det ska lyckas. Dessutom han hittills bara gett fempoängare till sina nordiska grannar. Modigt! Dessutom gav han 1 poäng till Serbien, inte för låten, utan för att han inte förstod vad dansare, clowner m.m. gjorde på scenen. I en annan låt var det exakt samma ovisshet som var det enda BRA i låten. Dessutom, en poäng till Portugal, fem poäng till Norge, för i princip samma låt.......Hans tips om vilka som ska gå till final är antingen bara provokationer eller ren brist på kunskap i tävlingen. Dessvärre tror jag på det senare. Per, ett sånt här program till och du är på Nanne-nivå!!
Betyg: 1

Charlotte Perelli
Hennes patenterade "det här är fel forrrrrrum" har glädjande nog helt lyst med sin frånvaro i år. Likaså hennes benägenhet att recensera videon istället för låten. Charlotte har varit årets mest positiva överraskning i Inför ESC. Hon känns spontan, lagom elak, bekväm i rutan och vågar också vara rak och ärlig mot de nordiska grannarna.
Betyg: 4

Eirikur Hauksson
Det känns väldigt synd att Eirikur lagt hängslen på sig själv i år eftersom han inte vill såga sina konkurrenter. Jag kan iof förstå det. Han ska ju umgås med personerna han här recenserar i över en vecka i Helsingfors, men jag saknar verligen hans förbehållslösa kommentarer från tidigare. Han ville så gärna kläcka en sån kommentar efter Kroatiens bidrag. Det märkte man, men det gick liksom inte.Tyvärr drar hans något hämmade uppträdande ner betyget.
Betyg: 2

Det blev en riktigt schysst pratstund med grekiske Sarbel igår tyckte jag. Nu skulle det bli lite väl plottrigt med text om jag skriver ut den intervjun här på bloggen så jag skickar länken till den på Melodifestivalklubbens hemsida istället.
http://www.melodifestivalklubben.se/nyheter.php?news_id=633

Sarbel var väldigt lätt att snacka med. Det är ju rätt tacksamt iof att intervjua artister som är på promotionturné. Då är det ju de som söker upp oss, om ni förstår. Det innebar t.ex. igår att grekiska teamet gladeligen bjöd på vad jag önskade. Det borde jag insett då, i så fall hade jag ju beställt något mer exlusivt (läs dyrare) än päroncider.

När både jag och därefter Gylleneskor hade intervjuat Sarbel så skulle han vidare till en klubb i gamla stan för hans enda uppträdande här under sverigebesöket. Eftersom både jag och gylleneskorgänget räknades in som trogna fans till Sarbel av det grekiska teamet så fick vi hoppa in i deras turnébuss för att åka över till Connection där han skulle uppträda. Det var en något märklig syn att se alla greker och vi själva hoppa in i en Ekman buss (flexibussitet) för att åka en sträcka som fågelvägen är några hundra meter, gångvägen det dubbla och bilvägen ungefär det femdubbla..... Men hur som helst, vi kom fram i alla fall. Andrés Esteche var "förband" (om nu en person kan vara det, när man dessutom bara sjunger en låt) och sen körde Sarbel sin Yassou Maria + några av sina hits han haft i Grekland. Och precis som jag sa förut, en låt upplevs oftast som mycket bättre när man hör den live. Trots att det inte ens var live igår, Sarbel mimade bara.....Det kanske är en föraning om vad som sker i Helsingfors....



Till höger Sarbel och till vänster kameramannen från grekiskt TV som dokumenterade hela hans sverigebesök.

Så var det klart med att jag blir ackrediterad för Melodifestivalklubben i Helsingfors. Det ska bli ruggigt kul. Det mesta tydde väl på att jag och mina två kollegor från MF-klubben skulle få våra ansökningar om pressackreditering godkända. Men säker kan man aldrig vara innan man får själva bekräftelsen. Så nu kommer det att bli ett väldans springande mellan repetitioner och presskonferenser under mina Helsingforsdagar. Underbart:-) Och när man sitter där på repetitionerna och hör låt efter låt så kommer garanterat de flesta låtar att låta mycket bättre då än vad de egentligen är. Vem vet, jag kanske till och med kommer att börja gilla Bulgariens skrik-orige när man väl sitter där.

Dessutom ryktas det om att melodifestivalklubben kommer att få sitta på platser på rad 1-10 i arenan! Låter ju nästan för bra för att vara sant. Jag satt på rad 5 på semifinalen i Aten och det var en upplevelse vill jag lova. Speciellt när jag direkt efter sändningen fick tag på lappen som programledarna hade läst upp att sverige hade kvalificerat sig till finalen. Jag kunde dock inte behålla den lappen eftersom det stod några på kö som ville ta exakt samma kort som det ni ser nedan...

 

På fredag börjar Inför ESC där en från varje nordiskt land ger betyg till samtliga låtar som ska tävla i eurovision i år. Ett program som jag förstås följer slaviskt varje år. Det finns inget roligare än att höra sköna sågningar på norska och finlandssvenska. För sågningar på svenska blir det ju inte så ofta av någon anledning. Sverige har på något sätt antagit rollen att vara "den snälle" i den här nordiska domstolen. Men även om Charlotte Perelli kanske ändå lyckats få fram någon sågning i år så kan man redan nu vara säker på hur hon kommer att förmulera den. "nej, jag tycker att det här är fel forrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrum"....

På sidan odds.bestbetting.com finns en sammanställning av alla odds för eurovision från de stora bettingbolagen. Sverige ligger tvåa på den listan. Men det som förvånar mig mest är att Bulgarien ligger 5:a. Låten är ingen låt i mina öron. Det är gallskrik ackompanjerat av sådana där olje-tunne-trummor som var och varannan låt hade med i ESC för två år sen. Min absoluta mardröm är att bli inlåst i ett rum och tvingas att lyssna på Bulgariens bidrag om och om igen. Jag skulle börja hallucinera efter ett tag.....

Desto trevligare är Vitrysslands bidrag som ligger 4:a. Välpolerad snäll-rock! Jag hoppas det räcker till final men jag är inte säker. Serbien ligger trea i vadslagningen. Det är den låt jag tror blir farligast. En av få ballader i år.

1:a i vadslagningen i nuläget är Schweiz. Jag kan på ett sätt förstå det. Catchy låt och nästan ensam i sin genre i Helsingfors. Men skulle den vinna så spär det bara på det förakt som finns hos många för eurovision. Det är så plastigt det kan bli och den pajiga texten gör att låten tenderar att läggas in i den allt för stora skaran av låtar i år som kan kategoriseras som "freakshow". I Schweiz har det konservativa partiet Eidgenössisch-Demokratische Union samlat ihop mer än 50 000 namnunderskrifter för att få den här låten diskad. De menar att den är satanistisk och kan få folk att ta livet av sig. Ja, de i Schweiz som överlevde Lordis seger måste de mena

Så varning alla känsliga tittare, här kommer Schweiz

Det finns vissa saker som känns så oerhört ute så att det är ett rent mysterium att det finns kvar. Aprilskämt t.ex. Att lura folk på en angiven dag, 1:a April. Är det bondesamhällets putslustighet som råkat leva kvar några hundra år för länge eller vad är det egentligen? Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit särkilt road av det sättet att skämta, så det är kanske därför jag inte heller förstår vitsen med första april, eller låt säga, bristen på kvaliten på vitsar under första april.....Ska vi inte införa en dag när alla måste skämta om norrmän också? De skämten håller väl på att dö ut och då försvinner en viktig del i vårt kulturarv. Eller hur? ;-)

Men även månen har sina ljusa fläckar. Ett riktigt avancerat aprilskämt publicerades på sajten gylleneskor.se i söndags. Jag gick (nästan) på det....
http://www.gylleneskor.se/view_news.php?newsID=1134

Jag har alltid tyckt att Frankrike är ett överskattat land i eurovisionssammanhang. Det innebär inte att jag ogillar de klassiska franska balladerna. Tvärtom, de är som mumsiga tårtbitar. Fantastiskt goda, men helst i lagom stora portioner....Men nu är problemet att de bästa franska låtarna, de underbara pampiga, romantiska balladerna, sällan har kommit från Frankrike. Utan de har snarare representerat Luxemburg, Schweiz eller Belgien.

Fransmännen har oftast envisats med att köra etnolåtar, världsmusik och annat som jag sällan har förstått mig på. Popmusik verkar de inte kunna stava till. Den franska uttagningen var ytterligare en bekräftelse för mig på den märkliga franska populärmusiken. Det var en samling bidrag som var så långt ifrån tårtbiten man kan komma.

Men ett av bidragen smakade faktiskt bättre än jag först vågade erkänna och det var just det bidraget som vann. Och nu är det faktiskt slut på min motorsågning av grodätarna. För fransmännens bidrag i år är ett av de absolut mest intressanta i startfältet. Detta av flera anledningar.

1. Stora delar av låten är på engelska. Fransmännen sjunger på engelska! Även om den engelskan är så franskt uttalad att man nästan kan skönja ett nytt språk......
2. Låten är en up-tempolåt. Fransmännen gör popmusik!
3. Låten är mindre än 2 och en halv minut. Det är mycket mycket ovanligt att man inte uttnyttjar alla tre minuterna i en eurovisionlåt. Stort!

..och framförallt så är låten som en igel som vägrar släppa taget om en. Har man hört den är man fast. Den här låten förföljer mig hela dagarna. Men det är ju aldrig kul att vara ensam så jag måste säga att årets franska bidrag "Lámour a la francaise" förgyller min vardag just nu. I år förtjänar Frankrike en mycket hög placering, det menar jag verkligen. Minst hälften av er kommer hata den här låten, men nu har jag babblat färdigt. Varsågoda att bilda er en egen uppfattning;-)