Schlager-Micke

Måns Zelmerlöw satt imorse i morgonsoffan i Gomorron Sverige och pratade om segern i lördags. Som jag nämnt tidigare så har jag full respekt för Måns tävlingsinstinkt. Kanske för att jag själv är lika tävlingsgalen och för att jag blir så glad när någon verkligen vill vinna Melodifestivalen. Det kanske låter konstigt, vinna Melodifestivalen, det vill väl alla som ställer upp? Nja, det är inte säkert. För många artister tror jag Melodifestivalen fungerar som en språngbräda, en bra PR eller helt enkelt att en artist som försörjer sig på företagsgig behöver en låt till i bagaget att uppträda för på Atlas Copcos årsfest. Då gör det inte så mycket var man hamnar, bara det inte blir tokflopp. Många artister föredrar nog dessutom en andraplats framför ett mindre lyckat resultat i ESC för det är alltid ESC som ger slutintrycket (fråga Anna Bergendahl). 

 

Måns sa flera saker som jag verkligen gillade i den här intervjun. När folkets sista röster skulle fördelas satt han och räknade på om det var avgjort eller inte. Det tror jag fler artister har gjort genom åren men de erkänner det aldrig. Det sägs snarare saker som "nej jag var i en annan värld jag fattade inte vad som hände". Det kan förstås vara sant men det svaret passar framförallt väldigt bra in i dramaturgin för Melodifestivalen som den "galna tillställningen". Samma sak gäller om man artister i fråga tror att de ska vinna tävlingen eller inte.

Intervjun med segraren kan man i princip spela upp i repris för det sägs samma sak år efter år. 

 

- Nej jag trodde aldrig att jag skulle vinna

- Men du var ju storfavorit! Tänkte du aldrig tanken?

- Nej jag såg till att inte läsa något av det som skrevs innan finalen

 

Yeah right....Det tror jag också

 

Av någon anledning så har folk bara läst tidningarna om de inte är favoriter för när någon otippad vinner så får man alltid svaret:

- Jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Alla tips pekade ju på att den eller den skulle vinna. Och så blev det jag!

 

Hoppas, då hade de minsann läst och följt allt förhandssnack. 

 

Det hedrar verkligen Måns att han inte hymlar med att han vill vinna. Att han inte dolde sin besvikelse över folkets poäng 2009. Att han erkänner att han sitter och räknar ut i förväg i green room om han kan vinna. Och dessutom, i intervjun berättade han att han redan nu lyssnat in sig på sina konkurrenter. Det visar också på att han vill ha koll och det gillar jag också. 

 

Den största frågan i intervjun var dock gällande scenshowen för faktum är att i år har vi för första gången skickat en scenshow mer än en låt till Eurovision. Okej, de som tycker att Heroes är ett mästerverk håller säkert inte med men jag tror att det inte alls hade varit givet att Måns hade vunnit utan streckgubben. 

 

 

Det verkar inte helt spikat att streckgubben får följa med till Wien men det mesta tyder på det. Och den måste bara med! Utan streckgubben blir Heroes i mina ögon något helt annat. Med streckgubben blir det tre minuters musikvideo live på scenen som kommer att sätta djupa avtryck på europas TV-tittare. 

 

Jag tycker att det är extra intressant att Sverige skickar det här numret i år för normalt sett är vi tvärtom. Sverige har erkänt skickliga låtskrivare och producenter med världsrykte och rent musikaliskt tittar många länder med avund på oss och det vi skickar till ESC. Men det är ytterst sällan som scenshowerna håller samma klass. Sveriges diamentrala motsats är Ukraina. De skickar ofta låtar som inte är helt genomarbetade från början. Ibland ändras de totalt och i ESC låter samma låt helt annorlunda jämfört med i deras egen uttagning. Deras låtar håller inte alltid toppklass men deras scenshow gör det alltid. Ukrainarna har genom åren lyckats nå höga placeringar med hjälp av gigantiska hamsterhjul, fantastiska konstverk i sand och inte minst en galen transa i aluminiumfolie. Men i år står vi för en scenshow i sann Ukraina-klass. Det känns uppfriskande!