Schlager-Micke

Magnus Carlsson tog sig direkt till final med Möt mig i gamla stan och jag är mycket glad för det! Det handlar inte om att Magnus alltid måste gå till final. Man ska bara gå till final om man har en bra låt oavsett vem man är. Nej det handlar om en revansch, inte i första hand för Magnus (han har ju bara missat final en gång) utan för musiken han representerar. 

 

 

I den fjärde delfinalen 2011 hände något som fick Christer Björkman att dra öronen åt sig. Hans drömvärvning, stjärnproducenten Red one, hade med bidraget Dance alone med Love generation och den skulle ju visa på den moderna tävlingen och representera Sveriges heta beats i ESC. Men vad hände? De tog sig inte ens till final! Utslagna av dess raka motsats, en klämkäck schlagerdrottning i kycklinggul klänning - Linda Bengtzing. Björkman, som år efter år har försökt att distansiera tävlingen från den genre den en gång föddes ur, förlät aldrig svenska folket för detta. Det framgår tydligt i boken Egentligen kan inte tävla i musik av Björn Alverfeldt. Något liknande fick bara inte hända igen. 

 

 

Konsekvensen blev att de enda traditionella schlagers som valdes ut till tävlingen framöver blev låtar som inte skulle behöva tas på allvar. Dont let me down med Christer Sjögren och Lotta Engberg var så uppenbart mossig att den inte utgjorde ett hot, Casanova med Elisa var för pajjig för att kunna hota och för säkerhets skull tog man med en låt som drev med hela genren så att vi schlagernördar slutligen skulle ge upp. Men Ravaillacz fick inte genren på fall. Det bevisade Magnus Carlsson igår.

 

Magnus avancemang igår är extra roligt just för att det är en traditionell låt i modern tappning, framförd av ett superproffs. Den här energin har jag saknat. Under 2000-talet hörde jag sådana här låtar varje vecka i programmet Fame Factory men nu lyser de allt mer med sin frånvaro. Missförstå mig rätt nu. Jag vill inte ta tävlingen tillbaka till 2003. De flesta förändringar som gjorts i tävlingen har varit till det bättre och jag njuter av att så många olika genrer har blivit representerade. Mitt enda krav är att man aldrig ska sluta tänka hits när man väljer ut låtar. Och det gäller även när man väljer traditionella låtar. Möt mig i gamla stan är en hit och jag önskar den all lycka i finalen. 

 

Den andra finalisten gläder mig på ett sätt också. Under mina år på radio Halland i Halmstad så intervjuade jag Mariette flera gånger och träffade henne i radiostudion. Det är en av de mest sympatiska människor jag intervjuat. Och numret igår var väldigt proffsigt och snyggt. Låten har inte bitigt tag i mig än men jag kan tänka mig att den kommer att växa. 

 

Gårdagens stora fiasko var Samir & Viktor. Tesen att vissa artister "bara behöver ställa ut skorna" har motbevisats gång på gång i MF men ändå verkar många tro på den. Här har vi två söta killar med halva Sverige som followers på sociala medier. Det kunde ju bara sluta på ett sätt? Eller? Detta bevisar återigen att inget är givet och att gratisrösterna är färre än man tror (nu pratar jag inte om gratisröster via appen, de är fler än man tror, men men, ja ni fattar). Samtidigt måste jag tillstå att låten Groupie gjorde mig glad. Tävlingen behöver sommarhits som man kan sjunga med i och som ungarna på förskolan kan plåga sin personal med. För mig får den gärna ta sig till final via andra chansen. 

 

 

Slutligen måste jag säga något om programmet. I år plockade man ju bort en låt i startfältet för att göra programmet mer "luftigt". Jag tolkade det som att det skulle bli mer improvisation och inte lika "satt" som vanligt vilket lät helt okej. Men det är ganska uppenbart att man inte vågar lita på tävlingsmomentet i programmet. Den 8:e låten har ju enbart ersatts av långa sega sketcher. Visst, Filippa Bark var margniellt bättre den här veckan, d.v.s. mycket dålig. Men det stora problemet är att tempot i programmet blir olidligt segt när hon ska hålla monolog i 5 minuter i sträck  (och inte bara vid ett tillfälle). Om SVT vill göra programmet modernt så känns ju det som ett steg 20 år tillbaka i tiden - på fel sätt. 

 

Sanna och Robin däremot skötte sig mycket bra och jag slutar aldrig att fascineras över Sanna som kan ta sig an vad som helst och bemästra det till fullo. Igår fick jag också igång appen och kunde rösta och jag var ju inte direkt ensam. Närmare 2,4 miljoner röster. 2,4 miljoner! Appen är det mest epokavgörande som skett i den här tävlingen sen telefonröstningen infördes permanent 1999.