Schlager-Micke

Det var ju egentligen aldrig något snack om saken igår. Självklart skulle Sverige till final! Allt annat hade ju varit löjligt. Men jag var ändå på helspänn igår. Inte under "kuvertöppningen" (när finalisterna läsas upp) utan under själva numret för Heroes är verkligen ett scennummer som är som att dansa på en slak lina. Varje rörelse är hundradelsanpassad. Om en artist eller dansare hamnar i otakt vid något tillfälle är en sak. Det märks knappt. Men om man har en koreografi som helt bygger på samspelet mellan artistens rörelser och animationer så kan det bli förödande om man hamnar i osynk. Helt synkat var faktistk inte allt igår. Men det tänker man bara på om man har sett numret innan och den absoluta majoriteten av Europas tittare hade inte det. 

 

 

Men jag slutar aldrig att imponeras över denna Måns. Hans utstrålning är något alldeles extra och han har även utvecklats sångmässigt med åren. Även om han inte är den artist i Sverige med mest karaktär i rösten så är han oerhört stabil, oerhört proffsig och framförallt en otroligt säker scenartist som går genom rutan i varenda europeisk tv-apparat. Dessutom är det intressant att Sverige (kanske för första gången någonsin) skickar ett nummer där scenshowen överglänser låten. 

 

Normalt sett är det tvärtom. Sverige tillhör den absoluta toppen i Europa när det kommer till låtskrivande och musikproduktion. Men vårt scennummer håller aldrig samma klass. När andra länder lyssnar avundsvärt på våra låtar så tittar vi lika avundsvärt på länder som Ukraina och Ryssland som alltid lyckas få sina låtar att glänsa på scenen tack vare en fantastiskt scenshow. Men i år slipper vi Ukraina i tävlingen, Ryssland däremot, ser jag som Sveriges största hot på lördag. Men det är inget snack om att vi har träffat perfekt i tilltal i år. Bland alla ballader och all midtempo sticker Sverige ut rejält både musikaliskt och visuellt. Ingen som såg Sverige igår behöver ställa frågan "vänta nu, hur lät Sverige låt?". Alla minns det och många gillar det. 

 

Jag tycker att Måns var i särklass igår men tycker även mycket om Norges A monster like me. Sceniskt var den lite platt men låten är oerhört stark och förtjänar en mycket hög placering på lördag. 

 

 

Norden har inget starkt år i år. Bara två nordiska länder i finalen! Det är det lägsta antalet sen 2007 då Danmark, Island och Norge alla rök i semin. Men det är fullständigt välförtjänt. Sverige och Norge har två av de bästa låtarna i årets startfält - våra övriga nordiska grannar var usla. Islands bidrag igår var det plattaste och mest menlösa jag sett på länge. Danskarna var bara glada och Finlands låt behöver jag inte kommentera närmare. 

 

Produktionsmässigt håller österikiska ORF ingen högre klass men de rättade i alla fall till det viktigaste igår - att inte stressa igenom kuvertöppningen. I tisdags fick vi se sketcher, greenroom-prat, intervjuer med finalländerna, prat, sketcher tills.....oj, det är två minuter kvar av sändningen, vi måste ju läsa upp de där tio länderna också...

 

Det var tidernas sämsta prioritering i ESC-historien och jag fattar inte hur de tänkte! Alla tittare sitter ju och väntar på samma sak - vilka tio ska gå till final. Att då behandla det momentet som eftertexter i rutan var mycket illa. Men igår tog de lite längre tid på sig. Man hann uppfatta vilka länder som gick vidare och vilka som fanns kvar. Som det ska vara. Men för mig får man gärna göra det här momentet längre och mer effektfullt. Det är ju som sagt själva klimax i programmet. 

 

Efter att ha sett de 33 bidragen i de två semifinalerna så tycker jag att två länder sticker ut i sitt framträdande, Sverige och Ryssland. Polina Gagarina var magisk i tisdags. Även Belgien och Estland imponerade stort i tisdags, och Norge igår förstås. Azerbajdzjan har låga odds men jag är inte imponerad. 

 

Med risk för att låta som en bandspelare som har hakat upp sig från 2012 så tror jag att detta står mellan Sverige och Ryssland och att Italien finns med i toppen.