2014-02-16
18:40:54
Oscar Zia bäst och Björn Gustafsson sämst i svag delfinal
En storfavorit som höll och en riktig skräll. Det blev resultatet av gårdagens tredje deltävling av Melodifestivalen. En deltävling som knappast kommer att gå till historien, eller så gör den det, men på fel sätt. Låtarna i Göteborg höll inte toppklass, där är jag överens med de flesta. I mitt tycke var Oscar Zias 90-tals Cheiron-flört den överlägset bästa låten och att den skulle ta sig vidare kändes självklart. Numret var snyggt och låten håller definitivt för att få Friends arena att koka om några veckor.
Däremot var frågan, vem skulle följa med Oscar Zia dit? Få trodde att svaret skulle vara Ace Wilder. Jag kan inte säga att jag är överlycklig över tittarnas val av Ace, samtidigt kan jag inte säga vem av de andra som hade förtjänat den andra finalplatsen bättre. Ace imponerade på scenen men var i mitt tycke bättre än själva låten. Samtidigt är det uppfriskande när en låt från en så pass smal genre lyckas rösta sig vidare till final. I vanliga fall brukar man behöva kompromissa mer rent musikaliskt för att nå riktigt brett.
Det var mycket snack om hårdrocksbandet Outtrigger innan tävlingen och det var ju ingen tvekan om att detta var kompromisslös heavy metal. Men jag kan inte påstå att Echo blåste mig av stolen för det. Folk verkade överraskade över att en sådan låt kan ha en riktig refräng och bara därför förtjänar en finalplats per automatik. För mig krävs det mer än så.
State of Drama var i mitt tycke bättre än förra året men kanske förlorade de på att det fanns ett betydligt tyngre rockband med i samma startfält och även en ännu tydligare fotbollsrefräng (Oscar Zia).
dr Alban och Jessica Folckers 90-talspastich förtjänade definitivt inte någon final. Alban må ha sålt hur många skivor som helst men den här låten var ju skriven med vänsterhanden. Förmodligen har han tröttnat på att bli uppringd av Christer Björkman år efter år så att han till slut svarar ”okej, jag är med då, men skyll dig själv”.
Samtidigt kan man läsa idag att Alban sågar upplägget för tävlingen då han menar att detta blivit en barntävling och inte en musiktävling. Han efterlyser 50% juryröster redan i delfinalerna. Två frågor till dig Alban.
1. Menar du på allvar att jurygrupperna hade öst poängen över den där låten?
2. Varför är just barnröster mindre värda än andra röster?
Det där med att skylla på en viss målgrupp för att resultatet blivit en besvikelse är en klassiker och det är alltid två målgrupper som beskylls, barn och tonårstjejer. Av någon anledning finns det en konsensus att just de personerna inte röstar efter kvalitet utan efter saker som inte har med musik att göra. Lennart, 58 och Maggan, 83 däremot behöver aldrig stå till svars för sitt sätt att rösta i de här sammanhangen.
Nu till det enda som var ännu sämre än låtarna – programmet som helhet. För själva underhållningsvärdet igår höll plågsamt låg klass. Jag tyckte Anders och Nour började lovande i det första programmet och stod för en smalare humor som var lite mer vågad. Men tyvärr har det utvecklats nu till att de inte står för någon humor alls. Skämten igår var krystade, alternativt obegripliga, och någon gång borde väl till och med göteborgare tröttna på att alltid bli förknippade med sina ordvitsar och ingenting annat.
Sämst av alla igår var dock Björn Gustafsson. Kan någon nykter människa förklara för mig vad som var roligt med hans framträdande? Vad var grejen förutom att det var Björn Gustafsson som kom tillbaka till tävlingen? Folk i ankdammen Twitter var uppenbarligen lyriska. Men jag undrar hur de definierar begreppet humor. Helt klart är att vissa personer inte behöver leverera något 2014 om man var tillräckligt rolig 2008.
Oscar Zia kommer säkerligen att komma långt i finalen. Han känns i nuläget som första utmanare till Sanna Nielsen om segern men det återstår ju åtta låtar och vi får hoppas att de håller högre klass än det som levererades i Göteborg.
2014-02-09
10:55:00
Sanna Nielsen kan gå hela vägen den här gången
För är man en idrottare som är överlägsen i sin gren så räcker det oftast med att man gör sitt jobb (eller ställa ut skorna som man ibland uttrycker det) så har man inkasserat en ny finalplats. Ungefär som en schlagerns Marit Björgen. Jag tycker dock inte att den jämförelsen håller.
I Melodifestivalen måste man som artist göra sitt yttersta varje gång med en riktigt bra låt - då har man ändå bara nått halvvägs. Resten av makten sitter ju tittarna på och de älskar att fälla stora elefanter. Så det handlar snarare om att få väljarnas förtroende om och om igen och Sanna har nu lyckats bli omvald av svenska folket sju gånger. Som en schlagerns Tage Erlander får hon ständigt förnyat förtroende och kanske lyckas hon, precis som honom, som bäst i sitt sista försök. I Tage Erlanders sista riksdagsval 1968 fick hans parti sitt största stöd någonsin, över 50%. Kan detta vara Sannas sista val? Ja, om hon vinner i Friends arena så är det kanske det.
När det gällde den andra finalplatsen så tycker jag att svenska folket röstade helt rätt. Panetoz för med sig en okonstlad glädje och jag rycks med i deras glada tilltal. Efter solsken var den bästa låten igår, förutom Sanna. Det enda som störde mig var att jag inte vågade lita på mitt eget omdöme. Min magkänsla sa att de skulle gå till final men ingen annan schlagertyckare verkade hålla med. Eftersom jag lätt förlitar mig på majoriteten så ändrade jag min tippning till det som de flesta verkade tro, att Martin Stenmarck skulle ta den andra finalplatsen trots att jag inte trodde på det själv.
Gårdagens största skräll för mig var skrällen som uteblev. Little great things hade all potential för att bli det stora utropstecknet igår då de tävlade i en genre som brukar räknas som tävlingens säkraste, hårdrock. Men det blev platt fall.
Förra veckan verkade jag vara en av få som faktiskt var nöjd med programledarna men igår tyckte jag att kurvan pekade åt fel håll. Skämten satt sämre och var dessutom sämre än i premiärprogrammet och jag tyckte att det märktes på dem. Däremot var ju sjuåriga Sigrid en fullträff med sin brådmogna dialog med Nour El Refai. För 15 år sen försökte SVT göra exakt samma sak i MF. Att ta fram ett barn som skulle verka lillgammal och roa publiken med ett invecklat fackspråk. Problemet var bara att han helt kom av sig och det blev ett av de mest plågsamma ögonblicken i tävlingens historia. Men Sigrid räddade alla barns ära med sin insats igår. Jag hoppas att vi får se mer av henne i framtiden.
Bland de fyra låtar som är i final i nuläget känner jag mig rättså nöjd. Hade man bara bytt ut Yohio mot Helena Paparizou så hade det varit helt komplett.
2014-02-02
13:39:00
Ellen - en underbar skräll!
Den person jag helst hade sett vidare till final tillsammans med Ellen var Helena Paparizou. Jag har svårt att se varför hon inte röstades dit. Vad var det som saknades? Den här typen av moderna poplåtar framförd av en sångerska med nattklubbskänsla har visserligen ofta svårt att ta sig vidare. Det har Janet Leon, Amanda Fondell, Love generation med flera fått uppleva tidigare. Men jag tyckte ändå att numret var så pass snyggt, låten så pass bra och Helena så pass bra att det mer än väl skulle kompensera detta. För mig doftade låten inte bara final utan hade även klar ESC-potential. Jag håller redan en tumme eller två för att Helena ska ta sig vidare från Andra chansen.
Jag såg på Facebook att det var mycket negativa kommentarer om programledarna. Visserligen ingår det nästan i dramaturgin att programledarna ska bli missförstådda i första programmet och sen brukar det vända i program två. Normalt sett brukar jag ha svårt för skämten i MF men till skillnad från de flesta tyckte jag Anders och Nour var riktigt roliga igår. Kanske var det för att manuset gick lite utanför ramen med danskskämt och galna tal till nationen från Anders Jansson. Så man kan säga att det komiska tilltalet var lite smalare i år än det brukar, jag hoppas att det fortsätter så.
Gårdagens största "Varför": Clara Henrys inhopp i green room. Fullständigt obegripligt manus (jag såg dock Clara i inför-programmet igår och där var hon riktigt bra så hon är värd fler chanser)
Gårdagens näst största "varför": Sylvester Schlegel. Han kanske skulle slå en signal till sin kompis Ola och få förklarat hur man skriver en hit
Men som helhet var jag riktigt nöjd med den här deltävlingen. Startfältet som helhet var starkt, i synnerhet för att vara delfinal 1. Jag hade inte protesterat om Linus Svenning gått vidare heller och om Mahan Moins låt Aleo hade haft lika bra verser som refräng så hade den gärna fått ta sig vidare den med.
