Schlager-Micke

Det är nya rubriker om "diva-schlaget" idag i aftonbladet och det lär bli fler. Kvällstidningarna lär svämma över av rubriker med ordet diva i sig när årets MF drar igång. Själv har jag väldigt svårt att få klarhet i det där begreppet. Ordet diva används ofta i sportsammanhang. Där är det absolut inget positivt att vara en diva. En sport-diva är en person som är arrogant och egenkär och som aldrig passar en medspelare. Visst kan det ibland bli ganska roligt med divor. Min favoritdiva var alltid bulgaren Hristo Stoijkov. Killen som inte bara var dryg mot sina motståndare och domaren utan till och med knuffade bort sina medspelare när de skulle gratuerla honom efter att han gjort mål. Det är så divigt så det blir roligt!

Men ordet diva förekommer väldigt mycket även i andra sammanhang, framförallt i nöjesvärlden. Där verkar ordet diva ha en annan klang, långt ifrån enbart negativt laddat. Dessutom verkar det vara andra premisser för att kallas diva i nöjesvärlden jämfört med i sporten. För att vara en diva här krävs:

# att personen är framgångsrik
# att personen gillar att synas
# att personen är kvinna

Helst ska hon också vara gammal då är det mycket lättare att kallas diva.

De här kriterierna stämmer in på ganska många artister idag och därför blir begreppet något urvattnat och uttjatat. Om man som kille vill kallas diva så smalnar kriterierna något oerhört. Då måste du antingen vara operasångare (för de är tydligen per automatik divor, hur blyga de än må vara) eller så ska du ha en fantastisk röst och samtidigt vara väldigt skrytsam (läs Tommy Körberg). Annars kan du vara hur dryg som helst och slå sönder hur många hotellrum du vill. En bad boy kan du kallas, men inte diva.

För att återkoppla till årets Melodifestival så är ju årets självskrivna förstaklass-diva Carola. Det har blivit en sanning som bankats i i svenska folket eftersom hon år efter år tituleras diva i kvällspressen. Det är möjligt att hon gillar den titeln, det har jag ingen aning om och hon uppfyller ju de (visserligen lågt ställda) kriterierna för att vara en kvinnlig nöjes-diva med råge. Men för mig är hon inte en riktig diva. Hon tar sig tid att svara på alla frågor (även om hon knappt vet själv vad hon egentligen vill svara men ambitionen är god) istället för att bara gå förbi journalisterna och på sin höjd säga "det ska du skita i". För mig är hon med andra ord alldeles för tillgänglig och folklig för att vara en riktig diva. Men definitionen av det här begreppet är ju väldigt subjektiv så det är möjligt att ni inte alls håller med mig.

Svunnen är den tid då man roade sig med vanlig hederlig karaoke, sjöng några låtar, lite lagom med allsång och så var kvällen ultimat. Nu krävs det mer för att ställa sig vid micken, man vill ha poäng för det man sjunger. De senaste två helgerna har jag ägnat mig flitigt åt singstar. Sveriges nya partytrend som verkligen inte är överskattat. Det är helt enkelt fantastiskt kul. Förra helgen var det styrelsen för Melodifestivalklubben som träffades i Stockholm och använde klubbens inköpta singstar-spel. Det blev förstås bara schlagers och riktigt spännande matcher.


Marcus Björkander och jag i en het singstar-fight förra helgen. Björkander var minst sagt svårslagen...

Jag blev direkt helt fascinerad av att följa alla poäng som räknas under matcherna. Och det är ju inte direkt sång med känsla som premieras (vilket är väldigt tur, tänk om det fanns ett spel som gav poäng för varje wailning så att det till slut blev Mariah Carey av allting, tanken svindlar..). Nej helt ska man sjunga som Magnus Uggla, d.v.s. 100% osexigt och inte en hundradels sekund som ligger utanför notbladet. Då får man massa poäng. Om man däremot vill vara lite pretto och få för sig att sjunga en andrastämma, ja då är man körd. Tanken slog mig hur höga poäng artisterna själva skulle få om de sjöng sina egna låtar på singstar. Jag tror inte alls att det skulle gå smärtfritt för alla. Min gissning är att exempelvis Carola skulle få slutbetyget "Wannabe", på sin höjd. I det här spelet får man inte sjunga en låt på sitt eget sätt och det klarar knappast Carola. Då skulle det nog gå bättre för Brandsta city släckers som säkert inte ens kan stava till wailning (visst stavas det så...?). De skulle få betyget "stjärnskott" eller "lead singer". 

Den stora skillnaden mellan att ha en singstar-kväll och en karaoke-kväll är att alla blir så illa tvugna att gå upp när det är tävling. I karaoke blir det lätt samma personer som går upp varje gång och kör sin Långa bollar på Bengt eller Vandraren + alla som går upp för att sjunga I will survive men efter 5 sekunder upptäcker att den är 10 gånger så svår som de först trodde. 

Tanken inföll direkt att ha livebetting nästa gång jag kör singstar men det lär väl rent tekniskt ta ett tag att genomföra. Spännande är det hur som helst. Dessutom märker man vilka låtar som är svårare än man tror. Det är framförallt låtar med många korta toner som kan vara nog så svåra att tajma. Crazy in love och Not a sinner nor a saint är verkligen något att bira i. För att inte tala om Nine to five med Dolly Parton...

Nu har jag bara lånat ett singstar spel som måste lämnas tillbaka men jag får nog kila till affären och köpa ett playstation snart för att inte drabbas av fullständig abstinens.

Janne Malmsjö har synts överallt den senaste tiden. Först i SVT:s Eftersnack där han spyr galla över Mikael Persbrandt. Sen i pensionärernas egen "Villa medusa", Stjärnorna på slottet. Och inte ens på nyår slipper man honom när han i sin vanligt överteatraliska stil skriker Riiiing, klocka rrrrrrrring. Vad är det då som är problemet med Janne Malmsjö, kanske ni undrar? Väldigt mycket, ska jag säga er.


Janne Malmsjö in action

Janne Malmsjö är för mig den främsta representanten för generationen som tar sig själva på så sjukt stort allvar. Den generation som i första hand definierar sig själva och sin person i sin yrkesroll. I Malmsjös fall blir det nästan en parodi. Han verkar inte se skillnad på när han är privatperson och när han agerar. Kontentan blir att han agerar hela tiden. I en intervju kan han inte svara normalt på en enda fråga utan att börja gestikulera och praaaata som en sann dramaaaaatiker. Sådana som minsann är riktiga skåååådespeeelare. Och ingen får minsann kritisera en sann skådespelare verkar det som, och de skådespelarna finns tydligen bara i den uppblåsta gubbgenerationen.

Visst var det stor underhållning när Malmsjö kom med sina utbrott mot Persbrandt i TV. För en gångs skull överdrev inte kvällstidningarna när de skrev om "utbrottet i TV". Men även om det var underhållning så innebär inte det att jag kan ta Malmsjö på allvar. Det är väl som Filip & Fredrik skrev i sin bok 100 höjdare för några år sen: "Få personer är så svåra att ta på allvar som personer som tar sig själva på allvar".

Fattas bara att SVT får för sig att Janne Malmsjö även ska vara julvärd nästa år och i direktsändning slakta Julen är här (som han lyckades med i TV 4:as morgonsoffa förra året, det var tidernas avrättning av en vacker julvisa). Nej till och med Bingo Rimér skulle vara mer lämplig som julvärd.....