2007-09-28
17:09:13
Idol
Vem kan egentligen bekräfta att de är så oerhört kunniga som de själva påstår?
- Ja men se på resultatet, de har ju verkligen lyckats få fram stjärnor! säger nu någon som motargument.
Då säger jag så här:
1. Vad säger att inte de som valdes bort i första rundan på slutaudition (i år 80 av 130 efter att de fått sjunga några sekunder...) hade blivit lika stora som Måns, Ola och Darin? Att lyssna på någon i fem sekunder ger väl knappast någon bra grund.
2. Med den enorma exponering och med den relation som TV-tittarna får med artisten under en hel höst så hade ju till och med Paul Paljett sålt platina om han varit med. Det är omöjligt att misslyckas!
I år har dessutom kvalveckan (programmen när de utsållade från slutaudition ska sållas ut till de slutliga finalisterna) varit ett rent skämt. 16 tävlande kom till kvalveckan i år. Det kan jämföras med 40 stycken 2004!
- Det är hårdare i år, juryn är hårdare än någonsin, säger riksfjanten Peter Swartling.
Jag förstår att det är så de vill att det ska framstå men sanningen är ju snarare den att juryn vill ge så lite makt som möjligt till tittarna och under årets kvalvecka åkte först 1 av 8 ut, och i andra programmet ingen alls....Alla som röstat under de programmen kan känna sig fruktansvärt blåsta med andra ord.
Därmed inte sagt att de tävlande är dåliga på något sätt. Jag tycker att det ser bättre ut än förra året med större variation och fler original som är riktigt bra. Hitills är det Amanda jensen och Daniel Karlsson jag fastnat mest för.
Många tycker att det roliga är slut när de första programmen är slut. Alltså när man inte längre får se alla som gör bort sig. Jag tycker tvärtom. Inte i första hand för argumentet förnedrings-TV, för mig är det inte förnedring när folk medvetet söker sig till något som de vet vad det innebär, utan snarare för att man sett det så många gånger förut. De första veckorna är ju samma program år efter år, de har bara bytt ut ansiktena. Och kommentarerna från juryn känns så löjligt förberedda. Jag är säker på att Peter Swartling skrivit ner på en lapp innan en audition tre taskiga kommentarer som låter lite "fräcka och sköna", varvat med den klassiska "dörren är där".
Jag är kluven som sagt men kommer likt förbannat att kolla, så lita på att det blir fler idol-rapporter. Men ikväll blir det ingen idol för då sitter jag på ett tåg till Karlskorna. Imorgon är det årsträffen för Melodifestivalklubben. Det lär bli grymt kul!
2007-09-26
17:44:52
Min liveintervju med Lena Philipsson
På morgonmötet på radion för någon vecka sen skulle det visa sig att Jönköpings län skulle få celebert besök. Vetlanda kommun hade nämligen bestämt att de skulle ha en egen "walk of fame" i stadens centrum där personer från kommunen som gjort något stort för stan skulle belönas med en egen stjärna i en sten. Den största av dessa stjärnor var givetvis Lena Philipsson som skulle komma på besök under eftermiddagen. Och på vårt eftermiddagsprogram "Lasso" ville de ha någon som gjorde en liveintervju med Lena i programmet. Någon som är intresserad? frågade Lasso-producenten. Nu är ju mitt schlagerintresse inte helt okänt på redaktionen. Jag har rapporterat de senaste två åren från eurovision för radio Jönköping så blickarna vändes ofrånkomligen mot mig. Det blev tyst någon sekund innan jag sa
"tja, ja jo det skulle jag ju kunna tänka mig att ta hand om".
Det var kanske ett lite för genomskinligt understatement men hur som helst så fick jag uppgiften.
Det hela skulle sändas live och det är något speciellt när något går ut live. I en vanlig intervju som man klipper kan man säga fel, staka sig, nysa, prata i mun, ja göra alla tänkbara fel. De är det ändå ingen utom du själv som vet om, för det enda som går ut i radion är de små snuttar du valt att behålla och de låter ju förstås jättebra. Det är samma princip som att alla kan sjunga - bara de får gå in i en studio först....
Nu var inte live-nervositeten det enda problemet. Jag kom iväg alldeles för sent och precis innan jag rusade iväg till bilen för att åka till Vetlanda frågade jag hur länge jag skulle ligga ute med intervjun i direktsändning. 8 minuter var svaret. 8 minuter! Jag hade ju hittills bara hunnit förbereda typ 3 frågor! Vad händer om hon bara svarar ja, nej och ja på de frågorna, hur lång tid har gått då? Tja 30 sekunder kanske. Jag försökte komma på frågor medans jag körde i ösregnet på riksväg 31 mot Vetlanda. När jag väl kom fram var det knappt 15 minuter kvar tills jag skulle ut i direktsändning och det gällde att parkera bilen så nära inspelningsplatsen som möjligt (för att signalen skulle gå fram).
Nu gällde det först att hitta biblioteket där Lena skulle vara. Jag fick hjälp av ett kioskbiträde som beskrev vägen och jag kom in i huset några minuter innan jag skulle ut i sändning. Jag kollade med teknikern i Jönköping att ljudet gick fram och fick klartecken. I en mobiltelefon fick jag sen höra det som gick ut i sändning så att jag skulle veta när jag skulle komma in. Lämpligt nog hade Lasso valt en Lena PH-låt innan intervjun. Och för att lätta upp snacket med Lena lite innan intervjun så nämnde jag det för henne
- "Schysst nu spelar dom din låt, det var ju tajming!"
- "jag hör lite dåligt kan du hålla luren närmare"
- "eeehhh jag känner faktiskt inte igen den, säger hon"
Det visade sig att det var Nanne Grönvall.....
En mer pinsam introduktion till en intervju är svår att tänka sig och nu var det bara några sekunder innan jag skulle ut i sändning så jag hade ingen tid att reparera skadan. Lena har inte rykte om sig att vara världens mest lättintervjuade. Snarare ganska tillbakadragen och med stark integritet. Visst, någon Anna Book är hon inte, med stora kramen och energi på högvarv, men det hela rullade faktiskt på hyfsat bra. Ni kan lyssna på intervjun. Gör så här:
# Gå in på www.sr.se/jonkoping
# klicka på "Lyssna" i västerkolumnen
# Klicka på fredagen den 14:e september
# Klicka på 15.00-15.30, intervjun börjar 15.09
2007-09-24
17:09:41
Nypremiär för Schlagermicke
Hej igen alla trogna bloggläsare! (och alla otrogna också för övrigt) Välkomna tillbaka till min blogg. Eller det kanske är jag som ska säga välkommen tillbaka till mig själv. Ni verkar ju ha besökt min blogg betydligt flitigare än jag nu under pausen..;-)
Jag har ju tagit sommalov ett tag, ja ända in i hösten faktiskt. Även om det i ärlighetens namn känns som att det varit höst hela tiden sen jag skrev sista inlägget...Sommaren är ju ingen högsäsong för schlager direkt och när jag dessutom hade en hel del annat att göra så tyckte jag det var bäst att göra som i den gamla hederliga skolan, ta ett rejält sommarlov. Jag jobbade på Sveriges radio Jönköping under några veckor i somras. Det innebar tyvärr att jag missade schlagerpride i år. Extra surt när jag såg att Uffe "Nästa weekend" Persson var där och uppträdde....
Hur som helst så fick jag förnyat förtroende på radion nu i höst så för tillfället befinner jag mig alltså i Sveriges Jerusalem och jobbar som reporter på nyhetsredaktionen. Men jag kommer tillbaka till Stockholm om drygt två veckor.
Men innan dess så inträffar Melodifestivalklubbens stora höjdpunkt, årsträffen. Den är vanligtvis i Stockholm men i år kommer vi att hålla till i Karlskrona. Jag har aldrig ens varit i Blekinge så det kommer att bli en ny upplevelse. Lita på att ni kommer att få en rapport därifrån till bloggen för klubbträffen brukar vara en mycket minnesvärd tillställning. Då får jag också veta om jag blir omvald till styrelsen. Eller om jag gör en "Leijonborg" och avsätts eftersom jag inte inser själv att min tid är förbi. Nu på lördag, den 29:e september, vet jag hur det blev.
I övrigt så kommer ni nog att känna igen det mesta på den här bloggen. Mestadels schlager blir det ju, men kryddat med lite annan TV-underhållning då och då. Om ni trodde att jag redan gjort listor om allt så trodde ni fel, det kommer att komma nya. För jag kan garantera att det finns långt många fler listor i mitt huvud än de jag publicerar här. För några veckor sen listade jag, på väg till mataffären, mina fem värsta idrottsminnen som jag bevittnat framför TV:n. Detta var en slags bearbetning av den frustration jag kände just då över de två försmädliga fjärdeplatserna i friidrotts-VM för Sanna Kallur och Stefan Holm. Den listan faller ju utanför ramen för den här bloggen så den får jag ta någon annanstans. Men Kallur och Holms fjärdeplatser kom hur som helst inte med i topp-fem. Jag grämde mig ju bara någon dag efter det och det är skåpmat i jämförese med andra idrottsliga traumatiska upplevelser.
Hur som helst, känn er välkomna tillbaka till min blogg. Nu kör vi!
