Schlager-Micke

Det blev som alla oddsen sa, den stora favoriten Danmark höll för trycket och vann Eurovision Song Contest 2013. Danmark har varit storfavorit hela tiden men jag själv kände mig aldrig säker på dansk seger. Samtidigt hade jag förtvivlat svårt att plocka fram en verklig utmanare till Danmark och på något sätt känns det ändå bra att det blev en dansk seger. Only teardrops är en fullt värdig vinnare i ESC även om jag själv hade hunnit tröttna rejält på den, men det är ju mitt eget fel eftersom jag hört den för mycket. Den kan tyckas vara en låt som är lite för mycket ESC med sin folktonspop men faktum är att den redan nu rusat upp på första platsen på Itunes i mer än 10 länder! Sånt är bra för tävlingen, vinnarlåtar ska vara hits och Emmelie de Forest levererade numret mer än väl i rutan. 



Det var en helt fantastisk stämning i Malmö arena. jag brukar ju själv inte vara så glad i att följa MF och ESC på plats men här gjorde jag ett undantag när tävlingen skulle gå av stapeln i Sverige och när det dessutom var i en arena som är tillräckligt liten för att man ska kunna se bra. Jag hade en helt fantastisk sittplats på läktaren, inte allt för långt från catwalken och det var en ren njutning att se evenemanget och många låtar fick taket i arenan att lyfta. 

När det gäller resultatet i lördags så var väl den stora skrällen egentligen att det inte var så många skrällar. De senaste åren har alltid någon helt otippad låt som ofta är fullständigt ensam i sin genre letat sig upp i topp-5, som Albanien förra året och Italien 2011. Men de fem länderna som hamnade i topp-5 hade alla låga odds innan tävlingen. Sen drabbades jag av det klassiska ESC-syndromet som gör att man börjar tro på vissa låtar för att de växer så mycket på plats och som det snackas mycket om dem. Man glömmer lätt att de allra flesta TV-tittare inte alls hade hunnit bli trötta på Only teardrops eftersom de aldrig hört den tidigare.

Nederländerna var årets "grower" på plats då Anouk fick taket i arenan att lyfta bara hon äntrade scenen. Jag är glad att Nederländerna, som varit en stor loser i tävlingen under många år, äntligen fick komma i topp-10. Men jag sörjer inte direkt att den inte var inblandad i slutstriden. Birds är alldeles för mycket pretto-musik för mig. 

 

Sverige slutade på 14:e plats och det tyckler jag att han ska vara nöjd med. Själv hade jag tippat Sverige ännu längre ner, inte minst på grund av den hårda nordiska konkurrensen i år från Norge och Danmark. Dessutom tycker jag att numret på scen var allt för märkligt. Varför skulle dansarna dansa som om det vore en helt annat låt än det är? Och varför skulle Robin ha en oknäppt kock-jacka på sig på scen? Risken är att många hakade upp sig på de här detaljerna under låten och min gissning är att 14:e platsen i första hand var ett resultat av jurypoäng. Däremot gjorde Robin en fantastisk insats på scen. Han sjunger som en gud och kunde inte ha gjort det bättre. Det som kunde förbättrats är hur det såg ut i rutan och om vi i Sverige är mästare på den musikaliska delen i tävlingen så behöver vi definitivt hjälp med den visuella. Ett tips - ring mannen som kom på idén till Azerbajdzjans nummer. Det var nog det häftligaste jag sett på en ESC-scen. 

Azerbajdzjans Farid Mammadov och den spektakuläre dansaren i glasburen

Det var ju mycket snack om startordningen som SVT själv bestämde och ser man till kvällens resultat så kan man konstatera att alla länder i topp-4 startade bland de 10 sista i finalen. Samtidigt gick det riktigt illa för de två sista bidragen, Georgien och Irland. Georgien blev den förhandsfavorit som föll hårdast i finalen och Irland kom sist av alla, trots att de gick ut sist. Det är ett dubbeltydigt resultat men att det är en fördel att starta i den andra halvan är helt givet. De senaste nio vinnarna i ESC har startat på den senare halvan och det är en för tydlig statistik för att man ska kunna hänvisa till slumpen. Rent TV-mässigt tycker jag dock att SVT hade kunnat stuva om lite i den första halvan för att ge lite fler tidiga vitamininjektioner. En öppning med Cascadas Glorious för Tyskland hade väl passat betydligt bättre än den dötrista Amandine Bourgeois från Frankrike. 

Programmet som helhet höll absolut toppklass. Att göra humor i ESC är bland det mest dödsdömda man kan ge sig på men inslagen med Lynda Woodruff tycker jag funkade mycket bra, sketchen om svenskarna var helt okej och Petra Medes pausunderhållning höll även den hög klass. Ett stort frågetecken sätter jag dock kring det faktum att vinnaren utropades innan omröstningen var klar. Det hela blev lite märkligt och det kändes konstigt att fortsätta följa de sista röstavlämnarna efter det. Jag gissar att det här var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas i ESC. Ett annat av de få minus jag kan hitta i produktionen var Eric Saade som green room-reporter. Okej, uppdraget i sig är det mest intelligensbefriade man kan ha men Eric förstärkte väl inte sina aktier direkt under de minuterna i rutan. Om det ens var minuter. 

Det känns skönt att ha kommit hem nu efter den här extremt intensiva veckan. Först nu kan jag i lugn och ro sätta mig och titta igenom hela programmen och analyserna av poängen kommer att fortsätta. Var så säkra. Men SVT kan hålla huvudet högt efter detta ESC och nu är det upp till Danmark att visa att de kan arrangera ett ESC. Det lyckades de inte visa 2001 och all förändring jämfört med den sändningen är en förbättring.