Schlager-Micke

Att vara i Eurovisionbubblan innebär att det händer grejer överallt hela tiden och att man har noll koll på världen utanför. Det är ofta en underbar bubbla men kan också vara en väldigt stressig bubbla. Gårdagen var ett exempel på det när det mesta gick snett. Jag hade legat på den norska delegationen för att få en intervju med artisten Margaret Berger och jag fick till slut ett samtal att en intervju med henne var inbokad 15.55. 

Samtidigt gällde det att få en intervju med Robin Stjernberg och den enda chansen till det var den så kallade "meet and greet"-intervju som skulle erbjudas efter kl. 15. Konceptet med "Meet & greet" var så dumt att den troligtvis tillhör en av efterkrigstidens fem sämsta idéer. Den innebar att alla journalister fick stå på ett långt led för att sedan gå fram till Robin och ställa en - jag upprepar - EN fråga. Det kändes nästan som en parodi på en presskonferens eller som en sketch hämtad från Galenskaparna & After Shave. Klockan tickade på och det blev allt mer stressigt att hinna till den förbokade taxin som stod och väntade. Jag hann trots allt träffa Robin (eller vad man ska kalla det) och det här är min "intervju" med honom

 

15.30 stod en taxi och väntade för att föra oss till hotellet där norska delegationen höll till, trodde jag. När jag kom till platsen stod ingen taxi där. Jag fick ringa taxibolaget och det visade sig att chauffören hade kört fel..Till slut kom han i alla fall och körde mig till hotellet. Dock lyckades han köra fel även på vägen dit och jag var smått sönderstressad när jag kom fram men interjvun med Margaret Berger blev i alla fall av. 

 

 

Strax efter intervjun skickade min kompis Patrik ett sms att han fixat en intervju med EBU-presidenten Jon Ola Sand. Den skulle ske om en timme på ett annat hotell i Malmö. Jag hade tänkt sticka till presscentret och hämta min dator och allt annat som jag lämnat kvar där men ville gärna vara med på intervjun med Jon Ola så jag begav mig till det aktuella hotellet. 

 

Därefter begav jag mig till presscentret för att hämta mina prylar men just den här dagen stängde presscentret ovanligt tidigt, klockan 18. Jag kom 18.20..Jag fick övertala en vakt att släppa in mig ändå för att hämta men när jag kom till min plats var laptopen och allt tillbehör borta. Någon i personalen hade lagt in den i ett rum i presscentret och det var hänglås på dörren. Det var bara att vända hem igen till lägenheten som jag hyr under veckan och jag insåg att det fanns fler problem än att datorn var borta. Jag hade även lagt tandborsten och tandkrämen i väskan eftersom jag aldrig hann borsta tänderna innan jag stack..

Eftersom det blev en sen festkväll på Euroclub så uppstod ett till problem. Jag vaknade med världens baksmälla och insåg att jag även hade lagt min treo i väskan och här gällde det att ha tålamod, presscentret öppnade först kl. 15 idag. Med lite vilja och mycket kaffe överlevde jag till klockan 15 och kunde ta mig ut till presscentret. Jag sa till att jag hade en svart datorväska i det låsta rummet och den vänliga tjejen bakom disken gick in och kollade men kom tillbaka utan väska. "Vi har många svarta datorväskor här, har du något i den som vi kan känna igen?". Ja en elektrisk tandborste, en tandkräm och en treo. Hon kom genast tillbaka med rätt väska :)