2012-03-12
11:20:11
Sällan har enigheten varit större
Det är en märklig känsla så här två dar efter Loreens storslagna seger i Globen. Alla verkar nöjda. Nej inte Danny förstås och det har jag som sagt full respekt för, men när det gäller Sveriges nio miljoner åsiktsmaskiner i det här ämnet så har nog enigheten aldrig varit större. Alla verkar tycka att Loreen är en fantastisk vinnare och ett utmärkt val för Eurovision. Det måste vara väldigt skönt för Loreen att ha hela Sveriges stöd för så är det ju sällan. Ofta brukar vinnaren antingen vara en folkhjälte som gemene man gillar men som experter och musikkritiker rynkar på näsan åt. Jag talar då om artister som Eric Saade, Malena Ernman och till viss del även Carola. Eller så är det cred-folket som fått fram sin vinnare medan folket i stugorna inte är lika entusiastiska, typ Martin Stenmarck och ibland står stugfolket och credfolket på samma sida medan schlagerbögarna gråter på den andra sidan, typ The Ark och Anna Bergendahl.
Men den här gången verkar alla nöjda, ja till och med entusiastiska (jag tänkte skriva euforiska men nu får det vara nog med referenser till vinnartiteln). Senaste gången jag upplevde en liknande situation var 2004. Då hade artisten som mer än någon annan kombinerar "bredd med cred", Lena Philipson precis vunnit med Det gör ont. Skriven av artisten och låtskrivaren som också är mästare på att kombinera "bredd med cred" - Orup. Den gången kände jag segervittring inför Eurovision och jag tycker fortfarande att Sverige faktiskt var bäst av alla det året och borde ha vunnit. Det blev ingen seger men inte heller något stort misslyckande. Lena blev trots allt 6:a.
Jag har inte hunnit lyssna allt för mycket på konkurrensen i Eurovision än och ibland blir man inte så mycket klokare av det heller. Många låtar klingar märkligt första gången man hör de och behöver flera lyssningar, därför är de lätta att underskatta. En som dock inte bör underskattas är Serbiens deltagare Zeljko Joksimovic. "Kungen av balkan-melankoli" har deltagit i Eurovision som låtskrivare och artist tre gånger tidigare med imponerande resultat, 2:a, 3:a och 6:a. Där har Loreen en svår nöt att knäcka.
Men hon reser som sagt till Azerbajdzjan med fullt vind i seglen, från stug-folket, från cred-folket, från schlager-folket och så smånigom säkerligen även från Danny.
Men den här gången verkar alla nöjda, ja till och med entusiastiska (jag tänkte skriva euforiska men nu får det vara nog med referenser till vinnartiteln). Senaste gången jag upplevde en liknande situation var 2004. Då hade artisten som mer än någon annan kombinerar "bredd med cred", Lena Philipson precis vunnit med Det gör ont. Skriven av artisten och låtskrivaren som också är mästare på att kombinera "bredd med cred" - Orup. Den gången kände jag segervittring inför Eurovision och jag tycker fortfarande att Sverige faktiskt var bäst av alla det året och borde ha vunnit. Det blev ingen seger men inte heller något stort misslyckande. Lena blev trots allt 6:a.
Jag har inte hunnit lyssna allt för mycket på konkurrensen i Eurovision än och ibland blir man inte så mycket klokare av det heller. Många låtar klingar märkligt första gången man hör de och behöver flera lyssningar, därför är de lätta att underskatta. En som dock inte bör underskattas är Serbiens deltagare Zeljko Joksimovic. "Kungen av balkan-melankoli" har deltagit i Eurovision som låtskrivare och artist tre gånger tidigare med imponerande resultat, 2:a, 3:a och 6:a. Där har Loreen en svår nöt att knäcka.
Men hon reser som sagt till Azerbajdzjan med fullt vind i seglen, från stug-folket, från cred-folket, från schlager-folket och så smånigom säkerligen även från Danny.
Kommentera inlägget här:
