2011-03-13
23:09:37
Saade-hyllningar och Linda-rasande i pressen
Krönikörerna har knappast öst beröm över festivalen i år. Vissa har varit sedvanligt "dissiga", andra (läs Aftonbladet) har valt att försöka döda och begrava festivalen i år med ständiga påhopp på allt som är klandervärt och dessutom allt som inte kan klandras. Markus Larsson är hyfsat nöjd med vinnaren men börjar sen tjata om Love generation igen och pekar finger åt svenska folket som han menar är idioter som röstade vidare Linda Bengtzing på Love generations bekostnad.
En betydligt mindre raljant och betydligt mer respektfull ton har Expressens Anders Nunstedt som menar att Popular är en låt som "låtermer Eurovision än Melodifestivalen" och att Saade kan vinna hela Eurovision. Sådant är alltid svårt att spekulera i men i nuläget uppskattar jag allt positivt som nämns om tävlingen och som bringar en gnutta hopp och framtidstro.
Annars så har Expressen som vanligt den mest hårdvinklade journalistiken runt tävlingen. Det var intressant att se deras förstasida idag. Det handlade inte om vinnaren Eric Saade utan om Linda Bengtzings "bittra" kommentarer över hennes uteblivna stöd från svenska folket. Hon sägs såga Eric Saade som vinnare genom att säga att hon hade Danny som sin personliga favorit. Det finns inte ett enda nedsättande citat om Eric i artikeln men det behövdes tydligen inte. Och hon sägs vara bitter på svenska folket för de uteblivna rösterna.
Självklart är Linda besviken över resultatet. Varför ska man vara med i tävlingen om man inte vill vinna? Jag är så trött på den här rapporteringen som ska vinkla den minsta lilla kommentar som ett påhopp. Den har skapat en falsk sportslighetskultur där bara leenden accepteras och hyllningar av motståndarna. Kan det inte komma någon schlagerns Petter Northug till nästa års festival som blir förbannad när dom inte vinner och skiter fullständigt i artighet. Tillåt vinnarskallarna att få vara vinnarskallar även i Melodifestivalen! Vält greenroom, slå sönder hotellrum - Och hylla dom för det! Det här är en tävling!
Det finns självklart ljusglimtar i rapporteringen om MF även om det knappast är de traditionella medierna som står för den. Den utmärkta bloggen Schlagerprofilerna har rapporterat seriöst och ambitiöst under hela perioden. Jag har sällan hållit med de men Ken och Ronny är både kunniga och roliga i sina filmade schlagerstudior och sina många många blogginlägg.
Sajten Poplight (tidigare Gylleneskor) har också en mycket seriös och bra bevakning av Melodifestivalen och har också nämnt den attityd som vissa tidningar haft mot tävlingen i år. Gustav Dahlander skriver mycket träffande i en krönika att man mer än gärna letar skandaler i Melodifestivalen trots att organisationen allt som oftast är väloljad och korrekt. I Idol däremot höjs inte alls lika många kritiska röster trots godtyckliga uttagningar, fejkade klipp och att TV4 aldrig redovisar telefonrösterna. Där "puttrar de äkta skandalerna under ytan titt som tätt. Där finns verkligen ett behov av en kritisk journalistisk bevakning", skriver Gustav och jag håller fullständigt med honom på den här punkten. Det värsta är dock att det värsta under våren inte kommit än. Om den svenska pressen älskar att håna Melodifestivalen så älskar de ännu mer att massakrera Eurovision Song Contest...
En betydligt mindre raljant och betydligt mer respektfull ton har Expressens Anders Nunstedt som menar att Popular är en låt som "låtermer Eurovision än Melodifestivalen" och att Saade kan vinna hela Eurovision. Sådant är alltid svårt att spekulera i men i nuläget uppskattar jag allt positivt som nämns om tävlingen och som bringar en gnutta hopp och framtidstro.
Annars så har Expressen som vanligt den mest hårdvinklade journalistiken runt tävlingen. Det var intressant att se deras förstasida idag. Det handlade inte om vinnaren Eric Saade utan om Linda Bengtzings "bittra" kommentarer över hennes uteblivna stöd från svenska folket. Hon sägs såga Eric Saade som vinnare genom att säga att hon hade Danny som sin personliga favorit. Det finns inte ett enda nedsättande citat om Eric i artikeln men det behövdes tydligen inte. Och hon sägs vara bitter på svenska folket för de uteblivna rösterna.
Självklart är Linda besviken över resultatet. Varför ska man vara med i tävlingen om man inte vill vinna? Jag är så trött på den här rapporteringen som ska vinkla den minsta lilla kommentar som ett påhopp. Den har skapat en falsk sportslighetskultur där bara leenden accepteras och hyllningar av motståndarna. Kan det inte komma någon schlagerns Petter Northug till nästa års festival som blir förbannad när dom inte vinner och skiter fullständigt i artighet. Tillåt vinnarskallarna att få vara vinnarskallar även i Melodifestivalen! Vält greenroom, slå sönder hotellrum - Och hylla dom för det! Det här är en tävling!
Det finns självklart ljusglimtar i rapporteringen om MF även om det knappast är de traditionella medierna som står för den. Den utmärkta bloggen Schlagerprofilerna har rapporterat seriöst och ambitiöst under hela perioden. Jag har sällan hållit med de men Ken och Ronny är både kunniga och roliga i sina filmade schlagerstudior och sina många många blogginlägg.
Sajten Poplight (tidigare Gylleneskor) har också en mycket seriös och bra bevakning av Melodifestivalen och har också nämnt den attityd som vissa tidningar haft mot tävlingen i år. Gustav Dahlander skriver mycket träffande i en krönika att man mer än gärna letar skandaler i Melodifestivalen trots att organisationen allt som oftast är väloljad och korrekt. I Idol däremot höjs inte alls lika många kritiska röster trots godtyckliga uttagningar, fejkade klipp och att TV4 aldrig redovisar telefonrösterna. Där "puttrar de äkta skandalerna under ytan titt som tätt. Där finns verkligen ett behov av en kritisk journalistisk bevakning", skriver Gustav och jag håller fullständigt med honom på den här punkten. Det värsta är dock att det värsta under våren inte kommit än. Om den svenska pressen älskar att håna Melodifestivalen så älskar de ännu mer att massakrera Eurovision Song Contest...
Kommentera inlägget här:
