Schlager-Micke

Som vanligt är svenska folket i skottgluggen när finalen börjar formera sig. De anklagas för att vara korkade, bakåtsträvare, fördomsfulla - ja allt du kan tänka dig. Vilka är det som anklagar svenska folket då? Jo, svenska folket själva. Det är väl därför "svenska folket" är så lätt att använda som slagträ - de är ju allihop men samtidigt ingen eftersom ingen av alla arga människor vill kännas vid att de är en del av svenska folket.

Riktig fart har det här gnällandet tagit efter den delfinalen i lördags när Linda Bengtzing gick direkt till Globen samtidigt som Love Generation bara hamnade i Andra chansen. Vissa menar att det handlar om jantelag, andra att det var en protest mot kritikernas ständiga hyllande av gruppen. Till och med det gamla könsmaktsargumentet dammades av när Expressens Anders Nunstedt menade att tjejer inte tillåts vara utmanande och att det var därför låten föll. Väldigt få har nämnt något om låten. Allvarligt talat. Är Dance alone en så hysteriskt mycket bättre låt än de andra i tävlingen? Jag tycker att det är en helt okej danslåt men särskilt unik är den inte och det fanns klara brister i framträdandet. Tänk om svenska folket helt enkelt inte tyckte att låten och showen var tillräckligt bra. Har ni ens funderat på det??



Andra menar att eurovisiontänket saknas hos svenska folket. Det är ett argument jag i alla fall tycker förtjänas att tas på allvar. Jag gillar att man från början tänker ESC och vidgar perspektiven. Men det finns en problematik i begreppet "att tänka ESC". Det förutsätter att det finns något facit för vad som fungerar där och det finns knappast. De senaste tre årens vinnare har varit en ballad från Ryssland fullproppat med krimskrams, folkmusik-etno med en fiolspelande norrman och en enkel poplåt från Tyskland utan minsta scenshow. Det finns knappast någon röd tråd där. Detsamma gäller om man kollar på platserna strax under. Där finns en drös genrer, en drös länder och rejält blandat mellan tjejer, killar och grupper.

Många hävdar att årets finalfält i MF i princip saknar låtar med ESC-potential för att det är så många gammel-schlagers med. De verkar redan ha glömt att Danmark kom fyra förra året med en låt som ansågs så traditionell och konservativt svensk att den ratades av den svenska urvalsjuryn. Danskarna hade tur som var ensam i sin genre den gången och oftast är det det som är den mest avgörande punkten. Därför tycker jag knappast man kan döma ut Sanna Nielsen och Linda Bengtzing på förhand för att det "inte är ESC".

Och hur har det gått med vårt "ESC-tänk" så här långt? Charlotte Perelli som ansågs vara en given ESC-succé stötte på en ukrainare i Belgrad som såg ut som hon och lät som hon men hon tog ut svängarna mycket mer. Det som såg så modernt ut i Globen blev i jämförelse plötsligt försiktigt och mossigt. Så kan det gå och vad säger att inte Love generation hade drabbats av samma sak om de vunnit? (nu kan de iof fortfarande vinna men det är mest teoretiska resonemang).  

Nu tycker jag inte nödvändigtvis att det är de åtta bästa låtarna som är i final. Men jag tycker att finalen känns bra så mycket bättre än förra årets trista historia och det ska bli väldigt spännande att se vilka låtar som tar sig vidare från den extremt ovissa Andra chansen i år.