2010-11-28
22:14:27
Orup glänste på SR-festen
Sveriges radios stora fest på Cinderella blev en rolig och minnesvärd tillställning. Det var ett minst sagt kylslaget Stockholm jag kom till i fredags och själva festen startade kl. 18 på lördagen med en middagssittning. Därefter följde karaoken då jag och min kollega Sara Leverin på SR Halland sjöng Björn Skifs Michelangelo. Ett ganska "safe" karaokeval eftersom det finns vissa faktorer som måste uppfyllas för att en låt ska vara en bra karaokelåt. Den ska vara tillräckligt känd, allsångsvänlig, gärna up-tempo och gärna med partier i låten där publiken kan sjunga med. Michelangelo uppfyller alla de kraven utom möjligen det sistnämnda.
Efter mitt karaokeskrålande begav jag mig till däck 8 på båten där de hemliga gästartisterna uppträdde. På festen för två år sen var det Veronika Maggio och Moneybrother - den här gången skulle det bli bättre. Först kom Miss Li, ett helt okej val i mitt tycke men det bästa återstod - Orup.
Han kom in på scenen i flera lager av skjortor och västar och det hela såg väldigt varmt ut med tanke på att det var rejält mycket folk på Fun club där scenen var. Han öppnade med Min mor sa till mig från första plattan och det var just när han slog igenom då, 1987, som jag fick min första riktiga favoritartist. (Jag vill inte säga använda ordet Idol för någon plansch-människa eller stor skivsamlare har jag aldrig varit när det gäller artister) Då gillade jag framförallt låten Stanna hos dig men den var en av få hits som han inte körde. Nu idag tycker jag Då står pojkarna på rad är i särklass. En av Sveriges bästa poplåtar genom tiderna!
Orup har sedan genombrottet varit en av Sveriges säkraste hitmakare även om de största och bästa hitsen kom under de första åren, 1987-1992. Och som tur vad så insåg Orup det också när han stod på scenen inför hela Sveriges radio, att folk inte var där för att höra nya låtar - vi ville ha hitsen.
I mitt tycke var Orup det perfekta valet på den här festen, för få artister i Sverige, om ens någon, har haft samma förmåga att genom hela sin karriär vara både 100% creddig och 100% folklig. Han har alltid levererat raka hits som sätter sig och samtidigt har hans låtar känts äkta och välproducerade utan att tappa den personliga touchen. Creddighet och folklighet står ofta som motsatsförhållande i popvärlden, därför är Orups ställning ganska unik. Det är möjligtvis Håkan Hellström som kan konkurrera i den kategorin. Peter Jöback är inte långt efter men hans hitparad är inte lika imponerande.
Orup berättade under spelningen att han skickade in Regn hos mig till Melodifestivalen, men att den nobbades. Nu är artister inte alltid de mest tillförlitliga källorna, inte ens när det gäller deras egen karriär, ibland sviktar minnet, ibland överdriver de saker som de utgår från att folk ändå har glömt hur det egentligen var. Men på ett sätt är det nog bra att Regn hos mig inte tävlade i MF. Jag tycker att det är en fantastiskt bra låt, men den hade troligen varit allt för lågmäld för att ha nått framgång i tävlingen. Nu tycker jag iof att den låt Orup väl tävlade med, Upp över mina öron, inte tillhör någon av hans bästa. Jag minns själv hur besviken jag blev när jag såg MF 1989 eftersom jag verkligen hade väntat mig att Orup skulle blåsa mig av stolen genom sin medverkan. Men igår var det den låten som avslutade hela konserten och där kan vi snacka allsång!
Efter mitt karaokeskrålande begav jag mig till däck 8 på båten där de hemliga gästartisterna uppträdde. På festen för två år sen var det Veronika Maggio och Moneybrother - den här gången skulle det bli bättre. Först kom Miss Li, ett helt okej val i mitt tycke men det bästa återstod - Orup.
Han kom in på scenen i flera lager av skjortor och västar och det hela såg väldigt varmt ut med tanke på att det var rejält mycket folk på Fun club där scenen var. Han öppnade med Min mor sa till mig från första plattan och det var just när han slog igenom då, 1987, som jag fick min första riktiga favoritartist. (Jag vill inte säga använda ordet Idol för någon plansch-människa eller stor skivsamlare har jag aldrig varit när det gäller artister) Då gillade jag framförallt låten Stanna hos dig men den var en av få hits som han inte körde. Nu idag tycker jag Då står pojkarna på rad är i särklass. En av Sveriges bästa poplåtar genom tiderna!
Orup har sedan genombrottet varit en av Sveriges säkraste hitmakare även om de största och bästa hitsen kom under de första åren, 1987-1992. Och som tur vad så insåg Orup det också när han stod på scenen inför hela Sveriges radio, att folk inte var där för att höra nya låtar - vi ville ha hitsen.
I mitt tycke var Orup det perfekta valet på den här festen, för få artister i Sverige, om ens någon, har haft samma förmåga att genom hela sin karriär vara både 100% creddig och 100% folklig. Han har alltid levererat raka hits som sätter sig och samtidigt har hans låtar känts äkta och välproducerade utan att tappa den personliga touchen. Creddighet och folklighet står ofta som motsatsförhållande i popvärlden, därför är Orups ställning ganska unik. Det är möjligtvis Håkan Hellström som kan konkurrera i den kategorin. Peter Jöback är inte långt efter men hans hitparad är inte lika imponerande.
Orup berättade under spelningen att han skickade in Regn hos mig till Melodifestivalen, men att den nobbades. Nu är artister inte alltid de mest tillförlitliga källorna, inte ens när det gäller deras egen karriär, ibland sviktar minnet, ibland överdriver de saker som de utgår från att folk ändå har glömt hur det egentligen var. Men på ett sätt är det nog bra att Regn hos mig inte tävlade i MF. Jag tycker att det är en fantastiskt bra låt, men den hade troligen varit allt för lågmäld för att ha nått framgång i tävlingen. Nu tycker jag iof att den låt Orup väl tävlade med, Upp över mina öron, inte tillhör någon av hans bästa. Jag minns själv hur besviken jag blev när jag såg MF 1989 eftersom jag verkligen hade väntat mig att Orup skulle blåsa mig av stolen genom sin medverkan. Men igår var det den låten som avslutade hela konserten och där kan vi snacka allsång!
Kommentera inlägget här:
