Schlager-Micke

Agnes - Love love love

Anges On and on var en av förra årets bästa låtar men den här låten når inte upp till samma kvalitet. Låten är lika soft disco som det Agnes brukar leverera, men refrängen känns vid en första lyssning ganska ointressant och har inte alls det där drivet som On and on har. Men Agnes är en artist som går genom rutan och som alltid gör bra ifrån sig så räkna inte bort henne för tidigt.

Starpilots - Higher

Direkt börjar jag fundera på vilken 80-talslåt det här låter som, men jag kommer inte på det. Visst finns det en risk att fler gör som jag och börjar leta plagiatanklagelser istället för att lyssna på låten men jag tror Starpilots har desto större chans att skrälla. Den här låten är positiv och charmig med en bra refräng. Om de kan leverera ett naturligt charmigt utspel på scenen så har vi kanske veckans Rigo and the......ja ni vet de röda rävarna...

Susanne Alvengren - Du är älskad där du går

Jag var en av många som ställde mig frågande över vad en föredetting som Susanne Alvengren hade i årets festival att göra. Men mina tvivel kom på skam. Det här är en ballad som inte faller in i det där träsket av floskler och refränger som man kan sjunga redan innan de sjungits. Melodin och hela intrycket jag får av låten är vackert melankoliskt. Moll-ballader är inte alls lika uttjatade i MF som "För att du finns"-balladerna och förhoppningsvis kan Susanne upplevas lika genuin som Suzzie Tapper gjorde förra året.

Killing me tenderly - Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng

Marias norska bidrag i Eurovision förra året är den låt som tillsammans med Frankrikes Divine har överlevt flest lyssningar i min MP3-spelare och det är väldigt kul att hon nu är med i svenska MF. Framförallt med tanke på Sveriges vana att helt ignorera artister från övriga Norden - både i MF-sammanhang som i musiklivet i stort. Men jag förstår inte riktigt syftet med att den här låten framförs som en duett. Än mindre att det är två tjejer med liknande röster som framför den. Refrängen är inte så lite ABBA och den är helt okej, men knappast någon kioskvältare. Mycket svårtippat bidrag.

Thorleifs - Sweet kisses in the moonlight

För några år sen intervjuade jag sångaren i Thorleifs, Thorleif Thorstensson, och maken till pratkvarn har jag aldrig stött på. Sträckte man fram micken åt han mer eller mindre upp den. Thorleifs levererar här ett klassiskt dansbandsnummer och det här är dansband när det är riktigt bra. Snabbt tempo, lite oooooooande och rakt igenom positiva klanger. Den här låten har allt det som Scotts låt inte hade och om deras menlösa trall kunde komma ända till andra chansen så luktar det final för de småländska saxofonerna.

Sarah Dawn Finer - Moving on

En stor stor ballad som jag tror att Sarah kommer att leverera på bästa sätt. I mitt tycke låter den bättre än I remember love. Mindre förutsägbar, mer dramatisk och det sägs att scenframträdandet kommer att bli något alldeles extra.

Next 3 - Esta Noche

Det finns nog ingen mer pajig musikgenre än rap på svenska. Ska den göras bra så måste den göras med glimt i ögat annars blir det Ken Ring av allting. Esta noche blandar svenska och spanska och fördelen med spanska-biten är att man slipper fatta vad de sjunger. Nackdelen med hela låten är att den tagit upp en plats bland de 32 bidragen i årets MF.

Malena Ernman - La Voix

Att blanda popverser med urfjantig text och övergå till en operarefräng på franska är som att tigga om stryk. Det här är provocerande galet och många kommer säkert hata det här samtidigt som andra kommer älska det. Jag blir plötsligt mr. Mellanmjölk och håller med båda. Operapop är en genre som kan bli fullständigt genialisk om den görs på rätt sätt men vid en första lyssning är jag lite tveksam till det här. Men jag kan mycket väl bli överrumplad imorgon för den här kan nog - mer än någon annan låt - ge en helt annan känsla när den framförs.