2008-03-02
23:59:10
Efterfest i Karlskrona
Om man läser kvällstidningarna så kan man säkert få intryck av att efterfesterna i schlagersammanhang är fullproppade med folk som dansar på bordet, hånfulla attacker mellan artisterna, toaletter som fullproppade med folk som pudrar näsas på klassisk "Sven Nylander-manér" och en förbannad Bert Karlsson. Förväntar man sig det så blir man besviken för i verkligeheten så skiljer sig inte de här festerna särskilt mycket från andra fester. Några bråk eller folk som blir utslängda har jag aldrig sett, även om jag själv gärna hade slängt ut den där människan som spillde massa rödvin på min skjorta vid 3-tiden i morse. Men han försvann bara så nu sätter jag all tilltro till att fläckborttagningsmedlet Vanish får bort de där vidriga fläckarna.
Annars var gårdagskvällens efterfest en ganska soft tillställning med käk som man fick plocka i sedvanlig ordning och sen massa minglande människor. Många av de som är där börjar ju bli ganska bekanta ansikten eftersom schlagerfamiljen är ganska stor och ofta återkommande. En av dessa återkommande människor är papparazzi-bruden som springer runt och smygfotar folk till höger och vänster. Hon satte sig vid vårt bord och vad gör man då? Ska man nu själv bli smygfotad? Nej anfall är bästa försvar sägs det ju så jag tog fram kameran och smygfotade henne istället. Meta-fotografering eller vad det nu kan kallas när det är papparazzi-fotografen som själv blir smygfotad. Tydligen hade hon reagerat på det här och frågat min kompis "Glitter-Stefan" (uppskattningsvis Sveriges minst heterosexuella människa) vem jag var som satt och fotade henne. Han intygade att jag jobbade på Hänt-extra och behövde lite smaskiga bilder. Inget svar som gjorde henne lugnare direkt, men jag fick mig ett gott skratt.
Bra jobbat Glitter-Stefan!
Att det är efterfest i Melodifestivalen innebär inte per automatik att det spelas schlagers. Igår var det en helt okej blandning men långt ifrån bara schlager. Men när "jag ljuger så bra" ljöd ur högtalarna var förstås Linda Bengtzing i gasen (Hur svårt kan det va? och de andra låtarna som är kvar i tävlingen får ju inte spelas offentligt förrän efter Andra chansen). Hon kände direkt igen oss i Melodifestivalklubben efter vår intervju med henne i fredags och stannade och pratade en stund. Det märktes verkligen hur överlycklig hon var av att hon gick vidare. Även om många skulle betrakta henne som en typisk klacksparks-människa så tar hon knappast tävlingen med en klackspark. Hon vill vinna!
Linda Bengtzing ser ut att ge några tröstande ord till Daniel Mitsogiannis som blev besviken sjua igår
Slutet på festen kunde ha varit roligare. Som jag nämnde blev jag nedspilld med rödvin och efter det lämnade jag festen. När jag kom hem slocknade jag direkt (vilket man ofta gör efter sena nätter och ett antal vinglas) och glömde det ack så viktiga alarmet på mobilen. När jag vaknade idag var klockan 13.05 och med andan i halsgropen grävde jag fram min tågbiljett och såg tiden för avgång, 12.50....
Jag hade missat tåget och fick boka ny biljett upp till Stockholm. Så efter ett antal timmars Swebus-resa är jag nu äntligen hemma i Stockholm igen. Jag får försöka tvätta rent skjortan imorgon. Jag menar, hur svårt kan det va?
Annars var gårdagskvällens efterfest en ganska soft tillställning med käk som man fick plocka i sedvanlig ordning och sen massa minglande människor. Många av de som är där börjar ju bli ganska bekanta ansikten eftersom schlagerfamiljen är ganska stor och ofta återkommande. En av dessa återkommande människor är papparazzi-bruden som springer runt och smygfotar folk till höger och vänster. Hon satte sig vid vårt bord och vad gör man då? Ska man nu själv bli smygfotad? Nej anfall är bästa försvar sägs det ju så jag tog fram kameran och smygfotade henne istället. Meta-fotografering eller vad det nu kan kallas när det är papparazzi-fotografen som själv blir smygfotad. Tydligen hade hon reagerat på det här och frågat min kompis "Glitter-Stefan" (uppskattningsvis Sveriges minst heterosexuella människa) vem jag var som satt och fotade henne. Han intygade att jag jobbade på Hänt-extra och behövde lite smaskiga bilder. Inget svar som gjorde henne lugnare direkt, men jag fick mig ett gott skratt.
Bra jobbat Glitter-Stefan!
Att det är efterfest i Melodifestivalen innebär inte per automatik att det spelas schlagers. Igår var det en helt okej blandning men långt ifrån bara schlager. Men när "jag ljuger så bra" ljöd ur högtalarna var förstås Linda Bengtzing i gasen (Hur svårt kan det va? och de andra låtarna som är kvar i tävlingen får ju inte spelas offentligt förrän efter Andra chansen). Hon kände direkt igen oss i Melodifestivalklubben efter vår intervju med henne i fredags och stannade och pratade en stund. Det märktes verkligen hur överlycklig hon var av att hon gick vidare. Även om många skulle betrakta henne som en typisk klacksparks-människa så tar hon knappast tävlingen med en klackspark. Hon vill vinna!
Linda Bengtzing ser ut att ge några tröstande ord till Daniel Mitsogiannis som blev besviken sjua igår
Slutet på festen kunde ha varit roligare. Som jag nämnde blev jag nedspilld med rödvin och efter det lämnade jag festen. När jag kom hem slocknade jag direkt (vilket man ofta gör efter sena nätter och ett antal vinglas) och glömde det ack så viktiga alarmet på mobilen. När jag vaknade idag var klockan 13.05 och med andan i halsgropen grävde jag fram min tågbiljett och såg tiden för avgång, 12.50....
Jag hade missat tåget och fick boka ny biljett upp till Stockholm. Så efter ett antal timmars Swebus-resa är jag nu äntligen hemma i Stockholm igen. Jag får försöka tvätta rent skjortan imorgon. Jag menar, hur svårt kan det va?
Kommentera inlägget här:
