Hej och gott nytt 2016!
Efter snart nio år med den här bloggen så känner jag att det är dags att testa något nytt. Från och med nu så kommer jag att förmedla mina tankar om Melodifestivalen och Eurovision i form av en podcast istället för på den här bloggen. Som gammal radiopratare så känns det som ett naturligt steg och ni kommer att kunna lyssna på mig och andra i podden "Schlager-Micke och hans vänner". Idén till detta kom inte från mig utan från en kompis i Melodifestivalklubben, Marcus Björkander. Han kommer också att vara med i varje avsnitt tillsammans med mig och en tredje person som kommer att vara olika perosner för varje avsnitt. Avsnitten är tänkta att komma ut en gång i veckan.
Om man ska göra någon slags programförklaring av podden så tycker jag att Marcus sammanfattade detta bra i det första avsnittet genom att beskriva det som "programmet för oss som analyserar, dissikerar och diksuterar Melodifestivalen och Eurovision kanske lite mer än vad som är hälsosamt". Med andra ord, podden blir som de telefonsamtal jag har med vissa schlagervänner, bara att fler än vi själva kommer att lyssna på det.
Att jag har en förkärlek för siffror, statistik, tippningar, listor och allmänt tyckande har väl blivit bekant för alla som någon gång varit inne på den här bloggen. Det lär också märkas i podden då det kommer att tyckas hej vilt och ett återkommande inslag kommer att vara listor gjorda av mig, marcus eller gästen i varje program. Man kan göra lisotr på allt och jag menar att det finns många listor som fortfarande inte är gjorda. Förhoppningsvis kommer en del av dem att dyka upp i Schlager-Micke och hans vänner.
Slutligen, stort tack till alla ni som varit inne på den här bloggen under de snart nio år som den har varit igång. Jag hoppas att ni lyssnar på Schlager-Micke och hans vänner.
Vi hörs!
Ja nästa år kommer Eurovision tillbaka till Sverige. Jag skulle nästan kunna säga "kommer hem till Sverige", trots att vi knappast arrangerat ESC varje år. För den moderna ESC, det ESC som innebar att programmet hamnade i stora arenor inför tiotusentals människor, det inleddes i Stockholm 2000.
Den moderna produktionen av ESC i form av scenbild, bildproduktion och annat inleddes också i Stockholm 2000 och det satte standarden för tävlingen de kommande åren. Det är ingen klycha att säga att när ESC gick in i 2000-talet så gick det verkligen in i ett nytt millennium. Skillnaden mellan hur ESC såg ut i Jersualem 1999 jämfört med Stockholm 2000 är större än om man jämför ESC 1999 med ESC 1979 då det gick i samma stad.
Anledningen till att ESC sen under 2000-tal fick ett visst format beror på Sverige. Även om tävlingen sändes i nya länder varje år så var produktionen till stor del svensk. Mellan 2000-2005 var det en svensk som stod för bildproduktionen varje år genom Marius Bratten (bildproducent 2000 och 2002) och Sven Stojanovic (bildproducent 2003, 2004 och 2005). Det enda undantaget var 2001 då danska DR höll i produktionen. Så nog finns det visst fog för att säga att ESC "kommer hem" nästa år 2016.
Sven Stojanovic var i mitten av 2000-talet "Mr. Eurovision" när det kom till bildproduktion
Det pågår nu vilda spekulationer om var ESC kommer att hamna. Jag skulle bli mycket överraskad om det blir något annat än Stockholm. Självklart skulle jag bli överlycklig om ESC arrangeras i min hemstad Göteborg. Vilken lyx att kunna åka hem till sin egen lägenhet efter att ha varit på Euroclub till klockan fyra! Men detta stannar nog bara vid en dröm. Det har inte att göra med Göteborg som stad för den har visat sig gång på gång vara den perfekta evenemangsstaden. Göteborg har en perfekt storlek för att kunna arrangera ett riktigt stort event. Stan är tillräckligt liten för att det ska märkas i hela stan vad som pågår och göteborgarna är alltid mycket lojala och ställer upp när det sker evenemang - oavsett vad det är. Infrastrukturen lär inte heller vara ett stort problem. Scandinavium ligger mitt i stan och hotellkapaciteten är inget problem. Tillgången till hotell är betydligt större än i Malmö.
Dock tror jag ändå att det är just arenan som är problemet då jag undrar om Scandinavium verkligen klarar kraven på all tung teknik som behövs för att arrangera ett ESC numera. Dessutom lär Stockholm vara rejält revanschsuget då de förlorade kampen 2013 mot Malmö. Malmös arrangemang var ypperligt, men jag har ännu svårare att tro att man skulle förlägga ESC där en gång till, tre år senare.
Nja, Scandinavium blir nog inte arena för ESC 2016, men jag skulle bli överlycklig över att ha fel
Om det nu blir i Stockholm så hoppas jag att det arrangeras i Globen. Mardrömmen är Friends arena. Detta meningslösa bygge som väl knappast någon gläder sig åt. Arnenan är stor och ocharmig, omgivningen ocharmig och kommunikationerna dit dåliga. Om det inte hamnar där ska jag skicka ett stort tack till AIK. ESC går under den allsvenska säsongen då AIK behöver sin Friends arena för sina hemmamatcher. Sex veckors repetitioner vore inte poppis bland fotbollssupportrarna. Detta talar även emot att det skulle hamna i nya Tele2-arena. Där spelar Djurgården och Hammarby sina matcher. Därför känns det mer logiskt med Globen och det vore ett bra val. Men det val som skulle glädja mig mest är förstås Göteborg :)
Under sommaren väntas beslut i frågan. Jag väntar med spänning.
Ja det var jurygrupperna och inte tittarna som såg till att Sverige vann ESC 2015. Hos jurygrupperna var Måns överlägsen etta, hos tittarna bara trea. Jag tycker ju alltid att det finns ett problem när tittarnas vinnare inte blir totalvinnare. Jurygrupperna är, trots allt, bara vanliga människor, men betydligt färre än tittarna. Och populärmusik för mig är folkets kultur. En konstart man visserligen kan vara expert på men det är ju ändå en konstart gjord för den breda massan. Gjord för den stora publiken.
Samtidigt finns det ett viktigt skäl till att det finns jurygrupper i ESC och det handlar inte i första hand om att premiera kvalitet utan för mig handlar det mer om kompensation. I ett startfält med 27 låtar så får definitivt inte alla låtar samma chans. Om man hade fått rösta under låtarna (som man får i MF) så hade det varit en sak. Men många tittare ser inte alla låtar, man minns inte vem som var vem och minnet är som bekant kort. Italien och Ryssland uppträdde några minuter innan telefonslussarna öppnades. Sverige uppträdde en timme och en kvart innan! Ett av problemen är att det är för många låtar i finalen numera. Jag tycker att det borde vara 20-22 bidrag, av både TV-mässiga och tävlingsmässiga skäl. Och om big-5-systemet måste vara kvar så får man väl minska antalet som kvalificerar sig från semifinalerna till åtta istället för tio. Tio borde inte vara en helig siffra som aldrig får röras.
Det är ingen slump att vinnarna i ESC nästan alltid ligger på den andra halvan. Turkiets Sertab är den enda riktigt tidigt startande som har vunnit tävlingen sen man införde telefonomröstning i ESC 1998. Vi har haft 18 vinnare sen 1998. 13 av dem har startat på andra halvan. Bara 5 på den första. Det är ingen slump. Det finns inga heliga startnummer men det är en fördel att starta sent. Om Sverige hade fått startnummer 2-5 i lördags så är det ytterst tveksamt om vi hade vunnit. Nu gjorde vi det och även om segern hade smakat bättre om Måns varit tittarnas etta så känns Heroes ändå som en låt som kan leva vidare på ett helt annat sätt än A million voices och Grande amore. Och jag tror i ärlighetens namn inte att italienarna är så ledsna över att de blev snuvade på segern. Frågar du en italienare har han förmodligen ingen aning om att Eurovision ens har sänts och att de själva var med och slogs om segern....
Italiens Il Volo fick flest tittarröster och för en gångs skull räckte inte det till seger
Normalt sett brukar dock juryröstena och tittarnas röster spreta mer än det gjorde i år. Det fanns några låtar som delade grupperna (det gör det alltid). Norge kom topp-10 tack vare juryn och Serbien kom topp-10 trots juryn. I det fallet är jag på juryns sida helt! Lite intressant är det att juryn graderade Österrike högre än Serbien. Österrike fick 0 poäng - Serbien kom på 10:e plats! Däremot förlåter jag inte juryn att de sänkte mina favoriter Rumänien. Tittarna hade Rumänien 12:a, juryn 22:a.
Om ni vill se en komplett lista över alla jury- och tittarpoäng så hänvisar jag till min bloggkollega Pierre Bengtssons sammanställning som ni kan se här:
Ojojoj, hur sammanfattar man detta? Vi vann! Igen! Måns Zelmerlöw gav Sverige vår sjätte seger i ESC-historien! Det är kul att vara svensk när det kommer till ESC. Inget annat land brinner på samma sätt för den här tävlingen. Inget annat land är så populärt bland Europas fans (även om vissa i år kanske tyckte att det får räcka med svensk framgång) och inget annat land har så många skickliga låtskrivare i landet att andra länder rycker i oss för att nå framgång i tävlingen. För faktum är att även 2:an Ryssland delvis skriven av svenskar. Så en dag som denna tycker jag faktiskt vi har rätt att få vara lite malliga :)
Jaaaaaa! Där satt den Måns!
Omröstningen igår var verkligen en nagelbitare. När jag fick se röstningsordningen tidigare på dagen så tyckte jag att den talade starkt för en svensk seger. Och när länder som normalt sett inte öser poäng över Sverige (Montenegro, Vitryssland, Albanien m.fl) gav Sverige 5,6,och 7 poäng så kändes det perfekt. Röstningsordningen är satt för att vinnaren inte ska ta ledningen i början. En svensk ledning i början hade varit oroväckande. Nu låg vi där uppe utan att rycka. Allt såg ut som för tre år sen när Loreen tävlade.
Men det fanns en stor skillnad mellan 2012 och 2015. Om omröstningen är som ett 10 000 meters-lopp så ryckte Loreen efter två varv och sen ökade hon för varje varv och sprang i mål en minut för alla andra. Måns höll precis samma tempo som Loreen men det två länder hakade på. Det blev en klunga på tre länder som var långt före alla andra - Sverige, Ryssland och Italien. Måns fortsatte att hålla Loreen-tempo och Italien orkade inte hänga på men Ryssland vägrade att släppa. Till slut ringde klockan för sista varvet och då släppte Ryssland till slut (och blev nästan ikappsprunget av Italien på slutet). Måns sprang i mål nästan samma tid som Loreen (365 poäng mot Loreens 372). För Ryssland var det fjärde gången man sprang i mål som tvåa i ESC. Varje gång de har varit tvåa har de blivit slagna av ett nordiskt land så de börjar nog bli lite trötta på oss skandinaver.
Fantastiska Polina Gagarina fick en välförtjänt andraplats
Ryssland fick 303 poäng. Det är en poängsumma man normalt sett vinner överlägset på. Italien fick 292 poäng och kom trea. Den summan vinner man också ESC på ett normalt år. Överlägset. Men detta var inget normalt år. Sällan har Europa varit så överens om topp-3 och den enorma poängskörden till topp-trion innebar samtidigt att det inte blev många poäng över till resten. För första gången på 12 år fick vi en 0-poängare i ESC-finalen. Ja inte bara en utan två! Nesligt nog var en av de två hemmanationen själv samt Tyskland. Nej detta var inte de tyskspråkigas kväll. Den sneda poängfördelningen innebar också att det var lättare än någonsin att komma topp-10. Serbien nådde topp-10 med endast 53 poäng. I vanliga fall brukar det krävas betydligt mer.
Jag tycker att det var rätt låtar som hamnade i topp-3. Italiens pampiga, svulstiga operaballad Grande amore är mycket välgjord och framfördes väl. Rysslands Polina var fantastisk och lyfte sin låt till oanade höjder. Andraplatsen var mycket välförtjänt.
Mina favoriter Rumänien nådde inte långt och det var inte lätt att vara en ballad inklämd bland alla andra ballader. Men låten går varm på min Spotify.
Själva sändningen var kanske ingen höjdare. Låtarna i år var inte dåliga men det saknades variation och dynamik bland de 27 tävlande. Det fanns inga rocklåtar, ingen hiphop, ingen house, knappt ens någon etno. Bidragen var kort och gott väldigt lika i sitt tilltal. Och inte gjorde det saken bättre för arrangörerna att i princip alla ballader hamnade på den andra halvan av startfältet.
Men det behöver man inte tänka på en dag som denna. Sverige har vunnit! Igen! Och jag ser verkligen fram emot ett Eurovision på hemmaplan nästa år. Tänk om det till och med skulle placeras i min hemstad Göteborg. Ja varför inte. Min granne Rambergsvallen står redo att invigas om en månad ;)
Oddsen har varit entydiga från första början i år - att Sverige vinner. En koll på de internationella oddsen nu ger ett klart övertag för Sverige gentemot de nämraste konkurrenterna Ryssland och Italien. Och egentligen talar det mesta till Sveriges fördel. Måns Zelmerlöw har ett nummer som inte liknar något annat i år. Musikaliskt sticker Sverige också ut då årets startfält är segare än på länge och Måns utstrålning når ut till alla. Med detta sagt så behöver allt inte vara logiskt. Jag radade upp anledningar till att Finland skulle gå till final i tisdags och det gick ju "sådär" med det tipset ;) Men det som betyder mest för mig är faktiskt oddsen.
Den låt som har lägst odds på finaldagen vinner nästan alltid. Det stora undantaget är 2011 då den Franska operasångaren Amaury Vassili hade lägst odds från början men totalfloppade. En skillnad är dock att tittarna redan ha fått se Sveriges bidrag i semifinalen. Det hade de inte gjort med Frankrike 2011.
Amaury Vassili från Frankriek var favoriten som föll. Ett av tidernas största favoritfall
Förra året var faktiskt inte Östterike oddsfavorit på finaldagen men den gången var det flera länder som nästan delade samma odds. Sverige, Österrike, Armenien och Nederländerna (och de fyra länderna kom topp-4). Dock var trenden väldigt tydlig då. En låt klättrade snabbare än alla andra i oddsen sista veckan och det var Österrike (en vecka innan finalen var den knappt topp-10 i oddsen). Årets Österrike är i så fall Belgiens spännande nummer Ryhtm inside med Loic Nottet. Efter semifinalen har allt fler bekat ut den som en dark horse och det är onekligen en intressant låt och ett spännande nummer men jag tror att tilltalet är lite för smalt för att vinna. Däremot kan Belgien mycket väl komma topp-5 och det vore en oerhörd framgång för ett land som är svältfödd på framgång i den här tävlingen.
Belgiske Loic Nottets scenframträdande är minnesvärt. Det kan bli Belgiens bästa placering på många år
Nog om vad jag tror, vad tycker jag då? Startfältet i år är balladtungt, därmed inte sagt att alla ballader är dåliga. Några av de starkaste låtarna av alla i år är ballader. Rumänien och Norge har jag redan talat om. De är personliga favoriter. Även Italiens svulstiga operaballad är mycket bra. Och Rysslands pampiga "OS-invigningshymn" är även den mycket välhjord och fantastiskt framförd. En låt som växte enorm för mig genom det fantastiska framträdandet i tisdags var Belgien. De förtjänar en mycket hög placering i år med en intressant låt med futuristiskt framträdande.
Jag är inte överdrivet glad i funkpop men Australien gör det proffsigt och glatt. Det funkar för mig.
Det är få låtar jag tycker riktigt illa om i år men samtidigt många som inte alls engagerar mig och arrangörerna fick inte en lätt uppgift att lägga startordningen. Alla låtar som är uptempo och sticker ut hamnade på den första halvan. Den andra halvan blir med andra ord en snooze-fest och även om Ryssland och Italien går ut i slutet (vilket alltid är en fördel) så vet jag inte om de tjänar så mycket på det. "Va! En ballad till! Nej nu får de ge sig!", kanske folk tänker i TV-sofforna istället.
Det talar för Sverige och jag tror som sagt att Sverige vinner. Heja Måns!
Det var ju egentligen aldrig något snack om saken igår. Självklart skulle Sverige till final! Allt annat hade ju varit löjligt. Men jag var ändå på helspänn igår. Inte under "kuvertöppningen" (när finalisterna läsas upp) utan under själva numret för Heroes är verkligen ett scennummer som är som att dansa på en slak lina. Varje rörelse är hundradelsanpassad. Om en artist eller dansare hamnar i otakt vid något tillfälle är en sak. Det märks knappt. Men om man har en koreografi som helt bygger på samspelet mellan artistens rörelser och animationer så kan det bli förödande om man hamnar i osynk. Helt synkat var faktistk inte allt igår. Men det tänker man bara på om man har sett numret innan och den absoluta majoriteten av Europas tittare hade inte det.
Men jag slutar aldrig att imponeras över denna Måns. Hans utstrålning är något alldeles extra och han har även utvecklats sångmässigt med åren. Även om han inte är den artist i Sverige med mest karaktär i rösten så är han oerhört stabil, oerhört proffsig och framförallt en otroligt säker scenartist som går genom rutan i varenda europeisk tv-apparat. Dessutom är det intressant att Sverige (kanske för första gången någonsin) skickar ett nummer där scenshowen överglänser låten.
Normalt sett är det tvärtom. Sverige tillhör den absoluta toppen i Europa när det kommer till låtskrivande och musikproduktion. Men vårt scennummer håller aldrig samma klass. När andra länder lyssnar avundsvärt på våra låtar så tittar vi lika avundsvärt på länder som Ukraina och Ryssland som alltid lyckas få sina låtar att glänsa på scenen tack vare en fantastiskt scenshow. Men i år slipper vi Ukraina i tävlingen, Ryssland däremot, ser jag som Sveriges största hot på lördag. Men det är inget snack om att vi har träffat perfekt i tilltal i år. Bland alla ballader och all midtempo sticker Sverige ut rejält både musikaliskt och visuellt. Ingen som såg Sverige igår behöver ställa frågan "vänta nu, hur lät Sverige låt?". Alla minns det och många gillar det.
Jag tycker att Måns var i särklass igår men tycker även mycket om Norges A monster like me. Sceniskt var den lite platt men låten är oerhört stark och förtjänar en mycket hög placering på lördag.
Norska Mørland & Debrah Scarlett står för årets mest dramatiska ballad A monster like me
Norden har inget starkt år i år. Bara två nordiska länder i finalen! Det är det lägsta antalet sen 2007 då Danmark, Island och Norge alla rök i semin. Men det är fullständigt välförtjänt. Sverige och Norge har två av de bästa låtarna i årets startfält - våra övriga nordiska grannar var usla. Islands bidrag igår var det plattaste och mest menlösa jag sett på länge. Danskarna var bara glada och Finlands låt behöver jag inte kommentera närmare.
Produktionsmässigt håller österikiska ORF ingen högre klass men de rättade i alla fall till det viktigaste igår - att inte stressa igenom kuvertöppningen. I tisdags fick vi se sketcher, greenroom-prat, intervjuer med finalländerna, prat, sketcher tills.....oj, det är två minuter kvar av sändningen, vi måste ju läsa upp de där tio länderna också...
Det var tidernas sämsta prioritering i ESC-historien och jag fattar inte hur de tänkte! Alla tittare sitter ju och väntar på samma sak - vilka tio ska gå till final. Att då behandla det momentet som eftertexter i rutan var mycket illa. Men igår tog de lite längre tid på sig. Man hann uppfatta vilka länder som gick vidare och vilka som fanns kvar. Som det ska vara. Men för mig får man gärna göra det här momentet längre och mer effektfullt. Det är ju som sagt själva klimax i programmet.
Efter att ha sett de 33 bidragen i de två semifinalerna så tycker jag att två länder sticker ut i sitt framträdande, Sverige och Ryssland. Polina Gagarina var magisk i tisdags. Även Belgien och Estland imponerade stort i tisdags, och Norge igår förstås. Azerbajdzjan har låga odds men jag är inte imponerad.
Med risk för att låta som en bandspelare som har hakat upp sig från 2012 så tror jag att detta står mellan Sverige och Ryssland och att Italien finns med i toppen.
Ikväll är det så dags för den första semifinalen i årets ESC. 16 låtar gör upp om 10 finalplatser och det är ett startfält som är ganska jämntjockt och ganska trist. Min favorit ikväll, och kanske av samtliga låtar i år, är Rumänien. Det är inte första gången de hamnar högt på min lista. 3 av de senaste 4 åren har de haft en av tävlingens bästa låtar och det jag gillar med rumänerna är att de aldrig står still i tävlingen. Ibland är det danslåtar, ibland sommarpop, ibland opera och oftast är det mycket energi. I år är det inte lika glatt som det brukar men väldigt bra ändå. Gruppen Voltaj sjunger om hemlösa barn i en av årets bästa refränger och mest gedigna musikaliska hantverk. Det kommer att leda till final.
Rumänska Voltaj står för kvällens bästa låt
Kvällens snackis i Europa kommer att bli Finland. Inte för att det är den enda låten ikväll som inte innehåller något ord på engelska. Inte heller för att det är ESC-historiens kortaste låt (1.27 sek) utan för att låten framförs av en grupp där alla har en utvecklingsstörning. Det är ingen låt jag njuter av men jag tror faktiskt att den går till final. Låten sticker ut på alla sätt en låt kan sticka ut på i ett startfält. Det finns helt enkelt för många anledningar att rösta på den, allt från folk som tycker att lite punk piggar upp det här sega startfältet till de som vill göra ett politiskt statement eller sådana som är trötta på den totala dominansen av anglosaxiska låtar. Trots att låten i sig är smått obegriplig.
Kvällens säkraste finalist är Ryssland och det är inte oförtjänt. Polina Gagarina sjunger fantastiskt och låten A million voices är, trots budskapet i låten som klingar ytterst falskt i dessa dagar, mycket stark.
Estland har det talats mycket om inför årets ESC då de legat uppe i toppen på vadslagningen och slagits med bland andra Måns Zelmerlöv. Finalplatsen är given och låten är behaglig men jag har mycket svårt att se esternas melankoliska bilåkar-pop slåss om segern på lördag.
Georgiens låt ger jag inte mycket för men jag är tämligen säker på att den går till final ikväll. Låten Warrior sticker ut i startfältet med hela sitt uttryck. Det är en av få "tyngre" låtar i startfältet och den går ut sist. Oddsen pekar också åt det hållet så motvilligt tippar jag den vidare.
Däremot tror jag oddsen har misstagit sig gällande Danmark. Enligt vadslagningsbolagen så blir det "tack och hej" i semifinalen men jag tror snarare att det blir "tack och bock" - som vanligt för Danmark. Danskarna är precis lika skamlöst glada som de är varje år och i år skickar de en slags Beatles-pastige som är totalt förutsägbar och inte särskilt välgjord. Men den är oerhört glad och okomplicerad och mitt bland alla artister som vill förmedla känsla, smärta och passion så tror jag att många tittare kommer att dra en lättnadens suck när Danmark uppträder. "Äntligen lite vanlig härlig musik" säger folk i soffan och röstar, tills de inser att danskarna har lurat dem - då är det för sent...
Danmark gör som det står inskrivet i deras grundlag - att skicka en glad låt till ESC. Anti social media utför uppdraget i år
Grekland har aldrig missat kvalificering från en semifinal i ESC men jag gissar faktiskt att det unika kommer att ske ikväll. One Last Breath är en orgie i menlöshet och det måste påverka även en ESC-jätte som Grekland.
Mitt tips slutligen. Följande 10 tror jag går vidare till final ikväll:
# Ryssland (proffsigt och snyggt)
# Estland (välproducerat och röster som passar ihop)
# Rumänien (kvällens bästa låt)
# Georgien (bäst startnummer)
# Finland (sticker ut på så många sätt att man får akta sig så man inte gör sig illa)
# Danmark (när mellanmjölk smakar exotiskt så undrar man vad det är för startfält)
# Belgien (experimentellt, ovanligt, androgynt och intressant)
# Albanien (tråkig låt men kan mer än tre miljoner människor på Youtube ha fel?)
# Armenien (en märklig blandning av de flesta genrer som finns men refrängen är okej)
# Ungern (en ren chansning. Snygg tjej som framför en stilren visa i avskalat arrangemang)
Måns Zelmerlöw satt imorse i morgonsoffan i Gomorron Sverige och pratade om segern i lördags. Som jag nämnt tidigare så har jag full respekt för Måns tävlingsinstinkt. Kanske för att jag själv är lika tävlingsgalen och för att jag blir så glad när någon verkligen vill vinna Melodifestivalen. Det kanske låter konstigt, vinna Melodifestivalen, det vill väl alla som ställer upp? Nja, det är inte säkert. För många artister tror jag Melodifestivalen fungerar som en språngbräda, en bra PR eller helt enkelt att en artist som försörjer sig på företagsgig behöver en låt till i bagaget att uppträda för på Atlas Copcos årsfest. Då gör det inte så mycket var man hamnar, bara det inte blir tokflopp. Många artister föredrar nog dessutom en andraplats framför ett mindre lyckat resultat i ESC för det är alltid ESC som ger slutintrycket (fråga Anna Bergendahl).
Måns sa flera saker som jag verkligen gillade i den här intervjun. När folkets sista röster skulle fördelas satt han och räknade på om det var avgjort eller inte. Det tror jag fler artister har gjort genom åren men de erkänner det aldrig. Det sägs snarare saker som "nej jag var i en annan värld jag fattade inte vad som hände". Det kan förstås vara sant men det svaret passar framförallt väldigt bra in i dramaturgin för Melodifestivalen som den "galna tillställningen". Samma sak gäller om man artister i fråga tror att de ska vinna tävlingen eller inte.
Intervjun med segraren kan man i princip spela upp i repris för det sägs samma sak år efter år.
- Nej jag trodde aldrig att jag skulle vinna
- Men du var ju storfavorit! Tänkte du aldrig tanken?
- Nej jag såg till att inte läsa något av det som skrevs innan finalen
Yeah right....Det tror jag också
Av någon anledning så har folk bara läst tidningarna om de inte är favoriter för när någon otippad vinner så får man alltid svaret:
- Jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Alla tips pekade ju på att den eller den skulle vinna. Och så blev det jag!
Hoppas, då hade de minsann läst och följt allt förhandssnack.
Det hedrar verkligen Måns att han inte hymlar med att han vill vinna. Att han inte dolde sin besvikelse över folkets poäng 2009. Att han erkänner att han sitter och räknar ut i förväg i green room om han kan vinna. Och dessutom, i intervjun berättade han att han redan nu lyssnat in sig på sina konkurrenter. Det visar också på att han vill ha koll och det gillar jag också.
Den största frågan i intervjun var dock gällande scenshowen för faktum är att i år har vi för första gången skickat en scenshow mer än en låt till Eurovision. Okej, de som tycker att Heroes är ett mästerverk håller säkert inte med men jag tror att det inte alls hade varit givet att Måns hade vunnit utan streckgubben.
Det verkar inte helt spikat att streckgubben får följa med till Wien men det mesta tyder på det. Och den måste bara med! Utan streckgubben blir Heroes i mina ögon något helt annat. Med streckgubben blir det tre minuters musikvideo live på scenen som kommer att sätta djupa avtryck på europas TV-tittare.
Jag tycker att det är extra intressant att Sverige skickar det här numret i år för normalt sett är vi tvärtom. Sverige har erkänt skickliga låtskrivare och producenter med världsrykte och rent musikaliskt tittar många länder med avund på oss och det vi skickar till ESC. Men det är ytterst sällan som scenshowerna håller samma klass. Sveriges diamentrala motsats är Ukraina. De skickar ofta låtar som inte är helt genomarbetade från början. Ibland ändras de totalt och i ESC låter samma låt helt annorlunda jämfört med i deras egen uttagning. Deras låtar håller inte alltid toppklass men deras scenshow gör det alltid. Ukrainarna har genom åren lyckats nå höga placeringar med hjälp av gigantiska hamsterhjul, fantastiska konstverk i sand och inte minst en galen transa i aluminiumfolie. Men i år står vi för en scenshow i sann Ukraina-klass. Det känns uppfriskande!
288 poäng!! Rekord i Melodifestivalen! Och en segermarginal på 186 poäng!! Också det rekord. Ja det här var verkligen utklassning och det känns extra bra att det är Måns som står för den. Inte i första hand för låten utan i första hand för att Måns verkligen är en artist som brinner för den här tävlingen och en artist som verkligen vill vinna! Hans ansiktsuttryck 2009 efter att folkets röster förkunnats är en klassiker. Måns såg ut att gå mot en promenadseger i finalen med sin Hope and glory. Det stora hotet inför finalen var juryn som kanske skulle sänka honom igen. Men efter de 11 jurygrupperna hade Måns en överlägsen ledning. Skulle folket verkligen kunna svika sin Måns? Svaret var ja. Måns fick bara 44 poäng av folket och slutade som mycket besviken fyra.
Den här gången var det skillnad. Nu var det aldrig något snack. När internationella juryn hade sagt sitt hade Måns tilldelats 9 av 11 12-poängare! Det är helt galet. Inte ens Loreen var i närheten av det och det bör förstås betyda någonting när vi nu skickar honom till Wien. Men segerchanser och liknande pratar jag inte om nu. Det får komma sen :) Även om jag inte tycker att Heroes var den bästa låten igår så var det den bästa showen. En helt vansinnigt snygg show som passar alldeles utmärkt i ESC. I synnerhet ett år som detta när många länder skickar ballader.
Finalen handlade dock inte bara om "Månztersegern", den handlade också om "appokalypsen". Appstrulet igår som innebar att alla appröster ströks är en skandal. Detta gör att det är lite svårt att ta hela resultatlistan igår på allvar. Visst, man kunde ju rösta på de bidrag man redan hade appröstat på, via telefon och sms under programmet men det är omöjligt att överskåda hur mycket de fem första bidragen förlorade på app-strulet. Den absoluta majoriteten av alla röster som inkommit i år är ju från appen.
Jag har haft många synpunkter på röstningsappen under årets festival. Att ha en röstningsmetod där man kan gradera röster (som man i praktiken gör med hjärtröster) är i grunden bra. Det innebär att man inte bara röstar på den man tycker är bäst utan även på flera låtar man tycker är bra. Men detta försutsätter ju förstås att den fungerar. Det blixtrande hjärtat i rutan tycker jag bör plockas bort till nästa år. Jag vill inte ha någon förhandsinformation om slutresultatet innan det offentliggörs och det tror jag inte majoriteten av tittarna vill ha heller. Att appen la av igår under Jon Henriks framträdande är mycket illa. SVT påstår att det är en misstänkt hackerattack men jag gissar att detta är en ren mediestrategi. Det är bättre med en löpsedel där det står: "Röstningsskandal! SVT misstänker hackerattack" än löpsedeln "Röstningsskandal! Björkman: Det är beklagligt".
Det är tur att det fanns en så stor förhandsfavorit som höll för trycket när röstningskaoset var som det var. Oavsett om man hade röstat via app, telefon eller genom att kasta stenar i en hink så hade segraren varit densamma. Personligen gillade jag ju Magnus Carlsson bäst och han hade marginalerna på sin sida när han i alla fall lyckades komma 9:a.
Jon Henrik bör vara lika nöjd med sin andra plats som Måns är med segern. Detsamma gäller Mariette. En tredjeplats är fantastiskt bra och hade vi skickat henne till Wien är det klar risk för att den hade försvunnit i mängden bland alla låtar med liknande uttryck. Mariette kan också känna sig som en vinnare.
Jag tror att de allra flesta var nöjda med sin placering igår och nöjdast var nog Hasse Andersson. Mannen som i mer än 30 år har varit synonym med låten Änglahund har nu fått en ny hit att turnera med i folkparkerna. Och igår såg hela Friends arena ut osm en folkpark när han framträdde.
Jag återkommer med en mer övergripande summering av årets Melodifestival. Nu önskar jag Måns all lycka till i Wien!
Ett svagt MF-år men en bra final. Ja så tycker jag att man kan sammanfatta det hela. Startfältet som helhet i år har inte innehållit många kalkoner. Men inte heller de riktigt höga topparna. Andelen radioskval har varit lite för hög på bekostnad av riktigt catchy låtar eller låtar som verkligen berör. Men jag tycker ändå att de 12 låtar som tävlar i finalen håller en bra klass och detta är ingen final att skämmas över. Jag ska som vanligt sätta betyg på låtarna enligt skalan 0-5. Jag kommer även, precis som vanligt, att tippa var de ska hamna.
Nuuuuuu kör vi!
1. Samir & Viktor – ”Groupie”
Till skillnad från många andra så provoceras jag varken av Samir & Viktors brist på talang, deras bakgrund i den ytliga dokusåpavärlden eller texten till Groupie. Jag tycker att detta är uppfriskande och uppenbarligen har folket sett något i låten mer än de två glada gossarna. Den är en av årets största hits på spotify. Jag gillar också hela grejen med att vända på betydelsen av ordet groupie. Visst, detta är mer party än det är kvalitet men om den dyker upp på spotify så trycker jag definitivt inte bort den.
Mickes betyg: 4
Tippning: Jag har väldigt svårt att tro att den internationella juryn ger många poäng till detta. Och även folket har en tendens att rösta fram vissa låtar i ren glädje men när det sen ska väljas låtar till ESC så sållas tokigheterna bort. Jag tror att folk har överskattat Samir & Viktors chanser ikväll.
Tippning: Plats 6-8
2. JTR – ”Building It Up”
Vissa låtar undrar man varför de skrivs. Detta är en av dem. Detta är tre minuters hissmusik (förlåt alla hissar) som inte ger mig någonting. Killarna är glada och charmiga men det finns mågna andra sådana killar i finalen att rösta på. Visserligen tror jag inte att rösterna "tar slut" ikväll (många kan hjärtrösta fem gånger på såväl JTR, Saade, Måns som Samir & Viktor) men den här låten är bara menlös och håller inte finalklass.
Mickes betyg: 1
Tippning: Nej det här tror jag inte på. Vissa jurygrupper kan ge möjligen ge poäng men inte tillräckligt och det tror jag inte att folket gör heller.
Tippning: Plats 9-11
3. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”
Gymmusik är ju en genre jag gillar. I synnerhet gymmusik som man inte behöver gymma till (det är bekvämast). Dina Nah bjuder på tre minuters svettig bodypump och även om jag gillar att höra den på dansgolvet så är det inte en ultimat dansrökare för mig. Det är några nivåer upp till E-type men Dinah Nah platsar i finalen.
Mickes betyg: 3
Tippning: Jag tror att den saknar det lilla extra för att plocka många poäng från såväl folket som juryn så denna slåss i de nedre regionerna.
Tippning: Plats 9-11
4. Jon Henrik Fjällgren – ”Jag är fri (Manne leam frijje)”
Vinden kan vända snabbt. För några veckor sen utropades Jon Henrik till vinnare på förhand. Han var ett fenomen som tog Sverige med storm. Men stormen har avtagit lite. Mycket genom att orkanen Måns svept förbi och tagit med sig det mesta. Jag tycker att Jag är fri är njutbar. Numret tycker jag dock är rörigt och kunde ha gjorts bättre. Varför ska ett par dansa hambo till jojk? Sen är det lite frustrerande att man inte kan sjunga med riktigt till den men låten gör mig ändå glad.
Mickes betyg: svag 4:a
Tippning: Detta kan bli årets vattendelare mellan juryn och folket. Det är väldigt svårt att veta hur folk utifrån bedömer detta men jag gissar att de väljer att ge poäng till sådant som är mer lättillgängligt. Och om folket börjar se 0:a efter 0:a kan röstningsviljan mattas. Jag tror inte att Jon Henrik vinner och det ska han vara glad för. Han har allt att förlora på att vinna då jag tror att detta skulle floppa i ESC. Men många röster från folket kommer han att få.
Tippning: 3:a
5. Jessica Andersson – ”Can’t Hurt Me Now”
Jessica Andersson är ett fullblodsproffs men även ett fullblodsproffs behöver något annat än en kallblodshäst att tävla med. Can’t Hurt Me Now är en kallblodshäst som jag betecknar som chanslös ikväll. Låten säger ingenting som inte redan är sagt i melodifestivalvärlden. Dessutom tror jag att Jessica har app-strulet i den första deltävlingen att tacka för att hon är här. Låten är som sagt uddlös och den lyfts enbart upp av att Jessica är så proffsig som hon är. Utan henne hade detta varit en 1:a.
Mickes betyg: 2
Tippning: Folket lär inte ge särskilt mycket. Juryn kanske ger lite grann men varför skulle de fastna för en låt som man knappt kan minnas? När Jessica tävlade 2010 med I did it for love blev hon ratad av de internationella jurygrupperna. Jag tror att hon blir det nu också.
Tippning: Sist
6. Måns Zelmerlöw – ”Heroes”
Det var länge sen Melodifestivalen var en ren musiktävling. Det handlar om att göra effektiv musik och bra TV. Heroes är en helt okej låt och tre minuter fantastisk TV! Måns nummer är det häftigaste jag har sett i MF:s historia. Måns själv är en person som alla gillar - inte minst kamerorna. Han antastar kamerorna så mycket att TV-tittarna skulle kunna anmäla Måns för sexuella trakasserier. Ju närmare vi kommer finalen desto större favorit har Måns blivit. Ingen vill vinna detta mer än Måns och jag tror att han kommer att göra det.
Mickes betyg: svag 4:a
Tippning: Jag känner mig allt mer säker på att Måns vinner och jag tror inte ens att det blir spännande. Det finns ingen tydlig faktor som talar emot honom. Han kommer att få många röster från folket och jag tror definitivt att han får det från juryn också.
Tippning: Seger!
7. Linus Svenning – ”Forever Starts Today”
Det gläder mig att Linus är i final igen och den här låten är en av de bästa att lyssna på. Framträdandet dras ner lite av Linus bristande sångteknik men de irländska tonerna i låten känns helt rätt.
Mickes betyg: 4
Linus har inte ett gynnsamt utgångsläge som går ut direkt efter Måns. Många har värk i fingrarna av allt hjärttryckande på Måns och kanske tycker att detta inte är lika vasst. Jag tror helt enkelt inte att detta sticker ut tillräckligt mycket gentemot de stora shownumrena från Saade och Måns, det konstnärliga uppträdandet från Mariette och unga popsensationer som Isa. Linus lär få en sämre placering än han förtjänar i år.
Tippning: Plats 9-11
8. Isa – ”Don’t Stop”
Jag slutar inte att imponeras över detta 16-åriga stjärnskott. Var kom hon ifrån? Helt plötsligt står hon där på scenen och är hur proffsig som helst. Hon verkar ju inte ha gjort något annat i sitt liv och även när jag såg en intervju med henne imponerades jag av hennes proffsighet. Vi kommer att få höra mycket av Isa framöver var så säkra. Låten är dussinpop för mig. Något som Taylor Swift gör var och varannan dag men som inte hamnar på skiva. Utan Isa hade den fallit platt.
Mickes betyg: 3
För hennes egen skull vore det synnerligen olämpligt om hon vann. Jag tror inte att hon gör det men jag kan tänka mig att den internationella juryn blir imponerade av Isa och ger tillräckligt med poäng för att hon ska hamna högt.
Tippning: 5:a
9. Magnus Carlsson – ”Möt mig i Gamla stan”
Kvällens bästa låt! Jag saknar verkligen den här musiken i tävlingen. Riktigt klassiskt catchy schlagerpop som Magnus gör till perfektion. Att den är på svenska ger låten en tydligare identitet. Heja Magnus!
Mickes betyg: 5
Man kanske kan tro att folket kommer ösa poäng över detta medan juryn är kallsinnig. Jag tror att det blir tvärtom. TV-tittarna har en tendens att tänka "det där är inte ESC" när låtar som denna når final medan den internationella juryn enbart ser en catchy poplåt framförd av ett proffs. Resultatet av denna gissning från min sida blir att Magnus hamnar strax under mitten.
Tippning: Plats 6-8
10. Eric Saade – ”Sting”
Eric må vara kaxig och ha hybris men jag tycker att han är det på ett härligt sätt. Det här numret är kvällens näst snyggaste, speciellt när Eric färdas upp i hissen på slutet. Låten har växt efter några lyssningar men är fortfarande svagare än hans tidigare bidrag i mitt tycke.
Mickes betyg: 3
Jag tror att Eric blir farlig igen. Juryn borde gilla detta och är det någon som har många och hängivna fans så är det Eric Saade. Jag tror att han slåss där uppe i toppen i år igen.
Tippning: 2:a
11. Mariette – ”Don’t Stop Believing”
Mariette gör det här numret stilrent och snyggt. Det är inte spektakulärt men det är smakfullt. Låten har fortfarande inte riktigt fastnat för mig men jag förstår de som gillar det.
Mickes betyg: 3
För att vara förhandsfavorit så är den ovanligt långt ner på itunes och spotify-listan. Samtidigt skiljer den sig markant från konkurrenterna. Jag tror inte att Mariette kommer att ha tillräckligt stöd av folket för att slåss om segern men hon kommer att komma högt.
Tippning: 4:a
12. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”
Glatt, frejdigt och väldigt mycket Skåne. Jag som fullkomligt älskar hans klassiker Änglahund är glad att han är med i tävlingen, dessutom med en bra låt. Problemet blir bara: vad händer om han vinner? Då kommer EBU att granska likheten mellan den här låten och den japanska förlagan. Att Christer Björkman la ner den utredningen om låtarna lika snabbt som polisen lägger ner en förundersökning mot en misstänkt kollega är en sak. Christer är ju partisk. Men EBU lär se annorlunda på det och i så fall blir det ju oerhört viktigt vem som blir tvåa. Att vi ens hamnat i den här situationen är absurt men på ett sätt underhållande. Men låten är som sagt bra!
Mickes betyg: 4
Jag tror inte att vi behöver oroa oss för den problematik jag nyss nämnde. Hasse vinner inte. Även om han säkert får mycket från folket så kan jag inte tänka mig att Europa öser poäng över detta.
Tippning: Plats 6-8
Det kom aldrig något blogginlägg om andra chansen i söndags och det beror faktiskt på att jag inte såg programmet på lördagen. Jag var på en mycket trevlig 40-årsfest men fick veta resultatet ganska omgående på festen. Om jag ska säga något kort om finalisterna så gläder det mig att Linus Svenning är i final igen med en minst lika bra låt som förra året. Jag välkomnar även Samir & Viktor i finalen då jag tycker att Groupie är en kul låt, en riktig partyhöjare, och en låt som etablerat en ny betydelse på ett gammalt begrepp. Att de skulle knipa finalplatsen var ju inte direkt oväntat.
Däremot har jag ju uppenbarligen underskattat Hasse Andersson. Jag tycker ju själv att Dans och gröna skogar är en bra låt som gör mig glad. Jag gillar framförallt fiol-slingan i låten som doftar midsommar lång väg. Men som rösntingstendensen sett ut under den här turnén så talade det inte alls till Hasses fördel. Nu fick han förvisso en viss fördel av att uppträda på hemmaplan då publiken helhjärtat stod upp bakom sin egen änglahund men Hasse och Dinah Nah hade jag som sagt satt utanför finalplats den här gången.
Finalen då. Sett till låtmaterialet som varit i år så tycker jag att den ser ganska bra ut. Startordningen i finalen blir jag däremot inte klok på. Så här ser den ut.
1. Samir & Viktor – ”Groupie”
2. JTR – ”Building It Up”
3. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”
4. Jon Henrik Fjällgren – ”Jag är fri (Manne leam frijje)”
5. Jessica Andersson – ”Can’t Hurt Me Now”
6. Måns Zelmerlöw – ”Heroes”
7. Linus Svenning – ”Forever Starts Today”
8. Isa – ”Don’t Stop”
9. Magnus Carlsson – ”Möt mig i Gamla stan”
10. Eric Saade – ”Sting”
11. Mariette – ”Don’t Stop Believing”
12. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”
Christer Björkman brukar alltid vara konsekvent gällande den första och sista låten i finalfältet. De tillhör favoriterna! Magin runt startnummer 1 bröts dock med besked förra året då Anton Ewald kom sist med det startnumret. Den sämsta placeringen med startnummer 1 innan dess (sen startordningen slutade lottas 2002) var 4:a. Kanske är det därför Björkman verkar tänka om i år. Samir & Viktor är en partyhöjare och en låt som lockar hjärtröster. Men den kommer inte att ha med segern att göra på lördag då internationella juryn sitter på halva makten. De ska vara glada om de ens hamnar på övre halvan. Jag tror inte att de gör det.
När det gäller det allra heligaste, att gå ut sist, så är det än mer överraskande. Hasse Andersson! Christer Björkman sätter alltid en favorit sist, alternativt en låt som han verkligen vill ska lyckas. Guld och gröna skogar är 100% fel på båda punkterna.
Med det vanliga Christer-tänket skulle Groupie vara startnummer 2 och Guld och gröna skogar startnummer 3 eller 4. Måns och Jon Henrik skulle antingen vara först eller sist ut. Nu har Jon Henrik placerats på ett anonymt startnummer som aldrig har haft någon större framgång i finalen - 4. Sedan 2002 har ingen ens kommit topp-3 med startnummer 4. Flera har däremot kommit sist. Det enda som känns logiskt i den här startordningen är att Mariette går ut näst sist. En soft låt som anses gå långt brukar ofta läggas där innan en sparkande avslutning.
Nu handlar de här analyserna betydligt mer om hur Christer Björkman tänker än hur folk verkligen kommer att rösta. Startnummret i sig har ingen större betydelse. Det är betydelsen av startnummret som har det. Om ni hängde med på den :)
Dags att tippa duellerna i andra chansen. Som vanligt är det fyra dueller men till skillnad från tidigare år så möts inte vinnarna i en ny omgång utan vinnarna av dessa fyra dueller är direkt klara för final. I varje duell är det en trea som ställs mot en fyra men vem som kom 3:a respektive 4:a i sin delfinal vet vi inte. De åtta tävlande kan delas in i två grupper.
Grupp 1: Behrang Miri & Victor Crone, Kristin Amparo, Dinah Nah och Linus Svenning
Grupp 2: Samir & Viktor, Dolly Style, Andreas Weise och Hasse Andersson
Samir & Viktor möter Behrang Miri och Victor Crone i den sista duellen
Hur jag än vrider och vänder på dessa grupper så blir jag inte klokare. Samir & Viktor borde väl ha kommit trea i sin delfinal. Men då innebär ju det att Kristin Amparo kom fyra! Kan det verkligen stämma? Hmmm. Duellerna är inte lottade i år utan har satts samman av SVT.
Så här tror jag om utgången av duellerna.
Duell 1
1. Andreas Weise – ”Bring Out the Fire”
2. Linus Svenning – ”Forever Starts Today”
Forever starts today är den låt som har växt mest för mig när jag lyssnat på låtarna på Spotify. Jag gillar den riktigt mycket och håller alla tummar för att den slår ut Andreas Weise här. Weises låt har jag svårt att förstå mig på. Den känns mer som ett koncept än en låt. Ungefär som att man ska spela in en film i 70-talets discomiljö och behöver en låt i bakgrunden som kan ge lite trovärdig musikalisk inramning. Synd bara att den inte var bättre. Den nyss uppdaterade Spotifylistan ger stöd för att Linus tar hem den här matchen. Linus ligger på plats 25, Weise plats 64.
Linus Svennning vidare!
Duell 2
1. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”
2. Kristin Amparo – ”I See You”
Om jag ska använda Sportifylistan som argument för även den här duellen så finns en solklar segrare - Hasse Andersson. Kristin Amparo räknade jag med till final redan från delfinalen. En stark ballad som har gåshudspotential. Tyvärr kom inte den gåshuden sist då en nervös Kristin inte fick till det. Jag tror att hon gör bättre ifrån sig nu och att det kommer att ge avtryck i rutan. Hasses låt gillar jag också. Men jag tror inte att app-röstningssystemet gynnar honom så i slutändan är jag enig med oddsen här som talar till Kristins fördel.
Kristin Amparo vidare!
Duell 3
1. Dolly Style – ”Hello Hi”
2. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”
Dagispop mot gymdisco. Barnen mot träningsfreaksen (+ de som känner att de borde träna men aldrig gör det). Det här är en intressant duell. Enligt såväl oddsen som spotifylistan så är det liten fördel för Dinah Nah här men jag tänker tippa tvärtom. Vissa fotbollsspelare är extra bra man mot man och detsamma gäller för vissa låtar. I en duell gäller det att ha en låt som berör och det gör Dolly Style mer än Dinah Nah. När jag tittar på dessa två framträdanden efter varann så blir intrycket mycket starkare av Dolly Style, oavsett hur pajig man tycker att hela konceptet med dockorna är. Glöm inte heller att programmet går på barnvänlig tid och barnen lär ge mest stöd till dockorna här.
Dolly Style vidare!
Duell 4
1. Behrang Miri feat. Victor Crone – ”Det rår vi inte för”
2. Samir & Viktor - ”Groupie”
Enligt oddsen så är detta den enda duell som bör ge en promenadseger. Samir & Viktor är skyhöga favoriter att nå final vilket de även var i delfinalen. Om jag ska se något som talar till deras nackdel så är det att den här typen av glada plojlåtar brukar lyckas bäst första gången man hör dem. Då blir man överrumplad och i ren glädje röstar det vidare. Nu har folk fått tänka till och ställa sig frågan, är detta något som hör hemma i finalen? Är detta något att skicka till Wien? Trots dessa tvivel så tror jag på Samir & Viktor. Groupie är en av årets största hits från tävlingen då dem ligger femma på Spotifylistan och de har ju ett antal lojala anhängare på sociala medier, laddade till tänderna. Behrang Miri (som ju var min absoluta favorit 2013) har med Malena Ernman på scen för att lyfta numret. Det kommer hon säkert att göra men det lär inte räcka.
Samir & Viktor vidare!
Nu är det dags för semifinaler i Sveriges bästa schlagernörd. Programmet som ingår i Aftonbladets schlagersatsning Schlager deluxe. Båda semifinalerna kommer att visas i programmet nedan och matcherna är som följer:
Marcus Björkander mot Annika Jansson
Mikael Olofsson mot Henrik Brodin
Det blev ju en minst sagt svettig kvartsfinal mot Patrik senast. Jag var ju själv övertygad om att jag hade förlorat matchen i slutet under textraderna där jag fick helt hjärnsläpp på ”Håll om mig” och omöjligt kunde få fram en röd tråd med bara ett rätt svar. Patrik var ju nära, minst sagt, att vinna där då han nästan svarade helt rätt medan jag var totalt ute och cyklade. Men när det gällde utslagsfrågan så fick jag utdelning för mina siffernörderier. Siffran 670 000 röster på Loreen dök upp i skallen när Tobbe läste frågan och det visade ju sig vara hyfsat nära :)
Detta innebar att jag var klar för semifinal tillsammans med Marcus Björkander, Annika Jansson och Henrik Brodin. Vi är alla personer som känner varandra väl och som vet hur mycket den andra kan. Det har testats på ett antal schlagerträffar genom åren med klubben. Semifinalparen lottades fram och min lott föll på Henrik. Om Patrik var en oönskad motståndare i kvartsfinalen så var det ju samma sak nu. Henrik Brodin ville jag inte möta!
Henrik har varit med i Melodifestivalklubben så länge jag kan minnas och om man bara ser Henrik på bild så tror man nog knappast att han är schlagernörd. Med sitt långa hår så ser han snarare ut som en person som hänger på Sweden Rock eller Metaltown och som ägnar dagarna åt att plöja igenom Metallica-skivor från mitten av 80-talet. Alltså en person som gick vilse och av misstag råkade hamna i den glittriga schlagerbubblan. Ingenting kunde vara mer fel. Henrik är troligtvis den person i Sverige som har mest hårdrockslook i kombination med minst hårdrocksintresse. Här är det enbart Carola, Lena PH, Charlotte Perrelli och riktigt glittriga schlagerdivor som duger.
Semifinalen mellan Marcus Björkander och Annika Jansson börjar 51.30 in i programmet
Semifinalen mellan mig och Henrik Brodin börjar 59.43 in i programmet
Direkt efter att den fjärde delfinalen var avklarad i lördags så lottades de fyra duellerna i andra chansen. De blir som följer:
Duell 1
1. Andreas Weise – ”Bring Out the Fire”
2. Linus Svenning – ”Forever Starts Today”
Duell 2
1. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”
2. Kristin Amparo – ”I See You”
Duell 3
1. Dolly Style – ”Hello Hi”
2. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”
Duell 4
1. Behrang Miri feat. Victor Crone – ”Det rår vi inte för”
2. Samir & Viktor - ”Groupie”
Duellerna ser spännande ut! Jag kommer att återkomma med mina tippningar av duellerna när det närmar sig men nu kan jag säga vad jag tycker.
I duell 1 kommer jag att rösta på Linus Svenning. När jag har lyssnat på hans låt på Spotify tycker jag att den växer och den håller definitivt finalklass.
I duell 2 faller rösten på Kristin Amparo. Jag är övertygad om att hon kan betydligt bättre än det hon presterade sist för det där är en låt som har gåshuds-potential
I duell 3 är det jämnare. Ingen av de här låtarna kommer att få min röst. Dinah Nah blev jag som sagt mycket besviken på i lördags. Hello Hi är en låt som jag är kluven inför. Hela konceptet med dockorna och texten är ytterst löjeväckande men det finns samtidigt något jag gillar med den här dagispop-genren. Det lutar åt att jag faktiskt hejar på Dolly Style.
I duell 4 hoppas jag på Samir & Viktor. Groupie är en klart större hit än Det rår vi inte för och gör mig betydligt mer glad. Däremot har den ju inte så mycket i finalen att göra eftersom den ändå kommer att placeras bland de sista.
Till skillnad från tidigare år så blir det fyra finalister från andra chansen i år. Det innebär att det bara kommer att vara en runda i år och inte två som det brukar vara. Av alla förändringar som gjorts i år så tycker jag att detta är den sämsta. Andra chansen brukar på ett sätt vara den bästa sändningen under en MF-turné eftersom man får mest musik på 90 minuter och att det är tävling och avgöranden hela tiden. Detta gör att programmet aldrig blir statiskt. I vanliga fall brukar det ju vara 12 låtar i AC (de åtta låtarna där de fyra som går till omgång två framförs två gånger) och 10 låtar i delfinalerna (de åtta låtarna + två vinnarrepriser).
På lördag blir det alltså fyra dueller, sen är det slut. Jag bävar för all tid som är över. Hur mycket trams ska SVT proppa in där?? En fördel i sammanhanget är dock att jag inte kommer att kunna se sändningen på lördag live då jag ska på en 40-årsfest. Jag kan för första gången se den på SVT play efteråt och då hoppa över all tid som är mellan låtana och minimera den så kallade "Filippa Bark-tiden" i rutan. Det är jag tacksam för :)
Måns Zelmerlöw gick som väntat till final med Heroes. Allt annat hade varit en skräll i Carola-klass. Att JTR skulle knipa den andra finalplatsen var inte helt oväntat men det innebär inte att jag tycker att det var välförtjänt. Building it up tycker jag är ett sällsynt menlöst musikaliskt alster. Måns låt är helt okej. Men hans scenshow är rent monstruös! Själva numret var det häftigaste jag någonsin sett i den här tävlingen då Måns klev in i en animerad film och gjorde en ren musikvideo under tre minuter på scen.
Många har redan utropat Jon Henrik Fjällgren som vinnare i årets tävling. Men de glömmer lätt att tittarna bara står för hälften av poängen i finalen. Den andra hälften står den internationella juryn för och det blir intressant att se hur de bedömer Måns show. För Heroes är i första hand tre minuters fantastisk TV, inte tre minuter fantastisk musik. Men självklart ska han vara i finalen!
Jag tycker att Måns gör helt rätt som ställer upp med en helt annat typ av låt jämfört med sina tidigare bidrag. Att kopiera sig själv är riskabelt - i synnerhet om man har vunnit stora framgångar på det tidigare. Det bästa är att kunna visa en sida av sitt artisteri, och vara trovärdig. Eller att inte vara förknippad med en tydlig musikstil vilket gör att man har ett större musikaliskt svängrum när man tävlar. Måns kommer definitivt att vara en av dem som slåss om segern i Friends arena.
Min personliga favorit igår var Caroline Wennergren. Jag tyckte att hennes soulpoppiga Black swan var riktigt stark och det var synd att den inte ens får en andra chans. Det får istället Hasse Kvinnaböske (som gick bättre än jag trodde) och Dina Nah (som inte var lika bra som jag trodde).
Själva programmet var bättre igår än förra lördagen. Sanna och Robin sköter sig bra, även om jag inte är jätteimponerad av manuset. Jag saknar lite "edge" i humorn, men det är samtidigt ett näst intill omöjligt uppdrag att skriva humor för tre miljoner tittare. Men att SVT tog bort en av låtarna för att fylla ut med detta tycker jag fortfarande är obegripligt. Jag trodde att de hade en tydligare plan än så här för varför de vile göra en så radikal förändring.
