2010-02-27
15:07:43
NEO briljerade på genrepet
Linus "NEO" Ingelsbo. Ska han trolla fram en finalplats med sin guldstav ikväll? Foto: Andreas Nilsson Melodifestivalklubben
Efter tre veckor som varit som en enda lång likvaka i årets Melodifestival så tänder det för första gången till ikväll. Startfältet i Malmö tillhör inte historiens bästa delfinal, långt därifrån, men det är en stor uppryckning jämfört med det vi fått höra tidigare i år. Här finns äntligen det jag efterfrågat - de riktiga hitsen, de riktiga hookarna och det intressanta är att de inte finns hos storfavoriterna på förhand, Peter Jöback och Pernilla Wahlgren. Årets stora utropstecken för min del är NEO. Håll utkik på startnummer tre ikväll.
För första och enda gången i år så är jag pressackrediterad och därmed på plats på genrepet som hölls i Malmö arena igår kväll. Arenan var fullsatt och publiken var som genrepspublik brukar vara, d.v.s. halvseg. Det är alltid en väldigt skillnad på publiken i sändning och på genrepet (utom möjligtvis i Göteborg där är publiken alltid som uppskruvade duracellkaniner, jag önskar att hela Sverige vore så).
Men startfältet i Malmö är starkt och mina förväntningar var som högst satta på startnummer tre, NEO och låten Human frontier. Det talas oändligt mycket om Mika-kopplingar här. Något som NEO var ganska trött på när jag pratade med honom efter genrepet men jämförelserna saknar ju inte helt logik. NEO är nästan parodiskt lik Mika till utseendet och båda sjunger falsett i glatt sprudlande uptempo-nummer. Samtidigt tycker jag att Human frontier musikaliskt ligger närmast BWO på sitt bästa humör och den här låten är just det jag saknat under hela MF-turnén - en riktigt sprakande hit. Någon större tilltro till finalplats vågade jag dock inte ha eftersom jag vet att allt för många inte delar min musiksmak men jag blev desto gladare när jag fick se publikundersökningen efter genrepet. 840 personer tillfrågades och resultatet innebar att NEO fick överlägset flest röster! Fler än Peter Jöback och Pernilla Wahlgren tillsammans!! Kan detta verkligen stämma, undrar ja smått chockerat. Men publikundersökningen brukar stämma ganska väl överens med slutresultatet och jag hoppas verkligen att det gör det den här gången. NEO är mannen som kan rädda årets festival om han går hela vägen.
Peter Jöback går ut sist av alla och gör ett majestätiskt nummer där han liksom äger scenen på ett sätt som bara en riktig stjärna kan. Han gör allt rätt. Sången sitter perfekt, låten är som gjord för honom och kameror har han kunnat fånga i sömnen sen han var 18 år. MEN, jag tycker fortfarande att refrängen i hans bidrag Hollow är för tam. Men jag skulle bli mycket förvånad om herr Jöback skulle missa en finalplats.
Den största positiva överraskningen för mig är gruppen Lovestoned som med sin Ace of base-inspirerade sommarreaggae ger bra vibrationer. Man har svårt att inte ryckas med i sommarlunken när de glada Lovestoned intar scenen. Skrällvarning!
Skrällvarning men åt fel håll är det för Pernilla Wahlgren. Hennes Jag vill om du vågar är en gammal hederlig praktschlager men tyvärr på tok för förutsägbar. Pernilla har de senaste dagarna drivit en "rädda schlagern"-kampanj eftersom hon tycker att det varit på tok för få schlagers med i tävlingen de senaste åren. Jag har full sympati för hennes uppfattning men tror att detta schlagerförsök riskerar att motverka sitt syfte. När folk hör Jag vill om du vågar så riskerar de att tänka att "var det så här Melodifestivalen lät förr?? Då var det ju fan inte bättre förr..."
2010-02-24
17:44:39
Intryck av Malmö-bidragen
Eftersom en-minuters-klippen från Sibel och Peter Jöbacks bidrag i Malmö läckte ut på internet många dagar tidigare än tillåtet så hade SVT inget val. De släppte samtliga bidrag i Malmö till allmän lyssning och efter en första genomgång så känner jag att det är ett litet steg framåt, men knappast tillräckligt för att rädda årets tävling.
Nu är det en tradition i tävlingen att den sista delfinalen är den starkaste men av den minut jag hör av de åtta bidragen så känns årets sjuka igen. De direkta hitsen saknas, antingen har man hört det för många gånger förr eller så är melodierna för tillkrånglade och anonyma.
Sibel är först ut i delfinalen och hon har en fantastisk röst och har alltid tillhört en av mina personliga favoriter, men här blir jag väldigt besviken. Stop är en skränig klubblåt med jobbig melodi. Jag hoppas den lyfter live.
Den stora förhandsfavoriten Peter Jöbacks ballad Hollow låter precis som man kan tänka sig en Jöback-ballad. Med andra ord stort, pampigt och mycket musikal-vibrato. Verserna är väldigt lovande men refrängen känns tråkig.
Det största positiva utropstecknet är NEO som tävlar med låten Human Frontier. Äntligen får vi höra en rak catchy popdänga i årets MF som är full av energi. Jag vet ingenting om NEO men jag hoppas verkligen att han kan leverera den på scen för i så fall har vi årets bästa bidrag!
Schlagerveteranen Pernilla Wahlgren har en tendens att återkomma med ojämna mellanrum till MF och hon tävlar nu med låten Jag vill om du vågar och det är uppdaterad schlagerpop i en ganska perfekt mix det här. Men det är ändå inget jag går igång på fullt ut, men jag är säker på att Pernilla kommer att göra låten rättvisa i Malmö.
En annan artist som återkommer med ännu mer ojämna mellanrum i tävlingen är Py Bäckman. Hon var med redan 1979 och skrev bl.a. Stad i ljus men någon ny Stad i ljus är det knappast fråga om i låten Magisk stjärna. Jag fattar inte vad den här låten har att göra i startfältet. Den låter som många bidrag gjorde på 90-talet när tävlingen var som mest död. Fullständigt ocharmigt.
Nu säger inte ens alla tre minuterna av en låt tillräckligt mycket om låten utan facit får man när de kliver upp på scenen och levererar in i kameran. Jag kommer att bege mig till Malmö på fredag då jag är pressackrediterad och kommer därmed att se genrepet. Jag återkommer med mina intryck därifrån.
Men lyssna gärna på låtarna och ge dina intryck
http://svt.se/2.123451/1.1870509/tjuvlyssna_pa_bidragen?lid=puff_1903103&lpos=lasMer
2010-02-22
10:57:01
Charmig skräll i ännu ett trist startfält
Ursäkta att jag uppdaterat bloggen så dåligt nu mitt under brinnande Melodifestivaltider. Dels så måste jag villigt erkänna att OS tagit fokus från MF för min del under veckan som varit. Dels för att årets Melodifestival håller på att bli den sömnigaste på år och dar. Ja, den svagaste Melodifestivalen sen delfinal-systemet infördes 2002 rentav, jag återkommer till det.
Först om lördagens delfinal i Göteborg där jag var på plats i Scandinavium. Jag satt på rad 7 på främre parkett så sikten var riktigt bra (bortsett från en man med gigantiskt huvud som satt snett framför mig, men sådant är ju svårt att förutspå..). Den här gången hade jag faktiskt inte hört någonting av låtarna innan själva tävlingen. Inte ens en-minuters-klippen på webben så jag körde verkligen taktiken "inte öppna julklapparna innan julafton" den här gången. Men jag blev inte särskilt imponerad av det gick fick se och höra i Scandinavium. Alcazar hade sitt svagaste bidrag i tävlingen hittills. Som alltid gör de en fullt kompetent scenshow men "hooken" i Headlines känns för svag. Jag var heller inte särskilt imponerad av den största favoriten, Darin. You´re out of my life känns som en dussinballad som man hört förr. I balladgenren var jag i så fall mer imponerad av Ertik Linders bidrag. Visst, det är präktigt så det räcker och blir över men jag tyckte att kören och stämmorna gav låten den tyngd den behövde. Men att Darin inte fick flest röster var fullt förståeligt, även om det var överraskande.
Och på tal om överraskningar så var ju tjejgruppen Timoteij årets första riktiga knall. Inte mig emot. Jag gillar draget i låten och de Sarek-vibbar det gav. Men refrängen når inte upp till Sareks Genom eld och vatten men tjejerna gick verkligen genom rutan och i ett så jämntjockt trist startfält så var det på tiden att de ruskade om ordningen lite. För årets Melodifestival är som sagt svag.
Det har inte berott på att det varit för många kalkoner som skämt ut tävlingen. Ett sådant problem är väl närmast ett lyxproblem i jämförelse med årets problem. För nu handlar det om mer grundläggande problem. Var är hitsen? Var är stjärnorna? Var är snackisarna? Jag tycker inte att något bidrag i år har gett känslan av vinnare. En känsla som man normalt sett får flera gånger under en MF-turné. Den sista delfinalen brukar av tradition vara den starkaste och det är bara att hoppas att det stämmer med råge den här gången.
2010-02-14
14:02:48
Webbjokern - ett fiasko
Jag antar att tanken med webbjokern var att demokratisera tävlingen, att det sätt som många hits lanseras på idag, nätet, skulle få sin representant i 2010-talets MF. Kanske drömde Christer Björkman om att en motsvarande Basshunter skulle dyka upp och ta Sverige med storm och skänka kvällstidningarna en story om vardagsnörden som blev hjälte över en natt. Förmodligen insåg han att det inte skulle bli så redan när folket hade sagt sitt i höstas och valde Come and get me now.
Jag tycker fortfarande att webbjokern är rätt tänk för att föra MF in i 2010-talet. Det är inte hållbart att några få musikförlag ska få sålla så fritt bland alla låtar som skickas in och att 31 av 32 bidrag ska vara förlagskopplade. Det är knappast folkets tävling då, som det utger sig för att vara. Samtidigt tycker även jag att Come and get me now var en dålig representant från den här tävlingen. Det fanns många låtar i webbjokern som var betydligt bättre och intressantare. Och om ni tyckte att låten lät menlös i går så ska ni veta att det trots allt var en klar förbättring mot hur den lät först.
Det vore synd om SVT skrotar hela webbjoker-idéen bara för att det blev magplask den här gången, men kanske ska man ändra systemet lite till nästa år. För att gå vidare från det första och andra steget i webbjokern krävdes ett hundratal röster. Det är inte mer än en vanlig facebook-kampanj. Har man inget nätverk på facebook får man det svårt från början - oavsett hur bra låten är. Och har man tillräckligt många polare (eller i alla fall fb-polare d.v.s. "hej du känner syrrans kompis-polare") så kan låten förmodligen låta lite hur som helst och man går ändå vidare. Vem vill inte vara "lite schysst"? Så kanske bör en jury sålla ut bidragen i webbjokern till det återstår 10 låtar. Det är ju trots allt bidrag som inte tillhör något bolag eller förlag och jag antar att det är det som är poängen med webbjokern.
2010-02-14
00:08:06
Värdiga finalister, men när lyfter tävlingen?
Men för att sammanfatta delfinalen i Sandviken så tycker jag även denna vecka att det var rätt låtar som gick vidare. Eric Saades Manboy gav en oerhört tydlig flashback till 2007 då en viss Måns Zelmerlöv stod på scenen i Örnsköldsvik och sjöng Cara mia. Manboy var ett glimrande koreografiskt nummer och en helt okej låt. Däremot verkar Eric inte alls ha samma scenutstrålning som t.ex. Måns men eftersom hela nummret satt så perfekt spelar det ingen avgörande roll. Så här hade jag velat se Olas bidrag förra veckan.
Andreas Johnson fick en första revansch efter fiaskot 2008 men We can work it out är knappast en bättre låt än One love, skillnaden är konkurrensen. Men Andreas kan sin sak på scenen och sjöng med stor känsla så det känns inte helt ologiskt att han är i final.
Jag gissar att det inte går att göra något åt men kan inte SVT censurera de där totalt meningslösa artistpresentationerna. Har ni gett upp SVT eller vad är det frågan om? Varför ska artisterna dra långa historier helt utan poäng?? Pinsamt! Pinsam var också den så kallade imitationen av Anja Pärson som Christine Meltzer gav sig på i inslaget med Dolph Lundgren. Nej Christine, Anja pratar inte dalmål. Det var inte en enda betoning som var lik! Tyvärr speglar det ganska väl programmet "Hey baberiba" där hon, David Hellenius och inte minst Peter Magnusson får för sig att de är långt mer begåvade på att imitera än vad de i verkligheten är.
Det gjordes minst en imitation för mycket under lördagens sändning
Med risk för att låta riktigt gnällig så måste jag även ge en känga till publiken. Publik-jubel kan ge en fantastisk nerv till många låtar, i synnerhet ballader där ett spontan-jubel ofta infinner sig efter de första trevande stroferna. Sådant kan höja låtar många snäpp, men eftersom publiken ikväll långa stunder var dödstyst så blev slutintrycket att det var en steril kväll på alla sätt. Det känns skönt att festivalen nu beger sig till Göteborg för publiken i Scandinavium brukar vara den jubel-säkraste av alla. Där är det alltid bra stämmning.
Slutligen lite intressant kuriosa: Fyra låtar är klara för final och samtliga är solo-killar! Detta är knappast regel i MF, snarare väldigt unikt. Att båda finalisterna från en delfinal är solokillar har bara hänt två gånger under alla delfinaler sen 2002 (Skellefteå 2005 med Jimmy Jansson & Martin Stenmarck samt Örnsköldsvik 2007 med Måns och Sebastian) - nu har det hänt två veckor i rad och då återstår de på förhand starkaste korten på den fronten, Darin och Peter Jöback.
2010-02-13
13:23:19
Melodifestivalen och OS = bråda dagar
Där har ju Melodifestivalen en klar fördel. Tittandet påverkas mindre av resultatet för min del än ett OS, samtidigt kan jag inte säga att jag blir jättepepp av kvällens sändning nu när jag lyssnat på en minut av de 8 bidragen. Jag hör ingen riktig hit, möjligtvis lite trevliga tongångar. Men eftersom förra veckans låtar lät bättre än de blev i sändning kan jag ju alltid hoppas att kvällens låtar blir tvärtom.
Det talas mycket om Saade och hans Manboy. Dels för att den är storfavorit att gå till final, dels för det spektakulära vattenfallet som väntas i slutet av låten. Jag blev dock inte särskilt imponerad av det jag hörde av låten. Anna Maria Espinosa har ett av kvällens mest intressanta låtar i mitt tycke. Framförallt eftersom jag inte var beredd på att 60-talsschlagers a´la Anna-Lena Löfgren skulle göra comeback i tävlingen 2010. Men jag måste säga att Innan alla ljusen brunnit ut låter retro på ett riktigt charmigt sätt. Vad Hanna Lindblads låt gör i tävlingen förstår jag inte alls. För mig får låtarna i MF vara hur skruvade som helst och i vilken genre som helst - bara de har en melodi. Det kan man knappast påstå att hennes låt Manipulated har.
Med tanke på min mardrömsstart i klubbens tippning så ska jag nog denna vecka förlita mig mer på siffror och statistik än egna känslor. Jag förstår inte vad som är bra med Andra generationen och Dogges låt hippare hoppare och jag förstår inte vad som är så dåligt med Highlights & Mists Come and get me now men eftersom oddsen talar sitt tydliga språk så får jag väl prioritera det före eget tyckande och smak den här gången.
2010-02-10
21:40:58
Norge tävlar med Josh Groban-ballad
Norge hade som vanligt 8 låtar i final varav fyra gick vidare till den så kallade "guldfinalen". Vinnare blev en kille vid namn Didrik Solli-Tangen och låten My heart i yours. Och kan man tänka sig, Fredrik Kempe kan inkassera ytterligare en seger i den här sammanhangen eftersom han skrivit låten tillsammans med Hanne Sørvaag. Det här innebär att Fredrik för tredje året i rad får åka till ESC som upphovsman. Starkt gjort och vi får väl se om han får bättre lycka med Norge än han haft med Sverige (18:e respektive 21:a plats).
Vad kan man då säga om låten? Den är inte nyskapande, den är smörigare än Westlife och EMD tillsammans, Didrik sjunger svajigt och texten låter krystad. Men jag kan inte låta bli att tycka att den här låten är fruktansvärt bra. På något sätt är det så här en riktig powerballad ska vara. Den påminner mycket om Josh Groban som bland annat gjorde stor succé med sin version av låten You raise me up och den här typen av pampiga hymner med irlänska influenser är helt enkelt bra.
Lycka till Norge!
2010-02-07
18:20:25
Svaga framträdanden men starka programledare
Det har blivit en slags tradition i Melodifestivalen att tävlingen liksom smyger igång med en ganska svag första delfinal. Den första delfinalen är den enda som aldrig har avlat fram en vinnare i Globen och den trenden lär fortsätta även i år. För trots att de åtta bidragen lät lovande av det jag hann höra innan tävlingen, så var det ytterst få som levererade några strålande framträdanden igår. Ola gick vidare till final trots ett hafsigt och ogenomtänkt framträdande. Han ska vara glad att han har en så pass slagkraftig låt och att den övriga konkurrensen var förhållandevis svag, för det kändes som att Ola mest gick in och "hade kul på scen". Inget fel i att "ha kul på scen" men det ska man helst ha i kombination med en genomtänkt dramtatugi för hela nummret. Måns Zelmerlöv hade garanterat levererat det om han hade framfört samma låt. Nu är jag ändå glad att Ola knep en av finalplatserna, det var trots allt den bästa låten.
Salem al fakir då? Farhågorna om att låten var för svår visade sig inte besannas på scen. Detta mycket tack vare Salems avväpnande pojkaktiga stil som är lätt att ta till sig och sympatisera med. Keep on walking skulle lika bra kunnat heta "keep on flying" eftersom det var just den känslan jag fick när jag lyssnade på låten. Under tre minuter fick man sväva fritt i luften upplyft av sköna harmonier. För alla som inte är höjdrädda så är det en ytterst behaglig känsla.
Gårdagens stora besvikelse var Anders Ekborg. Eller rättare sagt, hela nummret "the saviour". Jag hade väntat mig ett gigantiskt crescendo, en vändning på det fjantiga skådespel vi fick se på scen som hade utmynnat i en höjning, en superhög slut-ton och att hela herrskapet på scen sjunger mot publiken. Nu blev det ingenting av det - ett antiklimax och jag tappade många dyrbara poäng i Melodifestivalklubbens tippning på Ekborgs magplask. Aj aj.
Men det fanns mycket som var bra med gårdagens program också. Jag tänker i första hand på programledarna. Första programmet brukar vara hackigt, stammande och nervöst från programledarna, men det vi fick se igår var den bästa debuten på länge för festivalens ciceroner. Dolph Lundgren visade sig vara en onelinernas mästare även på scen och hans pausunderhållning var strålande. Måns imponerade stort på mig med sin säkerhet och Christine Meltzer var okej, även om jag tror att hon kommer att lugna ner sig och vara aningen mer fokuserad i fortsättningen när premiärnerverna är borta.
Några korta sammanfattningar:
Flipp
# Programledarna briljerade men synd att Dolph nu är borta fram till finalen
# Röstningssystemet var enklare än på många år och mer rättvist än på länge
# Den bästa låten och den bästa artisten gick vidare. Det får anses fullt rättvist
Flopp
# Ola, Anders Ekborg och Jessica Andersson levererade inte det man kunde förvänta sig
# Vad var det för meningslösa artistpresentationer innan låtarna? Långa segdragna historier som ofta var i fullständig avsaknad av poäng
2010-02-06
14:45:37
Startfältet i Ö-vik låter lovande
Nu har jag lyssnat mig igenom en minut av varje bidrag på svt.se. Det är ju allt som man tillåts höra innan själva sändningen och ofta är ju just den första genomlyssningen extra intressant. Mitt första intryck var positivt. Jag tycker att det är en skön blandning av stilar med shakira-rytmer, musikal, ballader, Ola-upptempo och Salem al-fakir.
Ola drar igång hela tävlingen med låten Unstoppable och vissa kommentarer har antytt att den inte är lika stark som hans tidigare hits. Jag håller inte med, jag tycker att den låter slagkraftig från första början och lovar betydligt bättre än när han tävlade med låten Love in stereo som jag alltid tyckt har en på tok för svag refräng. Det har inte Unstoppable och jag tror definitivt att Ola kan leverera när det verkligen gäller.
Anders Ekborgs låt The saviour känns som den enda låt jag inte fullt ut kan bedöma på den här minuten jag tillåts höra. Det känns som att den är ett enda långt crescendo och jag är verkligen nyfiken på att höra låtens klimax. Men det jag fick höra låter lovande och jag även om refrängen med det upprepande "il salvatore" är något löjeväckande så har ju temat "töntigt" sällan stoppat låtar från framgång, fråga Christer Sjögren....
Linda Prichard och hennes Shakira-liknande låt You´re making me hot hot hot kan, om den levereras på rätt sätt på scen, bli vass och den är helt klart dansvänlig. Och så avslutas ju hela showen med Salem al-fakir. Hans låtar brukar behöva ett antal lyssningar för mig och jag har alltid tyckt att hans musikaliska alster är mer begåvade än de är "hookiga". Det är också den känslan jag får av hans bidrag Keep on walking som är spännande men samtidigt mer svårfångat än t.ex. Jessica Anderssons enkla raka schlagerballad. En fördel för Salem är hans pojkaktiga glädje som han lätt förmedlar och som inte alls är oviktig när det ska till att röstas.
Mitt utgångstips blir att Ola och Anders Ekborg går till final men jag kan mycket väl ändra mig under dagens gång. Det gäller ju att inte halka efter i den så viktiga interna tippningen bland Melodifestivalklubbens medlemmar:)
2010-02-06
13:04:14
Mer media inför MF-starten
Någon halvtimme senare var jag med i min gamla kanal P4 Jönköping där jag talade med två trevliga kollegor Agneta och Kjell. Om ni mot all förmodan inte tröttnat på mig än så kan ny lyssna på hur det lät. Ni får skrolla ner lite på den här sidan:
http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/program/amnessida.asp?ProgramID=2966&grupp=4177
2010-02-01
19:58:33
Jag är med i P3 Populär på torsdag
2010-02-01
19:54:13
Kan det bli mera finskt än så här?
I lördags valde Finland sitt bidrag till ESC i Oslo i maj och det finns inget annat land som har testat så många olika genrer i den här tävlingen genom åren som just Finland. När andra länder kört på standardkoncept som funkat förr testar finnarna nytt nästa varje år. Ena året är det monster-hårdrock, nästa eurodisco, reaggae, etno, tango, country - ja de har testat allt. Det ständiga genrebytet kan i och för sig bero på att de ständigt haft anledning att tänka om med tanke på resultaten, men hur som helst så har det alltid varit extra spännande att följa vilket val just Finland gör varje år.
Ni som trodde att ni redan sett det mest finska av det finska i Eurovision får tänka om. Årets finska bidrag heter Työlki ellää och framförs av duon Kuunkuiskaajat, bestående av Johanna Virtanen och Susan Aho. Låten är en slags folkvisa influerad av zigernarmusik och även om den kanske inte får någon höjdarplacering i Oslo i maj så tycker jag att finnarna har gjort ett intressant val.
2010-01-17
21:49:18
Internationella juryn får större inflytande i MF
1. Finalens elva jurygrupper har delats upp så att fem av dem är svenska och sex är europeiska.
2. I deltävlingarna går det bidrag som får flest röster i första röstningsomgången direkt till finalen i Stockholm, utan att behöva vara med i den andra röstningsomgången.
Förändringen att en internationell jury får mer makt kan tyckas märklig med tanke på att internationella juryn inte blev särskilt uppskattad av folket i fjol, men jag tycker att den här förändringen är positiv. Med tanke på att hela folket har hört låtarna flera gånger i finalen så är de lika mycket experter som de som sitter i de elva jurygrupperna. Jag har därför svårt att förstå varför just de få personer (uppskattningsvis 60-70 stycken) som sitter i jurygrupperna ska sitta på hälften av alla röster. Om det ska finnas ett jurysystem kombinerat med folkets röster så ska det finnas en särskilt anledning till att juryn finns. Att det är personer från andra länder, med annan musikalisk referensram är en sådan anledning till att ha ett jurysystem och för mig får gärna samtliga 11 jurygrupper vara utländska.
När det gäller ändringen i röstningen i delfinalerna så är det ur rent sportslig synpunkt en bra förändring. Den som får flest röster får sin finalplats utan att behöva ställas i en duell där alla möjliga omständigheter kan avgöra ödet. Dessutom ger det en anledning för de som gillar en låt att rösta direkt och inte vänta ut omgång 1, omgång 2 och duellen.
Däremot är jag lite förvånad över den här förändringen av en annan anledning. Normalt sett brukar det vara väldigt hemligt hur rösterna har fallit i delfinalerna eftersom det ger en så tydlig hint om vilka som har chans att vinna i finalen. Vadslagningen är en stor business i MF-sammanhang med mycket pengar i omlopp men i år lär satsningarna vara fördelade på betydligt färre låtar än vanligt eftersom man nu kommer veta vilka fyra låtar som vann sina delfinaler. Att en låt som inte fick flest röster i sin delfinal skulle gå och vinna finalen får bedömas som mindre troligt. Visserligen var Caroline af Ugglas nära att vinna hela finalen förra året, trots att hon gick via andra chansen, men det var ett undantag. Än så länge har ingen låt som inte vunnit sin delfinal stått som slutsegrare i Globen. I praktiken innebär detta att alla vet vilka fyra låtar som har chans att vinna och att de övriga sex låtarna i praktiken är chanslösa. Nu vet jag inte om det här systemet innebär att duellerna helt plockas bort från delfinalerna. Jag hoppas det eftersom jag inte tyckte att de tillförde någonting alls förra året.
2010-01-10
19:17:45
00-talets sämsta Melodifestivalbidrag
Jag har valt att plocka fram de fem sämsta bidragen och där har jag försökt att väga in så många aspekter som möjligt. Vissa låtar klingar väldigt illa i mina öron då jag inte alls förstår själva musikgenren, även om låten i sig kan vara hyfsad i sin genre. Andra låtar funkar att lyssna på på CD men föll pladask när det framfördes i tävlingen och så finns det låtar som bara är dåliga. Den här listan rymmer nog lite av varje och jag börjar med den femte sämsta låten och vandrar uppåt (om man nu kan tala om uppåt i sådana här fall...)
5. Kuddkrig - Pandang (2006)
Jag förnekar inte att det finns en viss charm i all naivitet som den här låten innehåller. Inte minst texten om att växa upp med turtles-gubbar för att snabbt inse att man blivit för gammal för stureplan. Men att gammal som ung borde sluta upp i ett härligt kuddkrig. Låtens refräng är stor lyrik:
Jag vet, om vi kommer igång
Kasta kuddar, natten är lång
Dansa salsa alla tillsammans
Ta min hand och na-na-nanana
Men som låt betraktat är den genomusel och det låter ju nästan som att killarna i Pandang "rappar falskt" hur nu det är teoretiskt möjligt.
4. Lovin your feen - Kwanzaa (2005)
En av de låtar som fått minst antal tittarröster sen systemet med delfinaler infördes 2002 och det är fullständigt välförtjänt. Det här är inte charmigt utan bara obegripligt och extremt irriterande att lyssna på.
3. Clubbin - Adis black widow (2007)
Det har funnits sämre låtar i den här tävlingen under 00-talet men jag har ta mig tusan aldrig sett ett sämre framträdande. Hade det här varit klockan två på Gröne jägarns karaoke så hade det bara varit dåligt. I det här sammanhanget är det fullständig katastrof och det var knappast så att de hade otur när det väl var direktsändning. Jag satt med på repetitionerna under den här delfinalen och där lät sången så illa varje gång att pressfolket skrattade i bänkraderna.
2. En värld som alltid brinner - Rickard Sköld (2002)
Rickard Skölds skola för att misslyckas i Melodifestivalen:
1. Välj en menlös låt som inte gör en människa glad.
2. Le inte i onödan, helst inte alls
3. Försök att efterlikna ljudet av en dörr med knarrande osmörjda gångjärn när du sjunger
4. och så det viktigaste: För vidare Christer Sandelins arv från 80-talet och sjung konstant med amerikanska rrrrr. Så att det blir "I en värld som alltid brinnerrrrrreeeeee"
check, check, check, check - så lätt gick det att göra 00-talets näst sämsta MF-bidrag
1. Ready for me - Rickard Engfors och Katarina Fallholm (2005)
Dubbelt Rickard i topp och det här är faktiskt en överlägsen förstaplats. Ingenting kan bli värre. Det här är inte musik, det är tre minuters ren tortyr.
2010-01-02
18:47:08
2000-talets bästa Melodifestivallåtar
10. När jag tänker på imorgon - Friends, 2:a 2000
Det här är från den tid då det fortfarande bara var 10 låtar som tävlade under en kväll, kompad av en orkester med Curt-Eric Holmqvist vid dirigentpulten. Med andra ord - i schlagervärlden var det fortfarande 90-tal även om världen i övrigt hade gått över till 2000-tal. När jag tänker på imorgon är den sista låt som Lasse Holm tävlade med i MF (ja, jag skriver sista för jag är ganska säker på att han aldrig kommer skicka in en låt igen). Det är lätt att glömma idag hur stor favorit Friends var att vinna på sitt första försök med denna trallvänliga mys-pys-schlager. Men Roger Pontare slog alla experter med häpnad och När jag tänker på imorgon har med åren helt försvunnit i glömska. Oförtjänt tycker jag, för det här en låt med hög "sjunga runt lägerelden"-känsla, dock kryddat med en text där Ingela "Pling" var på sitt värsta klysch-humör..
9. Paradise - E-Type, 5:a 2004
E-Type var en efterlängtad artist att delta 2004 och han gjorde mig inte ett dugg besviken. Allt som jag ville ha med fanns med - Den träffsäkra refrängen, Nana Hedins mäktiga stämma, bomber och smällare, de löjligt triviala syntslingorna. Ja, helt enkelt en av 2000-talets bästa danslåtar.
8. För att du finns - Sonja Aldén, 6:a 2007
2000-talet var inte balladernas årtionde i MF. Länge såg det ut som att telefonröstningsystemet gjorde det omöjligt för en ballad att slå sig fram till final i MF, ända till Sonja äntrade scenen vill säga. Aldrig tidigare har en ballad framförts på ett mer perfekt sätt för Sonja har tajmingen som gör att hon aldrig blir för mycket. Medans Shirley Clamp ibland kan ge en överdos av bräk-vibraton, Sanna Nielsen ett överspel av känslor och Carola wailar sönder en del låtar, så har Sonja den perfekta balansen mellan allting. För att du finns är 2000-talets bästa ballad i MF och förtjänar definitivt en plats på den här listan.
7. Det gör ont - Lena Philipsson, vinnare 2004
När Lena Philipsson gjorde comeback så hade hon valt helt rätt låt. För Det gör ont är ett närmast perfekt hantverk i schlagerpop, signerat Orup, med en närmast perfekt artist, Lena PH. Och som hon levererade! Den här låten blev årets framgångsrikaste låt på tracks 2004. Något som ingen annan MF-låt blivit vare sig förr eller senare och låten är betydligt mer nyskapande än de Skara-schlagers som gick segrande i festivalen i form av Fame, Friends, Carola och Charlotte Perrelli.
6. The worrying kind - The Ark, vinnare 2007
2000-talets bästa vinnare i MF, trots debaclet i Helsingfors. Den här låten är ganska okonventionell för att vara the Ark men ännu mer okonventionell för att vara en schlagervinnare då den saknar en egentlig refräng. Men jag älskar det här gubbrock-gunget som kryddas med Ola Salos mäktiga stämma och artisteri.
5. Finally - Fredrik Kempe, 7:a i Andra chansen 2004
Fredrik Kempes ABBA-hyllning har en genomgående stark melodi på såväl verser som refräng (under senare år har Kempe mer och mer fokuserat på refrängerna medans verserna förminskats till transportsträckor) och som studiolåt är enastående. Problemet var bara att Fredrik Kempe inte kunde levera låten på scen för där blev det stelt värre. Men MF är i första hand en musiktävling och en låt som Finally klarar med sina höga musikaliska kvalitéer hur många lyssningar som helst.
4. Stay the night - Alcazar, 5:a 2009
Alcazar är en bra representant för hur festivalen utvecklades åt rätt håll under 2000-talet med såväl modernare sound som mer avancerade scenshower. De har dessutom haft den goda smaken att bli bättre och bättre för varje gång de deltagit och med Stay the night utvecklade de det musikaliska och det sceniska till perfektion. Drivet i låten och den synkade dansen gör detta till det kanske bästa TV-nummret under hela årtiondet och de hade förtjänat en högre placering.
3. Just a minute - Rongedal, 4:a 2008
Jag var helt oförberedd på hur bra den här låten faktiskt var då de dök upp där i Västerås 2008. Jag hade precis lärt mig att älska det nya Mika-soundet och det soundet lyfte tvillingarna Rongedal in i den svenska musikindustrin med dunder och brak. I illröda kostymer levererade de en låt som inte lämnat en sekund över i onödan. Man tvingas ryckas med och sådant tvång lever jag gärna med.
2. Cara Mia - Måns Zelmerlöv, 3:a 2007
Fredrik Kempe är framme igen och gör här den ultimata medelshavsdiscon som Måns lyfter till höjder som jag inte trodde han var kapabel till. I Idol var han på sin höjd bra men här visade han hur mycket han hade utvecklats på två år. En låt som gått varm på dansgolvet sen dess och som jag aldrig har tröttnat på.
1. Jag ljuger så bra - Linda Bengtzing, 7:a 2006
Lars "Dille" Diedrickson som skrev Tusen och en natt var nu tillbaka och visade sig kunna överträffa den närmast perfekta låten från 1999. Jag ljuger så bra visade att klassisk schlager också kunde vara modernt 2000-tal med alla musikaliska vändningar och en text av Ingela "pling" som är riktigt fyndig. Låten är så fullpumpad med en energi som aldrig tar slut, speciellt inte när Linda Bengtzing framför den för hon har energi för fem. Det här är 2000-talets mest lyssnade låt i min MP3-spelare och kanske den bästa låt som någonsin tävlat i Melodifestivalens historia. För mig kommer den alltid att vara en klassiker. Den tål att ses igen.
2009-12-29
21:21:50
Albanien har valt representant
2009-12-24
13:15:15
God jul!
God jul!
2009-12-19
10:47:14
Julaftonsfilmen som försvann
När man tittar på topplaceringarna över de mest sedda TV-programmen under året så brukar Melodifestivalen vara den stora dominanten. 2008 låg Melodifestivalens 6 program på platserna 1, 2, 3, 4, 6 och 7. Vilket program var då femma? Jo, föga förvånande Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Skillnanden mellan de här två programmen är dock monumental - i synnerhet anledningen till att man tittar. Melodifestivalen inför förändringar i upplägg och regler konstant för att programmet inte ska bli förutsägbart utan att tittarna ständigt ska bli överraskade. När spänningsmomentet försvinner, när allt känns förutsägbart, då kommer också många tittare att försvinna. Kalle Anka på julafton är den diamentrala motsatsen. Om allt INTE skulle vara förutsägbart, vad blir programmet då? Jo, ett disneyprogram som vilket som helst som kan ses när som helst under året. Med andra ord om programmet INTE är förutsägbart förvinner tittarna.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul har sänts i svensk TV sen 1959 och sedan 1983 är det i princip samma filmer som har visats varje gång. Men tidigare i programmets historia skedde det stora förändringar. 1966 byttes flera av filmerna bort och en av de var filmen Nötkriget som ansågs allt för brutal och krigisk. Den ersattes av den betydligt snällare Plutos julgran som vi ser än idag där de irriterande Piff och Puff driver stackars Pluto till vansinne och Musse Pigg fattar ingenting. Nötkriget har en liknande handling men här är det Kalle Anka som får besök av Piff och Puff i julgranen och han gör det som Pluto borde göra varje jul. Köra hårt mot hårt:-) Se och njut av den censurerade julaftonsfilmen. Kalle Anka kommer igång ungefär fyra minuter in i filmen.
2009-12-07
21:59:32
Norge!!
Melodifestivalklubben brukar vid den här tiden på året anordna lokala klubbträffar med speciella teman. Det har handlat om att rösta fram Finlands bästa bidrag i Eurovision genom tiderna, Israels bästa, den bästa låten som kommit 3:a i ESC med mera. Den här gången var temat Norge med tanke på det väntande spektaklet i Oslo i Maj.
Så igår var jag på Göteborgs Norge-träff där ett gäng medlemmar från klubben möttes upp och tittade på samtliga norska bidrag i ESC genom tiderna för att sen rösta på de bästa. Det är en hel del skräp i Norges ESC-historia det ska villigt erkännas. För under många år var Norge ett skämt i den här tävlingen och synonymt med begreppet "nul points" - och det var inte helt oförtjänt. Under 60- och 70-talet var Norge hopplöst efter i populärmusiken men desto roligare är att de gjorde en fantastisk uppryckning efter segern med La de swinge 1985. Från 1985 och framåt så låter Norges bidrag ofta riktigt bra och det var också där nästan alla mina poäng hamnade. Nu ska jag inte avslöja hur Göteborgs omröstning gick eftersom alla lokala delar av klubben inte har röstat än och sådant kan bädda för taktikröstning (det kanske låter konstigt för en utomstående varför man skulle taktikrösta på låtar i historien - och det är det också!)
Men mina poäng redovisar jag gärna. Det var som vanligt 1-8, 10 och 12 poäng som skulle delas ut och eftersom det fanns närmare 50 bidrag att välja på så förstår ni att det blev väldigt mycket "kill your darlings" när endast 10 låtar ska få poäng.
1 p: 1990 Brandenburger Tor - Ketil Stokkan
2 p: 1985 La de swinge - Bobbysocks
3 p: 1977 Casanova - Anita Skorgan
4 p: 1992 Visjoner - Merethe Trøan
5 p: 2009 Fairytale - Alexander Rybak
6 p: 1996 I evighet - Elisabeth Andreassen
7 p: 2008 Hold on be strong - Maria Haukaas Storeng
8 p: 1987 Mitt liv - Kate Guldbrandsen
10 p: 2005 In my dreams - Wig Wam
12 p: 2003 I´m not afraid to move on - Jostein Hasselgård
För att uppdatera även icke-nördarna på min topp-3 så lät min 8-poängare så här: (fantastisk frisyr hon har:)
Så här låter min 10-poängare för er som glömt den
...och så här låter Norges bästa bidrag genom tiderna, från 2003
2009-12-07
16:01:14
Startfälten i Malmö och Göteborg
Artisterna till de två sista delfinalerna offentliggjordes tidigare idag och det blev följande:
Delfinalen i Malmö
1. Peter Jöback ”Hollow"
Upphovsmän: Anders Hansson, Fredrik Kempe
2. Neo ”Human frontier”
Upphovsman: Anneli Axelsson, Tobias Jonsson
3. Noll disciplin ”Idiot”
Upphovsmän: Per Aldeheim, Niklas Jarl
4. Pernilla Wahlgren ”Jag vill om du vågar”
Upphovsmän: Pontus Assarsson, Daniel Barkman (text), Jörgen Ringqvist (text), Jörgen Ringqvist (musik)
5. Py Bäckman ”Magisk stjärna”
Upphovsmän: Py Bäckman (text), Py Bäckman, Micke Wennborn (musik)
6. Sibel ”Stop”
Upphovsmän: Mikaela Stenström, Dimitri Stassos
7. Anna Bergendahl ”This is my life”
Upphovsmän: Kristian Lagerström (text), Bobby Ljunggren (musik)
8. Love Stoned ”Thursdays”
Upphovsmän: Sharon Vaughn (text), Peter Boström, Thomas G:son (musik)
Py Bäckman tar långa pauser mellan sina deltaganden i MF. Hon var med 1979 med en mycket intressant låt som hette Var det här bara början? Och dök sen upp i oförglömliga scenkläder med låten Långt härifrån 1992. Det blir med andra ord extra intressant vad hon hittar på nu 2010, 18 år efter senaste artistdeltagandet. Men hennes största framgångar i tävlingen har kommit som låtskrivare då hon skrev Stad i Ljus till Tommy Körberg. Sibel är en gammal favorit för min del som återkommer (eller så särskilt gammal är hon iof inte..) och det känns kul. Hon får sällskap av en annan före detta idol, Anna Bergendahl. En liten tjej med en stor röst men samtidigt med en ganska begränsad scenpersonlighet. Blir intressant hur som helst. Riktigt lika intressant tycker jag inte att Pernilla Wahlgrens återkomst känns (också en artist som pausar ett antal år mellan varje framträdande i MF). Hennes låtar eller uppträdanden har aldrig berört mig istörre utsträckning men jag får hoppas att låten övertygar den här gången. Och så har vi ju Peter Jöback förstås som blir oerhört intressant att följa. Malmö kan bli riktigt intressant känns det som och jag önskar alltid att jag dessutom blir överrumplad av någon artist eller band som jag knappt hade koll på innan, typ som Rongedal 2008. Det vore något.
Delfinalen i Göteborg
1. Elin Lanto "Doctor Doctor”
Upphovsmän: Mirja Breitholtz, Tony Nilsson
2. Erik Linder ”Hur kan jag tro på kärleken?”
Upphovsmän: Kenneth Gärdestad (text), Niclas Lundin, Tony Malm (musik)
3. Timoteij ”Kom (Run)”
Upphovsmän: Niclas Arn, Gustav Eurén, Karl Eurén
4. Johannes Bah Kuhnke ”Tonight”
Upphovsmän: Sharon Vaughn, Anders Hansson
5. Getty ”Yeba”
Upphovsmän: Getty Domein (text), Tuomas (Tiny) Pyhäjärvi (musik)
6. Alcazar "Headlines”
Upphovsmän: Peter Boström, Tony Nilsson
7. Crucified Barbara ”Heaven or hell”
Upphovsman: Håkan Larsson, Björn Lönnroos, Jörgen Svensson
8. Darin Zanyar ”You're out of my life”
Upphovsmän: Henrik Janson, Tony Nilsson
Många nya namn i de här sammanhangen i Göteborg som på pappret känns aningen tunt. Alcazar är med ännu en gång och det har jag inget emot. Jag tyckte att de hade bästa låten i finalen i våras men chansen att vinna ökar knappast för varje gång man är med, snarare tvärtom. I disco-genren har Alcazar presterat på yppersta nivå flera gånger men det har aldrig räckt ända fram. Darin blir förstås helintressant och så gillar jag att Elin lanto är tillbaka igen. Hon tävlade 2007 med låten Money som på något sätt försvann bland alla hits och storstjärnor som dök upp i tävlingen det året. Annars är det fullt av namn som jag inte vet så mycket om. Är det tänkt som skrällarnas delfinal kanske. Vi får se.
