2008-02-04
00:01:31
Melodifestival med orkester
Igår var jag tillsammans med ett tiotal medlemmar ur Melodifestivalklubben på en Melodifestival av gammalt snitt i Berwaldhallen. Det var en salig blandning av artister från festivalens historia som framförde sina egna bidrag + ett antal till framför en 26-mannaorkester under ledning av, förstås, Anders Berglund. Rena julafton för MF-nostalgikerna med andra ord. Även om jag fortfarande tillhör gruppen som inte vill återinföra någon orkester i Melodifestivalen, utan tycker att den bästa tiden är nu i det här fallet, så måste jag ju säga att det var en fantastiskt bra konsert. Det var också väldigt intressant att höra låtarna som tävlat efter att orkestern skrotats som nu framfördes med orkester.
Det var sammanlagt 9 artister som uppträdde. Det skulle vara 10 med Lasse Lönndahl var tvungen att ställa in. Artisterna var: Annelie Rydé, Svante Thuresson, Linda Bengtzing, Towa Carson, Ann-Christine Bärnsten, Anders Glenmark, Cecilia Wennersten, Alcazar och Janne-Lucas. Då vi satt på rad 2 så kunde man följa allting väldigt bra och samtliga i publiken fick också rösta på det bästa framträdandet. Min topp-5 av framträdandena blev inte alls som jag hade tänkt mig först, då vissa låtar helt klart är starkare än andra. Så här blev min personliga ranking av topp-5 när de 9 numrena var över.
5:e plats: Alla flickor - Linda Bengtzing
Linda ska upplevas live för hon är verkligen en scenartist som fångar publiken. Men det visste jag redan, däremot visste jag inte hur Alla flickor skulle låta med orkester. Den sackades något av orkestern tyckte jag och kom inte riktigt upp i samma standard som studioinspelningen. 
4: plats: Växeln hallå - Janne Lucas
Janne-Lucas kan inte beskyllas för att vara glamourens fanbärare direkt. Han var klädd i snickarbyxor och envisas alltid med att ha sin keps på sig, vilket gör att det kändes som att Berwaldhallen släppt in honom direkt från Statoil-macken. Det här var den låt jag tänkte rösta på - innan föreställningen. Låten är en av mina absoluta favoriter och den gör sig alltid bra live. Statoil-Janne levererade stabilt, ungefär som jag förväntat mig.
3:a Alla har glömt - Towa Carson
Melodifestivalklubben har en lite speciell relation till Towa då flera av oss känner henne personligen. Men det är krut i tanten det kan man lugnt konstatera och hon var bara 8 röster från att vinna omröstningen bland publiken.
2:a Not a sinner - nor a saint - Alcazar
Det var hög medelålder och ännu högre slipsfaktor bland publiken i Berwaldhallen. med andra ord, kanske inte Alcazars hemmaplan men trots det så vann de hela omröstningen och det var inte oförtjänt. Det är lätt att imponeras över hur snyggt synkade de är på scenen. Och discodängan Not a sinner - nor a saint visade sig funka alldeles utmärkt med orkester. Det blev ett grymt drag, men de fick inte min röst...
1:a Upp över mina öron - Anders Glenmark
..den gick till Anders Glenmark och det hade jag inte trott innan kvällen. Framförallt beroende på att jag alltid varit lite besviken på den här låten. När Orup & Glenmark tävlade 1989 så stod båda de på topp och jag tyckte att ett sådant dream-team borde kunna tävlat med en bättre låt. Men allt det där är glömt nu efter igår. Anders Glenmark var helt fantastisk! Det är lätt att glömma hur duktig sångare han faktiskt är. Och när han kombinerar detta med att vara hur naturlig som helst på scenen, ja då var min röst klar. 
Konferencier för kvällen var Lill Lindfors. En av våra få riktiga primadonnor. Men en primadonna på rätt sätt. Lill är den enda programledaren i eurovisionens historia som kunnat leda en sändning och få det att verka som att hon kände hela publiken + alla hundratals miljoner tittare. Hon röstas alltid fram som tidernas bästa ESC-programledare och det är hon också. Hon var förstås lika bra igår. Konstigt att man inte sett henne oftare som programledare i TV eller på galor och liknande. Hon är ju så självklar i strålkastarljuset. Gå aldrig i pension Lill!
Efter pausen då alla fick rösta följde akt 2 då artisterna framförde hits som de inte nödvändigtvis tävlat med själva. Höjdpunkten här - och den enda som jag gav en "standning ovation" - var Linda Bengtzing som framförde Lena PH:s Om igen. Hon gjorde låten bättre än vad den egentligen är och det är just sådana tillfällen som ger den där riktiga kicken. Den kicken hoppas jag att jag får uppleva de närmaste veckorna för nästa helg börjar det ju.
Berwaldhallen blev den perfekta uppvärmningen för Melodifestivalen 2008.
2008-01-31
19:54:13
Malta flörtar med öst
Varsågoda!
2008-01-29
18:59:05
Arjas tårar blir bara roligare och roligare
- Jag är besviken över att hon inte kommer ihåg att hon varit med. Men min enkla personlighet kanske inte räknas? säger Bosse Larsson.
Storm i vattenglas är ju bara förnamnet, men citaten är ju rent fantastiska. Få kläcker för övrigt så skönt diviga och självupptagna kommentarer som Arja men hon är en synnerligen tacksam citatmaskin för det är en minst sagt märklig människa.
Hösten 2004 gjorde jag ett reportage om finsk schlager och intervjuade då Arja på telefon. Intervjun tog (utan att överdriva) nästan en timme. Hur mycket kunde jag använda? Svar: ingenting. Det gick knappt att få ett enda svar utan att hon kom in på sidospår - på sidospår - på sidospår. Till slut la jag ner det hela och vi började snacka om den kommande Melodifestivalen där hon för första gången på 18 år skulle delta. Hon hade några dagar på sig att bestämma vilken låt hon skulle tävla med och hon valde mellan två låtar. När hon efter ett tag märkte att jag kunde en del om den här tävlingen så fick hon plöstligt ett väldigt förtroende för mig. För nu ville hon att jag skulle ge råd om vilken av låtarna hon skulle välja!
Eftersom hon inte fick spela upp de så beskrev hon de fram och tillbaka och det hela kändes något genant för min del, men jag har för mig att jag tyckte att den där "uppkäftiga up-tempolåten" lät intressantast. Den valde hon också, den hette ju ironiskt nog "Vad du än trodde så trodde du fel" och den kom på sista plats i sin delfinal....
Den andra låten hon hade att välja på visade sig vara "Om natten" som Jessica Folcker istället framförde. Det gick inte så mycket bättre för den och ska man torska, ska man ju göra det rejält så jag tycker fortfarande att Arja valde helt rätt låt.
2008-01-26
18:06:57
ja det här verkar ju lovande.....kanske....inte
Vilka är då årets komiker? Hipp-hipp-gänget med Anders Jansson och Johan Wester kommer att dyka upp som utrikeskorrespondenten Morgan Pålsson och hans filmare Robert Flycht. Det jag sett med de tidigare är hyfsat roligt så det låter ju ganska lovande.
Anders "Morgan Pålsson" Jansson och Johan "Robert Flycht" Wester
De andra två är Björn Gustafsson och Nour El-Refai. Björn har jag sett en del av i parlamentet och där har han varit riktigt bra. Nour däremot känner jag inte till alls. Men på SVT:s webb har man fått chansen att lära känna dessa två och det här klippet är mint sagt besynnerligt.
Antingen har de två gått in medvetet för att göra en anti-grej inför svenska folket eller så är det verkligen en seriös intervju och i så fall ser det inte särskilt lovande ut. Kvalitén på intervjun är dessutom "Öppna kanalen upphöjt till 10" om ni förstår vad jag menar. Reportern borde åtminstone ha ifrågasatt sanningshalten i Björns första svar (som dessutom inte är ett svar på frågan utan märkligt otajmat svammel).
Varsågoda själva att se eländet...
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1035031
2008-01-24
10:59:46
Intresseklubben del 3
Det här blev resultatet i alla fall
http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/program/artikel.asp?ProgramID=2267&Artikel=1820962
2008-01-22
14:55:09
Vem är en diva?
Det är nya rubriker om "diva-schlaget" idag i aftonbladet och det lär bli fler. Kvällstidningarna lär svämma över av rubriker med ordet diva i sig när årets MF drar igång. Själv har jag väldigt svårt att få klarhet i det där begreppet. Ordet diva används ofta i sportsammanhang. Där är det absolut inget positivt att vara en diva. En sport-diva är en person som är arrogant och egenkär och som aldrig passar en medspelare. Visst kan det ibland bli ganska roligt med divor. Min favoritdiva var alltid bulgaren Hristo Stoijkov. Killen som inte bara var dryg mot sina motståndare och domaren utan till och med knuffade bort sina medspelare när de skulle gratuerla honom efter att han gjort mål. Det är så divigt så det blir roligt!
Men ordet diva förekommer väldigt mycket även i andra sammanhang, framförallt i nöjesvärlden. Där verkar ordet diva ha en annan klang, långt ifrån enbart negativt laddat. Dessutom verkar det vara andra premisser för att kallas diva i nöjesvärlden jämfört med i sporten. För att vara en diva här krävs:
# att personen är framgångsrik
# att personen gillar att synas
# att personen är kvinna
Helst ska hon också vara gammal då är det mycket lättare att kallas diva.
De här kriterierna stämmer in på ganska många artister idag och därför blir begreppet något urvattnat och uttjatat. Om man som kille vill kallas diva så smalnar kriterierna något oerhört. Då måste du antingen vara operasångare (för de är tydligen per automatik divor, hur blyga de än må vara) eller så ska du ha en fantastisk röst och samtidigt vara väldigt skrytsam (läs Tommy Körberg). Annars kan du vara hur dryg som helst och slå sönder hur många hotellrum du vill. En bad boy kan du kallas, men inte diva.
För att återkoppla till årets Melodifestival så är ju årets självskrivna förstaklass-diva Carola. Det har blivit en sanning som bankats i i svenska folket eftersom hon år efter år tituleras diva i kvällspressen. Det är möjligt att hon gillar den titeln, det har jag ingen aning om och hon uppfyller ju de (visserligen lågt ställda) kriterierna för att vara en kvinnlig nöjes-diva med råge. Men för mig är hon inte en riktig diva. Hon tar sig tid att svara på alla frågor (även om hon knappt vet själv vad hon egentligen vill svara men ambitionen är god) istället för att bara gå förbi journalisterna och på sin höjd säga "det ska du skita i". För mig är hon med andra ord alldeles för tillgänglig och folklig för att vara en riktig diva. Men definitionen av det här begreppet är ju väldigt subjektiv så det är möjligt att ni inte alls håller med mig.
2008-01-20
23:30:08
Singstar!
Svunnen är den tid då man roade sig med vanlig hederlig karaoke, sjöng några låtar, lite lagom med allsång och så var kvällen ultimat. Nu krävs det mer för att ställa sig vid micken, man vill ha poäng för det man sjunger. De senaste två helgerna har jag ägnat mig flitigt åt singstar. Sveriges nya partytrend som verkligen inte är överskattat. Det är helt enkelt fantastiskt kul. Förra helgen var det styrelsen för Melodifestivalklubben som träffades i Stockholm och använde klubbens inköpta singstar-spel. Det blev förstås bara schlagers och riktigt spännande matcher. 
Marcus Björkander och jag i en het singstar-fight förra helgen. Björkander var minst sagt svårslagen...
Jag blev direkt helt fascinerad av att följa alla poäng som räknas under matcherna. Och det är ju inte direkt sång med känsla som premieras (vilket är väldigt tur, tänk om det fanns ett spel som gav poäng för varje wailning så att det till slut blev Mariah Carey av allting, tanken svindlar..). Nej helt ska man sjunga som Magnus Uggla, d.v.s. 100% osexigt och inte en hundradels sekund som ligger utanför notbladet. Då får man massa poäng. Om man däremot vill vara lite pretto och få för sig att sjunga en andrastämma, ja då är man körd. Tanken slog mig hur höga poäng artisterna själva skulle få om de sjöng sina egna låtar på singstar. Jag tror inte alls att det skulle gå smärtfritt för alla. Min gissning är att exempelvis Carola skulle få slutbetyget "Wannabe", på sin höjd. I det här spelet får man inte sjunga en låt på sitt eget sätt och det klarar knappast Carola. Då skulle det nog gå bättre för Brandsta city släckers som säkert inte ens kan stava till wailning (visst stavas det så...?). De skulle få betyget "stjärnskott" eller "lead singer".
Den stora skillnaden mellan att ha en singstar-kväll och en karaoke-kväll är att alla blir så illa tvugna att gå upp när det är tävling. I karaoke blir det lätt samma personer som går upp varje gång och kör sin Långa bollar på Bengt eller Vandraren + alla som går upp för att sjunga I will survive men efter 5 sekunder upptäcker att den är 10 gånger så svår som de först trodde.
Tanken inföll direkt att ha livebetting nästa gång jag kör singstar men det lär väl rent tekniskt ta ett tag att genomföra. Spännande är det hur som helst. Dessutom märker man vilka låtar som är svårare än man tror. Det är framförallt låtar med många korta toner som kan vara nog så svåra att tajma. Crazy in love och Not a sinner nor a saint är verkligen något att bira i. För att inte tala om Nine to five med Dolly Parton...
Nu har jag bara lånat ett singstar spel som måste lämnas tillbaka men jag får nog kila till affären och köpa ett playstation snart för att inte drabbas av fullständig abstinens. 
2008-01-17
19:59:02
Intresseklubben del 2
Dessutom har de med en hjärnforskare i studion efter att mitt inslag har gått så om ni ska lyssna på det så rekommenderar jag att ni går via "lyssna" i vänstra kolumnen så att ni kan höra forskaren också. Det gick ca 11.15 igår (onsdag)
http://www.sr.se/jonkoping
2008-01-15
19:04:41
Spekulationerna stämde
När jag var på presskonferensen i Radiohuset i förmiddags så flockades förstås de allra flesta kring de sistnämnda. Själva verkade de ta uppståndelsen med ro och verkade väldigt avslappnade på gentemot varann och media. Jag har aldrig intervjuat Carola tidigare men jag förstås att hon är en enkel citatmaskin. Det påminner faktiskt lite om när Ola Salo har presskonferenser. Han säger så mycket så vill man få det till att han är en diva så är det inga problem. Vill man få det till att han är en skön kille med humor så är det inte heller några problem. Samma sak är det med Carola även om det känns som att alla hennes kommentarer inte är lika planerade och genomtänkta som Ola Salos. Men underhållande är hon och det ska hon ha cred för. De allra flesta som blivit intervjuade så många gånger som henne hade snabbt tröttnat och blivit en "Henke Larsson" för länge sen. Men Carola har fortfarande förmågan att babbla på utan tråkiga manus och man vet liksom aldrig riktigt var henne svar kommer landa.
Med Niklas Strömstedt och Amy Diamond var det lite tvärtom. De svarade så snabbt att man aldrig hann tänka ut någon följdfråga (att tänka ut frågor i förväg är överhuvudtaget rätt svårt när man inte vet vilka man ska intervjua då man kommer dit.) och de intervjuerna hann liksom aldrig börja.
Om ni vill lyssna på de intervjuerna så ligger två av de som ljudfiler på http://www.melodifestivalklubben.se Christer Björkman och Niklas Strömstedt däremot skrev jag ut för att få lite variation.
Utan att ha hört låtarna så känns det som att Niklas Strömstedt är den som kommer att få den tuffaste resan till finalen. Perelli, Bengtzing, Nordman, Sibel, nej där får han det väldigt tufft. På pappret ser Göteborg ut att bli en trekejsarslag mellan E-type-the Poodles, Amy Diamond och Christer Sjögren (går det att täcka fler tänkbara ,målgrupper än med de tre..?). Linköping framstår nu som på pappret den svagaste delfinalen men som sagt, det där vet vi med säkerhet först när det hela drar igång.
Carola & Andreas Johnson, ja de får jag intervjua igen i globen.
2008-01-14
23:50:30
Jokerpresentation imorgon
Men bara det faktum att man inte säkert vet vilka jokrarna är, är ju något unikt i sig. SVT:s kör ju sitt dubbelspel att läcka som såll till pressen men officiellt tycka att det är för mycket ryktesspridning kring tävlingen och med jokrarna kan det mycket väl redan vara klart.
Christer Björkman sa i en intervju för några veckor sen att inga av de namn som det spekulerats i är aktuella som jokrar och att jokrarna i år är till för att bredda startfältet. Någon jättehit behövs inte eftersom vinnaren redan finns bland de 28 uttagna. På andra sidan står Expressens källor som bekräftat att Carola & Andreas Johnson ska vara med. Antingen litar jag på Christer Björkman eller på Expressen och för mig är det tydligt vem som har mest trovärdighet i det här fallet, Expressen.
Jag skulle bli överraskad om någon som inte alls nämnts i förhanssnacket skulle dyka upp i morgon som joker men om jag får välja helt fritt fyra jokrar så skulle det bli följande:
# Melody club - Syntpoparna från Växjö gör radiohits för den breda massan och gör det förbaskat bra. De skulle vara perfekta jokrar.
# Peter Jöback - Har fått ordentlig fart på karriären igen där han blivit tjenis med både indiefolket (efter duetten med gruppen Laakso) och befäst sin ställning bland allmänheten geom Svensktoppshiten Stockholm i natt. Dessutom var det 18 år sen han var med sist och då blev det fiasko så han har fortfarande något kvar att bevisa.
# Amy Diamond - Verkar i det närmaste klar som joker och det tycker jag låter kanon. Amy är en jättetalang som dessutom ständigt levererar riktigt bra pophits.
# The sounds - En lagom dos attityd och smuts som tävlingen behöver bland alla idoler, Linda Bengtzing och Christer Sjögren. Sångerskan Maja Ivarsson är dessutom grym live och de har levererat hits på varenda platta ända sen de slog igenom.
Mardrömsjokrarna
# Carola - Med risk för att bli tjatig, men. Carola är sjukt bra på scen och låtarna är ofta helt okej men problemet är att hon inte behöver någon låt. Hon vinner ändå. Dessutom blir MF en Carola-såpa istället för fem veckors musik-SM och det vore väldigt synd när så många bra namn är med.
# BAO med Helén Sjöholm - Är väl de i Sverige som kommer närmast Carola i form av gratisröster. Bara tanken på att de skulle göra en kopia på Du är min man och vinna hela skiten får mig att kallsvettas.
# The Hives - De uppblåsta rockarna från Fagersta är tveklöst Sveriges mest överskattade band. Varje gång de släpper något nytt står hela presskåren och gör honnör. Själv fattar jag inte vad de ser i the Hives gapiga garagerocktrams.
2008-01-10
19:37:42
Intresseklubben
Intresseklubben hade premiär i går (onsdag) i programmet Pettsson & compani på SR Jönköping och kommer att sändas varje onsdag nio veckor till mellan 11 och 11.30 på samma kanal. Det första inslaget som gick igår handlade om en synnerligen fascinerande människa som jag intervjuade som hade ett fantastiskt minne (jag lovar, det är ett understatement..). Det blir även ett avsnitt till med honom, Viktor Storm som han heter, men jag hade kunnat göra hela ersien med bara Viktor känns det som. Så mycket material hade jag med nördiga fakta, men det kanske hade blivit tröttsamt för alla utom mig.
Om ni vill lyssna på det så kan ni antingen klicka på www.sr.se/jonkoping och därefter klicka på lyssna och sen klicka på onsdagen 9/1 11.00-11.30 (inslaget kom drygt 11.20). Eller så klickar ni på Pettsson & Co i vänstra kolumnen och därefter på Intresseklubben i högra kolumnen. Där får ni också se min käcka bild på när jag intervjuar en apa som på något sätt var den mest symboliska bilden för hela serien. Fråga mig inte varför..
2008-01-07
18:02:32
En gyllene TV-kväll
Filip & Fredrik var lika skönt underhållande pladdriga som bara de kan vara och jag tycker inte att de på något sätt gjorde bort sig även om de var chanslösa. Men det berodde mest på motståndet, Karin Hübinette och Stefan Holm som var sjukt bra. Stefan Holm har alltid varit en personlig favorit bland svenska idrottsmän. Dels för att han krossar bilden av den korkade idrottsmannen (eller så är han undantaget som bekräftar reglen, välj själva). Men framförallt för att han är en av få idrottare som jag kan identifiera mig med.
Jag kan imponeras storligen av Carolina Klüft som presterar otroliga resultat utan att bry sig om konkurrenter eller rekord, men jag förstår det inte. Stefan Holm däremot sa efter sitt silver i utomhus-VM 2003 att han knappt kunde sova på en vecka för att han grämde sig så mycket över det förlorade guldet. Det förstår jag fullt ut. Därför kändes det extra speciellt när just Stefan Holm vann OS-guld året efter. Det var ett guld taget av en vanlig dödlig människa. En annan "vanlig dödlig" som också är en av mina favoriter är Kajsa Bergqvist, men hon meddelade just idag att hon lägger av. Det känns lite tungt, hon fick aldrig sitt OS-guld eller sitt världsrekord utomhus. Okej, resonemanget klingar säkert aningen bortskämt för hon vann ju i prinicip allt annat. Men det kanske bottnar i just det faktum att Kajsa faktiskt aldrig var någon supertalang men ändå nådde toppen genom en enorm vilja och nästan vann allt.
Sport som sagt, Sportårskrönikan följde ju efter På spåret och den var klart sevärd tycker jag. Bättre än de senaste årens eftersom det var mycket tyckanden och analyser över var olika sporter står idag snarare än ambitionen att precis allt måste med.
Min lillasyster har efterlyst en lista på tidernas bästa sportkrönikor. Även om majoriteten av er säkerligen inte har sett dessa så kör jag en topp-3 för dig, Maria. Här kommer den.
1. OS-krönikan från Lillehammer 1994
Jakob Hård gjorde denna krönika som gör mig tårögd varje gång jag ser den. De otursföföljde skrinnaren Dan Jansen som vann på sin sista chans, Vladimir Smirnoff som också äntligen fick vinna, det legendariska konståkningsbråket mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan. Jag höll nästan på att glömma Foppas straff och Sveriges guld i hockey..
2. Århundradets sport (1999)
Albert Svanberg gjorde två långa dokumentärer om hela sportseklet med fantastiskt arkivmaterial och sammanställt med precision och känsla.
3. VM-krönikan i fotboll 1994
Visst, det fanns ett hyfsat material att gräva i när Sverige upplevde den här galna VM-sommaren men krönikan är mycket snyggt gjord. Framförallt redigeringen av straffarna mot Rumänien där Bruce Springsteens Jungleland kompar de segerrusiga svenskarna.
2008-01-03
18:03:13
Snälla, befria mig från Janne Malmsjö!
Janne Malmsjö har synts överallt den senaste tiden. Först i SVT:s Eftersnack där han spyr galla över Mikael Persbrandt. Sen i pensionärernas egen "Villa medusa", Stjärnorna på slottet. Och inte ens på nyår slipper man honom när han i sin vanligt överteatraliska stil skriker Riiiing, klocka rrrrrrrring. Vad är det då som är problemet med Janne Malmsjö, kanske ni undrar? Väldigt mycket, ska jag säga er. 
Janne Malmsjö in action
Janne Malmsjö är för mig den främsta representanten för generationen som tar sig själva på så sjukt stort allvar. Den generation som i första hand definierar sig själva och sin person i sin yrkesroll. I Malmsjös fall blir det nästan en parodi. Han verkar inte se skillnad på när han är privatperson och när han agerar. Kontentan blir att han agerar hela tiden. I en intervju kan han inte svara normalt på en enda fråga utan att börja gestikulera och praaaata som en sann dramaaaaatiker. Sådana som minsann är riktiga skåååådespeeelare. Och ingen får minsann kritisera en sann skådespelare verkar det som, och de skådespelarna finns tydligen bara i den uppblåsta gubbgenerationen.
Visst var det stor underhållning när Malmsjö kom med sina utbrott mot Persbrandt i TV. För en gångs skull överdrev inte kvällstidningarna när de skrev om "utbrottet i TV". Men även om det var underhållning så innebär inte det att jag kan ta Malmsjö på allvar. Det är väl som Filip & Fredrik skrev i sin bok 100 höjdare för några år sen: "Få personer är så svåra att ta på allvar som personer som tar sig själva på allvar".
Fattas bara att SVT får för sig att Janne Malmsjö även ska vara julvärd nästa år och i direktsändning slakta Julen är här (som han lyckades med i TV 4:as morgonsoffa förra året, det var tidernas avrättning av en vacker julvisa). Nej till och med Bingo Rimér skulle vara mer lämplig som julvärd.....
2007-12-29
23:26:37
Softa juldagar
Julen 2007 börjar lida mot sitt slut och jularna för min del har en tendens att vara väldigt lika år efter år vilket är rätt skönt. Traditionerna lämnar inte så mycket "fritid" över utan en stor del handlar om mer eller mindre nödvändiga återkommande traditioner. Men jag har haft det väldigt skönt och softat koncentrerat i en hel vecka. Men för att sammanfatta julens teman på gott och ont så kommer här lite ris och ros.
Tummen upp
# Julbordet
Jag är inte kräsen när det gäller mat utan gillar faktiskt det mesta. Men även om jag nu är en ganska generös matrecensent så måste jag säga att julmaten är fantastiskt god. Senapsill, lax ja även köttbullar och prinskorv blir grymt gott i kombinationen med allt det andra på julbordet.
# Kan du vissla Johanna (Julafton SVT 16.05-17.00, efter Kalle Anka)
En av de nyare TV-traditionerna på julafton och den allra bästa. Per Oscarsson är helt fantastisk i rollen som den snurrige Nils som plötsligt blir morfar, inte för att han har några barn utan för att lilla Berra vill ha en morfar.
# Glögg
Egentligen borde man dricka glögg mer än bara under juletid. Få alkoholhaltiga drycker smakar bättre.
# Vår älskade plastgran
Tänk så skönt det är att slippa handla en ny gran varje år som ändå bara barrar och som garanterat är tio gånger fulare än vår symmetriska eleganta plastgran. Ja men barrdoften då? undrar ni. Eftersom jag har kronisk nästäppa känner jag väldigt lite lukt och om luktsinnet någon gång skulle bli bättre så är det bara att köpa ett luktljus med barrdoft.
# Julmusik
Det finns något starkt mys-pysigt över julmusiken. Stereon ska vara på hela dagarna under julhelgen med körsånger och psalmer så har vi den magiska julefriden.
Tummen ner
# Kalle Anka på julafton
Kommersiellt skräp säger kanske några men inte jag. Kommersiellt får det gärna vara, men problemet är just att det timmeslånga programmet på julafton är just, skräp. Jag har inget principiellt mot tecknad film alls men de olika filmsnuttarna som vevas om och om igen tycker jag bara är helt menlösa, och inte minst sönderciterade..
# Julvädret
I Göteborgstrakten där jag firat jul de senaste 10 åren är det jämt pissväder. Regn regn regn, och i år har det varit värre än någonsin. "I´m dreaming of a white christmas" sjugner Bing Crosby, ja snart är det nog just bara en dröm..
# Mellandagsrean
Jag kan förstå att det här var något unikt för 15 år sen men nu för tiden är det reor i olika butiker året runt och enda skillnaden jämfört med mellandagsrean är att köerna är fem gånger så långa...
# Karl-Bertil Jonssons julafton
Fram till för 10 år sen hade jag ingen aning om att det här programmet existerade och än mindre att det var en tradition att se på julafton. Med facit i hand hade det varit bättre att fortsätta leva i den ovetskapen. Karl-Bertil är mer politiskt korrekt än 10 faddergalor med Agneta Sjödin på samma gång.
Till sist måste jag bara nämna ett fantastiskt café i Göteborg som jag besökte med mina systrar under mellandagarna. När jag behövde gå på toa så insåg jag att det var en väldans tur att jag köpte en kaffe och en bulle på stället, annars hade det blivit dyrt.......
Gott nytt år på er
2007-12-23
21:33:32
God jul på er!
Julstämning i en pyntad plastgran. Härligt!
2007-12-20
00:18:56
Dags för Hits 2007
På lördag sänds det första av två tracksprogram med årets bästa låtar Och som en uppvärmning inför det så tänkte jag släppa min lista på årets 10 bästa låtar. Eftersom jag redan har rankat MF-bidragen och ESC-bidragen fram och tillbaka på den här sidan en hel del så bestämmer jag mig nu enväldigt för att de låtarna är uteslutna på den här listan. Det blir på så sätt årets bästa icke-schlagers. Jag har haft den här listan i huvudet i mer än en månads tid och bollat fram och tillbaka med vilka låtar som ska får vara med. Topp-3 har varit identisk hela tiden men sen har det skiftat en hel del. Jag kör som vanligt nerifrån och går uppåt på listan.
Varsågoda!
10. Play it for the girls - Danny
Klockren pop med viss 80-talstouch. Danny har haft ett starkt år med såväl Tokyo som If only you med Therese Granqvist men den här är tveklöst den starkaste.
9. Ingen sommar utan reggae - Markoolio
Jag vet att jag riskerar att sätta hela min trovärdighet på spel här men någon måste våga säga det högt: låten är bra. I konsten att göra allsångsrefränger har Markoolio bara en överman, Magnus Uggla.
8. Fever fever - Melody club
Det är inte det allra bästa Melody club gjort men få andra grupper har samma förmåga att producera rak och enkel hitmusik som bygger på starka melodier. Det ryktas om att de blivit tillfrågade om att vara jokrar i MF men tackat nej. Det vore väldigt synd om så var fallet.
7. Giftig - Mange Schmidt och Petter
Det är sällan jag fastnar för låtar på grund av texter men i några få fall är det helt avgörande, t.ex. med Magne Schmidt. Ingen annan driver på ett så underhållande sätt med hiphop-världen som är så fullproppad av fjantiga klychor att hälften kunde vara nog. Det känns som att Petter slutligen kastat in handduken när han hänger på hiphopens anti-hjälte nummer ett. Res en staty av Magne Schmidt!
Go Mange!
6. Apologize - Timbaland feat One republic
Höstens största hit på tracks är en fantiastiskt snyggt producerad historia. Uppenbarligen så är inte snacket om demonproducenten Timbalands storhet överdriven.
5. Hey there Delilah - Plain white T´s
Ibland behöver man inte krångla till låtar om man vet att man i grunden har en bra melodi. Gitarr och sång kan räcka långt, det visar verkligen Plain white T´s i den här avskalade balladen. Visst kan folk tycka att det är romantiska klichéer som man har hört 500 gånger förr men det spelar mindre roll för min del. Det här är lägereldsmusik när det är som bäst.
4. Visit to Vienna - Sahara hotnights
Sahara hotnights har inte tillhört mina favoriter tidigare men med Cheek to cheek i våras ändrade jag uppfattning och efter Visit to Vienna vill jag snart att de ska blir jokrar i MF. Låtens storhet ligger inte i en slagkraftig refräng eller ett maffigt intro utan helt enkelt det faktum att låten från början till slut är ruggigt bra. Melodiös rock av jäntorna från Robertsfors. 
Maria Andersson och compani i Sahara hotnights
3. Dags att göra det hela lite spännande igen. Ni ska få klicka på länken nedan för att se årets trea. Den typ av låt som kanske överraskar mig själv mest att jag faktiskt gillar. Jag hade aldrig hört talas om det här bandet innan jag hörde det här men de räknas tydligen som ett indieband. Jag som brukar göra mig lustig över hela indiekulturens pretentiösa stil, hjälp håller jag på att trilla dit själv nu? Tja om det här är indie, då är ju indie riktigt bra.
http://www.youtube.com/watch?v=3Oec8RuwVVs
2. Det här bandet var allt annat än okänt för mig. 2000-talets kanske bästa svenska band. Och den här låten står sig absolut i konkurrensen som en av de tre bästa de gjort. Kanske hade det gått bättre om de hade valt den här låten i stället......
http://www.youtube.com/watch?v=pfxlhCGPNw4
1. I år är det inget snack om saken. Den här låten är bättre än alla låtar som var med i både Melodifestivalen och Eurovision i år. Det är helt enkelt en utklassningsseger. Jag har lyssnat på den om och om igen och har aldrig tröttnat.
http://www.youtube.com/watch?v=uzA0nG_PurQ
2007-12-16
12:15:39
Jag tycker uppriktigt sagt synd om Ica-Stig
Ica-Mask-i, förlåt Ica-Maxi, i Nacka
Däremot så tycker jag att vi alla ska skänka Hans "ICA-Stig" Mosesson en tanke för han har åkt på flera bakslag på senaste tiden. Först var det På spåret. Hans Mosesson skulle först vara med i programmet. Säkerligen satt han då på sin kammare och tänkte att: äntligen ska svenska folket få se människan bakom ICA-Stig. Problemet var bara att SVT menade att det inte fanns en människa bakom ICA-Stig. Han skulle inte få vara med eftersom det är reklam att ha med honom. Här har vi alltså uppnått ett nytt steg när det handlar om kommersialiseringen av människan, Hans Mosesson gör inte reklam - han ÄR reklam. Fatta att få det beslutat att "du är ett vandrande varumärke"! Och nu efter uppdrag granskning så blev han filmad när han tittade på hela inslaget och måste ha känt sig som världens mest blåsta människa.
Som sagt var, det är synd om ICA-Stig.
2007-12-15
00:46:55
Schlagersnack i SR Jönköping
Imorgon (läs idag) lördag reser jag hem till Nacka igen efter några intensiva veckor i Jönköping. Nu är jag klar med min reportageserie som till slut fick namnet Intresseklubben efter att jag valt mellan många olika namnförslag. Den kommer att sändas en gång i veckan i programmet Pettsson & Co och som jag nämt tidigare så hoppar jag mellan alla möjliga olika ämnen i den här reportageserien. Den enda röda tråden är väl ungefär att jag är med i alla inslag och att jag tycker alla ämnen är jätteintressanta.
Men som en liten avslutning på sejouren i Jönköping den här gången som kom det ett lägligt tillfälle att snacka schlager i veckan. I prorgammet "Redan fredag" fick jag 20 minuter på mig att snacka om årets startfält, Melodifestivalklubben och inte minst fick jag ta med några låtar att kåsera lite kring. De två första låtarna plockade jag med för att det finns många roliga omständigheter kring dom och den tredje för att det är den bästa låten som deltagit i den svenska uttagningen någonsin.
Kopiera länken och gå ner en bit på sidan så kommer mitt inhopp att ligga som en egen ljudfil som ni kan lyssna på.
2007-12-12
01:00:39
Christer Björkman gör mig förundrad den här gången
Hur är det med jokrarna nu, hur bör de komplettera startfältet?
- Jag behöver inte gå så mycket på låtarna i år. Alla låtar och bredden finns ju redan. Vinnarlåten finns redan med bland de första 28 bidragen. Det är kul för då kan jag välja mer fritt och hitta lite roliga och annorlunda låtar i stället. Jag behöver alltså inte ta fram några egentliga vinnarkandidater således, menar Björkman.
Visst är det bra att vara nöjd men här låter det som han har blivit lite väl nöjd. Finns det ingen ambition att försöka locka med något stort namn alltså? Björkman brukar sätta ribban högt så det här uttalandet gör mig lite fundersam.
På frågan om jokrarna ger han också ett oväntat rakt svar.
Gylleneskor fick ju en del intressanta förhandstips angående jokrarna och de byggde på väldigt starka tips.
- Ja, jag vet, men jag kan säga att inget av de namnen (Alcazar, Carola & Andreas Johnson, Lena Philipsson & Orup, Amy Diamond) är rätt! Jag har sju artister och låtar som jag väljer mellan nu och ingen av de namnen har förekommit någonstans i förhandsspekulationerna. Ingenstans alls.
Kan vi en gång för alla stryka Carola ur diskussionen nu? Nja, riktigt säker kan man aldrig vara känns det som.
Hela gylleneskors intervju med Björkman kan läsas här:
http://www.gylleneskor.se/view_news.php?newsID=1303
2007-12-12
00:38:46
Schlageryra, även i Båstad
Men för att ta en lite mer ingående analys av artistuppdelningen i delfinalerna så är som sagt Karlskrona synnerligen intressant. Charlotte Perelli bör ha en riktigt bra låt. Hon lär ha fått ett antal skickade till sig sen 1999 men nu plötsligt tackar hon ja, dessutom med en låt signerad Bobby och Kempe. Låter spontant väldigt starkt. Linda Bengtzing är också så mycket tävlingsmänniska att hon inte väljer en smal, svår låt (hur stor sannolikhet det nu är att hon ska göra det...) utan kör säkerligen på säkra kort igen. Men kan hon ha en bättre låt än förra gången? Är det överhuvudtaget möjligt? Och så har vi ju Sibel i Karlskrona. Och Nordman. Ett riktigt getingbo. Jag ser redan fram emot jobbet som pressackrediterad för Melodifestivalklubben. Jag kommer för övrigt att vara ackrediterad i Karlskrona, Göteborg och Stockholm så därifrån lär ni få lite rapporter.
Annars så ser jag verkligen fram emot E-type & the Poodles. Här håller jag faktiskt med dig Brita:-) Jag tror att det kan bli hur bra som helst, förutsatt att det är E-type som skrivit det mesta av låten och att Jakob i the Poodles sjunger det mesta. Tvärtom vore.....sådär. BWO är ju också hyperintressant. De levererar alltid bra låtar och de lär de göra nu också.
Alexander Bard och Martin Rolinski vet hur man gör hits
Jag ska inte spekulera för mycket i jokrarna än, men det senaste ryktet talar om att Agnes och Måns skulle vara aktuella för en duett. Jag har ingen aning om hur sant det är men om det skulle vara det så är det i så fall hela fyra deltagare från ett enda idol-år (2005) som är med i samma Melodifestival. Ola, Sibel, Agnes och Måns. Det överträffas i den bemärkelsen enbart av Fame factory 2002 som fick med fem deltagare i Melodifestivalen 2003.
