2011-02-07
18:04:56
Jim "Charlie" Jidhed
Jim Jidhed med sällskap i min studio i Göteborg
Jim Jidhed slog igenom i slutet på 80-talet som sångare i hårdrocksbandet Alien. Även om de var ett rockband så var deras tveklöst största hit en powerballad, Only one woman. I Melodifestivalen dök han upp 1991 och kom trea med Kommer du ihåg mig? och sen sex år senare dök han upp igen. Dock med mindre framgång den här gången och sjöng låten Charlie som slutade på 10:e plats (märk väl att han inte kom sist då det var 12 låtar som tävlade det här året).
Men debaclet 1997 verkar inte vara något han vill förtränga. För när Jim kom in i studion strax före sändning sträckte han fram handen och sa "Hej, jag heter Charlie". Då jag var helt uppstressad av allt tekniskt strul som hade skett i sändning precis innan så kunde jag inte komma med en enda kommentar som på något sätt matchade hans lustighet. Inte ens ett krystat "ja precis" kunde jag klämma fram. Sorry Jim! Men all heder åt ditt goda minne!
För er som inte har ett lika gott minne och glömt bort låten Charlie. Här kommer den:
2011-02-06
21:13:27
Teknikstrulet dominerar löpsedlarna
Nej, det var knappast Swingflys sensationella finalplats som dominerade förstasidorna i kvällstidningarna idag utan teknikstrulet under gårdagens sändning. Jag kan tycka att det fått lite väl stora dimensioner men det är samtidigt logiskt att det skapar rubriker. Sensationer i deltävlingar har vi varit med om tidigare. Menlösa pausnummer har vi också varit med om tidigare. Men teknikstrul har Melodifestivalen varit nästa helt befriat ifrån.
Det närmaste man kommer är alla så kallade "röstskandaler" där folk hävdat att de inte kommit fram (och av någon anledning citeras dessa tokstollar alltid av en fullständigt okritisk press dagen efter) eller att 88 samtal har registrerats på Carola när personen ringde på Andreas Johnson. Men sådana missar som vi såg igår är synnerligen ovanliga så självkart har detta ett nyhetsvärde. Men spelar missarna stor roll? Nej inte särskilt.
SVT:s tekniker har skött sig utmärkt i alla år och även de måste få ha en dålig dag någon gång. Att börja tala om att vissa tekniker måste bytas ut känns ju smått löjeväckande. Ska inte SVT-personalen i pressrummet avgå också som serverar sin svettiga äckel-korv till alla stackars pressackrediterade vecka ut och vecka in under MF-turnen?
Dessutom tycker jan knappast att det var någon big deal att SVT först meddelade att det stod mellan fel personer angående andra chansen och femteplatsen. Det var ju ett misstag som hann korrigeras i tid och när resultatet sen skulle presenteras så var det ju lika spännande som vanligt.
Då var det ett större fel att man spelade en snutt av Dannys låt innan han hade blivit klar för finalen. DÄR avslöjade man ju resultatet i förtid och det problemet hoppas jag verkligen inte upprepas.
Om man jämför med en vanlig sportsändning där kameran kan missa alla tänkbara repriser, målchanser, höjdhopp och skidskyttar så inser man hur bortskämda vi varit med bra produktioner i MF-sammanhang. Om en vecka har vi garanterat glömt denna dags allra största nyhet i Sverige.
2011-02-05
23:03:28
Swingflys skräll!
Bortsett från diverse tabbar under sändningen så såg Melodifestivalen 2011 länge ut att inledas precis som planerat. Stabila men ganska tråkiga programledarinsatser, några lyckade och några misslyckade humorinslag och de tänkta bidragen som gick vidare. Och det fortsatte på den inslagna vägen när Danny ropades ut som vinnare MEN en skräll väntade runt knuten och den var jag inte riktigt beredd på - Swingfly.
Det var inte alls oförtjänt för låten Me and my drum har en smittsam glädje och naivitet som jag tilltalas av och refrängen är inte dum alls. Dessutom blev jag glatt överraskad under nummret eftersom refrängsångaren är en gammal idolfavorit - Kristoffer Hiding. Vart har han varit och gömt sig i fyra år?? Jag tyckte att han åkte ut alldeles för tidigt i Idol där han bara kom 6:a så en liten revansch kan vi tala om här. Men statistiken talade helt och hållet mot att den revanschen skulle komma.
För startnummer två brukar ju alltid vara alibi-bidraget som "ska vara glad för att den får vara med och leka men som ingen tar på allvar". Bara två gånger tidigare har en startnummer två gått direkt till final. Det var Sanna Nielsen 2003 och den regisserade fejk-skrällen Marie Lindberg 2007. Det här var något helt annat och även om jag gillade Jenny Silvers låt - och framförallt framträdande - så tyckte jag att den här starten på MF var uppfriskande.
Jag har full förståelse för om många suckade och skakade på huvudet åt Jennny Silvers skamlösa Abba-pastisch. Men hon löpte linan ut och skämdes inte för sig och jag gillade det. Danny var storfavorit innan tävlingen och jag vill nog påstå att han inte bara levde upp till förväntningarna - han var ännu bättre! Hans dans och kameranärvaro var klockren och låten har ett driv som man bara inte kan motstå. Normalt sett har den här typen av klubblåtar svårt att nå ända fram i MF (fråga Alcazar). Men även om den kanske inte vinner så kommer Danny knappast göra bort sig i Globen. Han är för säker för det. Han åkte ut alldeles för tidigt i idol där han bara kom 6:a så en liten revansch kan vi tala om här. Ja, du ser, de två finalisterna har mer gemensamt än du kan tro...
I övrigt då.
De respektlösa presentationerna av artisterna var roliga. Inte minst att det inleddes med Carl Bildts sköna gästspel. Bara att höra honom nämna Melodifestivalen och Eurovision är ju humor i sig. Jag hoppas att vykorten fortsätter i samma anda men kanske att de varierar sig lite till nästa gång. Annars kommer det att bli lite tjatigt.
Nya programledare i MF brukar aldrig rosa marknaden i sitt första program och jag kan inte påstå att jag tyckte att Rickard och Marie briljerade. Men de störde mig inte så mycket heller. Dåliga vitsar som ingen skrattar åt och lite krystade övergångar är vardagsmat i de här lägena och jag tror att Rickard och Marie kommer att bli mer spontana ju längre festivalen lider.
Pausunderhållingen var kass och det är skönt. Jag gillar dålig pausunderhållning för då gör den verkligen skäl för sitt namn - PAUSunderhållning. Det är inte det som ska vara i fokus! Jag vill inte ha några fler Björn Gustafsson. Länge leve den dåliga pausunderhållningen för då hamnar fokus på låtarna och artisterna.
SVT:s produktion runt MF brukar ju normalt sett vara säkerheten själv men ikväll hade de "stolpe ut" eller så hade man inlett förfesten lite för tidigt. Två missar var synnerligen grova. Först råkade de spela Dannys låt i fel läge, vilket gjorde att man kunde räkna ut att han var vinnaren. Och sen visade de upp fel tävlande när det gällde andra chansen och vem som skulle åka ut.
Men det allra största felet är att SVT fortsätter med idiotin att presentera vem som fått flest röster. Allt för att förstöra så mycket spänning som möjligt inför finalen. Även i år kommer kampen att stå mellan 4 - och inte 10 - låtar. Med andra ord delfinalsvinnarna. 2011 är mer likt 1960 än man kan tro. I det årets MF var det just fyra finalister som tävlade..
Nej det var ett tråkigt sätt att sluta den här texten på. Jag är trots allt relativt nöjd med den första delfinalen och jag ser fram emot att höra låtarna i fortsättningen. Jag återkommer inom kort.
2011-02-04
11:50:30
Starkt startfält i Luleå - trots bollibompa-presentatör
Jenny Silver satsar på ABBA i år
I år kan man för första gången inte bara höra låtarna innan delfinalerna utan även se hur det kommer att se ut på scenen i den nystartade Mello-TV:n. Och jag tar det positiva först. Låtarna.
Av den snutt man fick höra och se från gårdagens repetitioner så känns det redan nu som en klar skillnad från förra året. Visst finns kvoteringstänket med i form av alla stilar som ska representeras. Men man har valt att våga satsa på direkta låtar. Hits med andra ord. De som lyste med sin frånvaro förra året. Extra glad är jag över att mer än hälften av låtarna är fullt dansbara och medryckande och det känns som att de inte bara är här för att fylla ut en genre - de är här för att gå till final.
Störst intryck gör Dannys In the club. En låt som låter som den låter - alltså club. Jag känner direkt att det är en låt jag kommer att gilla mer och mer. Det märkte jag bara av det faktum att det var den första låt jag ville lyssna på igen och då blev den bättre. Samtidigt är clubmusik en genre som ofta passat ganska illa för TV-tittarna i det här sammanhanget där tittarna förväntar sig en tydlig ram och en slående refräng. Men jag håller en tumme för Danny.
Jenny Silver gör en skamlös ABBA-pastisch med sin Something In Your Eyes. Men Jenny bör inte skämmas. Det jag hörde var sån musik jag bara inte kan tycka illa om. Även om inte har allt för lång hållbarhet så är det här - i motsats till Dannys låt - konventionellt, tryggt och trevligt.
I övrigt i startfältet då? Dilba öppnar med en medryckande clublåt, precis som Danny, men den känns spontant inte lika stark. Le Kid kör någon slags Aqua-hyllning och om barnen är mobiliserade - och enade - då kan säkert det gå hur långt som helst. Pernilla Andersson uppfyller P4 kvoten (och den ska ni inte förakta mitt herrskap..;) på ett ganska trevligt sätt och delfinalens alibilåt (den som alltid placeras som startnummer två, så även nu) är någon slags melodiös rap av Swingfly som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Är jag på gott humör kommer jag gilla det.
Trevligt på musikfronten som sagt men jag måste få plocka fram motorsågen också, och det gäller själva programmet Smyglyssna med Elsa. Elsa Billgren (Ernst dotter för övrigt) som är programledare för det här programmet vill gärna förvandla hela Melodifestivalen till Bollibompa. Det är som att SVT väljer att svälja fördomen mot tävlingen med hull och hår och säga till tittarna "ja okej, vi är ytlighetens fanbärare och barnens lekstuga. Nu gör vi för mycket av allt så får ni se hur det blir". Att höra alla artister få berätta om hur häftigt det var att stå på scenen och hur bra repet gick är inte särskilt intressant förrän man sett hela nummret och som tittare kan göra sin bedömning.
Men att jobba som journalist på en Melodifestival är både det enklaste och det svåraste man kan göra. Det enklaste för att alla artister är mer tillgängliga än någonsin. Det svåraste för att de är tillgängliga för att svara på frågor om ingenting alls. Det finns närmligen inte så mycket att fråga om inför en tävling som har med själva tävlingen att göra. Det är delvis därför som jag i år väljer att inte vara ackrediterad någonstans eftersom jag tycker att tävlingen ses bäst från TV-soffan och intervjuer lätt blir överflödiga i det här sammanhanget.
Men förhandstitten är väl värd att se tack vare låtarna. Men spola gärna förbi allt annat. Det är mitt tips. Trevligt tittning!
http://svtplay.se/v/2316495/melodifestivalen/smyglyssna_med_elsa_-_del_1
2011-02-02
21:51:56
Rickard Olsson finns överallt
Det är nu bara tre dagar kvar till den första delfinalen av årets MF och en person som kommer att vara central i årets tävling är förstås Rickard Olsson, en av årets två programledare. Rickard jobbar i vanliga fall på SVT i Göteborg där han är programledare för "Vem vet mest".
Av en händelse så råkar ju SR och SVT i Göteborg hålla till i samma byggnad. SVT har de två nedersta våningarna och SR de två översta. Men vi äter båda i samma matsal och för några dagar sen genomförde min kollega på radion, Hasse Andersson, en intervju med Rickard inför MF. Den skedde i just matsalen som är på samma våning som jag sänder radio på, och jag råkade gå förbi (faktiskt av en ren slump) just när intervjun pågick. Dessutom fick jag vara med på ett hörn i intervjun (iof i form av att Hasse påpekade att jag hade slängt resterna i fel behållare men ändå....).
Men den här "Rickard Olsson-anden" följde med vidare idag när jag var på jobbet. Ryktet spred sig att SVT:s kostymavdelning skulle säljas ut eftersom den ska förnyas. Och att en massa kavajer, skjortor med mera såldes till vrakpriser. Jag begav mig förstås så fort jag bara kunde ner för trapporna till SVT och letade mig fram till kostymavdelningen. Och mycket riktigt. Där fanns en drös med SVT-kläder som var till salu. Eftersom jag inte har särskilt många kavajer hemma så tänkte jag att det skulle bli min första investering. Så jag provade en efter en och det märkliga med det hela var att varje jag kostym jag provade möttes av samma kommentar från kostym-kvinnan som sålde "ja, men den där sitter ju jättebra. Det är Rickard Olsson som haft den i Vem vet mest".
Jag började stillsamt undra hur många kavajer Rickard förbrukar i det programmet men fastnade till slut för en brun linnekavaj som jag fick köpa för 200 spänn. Ett gäng skjortor fanns ju också att tillgå och där inhandlade jag två stycken. Den första var använd av - ja gissa vem - Rickard Olsson i "Vem vet mest" medans den andra tillhörde basisten i "På spårets" husband, Augustifamiljen.
Det återstår att se vilken kostym Rickard Olsson har på sig på lördag när det är dags för den första delfinalen.
2011-01-23
22:08:45
Förra årets resultat med det nya poängsystemet
Den här omräkningen är inte helt okomplicerad eftersom det bara var sex utländska jurygrupper förra året. Schlagerprofilerna har då gjort det lämpligaste i det här läget, d.v.s. räknat samtliga utländska jurygrupper gånger två. Detta gör dock att det blir tolv jurygrupper och inte elva. Det land som bara räknas en gång här är Irland då deras röster skilde sig mest från de övriga. Hänger ni med? Nåja så här hade poängen sett ut i alla fall. I första kolumnen är jurypoängen. I den andra kolumnen har vi tittarnas röster med det nya poängsystemet, i den tredje totalsumman och i den fjärde kolumnen placeringen. Här är resultatet:
Som ni kan se så hade det blivit en riktig rysare, men utan Anna Bergendahl inblandad i striden om segern. Salem al fakir hade vunnit en knapp marginal med sin Keep on walking före Eric Saades Manboy. Ett resultat som jag hade föredragit framför det verkliga resultatet. I övrigt hade det sett ganska likt ut, dock med undantaget att Peter Jöback hade kommit allra sist.
2011-01-22
14:59:07
Nytt jobb igen
Så jag började mitt arbete på SR Göteborg förra veckan och hade min första sändning i måndags. Programmet heter Radiohuset och i det första programmet hade jag en gäst som är aktuell i årets Melodifestival - Anders Fernette. Anders vann Fame factory redan 2003 (då med efternamnet Johansson) och har sedan dess haft några hits på listorna. Men det som gör honom extra intressant i årets tävling är att hans första låt som kom med, Dont stop blev diskat då den hade legat uppe på en Myspace-sida vilket tydligt strider mot SVT:s regler för MF. Jag var nyfiken på hur det kan kännas när man äntligen kommit fram till sitt stora mål för att strax därefter se drömma försvinna - för att sen återkomma igen. Här snackar vi en känslomässig berg-och-dalbana under några veckor.
Det hela löste sig ju till slut ändå eftersom han fick en vecka på sig att hitta en ny låt och det blev till slut låten Run. Anders berättade för mig i programmet att Run är en låt som var skriven till självaste Celine Dion (!) men som hade blivit över. Det låter ju spontant som att en sådan låt kräver en hel del röstresurser..
Anders Fernette var min första gäst i programmet Radiohuset på SR Göteborg
2011-01-10
17:51:56
Äntligen är vi av med de svenska jurygrupperna!
SVT offentliggjorde idag flera förändringar inför finalen av MF den 12 mars. Det handlar dels om att de svenska jurygrupperna byts ut mot utländska jurygrupper helt och hållet. Det här innebär att TV-tittarna som vanligt kommer att sitta på halva makten men att den andra halvan alltså avgörs av jurygrupper från andra länder. Jag ställer mig upp och säger tack! Den här förändringen har jag väntat på och propagerat för länge eftersom de svenska jurygrupperna sedan länge överlevt sig självt.
Vitsen med "hälften folket, hälften jury" måste ju vara att få en så bra helhetsbild som möjligt över vilken låt vi ska skicka till Europa. Och nu finns det äntligen ett riktigt syfte med jurysystemet. Nu finns det folk med andra musikaliska referensramar som sitter i jurygrupperna. Personer som dessutom representantar ett antal Europeiska länder som vi måste kunna flörta till oss röster från när det blir dags för ESC. Jag har aldrig fattat varför SVT-anställda och kompisar till MF-produktionen skulle sitta på halva makten och varför just de skulle veta bättre än folket i Europa, vad folket i Europa vill ha. Men nu är äntligen det problemet ur världen.
Den andra stora förändringen med finalröstningen är att poängen från TV-tittarna inte längre kommer att fördelas efter modellen 11-22-44-66-88-110-132. Det systemet har gällt ända sedan telefonröstningen infördes 1999. Nu blir systemet på ett sätt betydligt mer logiskt. Tittarna har 473 poäng att dela ut (precis som de alltid haft). Skillnaden nu är att låtarna kommer att få poäng efter exakt hur många röster de får. För att ta ett konkret exempel:
I den senaste finalen fick Anna Bergendahl 363 546 röster och Eric Saade 334 750 röster. Anna tilldelades 132 poäng eftersom hon fick flest röster och Eric 110 poäng eftersom han fick näst flest. Med det här systemet skulle istället Anna få 98 poäng och Eric 90 poäng baserat på att Anna fick 20,7% och att Eric fick 19% av det totala antalet röster. Båda får lägre summa eftersom alla tio låtarna ges poäng med det här systemet och inte bara sju.
Jag tycker även att den här förändringen är positiv och den kommer inte en dag för tidigt. Faktum är att det här systemet var mer eller mindre beslutad redan efter Martin Stenmarcks fiasko 2005. Men av någon anledning genomfördes inte förändringen till 2006 utan det gamla systemet stod kvar. Det var nog tur för Martin att det inte infördes redan 2005 för då hade Sveriges bidrag i ESC inte hetat Las Vegas utan Håll om mig. Även 2009 hade gett en annan vinnare i form av Måns Zelmerlövs Hope and glory som tack vare den stora ledning hade hållit undan i täten - trots tittarnas dom.
Måns Zelmerlöw hade avgått med segern 2009 om de nya röstningsreglerna hade gällt då
2011-01-10
17:03:14
Startordningen till Melodifestivalen är klar
SEMIFINAL 1 - LULEÅ, 5 FEBRUARI
1.Dilba - Try Again
2.Swingfly - Me and My Drum
3.Jenny Silver - Something In Your Eyes
4.Jonas Matsson - On My Own
5.Le Kid - Oh My God
6.Rasmus Viberg - Social Butterfly
7.Pernilla Andersson - Desperados
8.Danny - In the Club
SEMIFINAL 2 - GÖTEBORG, 12 FEBRUARI
1.Brolle - 7 Days and 7 Nights
2.Loreen - My Heart is Refusing Me
3.Babsan - Ge mig en spanjor
4.Elisabeth Andreassen - Vaken i en dröm
5.Sanna Nielsen - I'm In Love
6.The Moniker - Oh My God!
7.Anniela - Elektrisk
8.Christian Walz - Like Suicide
SEMIFINAL 3 - LINKÖPING, 19 FEBRUARI
1.Linda Sundblad - Lucky You
2.Simon Forsberg - Tid att andas
3.Sara Lumholdt - Enemy
4.The Playtones - The King
5.Shirley's Angels - I Thought It Was Forever
6.Sebastian Karlsson - No One Else Could
7.Sara Varga - Spring för livet
8.Eric Saade - Popular
SEMIFINAL 4 - MALMÖ, 26 FEBRUARI
1.Melody Club - The Hunter
2.Julia Alvgard - Better or Worse
3.Lasse Stefanz - I Surrender
4.Linda Pritchard - Alive
5.Anders Fernette - Run
6.Linda Bengtzing - E de fel på mig
7.Nicke Borg - Leaving Home
8.Love Generation - Dance Alone
Startordningen har som vanligt inte lottats utan bestämts efter ett bekant mönster. En stark öppning, en kaffepaus (startnummer två alltså), en fortsättning utan de allra tyngsta favoriterna, en tidig topp (oftast startnummer 6), samla krafterna under startnummer sju och så en riktigt stark avslutning.
Jag vet ju inte alls hur låtarna låter men startnummer 1 och 8 brukar avslöja om själva MF-produktionen tror på låten eller inte. Och i år så är det de stora namnen (mestadels de oprövade namnen) som fått de magiska 1:orna och 8:orna. Schlagerveteraner som Sanna, Shirley och Elisabeth Andreassen har istället förpassats till mitten av startfältet.
När det gäller fördelningen av delfinaler så brukar de allra starkaste korten läggas i delfinal 4. 4 av de senaste 5 vinnarna har kommit just från delfinal 4 och tre av dessa vinnare har varit låt nummer 8 i delfinal 4 - festivalens allra sista låt. I år är det gruppen Love generation med demon-låtskrivaren RedOne som får det startnummret. Ett inte helt överraskande val. Om den förvaltar det tunga arvet som det startnummret innebär, ja det återstår att se.
2010-12-30
22:03:02
Sista sändningen av Smakstart
I Smakstarts-studion för sista gången
Så kom då den dag då jag till slut hade min sista sändning av Smakstart. Det blev en riktigt bra sändning måste jag säga. Vi hade besök av författaren Christian Albinsson som skrivit boken 90-talet.se. En bok i samma stuk som Filip & Fredriks Två nötcreme och en moviebox som avhandlade 80-talet, medans den här boken följdaktligen handlar om 90-talet. Vi pratade Rederiet, när man skickade sitt första mail, bortskämda 80-talister, Christer Pettersson...ja det var en salig blandning kan man säga.
Jag bjöds på en hel del överraskningar under programmets tre och en halv timme. Min kollega på nyheterna, Bengt Hylén gav mig en present i sändning (en termometer så att jag kan mäta exakt hur iskall jag kommer att vara på arbetsmarknaden..;, nejdå jag vet att det inte var så du täkte Bengt)
Vår bokexpert Ulrika Larsson gav mig ett frågespel om Melodifestivalen. Passande:) Och när väl programmet började närma sig sitt slut så hade jag planerat att avsluta SMS-önskningen (som är det sista vi sänder i programmet) med att önska en egen låt. Efter mycket funderande hade jag kommit fram till att jag tar min favoritlåt från MF genom tiderna. Och den låten har alltid varit Nattens drottning med Haakon Pedersen och Elisabeth Berg från 1989. Men jag behövde faktiskt inte göra den önskningen själv eftersom min producent Therese visat sig känna mig så bra så att hon skickade in en önskan på just den låten, anonymt. Tack Therese!
När jag sen lämnade studion efter sändningen så fick jag applåder av mina kollegor på redaktionen. Tack för det också! Tänk om det var så varje dag? Nej, då hade jag nog blivit fullständigt odräglig att ha att göra med..:)
Jag kollar nu vidare på jobb i Göteborg för det är dit flytten går för mig när jag väl hittat en bostad som passar.
Jag med mina kära Smakstartskollegor, Erika till vänster och Therese till höger
2010-12-22
14:07:12
Radiosändning i badtunna
Snart är min anställning på Sveriges radio Halland och Smakstart slut så det gäller ju att passa på att göra allt man inte hunnit göra innan det är över. Ett exempel på det var i morse då vi hade en minst sagt ovanlig sändning - vi sände programmet från en badtunna! Badtunnan var placerad strax utanför radiohuset mitt i centrala Halmstad på Lilla torg. Tunnan var vedeldad vilket innebar att den började värmas upp redan vid 2-tiden i natt så att den skulle hinna bli varm tills jag och Erika skulle i den. Nu slapp jag vara på plats redan klockan två utan kunde komma lagom till vår sändningsstart klockan 6.
Efter en timme var det dags att gå i tunnan och dagen till ära var kall i Halmstad. Inte bara kall den var rekordkall. Det var närmare 20 minusgrader i luften och bara den korta promenaden från radiohuset till tunnan (i badrock och badbyxor) kändes i kroppen, det vill jag lova.
Den där tometuvan var inte lätt att dras med under sändning. Tofsen frös fast i badtunnan flera gånger..
Programmet innehöll givetvis gäster också som självklart fick hoppa ner i badtunnan med oss. Det är kanske inte det vanligaste samtal man gör till en gäst i programmet och fråga om de vill bada i sändning men vi fick i alla fall två badsugna gäster dit. Först var det Magnus Wernersson från Falkenbergsrevyn och sen Emma Karlsson, sångerska i dansbandet Face-84 från Varberg. Face-84 tävlade i Melodifestivalen 2008 med låten Alla gamla x och även om det inte gick särskilt bra då (de kom sist) så har det knappast gått någon nöd på tjejerna sedan dess. De är flitigt bokade och riktigt populära i Norge av någon anledning. 
Emma Karlsson i Face-84
Efter två timmar i badtunnan var man lite mör i kroppen, men sändningen var inte slut för det. Nu skulle vi omedelbums upp ur tunnan och in i studion för att köra önskeprogrammet SMS-önskningen som vi alltid sänder mellan 9 och halv 10. För första (och troligen enda gången) kördes det programmet i badrockar. Så avslappanat kan det vara att jobba på Sveriges radio :)
Jag och Erika i studion
2010-12-13
16:37:28
Schlagerträff i Göteborg
I år var temat en anspelning på att MF-klubben fyller 25 år i år. Vi tittade helt enkelt på samtliga svenska ESC-bidrag sen 1985. Det är kanske inte det roligaste temat i klubbens historia om ni frågar mig eftersom de svenska vinnarna blivit smått uttjatade med åren och det är dessutom få av de som tillhör mina personliga favoriter. Det var inte lätt att sätta poängn den här gången. Faktum var att det fanns ett antal låtar som aspirerade på min tolvpoängare när jag begav mig till Göteborg i helgen eftersom jag insåg att jag inte hade någon given favorit alls.
Samtidigt måste man ta viss hänsyn till att en del låtar är uttjatade. För de är ju uttjatade av en anledning - man har lyssnat mycket på de för att de är bra helt enkelt. Samtidigt är det flera av låtarna som jag gav poäng som jag inte alls gillade då det begav sig. Till exempel Den vilda med One more time och Stad i ljus som jag tyckte var helt fel vinnare då, 1988 (jag höll stenhårt på 100%).
Listan var som sagt inte lätt att göra och jag vill inte offentliggöra något resultat innan det är upplagt på klubbens hemsida. Men jag kan redovisa mina egna röster. De föll som följer:
1 poäng: Imorgon är en annan dag
2 p: Evighet
3 p: E de det här du kallar kärlek
4 p: Take me to your heaven
5 p: Den vilda
6 p: Hero
7 p: Stad i ljus
8 p: När vindarna viskar mitt namn
10 p: The worrying kind
12 p: Det gör ont
Min röstning var inte helt populär. Den beöttes av ett antal "hostningar" (och nej, folk hade inte plötsligt blivit förkylda..), speciellt på The worrying kind med the Ark. Men jag kan säga så mycket som att jag inte var ensam om min 12:a.
2010-12-07
17:26:41
Så mycket bättre
Deltagandet i programmet har gett en enorm skjuts i karriären för flera av artisterna. En skjuts som normalt sett bara Melodifestivalen och Idol kan ge. Och den största vinnaren är utan tvekan Petra "September" Marklund. Det känns helt rätt att svenska folket nu äntligen fått upptäcka henne och hennes hits. Och framförallt får de upptäcka hennes skicklighet och mångsidighet som artist.
Om jag ska försöka mig på en klassificering av framgången hos de sju deltagande så får det bli så här:
Supersuccé
September
Tre av de fem mest nedladdade låtarna på I-tunes just nu är Septembers tolkningar från Så mycket bättre. Man behöver inte säga så mycket mer. Från att ha varit "hon den där discotjejen som är stor i Polen", har hon nu blivit Petra med hela svenska folket. Och säkerligen kommer hennes tidigare hits att få en nytändning på alla tänkbara dansgolv den närmaste tiden. Synd att hon inte ställer upp i Melodifestivalen. Jag har väntat på hennes deltagande i flera år.
Succé
Plura
Han var knappast okänd för tittarna innan programmet och för de mest hängivna fansen har Plura varit en Gud under decennier. Men mitt intryck är att Plura som person och Eldkvarn som band alltid varit kändare än sina låtar. Jag kunde på stående fot bara erinra mig Kärlekens tunga och Fulla för kärlekens skull innan programmet. Nu pratar svenskarna om LÅTSKRIVAREN Plura och inte bara om kocken och knarkaren Plura. Dessutom verkar personen Plura vara den mest softa i programmet.
Petter
Min respekt för Petter har växt mångdubbelt under programmets gång. För mig var han länge den mest oklyschiga representanten för svensk hiphop - ett epitet som dock inte säger så mycket...Och jag hade svårt att gå igång på hans hits. Men framförallt är det låtskrivaren Petter som växt för mig här då han visat sig extremt kreativ och ambitiös i sina tolkningar av andras låtar. Han har tolkat originaltexterna på sitt sätt och skrivit om dom. Hans program tycker jag var det i särklass bästa.
Ett steg framåt
Di Leva
Som person så framstår fortfarande Di Leva som en rollfigur mer än en riktig person. Det där kosmos-skalet vill inte riktigt släppa. Men ingen kan förneka de kvalitéer som MUSIKERN Di Leva har. Egentligen behöver han inte arrangera om låtarna särskilt mycket - det räcker med att han öppnar munnen så blir låten en Di Leva-låt och inget annat. Men Di Leva har trots det varierat sig under programmets gång och hållit den kanske jämnaste nivån. Allt han gör låter 100% rymd, 100% kärlek, med andra ord 100% Di Leva.
Ett steg framåt - men motsatsen var i och för sig omöjlig..
Christer Sandelin
Som person var Christer Sandelin bortglömd innan serien - kanske tur för honom. För under programmets gång så har Christer gett begreppet övertänd en ny dimension (jag säger inte påtänd men.....eller okej då, jag säger det, PÅTÄND). I hans tolkningar har den bristande sångrösten blivit allt för uppenbar och det känns som att han har ett ständigt behov av att hävda sig. MEN Christer har genom åren varit en riktig hit-maskin och hans låtar (som ofta håller hög kvalitet) har blivit återupptäckta genom programmet.
Stora före programmet - stora efter
Lill-Babs
Lill-Babs styrka genom åren har aldrig varit hennes sångröst eller ens hennes hits utan det faktum att hon är just Lill-Babs. En person som gillar alla och som det är lätt att tycka om. Det märkte inte minst jag när jag intervjuade henne, hemma i hennes kök för en radiodokumentär som jag gjorde för fyra år sen. Jag hade aldrig - och har fortfarande inte - träffat en person som var så trevlig, generös och full av livsenergi. Hon var med andra ord precis som hon framstår i rutan. I programmet har hon bjudit på några riktigt sköna tolkningar. Samtidigt märks begränsningen i rösten, hon har inget större omfång vilket gör att hon lite väl ofta tar till den där pratsången som kompensation.
Lasse Berghagen
Det måste vara det säkraste kort som finns att ha med Lasse i ett sånt här program. Han skapar inga skandaler eller problem, är rolig och avslappnad och går hem hos alla. Dessutom har han en hyfsad hitkatalog och även om hans stora genombrott för den unga generationen var Allsång på skansen så gör han sig här än mer odödlig genom att man påminns om hans många hits.
Jag har två personliga favoriter bland tolkningarna i programmet. Dels Pluras version av Det hon vill ha (en fantastisk känsla i rösten till en riktigt riktigt bra låt) och Septembers version av Petters Mikrofonkåt. Eftersom jag inte kan bestämma vilken som är bäst - här kommer båda.
2010-12-03
23:38:23
Italien tillbaka i Eurovision
Efter år av Italiensk frånvaro i Eurovision så har de nu skickat in en ansökan om att delta i ESC 2011. Italien är med andra ord tillbaka i tävlingen. Inget annat land har varit lika efterlängtat och inget annat land har varit lika bråkigt när det gäller ESC. Under åren de deltog hände det att de valde att avstå med argumentet att de fick för dåliga placeringar med tanke på deras bidrags kvalitet. Med andra ord - Europa förstod inte hur bra de italienska bidragen egentligen var. Och med tanke på att Italien är ett stort musikland så är deras två segrar i historien ett ganska magert facit. Men vilka segrar å andra sidan! Vinnarlåtarna Non ho leta från 1964 och Insieme från 1990 håller jag som två av de bästa låtarna som någonsin tävlat i ESC.
Italien deltog senast 1997 i Eurovision och skälen har varit många till att de vägrat vara med sedan dess. De tycker att det pratas för lite italienska i programmet (och på den punkten kan man ju knappast argumentera emot...), de vill ha fler reklampauser och de tycker allmänt att musik på andra språk än italienska är ganska ointressant. Men nu har de efter år av övertalning alltså bestämt sig för att delta igen och förmodligen kommer de att slippa den eventuella förnedringen att åka ut redan i semifinalen.
För redan på 90-talet när EBU bestämde att de största länderna alltid skulle vara direktkvalificerade för finalen så ingick Italien i den gruppen. Big-4 (som det kallas idag) var med andra ord från början Big-5 och det erbjudandet lär stå kvar.
Jag tror att de allra flesta ESC-fans jublar över Italiens återkomst till tävlingen och jag själv rankar de som ett av de bästa ESC-länderna i historien. Men jag har ingen aning om italienarna kommer att skicka uppdaterade bidrag till tävlingen som låter 2011 eller om de skickar konservativa ballader (existerar ens up-tempolåtar i Italien?) som smakar som sylt med socker, grädde och sirap. Sött med andra ord. Jag hoppas verkligen inte att Italiens comeback kommer att bli som Monacos återkomst under 2000-talet. En stolt ESC-historia men idel floppar när de återkom och få la ens märke till att de var tillbaka.
Nej, jag vill istället minnas hur Italien var när de var som bäst. Då lät de som de gjorde 1992 då Mia Martini äntrade scenen i Malmö.
2010-12-01
13:46:56
Orup sjunger Stockholm på SR-festen
2010-11-29
22:11:11
Startfältet för MF 2011 komplett
Var det då något intressant bakom de sista namnen som presenterades? Nja, tveksamt. Eric Saade (som officiellt presenterades nu men inofficiellt presenterats tidigare) känns dock uppfriskande. Han gjorde ett stålande jobb på scenen med Manboy och även om han kanske inte får vatten över sig den här gången så ryktas det om att hans scennummer lär bli något utöver det vanliga.
De andra namnen som presenterades idag var Shirley Clamp (som ska tävla tillsammans med Jessica Marberger & Vera Prada), Sara Varga, Love generation, Sebastian, Playtones, Linda Pritchard och Linda Sundblad. Inte jättespännande i mitt tycke. Det märks att Christer Björkman fått nobben från ett antal artister för jag har svårt att tro att alla dessa var förstahandsval. Shirley är ju en favorit hos många schlagerfans och jag gillade verkligen hennes tre första bidrag i MF (2003-2005). Hon blev i mitt tycke bättre och bättre för varje år och Att älska dig - inte min kärlek - håller jag jag allra högst. Men nu känns det som att hon tävlar på övertid.
De övriga då? Sebastian gillade jag under idol-tiden men nu har det varit tyst om honom ett tag. Det känns som att han har en lite slumrande karriär. Detsamma gäller Linda Sundblad som först slog igenom i gruppen Lambretta och sen haft några solohits. Men även det var några år sen. När vi ändå är inne på Linda. Linda Pritchard är med i år igen och det är väl bara att hoppas att hennes låt den här gången är roligare än den senaste.
Mina favoriter i startfältet på pappret får bli Melody club, Linda Bengtzing och Danny. Så här ser startfältet ut i sin helhet.
Luleå (Deltävling 1)
-
Danny - In the Club
-
Dilba - Try Again
-
Jenny Silver - Something in Your Eyes
-
Jonas Matsson - On My Own
-
Le Kid - Oh My God
-
Pernilla Andersson - Desperado
-
Rasmus Viberg - Social Butterfly
-
Swingfly - Me And My Drum
Göteborg (Deltävling 2)
-
Anniela - Elektrisk
-
Babsan - Ge mig en spanjor
-
Brolle - Seven Days And Seven Nights
-
Christian Walz - Like Suicide
-
Elisabeth Andreassen - Vaken i en Dröm
-
Loreen - My Heart Is Refusing Me
-
Sanna Nielsen - I'm in Love
-
The Moniker - Oh My God!
Linköping (Deltävling 3)
-
Eric Saade - Popular
-
Linda Sundblad - Lucky You
-
Sara Lumholdt - Enemy
-
Sara Varga - Spring för Livet
-
Sebastian - No One Else Could
-
Shirley's Angels - I Thought It Was Forever
-
Simon Forsberg - Tid att Andas
-
The Playtones - The King
Malmö (Deltävling 4)
-
Anders Fernette (troligtvis)
Julia Alvgard - Better or Worse -
Lasse Stefanz - I Surrender
-
Linda Bengtzing - E de fel på Mig
-
Linda Pritchard - Alive
-
Love Generation - (låt ej bestämd)
-
Melody Club - The Hunter
-
Nicke Borg - Leaving Home
2010-11-28
22:14:27
Orup glänste på SR-festen
Efter mitt karaokeskrålande begav jag mig till däck 8 på båten där de hemliga gästartisterna uppträdde. På festen för två år sen var det Veronika Maggio och Moneybrother - den här gången skulle det bli bättre. Först kom Miss Li, ett helt okej val i mitt tycke men det bästa återstod - Orup.
Han kom in på scenen i flera lager av skjortor och västar och det hela såg väldigt varmt ut med tanke på att det var rejält mycket folk på Fun club där scenen var. Han öppnade med Min mor sa till mig från första plattan och det var just när han slog igenom då, 1987, som jag fick min första riktiga favoritartist. (Jag vill inte säga använda ordet Idol för någon plansch-människa eller stor skivsamlare har jag aldrig varit när det gäller artister) Då gillade jag framförallt låten Stanna hos dig men den var en av få hits som han inte körde. Nu idag tycker jag Då står pojkarna på rad är i särklass. En av Sveriges bästa poplåtar genom tiderna!
Orup har sedan genombrottet varit en av Sveriges säkraste hitmakare även om de största och bästa hitsen kom under de första åren, 1987-1992. Och som tur vad så insåg Orup det också när han stod på scenen inför hela Sveriges radio, att folk inte var där för att höra nya låtar - vi ville ha hitsen.
I mitt tycke var Orup det perfekta valet på den här festen, för få artister i Sverige, om ens någon, har haft samma förmåga att genom hela sin karriär vara både 100% creddig och 100% folklig. Han har alltid levererat raka hits som sätter sig och samtidigt har hans låtar känts äkta och välproducerade utan att tappa den personliga touchen. Creddighet och folklighet står ofta som motsatsförhållande i popvärlden, därför är Orups ställning ganska unik. Det är möjligtvis Håkan Hellström som kan konkurrera i den kategorin. Peter Jöback är inte långt efter men hans hitparad är inte lika imponerande.
Orup berättade under spelningen att han skickade in Regn hos mig till Melodifestivalen, men att den nobbades. Nu är artister inte alltid de mest tillförlitliga källorna, inte ens när det gäller deras egen karriär, ibland sviktar minnet, ibland överdriver de saker som de utgår från att folk ändå har glömt hur det egentligen var. Men på ett sätt är det nog bra att Regn hos mig inte tävlade i MF. Jag tycker att det är en fantastiskt bra låt, men den hade troligen varit allt för lågmäld för att ha nått framgång i tävlingen. Nu tycker jag iof att den låt Orup väl tävlade med, Upp över mina öron, inte tillhör någon av hans bästa. Jag minns själv hur besviken jag blev när jag såg MF 1989 eftersom jag verkligen hade väntat mig att Orup skulle blåsa mig av stolen genom sin medverkan. Men igår var det den låten som avslutade hela konserten och där kan vi snacka allsång!
2010-11-26
10:40:41
Sveriges radio-fest på Cinderella
Idag bär resan av till Stockholm för min del över helgen. Det handlar om den stora fest som Sveriges radio anordnar vartannat år, och precis som senast sker festen på båten Cinderella i Stockholm. Där får vi radiomänniskor inkvarteras i diverse hytter under ett dygn och det kommer att bjudas på såväl middag, karaoke, hemliga gästartister med mera. Dessutom kommer det att vara dansbandsgung på däck 7 så jag får väl passa på att bugga lite också. Jag var på den här festen för två år sen och den var mycket rolig och minnesvärd.
Däremot är det mindre troligt att färjan-Håkan dyker upp den här gången. För två år sen hade Håkan precis "breakat" som charmigt bortkommen wanna-bee-bartender i kanal 5:s program Färjan, men nu är den hajpen över. Tyvärr, kan jag tycka för Håkan kändes som en ofrivillig karaktär som på så sätt blev väldigt "på riktigt". Det var knappast ofrivilligt i så motto att han inte ville synas i bild. Det är jag alldeles övertygad om att han ville. Men han trodde kanske själv att han skulle framstå som den coola, heta killen i baren och istället blev han en lite omedvetet tafatt, socialt fumlig föredetting - och långt mer populär än om han hade framställts på det andra sättet. Han var så populär att Kanal 5 startade en ny serie i samma format som hette Håkans bar.
Håkan "färjan-Håkan" Hallin
Sveriges radio-festern är som sagt vartannat år men det är väl högst tveksamt om jag kommer att vara med på nästa fest om två år. Jag har bara en månad kvar på min anställning som programledare på P4 Halland och sen är jag utLASad. Med andra ord, jag har haft programanställning i två år vilket är LAS-gränsen. Detta gäller för hela SR så jag kan inte ta en programanställning för någon annan SR kanal heller eftersom jag då blir inLASad (ett synnerligen ovanligt begrepp i radiovärlden) och att LASa in folk och ge fasta jobb är något SR väldigt sällan gör. Så vad som händer efter nyår för min del är än så länge skrivet i stjärnorna. Mycket talar för att jag flyttar till Göteborg så om ni vill tipsa om något jobb där så är det bra att höra av er.
Men innan det ska jag festa loss så gott jag kan på Cinderella.
2010-11-25
13:27:14
André Pops - ett utmärkt val som julvärd!
André Pops får det ärofyllda uppdraget att tända ljus i direktsändning i SVT på julafton. Det är ett val som gör mig riktigt lycklig. För mig, som mer än gärna följer sport på TV, så har André Pops varit en självklar del av sportbevakningen. Och han har varit en riktig "smygare". Länge var han den där pålitlige reportern som alltid levererade men sällan lämnade några större avtryck. Proffsig men opersonlig var ofta bilden man fick.
Men detta har ändrats med åren. Under de senaste OS, VM, EM har André Pops varit det självklara studioankaret och han har en alldeles enastående förmåga att få gästerna att trivas i studion och TV-tittaren att trivas framför TV:n. För André Pops är inte den som framkallar de stora skratten eller ger aha-upplevelserna i de djupa analyserna. Det är inte heller hans jobb utan det är att få gästerna att blomstra och det lyckas han alltid med genom att han är följsam, nyfiken och har en klädsamt låt "Peter Jiihde-faktor" om ni förstår vad jag menar. En bra domare märks inte sägs det ju, och lite grann är det så även med ett bra studioankare. Han eller hon ska vara guiden i själva sändningen, men inte huvudattraktionen.
Nu får dock André Pops bli huvudperson och även om uppdraget i sig knappast kan tillhöra TV-världens svåraste (man ska ju trots allt bara påa olika program samt komma med lite personliga reflektioner - och så tända ljuset förstås) så är det ett av de stora hedersuppdragen man kan få.
Lycka till André!
2010-11-22
18:30:38
Startfältet börjar falla på plats
Deltävling 1, Luleå
”Desperados” – Pernilla Andersson
”In the Club” – Danny
”Me And My Drum” – Swingfly
”Oh My God” – Le Kid
”On My Own” – Jonas Matsson
”Social Butterfly” – Rasmus Viberg
”Something In Your Eyes” – Jenny Silver
”Try Again” – Dilba
Kommentar:
Den första delfinalen innehåller flera okända namn för mig som Rasmus Viberg, Swingfly och Le Kid. Webbjoker-Jonas framträdande gav mersmak när han gick vidare för någon vecka sedan i webbjokerfinalen, även om jag fortfarande inte anser att On my own är någon stor hit utan på sin höjd "lite trevlig". Jenny Silver gör ett nytt försök i tävlingen och det kan ju omöjligt gå sämre än sist så självklart gör hon helt rätt i att delta. Hennes låt den här gången ska tydligen vara mer traditionell i ABBA-stuk, och det låter ju intressant.
Mest intressant i det här startfältet är dock Danny, som nu gör debut som soloartist i tävlingen. Han är i mitt tycke en av de klarast lysande stjärnorna från Idol genom åren eftersom han besitter allt, sångröst, stjärnglans och en fantastisk förmåga att ta kamerorna. Dilba har slutligen checkat ut från Rusta-varuhuset och ska vara med i tävlingen för första gången. Och även om jag tycker att hennes musik är ungefär lika intressant som en badrumsmatta på Rusta så kan man ju alltid hoppas att Try again håller högre kvalitet.
Deltävling 2, Göteborg
”Elektrisk” – Anniela
”Ge mig en spanjor” – Babsan
”I'm In Love” – Sanna Nielsen
”Like Suicide” – Christian Walz
”My Heart Is Refusing Me” – Loreen
”Oh My God!” – The Moniker
”Seven Days And Seven Nights” – Brolle
”Vaken i en dröm” – Elisabeth Andreassen
Kommentar:
Göteborg blandar högt och lågt den här gången - i alla fall på pappret. Högt i form av att den skickliga låtskrivaren Christian Walz deltar. Han har levererat synnerligen radiovänlig musik genom åren. Frågan är bara om den kommer att vara så direkt så att den lockar fler röster än från hängivna P3-lyssnare.
Och så gör en gigant comeback i tävlingen. Ja, så ska hon faktiskt presenteras, Elisabeth Andreassen som i de här sammanhangen är större än vad många kanske tror. Hennes meriter talar för sig själv: Fyra deltaganden i ESC varav en seger och en andraplats! Meritmässigt är bara Johnny Logan större. Men en sak saknar hon i karriären - en soloframgång i MF. Alla hennes framskjutna placeringar har varit tillsammans med andra. En artist som Bettan är mycket välkommen till MF.
Nu är hon dock inte ensam schlagerdrottning i Göteborg. Sanna Nielsen är tillbaka och ingen artist i Sverige är mer pålitlig när det gäller att leverera på MF-scenen. Sanna har alltid kunnat slå ur underläge tidigare, trots alla hennes framgångar. Men den här gången minns många Empty room och det är en annan sak att leva upp till.
Så till det det som roar mig mindre i det här startfältet, Babsan och Brolle. Jag har aldrig varit road av dragshow och har svårt att fatta att det 2010 fortfarande finns folk som viker sig av skratt åt att en man klär ut sig till kvinna och struttar runt på bästa fjollmanér. Detta kan ursäktas om man har en riktigt bra låt som After dark haft när de tävlat. Men på pappret hade jag gärna sluppit Babsan i det här startfältet. Detsamma gäller Brolle men av helt andra skäl. Få artister i Sverige ger den pretentiösa självgodheten ett tydligare ansikte.
Klara men ej placerade i delfinaler
Linda Bengtzing
Lasse Stefanz
Simon Forsberg
Julia Alvgard
Melody Club
Nicke Borg
Sara Lumholdt
Kommentar:
Utropstecknet för min del här är ju Melody club, gruppen som jag har väntat på år efter år att de ska delta. Deras musik tror jag passar perfekt i MF eftersom de skriver hits som alla kan ta till sig. Det ska bli väldigt intressant att följa deras tävlan. En annan gammal favorit är ju Linda Bengtzing som framfört en av tidernas bästa låtar i MF, Jag ljuger så bra. Oavsett vad Linda tävlar med nu så sätter hon alltid färg på hela tillställningen med sitt öppna sätt. Hon gör tävlingen mer medial mitt bland alla meningslösa "Henke Larsson"-svar som så ofta annars levereras.
Lasse Stefanz fyller den konservativa dansbandskvoten i år och det är ingen tvekan om att det är ett sjukt populärt band. Både när jag jobbat på SR Jönköping och nu på SR Halland så har alltid Lasse Stefanz varit det mest önskade bandet. Det gäller bara att de klarar av att titta in i kameran och klappa i takt vilket deras kollegor i Thorleifs gick bet på för två år sen.
