2012-03-10
13:21:27
Loreen är en potentiell Eurovisionvinnare
Nu är jag på plats i Stockholm får årets stora helg. Men jag gör som vanligt, jag åker hit och ser det på storbildsskärm. Höjden av menlöshet, tycker säkert en del, men jag står benhårt fast vid min princip att Melodifestivalen ska ses på TV men omges av roliga fester och underbara människor. Om några timmar beger jag mig till Melodifestivalklubbens finalmiddag och sen kommer det att festas i klubblokalen natten lång. Men nu till mina betyg och min tippning inför ikväll. Betygskalan ges som vanligt från 0-5.
1. Shout it out - David Lindgren
David slog ner som en bomb i Scandinavium och hans kombination av klubbdisco och barnkalas andas stor entusiasm. En mycket bra start på finalen som kryddas av Davids breakdancenummer. Davids största problem är dock att han tillhör årets populäraste genre i tävlingen där de flesta rösterna kommer att tillfalla Loreen och Danny. Men många barn och partyglada förfestare lär ändå lyfta på luren.
Mickes betyg: Stark 3:a
Tippning: 6:a
2. Jag reser mig igen - Thorsten Flinck och revolutionsorkestern
Denna parkbänks-schlager reste sig många klasser i lördags tack vare Thorstens framförande. Gränsen är hårfin mellan att vara patetiskt överteatralisk och genialisk, men Thorsten har hamnat på rätt sida och har vind i seglen. Jag måste också mege att jag gillar låten mer och mer. Den stora grupp männsikor som tittar på Melodifestivalen och år efter år tycker att "allt bara är plast och yta och den enda riktiga musiken kommer från Ulf Lundell" lär lyfta luren nu. Och de är ganska många. Däremot är det väldigt svårbedömt vad den internationella juryn, som inte har någon relation till Thorsten Flinck, kommer att tycka.
Mickes betyg: 4
Tippning: 5:a
3. Mystery - Dead by april
Det här är inte någon av de starkare rocklåtar som deltagit i MF då growlande i kombination med pojkbandsrefräng smakar ganska illa i mitt tycke. Jag hade önskat att Dynazty hade fyllt den här platsen istället. Men hårdrocksfansen är ett lojalt släkte och de skiter nog fullständigt i att det finns högklassnummer som Loreen och Danny i startfältet. De röstar på rocken ändå.
Mickes betyg: 2
Tippning: 7:a
4. Why start a fire - Lisa Miskovsky
Lisas lågmälda och sympatiska midtempopop kommer uppfattas som en skön paus bland alla övermaxade nummer i den här finalen. Låten ger mig inte gåshud utan snarare avkoppling, men en så naturlig och genuin artist som Lisa Miskovsky är svår att motstå. Lisa saknar tydliga konkurrenter i sin genre och det kommer nog att räcka en bra bit.
Mickes betyg: 3
Tippning: 3:a
5. Baby Doll - Top Cats
Folklighetsbarometern skjuter i höjden då rockabillykillarna i Top cats intar scenen i Globen och inte mig emot. Låten är catchy och glädjen smittsam. Det här är dessutom en musikstil som nått allt bredare på senare år och även om kulturkännarna drar öronen åt sig så kan nog några tittarröster trilla in. Men särskilt långt kommer det inte att räcka.
Mickes betyg: 4
Tippning: 8:a
6. Euphoria - Loreen
Loreen är det bästa som hänt Melodifestivalen på länge. Hennes framträdande har sån klass att hon nästan bara tävlar mot sig själv. Den avantgardisktiska framtoningen i kombination med prickfri sång, snöfall och en refräng, som är lika mycket klubb som allsång, så lyckas hon och låtskrivarna Peter Boström och Thomas G:son pricka in alla rätt. Euphoria vinner ikväll. Allt annat vore ett vansinnigt slöseri med resurser. Vi har en potentiell Eurovisionvinnare i detta bidrag som är bland det mest kompletta jag någonsin sett i Melodifestivalen.
Mickes betyg: 5
Tippning: Seger
7. Soldiers - Ulrik Munther
Det är inte tacksamt att komma direkt efter Loreen. Ulrik är en mycket begåvad och sympatisk kille. Det har jag märkt de gånger jag intervjuat honom men låten är i blekaste laget. Jag gillar verserna och munspelsbiten men refrängen sticker inte ut. Och som valigt överskattar man barnens inflytande i tävlingen då man per automatik tror att en söt kille placerar sig högt. Barn tycker, precis som alla andra, olika och i det här sammanhanget kommer inte Ulrik att räcka till.
Mickes betyg: 2
Tippning: 10:a
8. Mirakel - Björn Ranelid feat Sara Li
Det har väl inte ungått någon vad jag tycker om den solbrände mannen som "inte har något som helst behov av att synas". Och hur lyssnar man på en låt som ständigt avbryts va ojojojoj, herrrrregud och så är det. Det går inte! Jag kan inte! Jag vill inte! Det här är den sämsta låten som kommit till final sen delfinalerna infördes. Upp och hoppa från 2008 är nu bara näst sämst i den listan.
Mickes betyg: 0
Tippning: 9:a
9. Why am I crying - Molly Sandén
Molly står för finalens mest underskattade låt. Den har egentligen allt en powerballad behöver. Känsla, estetik, en bra sångerska, en stark refräng men ändå har den hamnat i skymundan. Något säger mig att den internationella juryn kommer att ge låten en rejäl skjuts upp i listan och det är i så fall välförtjänt.
Mickes betyg: Stark 4
Tippning: 4:a
10. Amazing - Danny
Få har ansträngt sig lika mycket för att vinna tävlingen som Danny men jag tror att han blir tvåa igen. Nummret är magnifikt med de självlysande dräkterna och Dannys dans håller toppklass men min bestående känsla av låten är ändå en viss besvikelse. Jag hade väntat mig mer av låten. För mig lyfter den inte tillräckligt. Många har kommenterat Dannys sång i Malmö och den var ju inte bra. Men jag tror, och hoppas, att det var en engångsföreteelse. Danny är normalt sett en duktig sångare och det lär han visa ikväll.
Mickes betyg: 4
Tippning: 2:a
2012-03-08
21:20:55
Schlagertema i mitt Radioprogram
Imorgon, fredag, dan före dan, så sänder jag programmet Radiohuset i P4 Göteborg. Mellan 11-12 så har jag ett speciellt Melodifestivaltema. Normalt sett väljer jag inte musiken själv i programmet, det är musikproducenten som gör. Men den här timmen är det helt och hållet mina val och det handlar om lite godbitar från MF-historien. Ni kommer få höra en av mina absoluta personliga favoriter - som fick 0 poäng....En annan låt som skrevs som en parodi på hela tävlingen -och var nära att vinna samt låten som jag rekommenderade en artist att välja - och kom sist...
Jag har gjort några intervjuer som jag kommer att spela upp i programmet också. Så lyssna gärna på 101,9 om ni bor i Göteborgsområdet eller på http://sverigesradio.se/goteborg/
Jag har gjort några intervjuer som jag kommer att spela upp i programmet också. Så lyssna gärna på 101,9 om ni bor i Göteborgsområdet eller på http://sverigesradio.se/goteborg/
2012-03-08
21:12:53
Uppdrag granskning om Christer Björkman
Igår handlade Uppdrag granskning om Melodifestivalen i allmänhet och Christer Björkman i synnerhet. Jag har förstått att UG jobbat på en grankning om Melodifestivalen tidigare men valt att inte gå vidare eftersom de inte hittade något. Den slutsatsen borde de kanske ha dragit den här gången också för ett mer uddlöst reportage har jag nog aldrig sett i UG.
Tesen var den vanliga - att Christer Björkmans makt är för stor och att det inte är en demokratisk tävling. Kritiken som framfördes var också den man hört förut, dessutom från samma personer. Jag hade åtminstone väntat mig något hemligt dokument eller inspelat samtal som hade bevisat att SVT valt att utse en vinnare från början eller att vissa personer måste hållas borta från tävlingen. Men där var det tomt. Jo förresten, ett samtal spelades upp. En inspelning som låtskrivaren Henrik Bie hade gjort när han pratade med SVT-chefen Eva Hamilton, men inte heller där kom det fram något nytt eller chockerande.
Det var snarare mer komik än granskning när man fick se Janne Josefsson springa runt på en av presskonferenserna och pressa artisterna på vad de tyckte om Christer Björkman. Ingen sa ett ont ord. Antiklimax för Janne med andra ord.
Det var egentligen bara två kritiker de kunde vaska fram, Henrik Bie och Sandra Bjurman. Sandra Bjurman var en av upphovsmännen till Azerbajdzjans vinnande bidrag förra året, Running scared och hennes argument var märkliga. Hon tyckte att det var skandal att inte hon fått välja artist till hennes låt som Christer Björkman var intresserad av att ha med i tävlingen. Skulle det vara en nyhet att det är Christer som väljer artistern till låtarna?
Om Melodifestivalen hade varit ett företag så hade det varit motsvarande ett företag som gått med mångmiljonvinst år efter år. Inga andra TV-program är i närheten när det gäller tittarsiffror och röstningssiffror. Och en vd för ett framgångsrikt företag brukar ofta bli hyllad, men i det här fallet gäller motsatsen. Ständigt vrider man och vänder på Christer Björkmans maktposition men jag har svårt att se problem med den. Visst, jag tycker inte att alla Björkmans idéer varit strålande genom åren men de gånger jag träffat och intervjuat honom så får jag alltid samma intryck - ingen tar den här tävlingen på större allvar och som Christer själv sa i programmet, "Det är ingen mänsklig rättighet att vara med i Melodifestivalen".
Tesen var den vanliga - att Christer Björkmans makt är för stor och att det inte är en demokratisk tävling. Kritiken som framfördes var också den man hört förut, dessutom från samma personer. Jag hade åtminstone väntat mig något hemligt dokument eller inspelat samtal som hade bevisat att SVT valt att utse en vinnare från början eller att vissa personer måste hållas borta från tävlingen. Men där var det tomt. Jo förresten, ett samtal spelades upp. En inspelning som låtskrivaren Henrik Bie hade gjort när han pratade med SVT-chefen Eva Hamilton, men inte heller där kom det fram något nytt eller chockerande.
Det var snarare mer komik än granskning när man fick se Janne Josefsson springa runt på en av presskonferenserna och pressa artisterna på vad de tyckte om Christer Björkman. Ingen sa ett ont ord. Antiklimax för Janne med andra ord.
Det var egentligen bara två kritiker de kunde vaska fram, Henrik Bie och Sandra Bjurman. Sandra Bjurman var en av upphovsmännen till Azerbajdzjans vinnande bidrag förra året, Running scared och hennes argument var märkliga. Hon tyckte att det var skandal att inte hon fått välja artist till hennes låt som Christer Björkman var intresserad av att ha med i tävlingen. Skulle det vara en nyhet att det är Christer som väljer artistern till låtarna?
Om Melodifestivalen hade varit ett företag så hade det varit motsvarande ett företag som gått med mångmiljonvinst år efter år. Inga andra TV-program är i närheten när det gäller tittarsiffror och röstningssiffror. Och en vd för ett framgångsrikt företag brukar ofta bli hyllad, men i det här fallet gäller motsatsen. Ständigt vrider man och vänder på Christer Björkmans maktposition men jag har svårt att se problem med den. Visst, jag tycker inte att alla Björkmans idéer varit strålande genom åren men de gånger jag träffat och intervjuat honom så får jag alltid samma intryck - ingen tar den här tävlingen på större allvar och som Christer själv sa i programmet, "Det är ingen mänsklig rättighet att vara med i Melodifestivalen".
2012-03-05
20:36:50
De här länderna röstar på lördag
Hälften av poängen i finalen kommer, precis som förra året, att ges av utländska jurygrupper. Det är ett system som jag lovordat på den här bloggen och det kommer jag att fortsätta göra. I Eurovision ges ju nämligen hälften av poängen från länders jurygrupper och hälften via telefonröstning. Jag tror inte att det är samma personer som sitter i ländernas jurygrupper som de som kommer att ge poängen på lördag. Det vore ju nästan fusk. Men metoden att se vad Europa tycker om finalbidragen är helt rätt. De har ingen aning om vilka artister som är creddiga eller inte i Sverige. De kan förutsättningslöst gå in och bedöma låtarna och nummrena i sin helhet och det blir som alltid intressant att se vad de tycker.
Följande länder kommer att utdela poängen på lördag.
Men jag hade velat haft minst ett land från sydöst-Europa. Jag talar då om Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien. De har en annan musikalisk tradition och har mycket starka resultat i Eurovision de senaste åren. Istället finns ett flertal länder med en liknande musikalisk tradition som jag inte tror har ett så skilt perspektiv som vi. Jag talar då om Norge, Estland, Storbritannien, Irland och - ja faktiskt - Malta. Det sistnämnda landet är det närmaste en svensk groupie vi kommer i ESC-sammanhang. Malteserna har av någon anledning en väldigt förkärlek för vårt traditionella schlagersound. Nu finns dock inte några sådana låtar att välja på i årets final så tillvida malteserna inte kör utpressning mot SVT att låta Linda Bengtzing blixtinkallas.
Jag gissar att SVT har tänkt taktiskt här. Åtta av elva länder som röstar på lördag kommer också att rösta i Sveriges semifinal i ESC. Här gäller det att säkra avancemang till finalen. Allt annat vore ju ett jättefiasko. Men både Turkiet och Georgien deltar i Sveriges semifinal och jag tycker som sagt att de borde ha varit med bland jurygrupperna. Länder som Norge, Storbrittanien, Irland, Malta och Estland ger oss nästan alltid höga poäng ändå. Det är inte de vi ska fråga i första hand. Det är länderna som nobbar oss.
Följande länder kommer att utdela poängen på lördag.
- Belgien
- Bosnien
- Storbritannien
- Estland
- Frankrike
- Cypern
- Irland
- Malta
- Norge
- Tyskland
- Ukraina
Den första sak som slår mig är att länderna i östeuropa är väldigt få. För få i mitt tycke. Att Ukraina är ett av länderna är helt i sin ordning. De har med ytterst få undantag lyckats bra i Eurovision år efter år och har ett tänk i tävlingen som bygger mycket på det visuella. De kan ge finalfältet en annan synvinkel som jag tror delas av många europeiska tittare. Bosnien är representent för Balkan och det är också helt i sin ordning. Länderna på Balkan är många och där finns det många potentiella röster. Bosnien är dessutom det land som haft mest stabila resultat i Eurovision de senaste åren.
Men jag hade velat haft minst ett land från sydöst-Europa. Jag talar då om Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien. De har en annan musikalisk tradition och har mycket starka resultat i Eurovision de senaste åren. Istället finns ett flertal länder med en liknande musikalisk tradition som jag inte tror har ett så skilt perspektiv som vi. Jag talar då om Norge, Estland, Storbritannien, Irland och - ja faktiskt - Malta. Det sistnämnda landet är det närmaste en svensk groupie vi kommer i ESC-sammanhang. Malteserna har av någon anledning en väldigt förkärlek för vårt traditionella schlagersound. Nu finns dock inte några sådana låtar att välja på i årets final så tillvida malteserna inte kör utpressning mot SVT att låta Linda Bengtzing blixtinkallas.
Jag gissar att SVT har tänkt taktiskt här. Åtta av elva länder som röstar på lördag kommer också att rösta i Sveriges semifinal i ESC. Här gäller det att säkra avancemang till finalen. Allt annat vore ju ett jättefiasko. Men både Turkiet och Georgien deltar i Sveriges semifinal och jag tycker som sagt att de borde ha varit med bland jurygrupperna. Länder som Norge, Storbrittanien, Irland, Malta och Estland ger oss nästan alltid höga poäng ändå. Det är inte de vi ska fråga i första hand. Det är länderna som nobbar oss.
2012-03-05
20:12:52
Ännu en fantastisk tittarsiffra
Melodifestivalen 2012 fortsätter att vara en fantastisk succé. 2 950 000 personer såg Andra chansen i lördags och det är den tredje bästa tittarsiffran för Andra chansen någonsin. 1 115 229 röster kom in, också det är den näst bästa siffran någonsin för Andra chansen. Det enda året som överträffar årets siffror i röstningen är 2008 och det har sin logiska förklaring. Det var den gången Carola & Andreas Johnson deltog i Andra chansen och Sveriges alla Carolahatare var taggade till tänderna för att skicka hem henne fortast möjligt. När Carola är med i TV får man rekordsiffror, så har det alltid varit.
Med perspektiv på det så framstår årets tävling som än större och den här framgången kommer i en tid då det blivit allt svårare att övertyga folk om att rösta i TV-tävlingar. Nyhetens behag att du som tittar får vara med och påverka är sedan länge borta. Nu måste du locka med kvalitet. Och även om jag tycker att årets festival musikaliskt varit en av de sämre sen delfinalerna infördes så gläds jag ändå stort över den här framgången för tävlingen.
Här är de Andra chansen-program sen 2002 som haft flest tittare:
Med perspektiv på det så framstår årets tävling som än större och den här framgången kommer i en tid då det blivit allt svårare att övertyga folk om att rösta i TV-tävlingar. Nyhetens behag att du som tittar får vara med och påverka är sedan länge borta. Nu måste du locka med kvalitet. Och även om jag tycker att årets festival musikaliskt varit en av de sämre sen delfinalerna infördes så gläds jag ändå stort över den här framgången för tävlingen.
Här är de Andra chansen-program sen 2002 som haft flest tittare:
1. Melodifestivalen 2008, Kiruna: 3 090 000 tittare.
2. Melodifestivalen 2007, Nyköping: 3 040 000 tittare.
3. Melodifestivalen 2012, Nyköping: 2 950 000 tittare.
4. Melodifestivalen 2010, Örebro: 2 895 000 tittare.
5. Melodifestivalen 2009, Norrköping: 2 885 000 tittare.
2012-03-04
18:05:18
Startordningen i finalen är klar
Nu är finalfältet klart och startordningen är alltid intressant att analysera. Så här valde SVT att placera årets 10 finalister.
1. Shout it out - David Lindgren
2. Jag reser mig igen - Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
3. Mystery - Dead by April
4. Why start a fire - Lisa Miskovsky
5. Baby Doll - Top Cats
6. Euphoria - Loreen
7. Soldiers - Ulrik Munther
8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
9. Why am I crying - Molly Sandén
10. Amazing – Danny Saucedo
En sak överraskar med startordningen. De två huvudvaforiterna brukar alltid få startnummer 1 och 10 och i år har det varit väldigt tydligt att det funnits två låtar som stuckit ut från de övriga, Loreen och Danny. Danny går ut sist men Loreen fick inte startnummer 1 utan nummer 6. David Lindgren placerades på den heliga ettan och det bevisar väl (om det nu var någon som tvivlade på det) att han vann delfinalen i Göteborg. Samtidigt betyder inte startnummret mer än att man kan lista ut lite hur Christer Björkman bedömer låtarnas styrka. Lena Philipsson var storfavorit 2004 och placerades på startnummer 6 - och vann. Det tror jag Loreen gör också.
Det mest väntade startnummret var att Thorsten Flinck fick nummer 2. Christer Björkman placerar alltid en Andra chansen-låt som nummer två i finalen (han har gjort det sex år i rad nu) och Thorstens låt är en typisk sån låt.
Det är inte klart än vilka länder det är som kommer att ha röstande jurygrupper i finalen, men samtliga juryröster kommer - precis som förra året - att komma från utlandet. Spontant känns det som att de utländska juryrösterna kommer att hagla över framförallt Loreen. Men även Danny och Molly Sandén kan nog vänta sig en hel del.
2012-03-04
10:49:38
Stort Thorsten!
Efter diverse internetproblem så kunde jag inte blogga inför Andra chansen-sändningen men jag vet inte om mina tips hade varit till någon större hjälp ändå. Att det fanns en stor skrällvarning på Top cats charmiga rockabilly kände jag redan när de tävlade i Göteborg, däremot trodde jag inte alls på Thorsten Flinck. Men Thorsten var många klasser bättre i Nyköping än i Växjö och i just hans nummer är trovärdigheten och närvaron helt avgörande. Blir det för överteatralist blir det platt fall men här balanserade han på rätt sida. Ja, han såg till och med ut att kunna njuta av situationen och det betydde mycket.
Även om jag hade Sean Banan som min stora personliga favorit i Andra chansen så var Thorsten Flinck inget dumt val för finalen. Jag reser mig igen är faktiskt en riktigt bra låt som musikaliskt breddar finalen ytterligare. Och det är nästa lite komiskt att det är Thorsten Flinck av alla , som står för den mest traditionella gammelschlagern i finalen.
Dessutom är det bra av ett annat skäl också. Under den senaste veckan har ju Björn Ranelid gjort allt det som jag var rädd att han skulle försöka med - göra Melodifestivalen till en dokusåpa om sig själv. Han har ju letat med ljus och lykta efter någon som säger något ofördelaktigt om honom så han kan ta på sig sin favoritroll - offerrollen. När han gick ut och talade om att hoppa av finalen för att några kändisar och artister skrev illa om honom var bara patetiskt - och ännu mer patetiskt att tro att han verkligen skulle förverkliga det. Man kan ju undra om han överhuvudtaget hade pratat med sin duettpartner om saken. Man kan ju lugnt säga att det påverkar henne också. "Kvinnan är första könet" upprepar han gärna om och om igen. Synd bara att han inte direkt visade det när han hade ropats upp som vinnare i Leksand. Då sket han fullständigt i Sara Li.
Vad vill jag då komma med resonemanget om Ranelid. Jo, att han nu får konkurrens om skriverierna och uppmärksamheten inför finalen av Thorsten Flinck. Thorsten söker inte upp strålkasarljuset alls på samma sätt men han väcker alltid ett stort intresse och har ju ett lite annat leverne än uppfostrade Skaraartister om man säger så. Musikaliskt sett finns inte många likheter mellan låtarna men i Thorsten Flinck och Björn Ranelids fall så tror jag att många ser sig lockade att rösta på outsidern i sammanhanget. Den som står utanför mallen både hur man ska bete sig som person och - framför allt - hur man brukar bete sig i tävlingen.
Det var verkligen en svårtippad Andra chansen och mina chanser att vinna Melodifestivalklubbens tippningstävling rök all världens väg här. Men jag tycker ändå att det genomgående var de bästa låtarna som vann i duellerna (möjligtvis med undantag för Sean Banan). Även om jag trodde på Lotta & Christer så är jag glad att en så menlös låt inte tar plats i finalen. Och även om jag gillar Dynaztys pudelrock så känns Top cats lite mer intressant i finalen där det ju redan finns ett hårdrocksband.
Men den avslutande duellen - Thorsten Flinck mot Sean Banan, snacka om TV-underhållning! Snacka om ett möte mellan olika världar.
Produktionen av årets Melodifestival har varit betydligt bättre än låtarna. Jag tycker att det är så skönt att man valt att inte pressa in skämt av kvantitativa skäl i manuset hela tiden utan gjort ett mer renodlat program, utan trams. Och Sarah Dawn Finer var som vanligt stabil igår. Gina Dirawis sketcher var kanske lite krystade men med Gina är allt förlåtet. Hon har varit briljant rakt igenom.
Även om jag hade Sean Banan som min stora personliga favorit i Andra chansen så var Thorsten Flinck inget dumt val för finalen. Jag reser mig igen är faktiskt en riktigt bra låt som musikaliskt breddar finalen ytterligare. Och det är nästa lite komiskt att det är Thorsten Flinck av alla , som står för den mest traditionella gammelschlagern i finalen.
Dessutom är det bra av ett annat skäl också. Under den senaste veckan har ju Björn Ranelid gjort allt det som jag var rädd att han skulle försöka med - göra Melodifestivalen till en dokusåpa om sig själv. Han har ju letat med ljus och lykta efter någon som säger något ofördelaktigt om honom så han kan ta på sig sin favoritroll - offerrollen. När han gick ut och talade om att hoppa av finalen för att några kändisar och artister skrev illa om honom var bara patetiskt - och ännu mer patetiskt att tro att han verkligen skulle förverkliga det. Man kan ju undra om han överhuvudtaget hade pratat med sin duettpartner om saken. Man kan ju lugnt säga att det påverkar henne också. "Kvinnan är första könet" upprepar han gärna om och om igen. Synd bara att han inte direkt visade det när han hade ropats upp som vinnare i Leksand. Då sket han fullständigt i Sara Li.
Vad vill jag då komma med resonemanget om Ranelid. Jo, att han nu får konkurrens om skriverierna och uppmärksamheten inför finalen av Thorsten Flinck. Thorsten söker inte upp strålkasarljuset alls på samma sätt men han väcker alltid ett stort intresse och har ju ett lite annat leverne än uppfostrade Skaraartister om man säger så. Musikaliskt sett finns inte många likheter mellan låtarna men i Thorsten Flinck och Björn Ranelids fall så tror jag att många ser sig lockade att rösta på outsidern i sammanhanget. Den som står utanför mallen både hur man ska bete sig som person och - framför allt - hur man brukar bete sig i tävlingen.
Det var verkligen en svårtippad Andra chansen och mina chanser att vinna Melodifestivalklubbens tippningstävling rök all världens väg här. Men jag tycker ändå att det genomgående var de bästa låtarna som vann i duellerna (möjligtvis med undantag för Sean Banan). Även om jag trodde på Lotta & Christer så är jag glad att en så menlös låt inte tar plats i finalen. Och även om jag gillar Dynaztys pudelrock så känns Top cats lite mer intressant i finalen där det ju redan finns ett hårdrocksband.
Men den avslutande duellen - Thorsten Flinck mot Sean Banan, snacka om TV-underhållning! Snacka om ett möte mellan olika världar.
Produktionen av årets Melodifestival har varit betydligt bättre än låtarna. Jag tycker att det är så skönt att man valt att inte pressa in skämt av kvantitativa skäl i manuset hela tiden utan gjort ett mer renodlat program, utan trams. Och Sarah Dawn Finer var som vanligt stabil igår. Gina Dirawis sketcher var kanske lite krystade men med Gina är allt förlåtet. Hon har varit briljant rakt igenom.
2012-03-01
22:35:48
Andra chansen lottad
Det har varit en väldigt intensiv jobbvecka för mig den här veckan då jag har sändningar fyra av fem dagar i P4 Göteborg. Väldigt kul tycker jag, men samtidigt har det ju inneburit att bloggen fått stå tillbaka lite. Men nu har slutligen duellerna i Andra chansen lottats och så här möts de.
Duell 1: Dynazty mot Top Cats
Duell 2: Andreas Johnson mot Timoteij
Duell 3: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern mot Lotta Engberg och Christer Sjögren
Duell 4: Sean Banan mot Youngblood
Lottningen gick till så att de låtar som kommit trea i sina delfinaler placerades i den ena skålen och de som kommit fyra i den andra. Men vilken av skålarna som tillhörde vilken placering avslöjades förstås inte. Där kan man bara spekulera men även om jag skulle komma fram till något svar så ger det nog ändå bara marginella ledtrådar i hur duellerna kommer att sluta. För Andra chansen är tävlingen som är smått omöjlig att förutse. Hur mycket jag än försöker att hitta nycklar i tidigare årgångar så kommer man ingen vart. För här handlar det enbart om ifall en låt är bättre än en specifik motståndare.
Jag ber att få återkomma med specifika tips, men om jag ska säga det jag hoppas så vill jag ha vidare Sean banan på den undre halvan och antingen Dynazty eller Top Cats på den övre. Men Sean banan är svårtippad av det skälet att många säkerligen kommer att störa sig på honom och att det då kan bli "Carolasyndromet" från 2008, d.v.s. antiröster. Jag tror att antiröster förekommit i långt fler dueller än så men i vissa kan antalet bli betydande och ha avgörande betydelse. Två låtar riskerar antiröster i den här Andra chansen och det är Sean Banan och Thorsten Flinck. Det talar emot de. Samtidigt har de två av de starkaste låtarna i AC i år. Som sagt jag ber att få återkomma med tips.
2012-02-27
22:57:04
Doldisen som blivit årets dominant
Om man säger namnet Peter Boström till folk på stan så skulle jag bli överraskad om någon överhuvudtaget reagerade. Men Peter Boström är doldisen som nu håller på att bli hela Melodifestivalens stora kung. För om ni tycker att det finns klara likheter mellan årets två huvudfavoriter, Euphoria och Amazing så finns det en logisk förklaring - båda låtarna bär Peter Boströms signum. Mycket, väldigt mycket, talar för att han kommer att få spruta champagne efter finalen i Globen men vem är han? Svar: Jag vet inte. Men när jag kollar igenom tidigare meriter så har han ju nått stora framgångar tidigare. 2010 kom han trea med Manboy som han skrev tillsammans med Fredrik Kempe och 2011 kom han tvåa med Dannys In the club. Mer än så vet jag inte om honom. Och om man bild-googlar Peter Boström får man knappt några träffar.
Låtskrivare är ju ett hemligt släkte. Det är ofta svårt att få koll på vilka de där människorna som vinkar in i kamerorna inför bidragen egentligen är. Många tycker att det fokuseras för lite på låtskrivarna och det kan jag hålla med om. Samtidigt är jag övertygad om att många låtskrivare mer än gärna slipper strålkastarljuset. För de är inte alltid jätteintresserade av att vara med i media. Jag minns presskonferesen efter finalen 2008 då Bobby Ljunggren hade tagit en historisk trippel i tävlingen. Jag fick förklara för honom ett bra tag att jag kom från den rent ideella och icke-kommersiella Melodifestivalklubben innan han ställde upp på intervju. Bobby avskyr strålkastarljuset och det är inte helt ologiskt. Får man med en låt i Melodifestivalen möts man av respekt. Får man med flera möts man av skepsis och mygelanklagelser. Bobby har drabbats av detta mer än någon annan och det finns ju ett ödets ironi att han anklagas för fusk av allmänheten. En allmänhet som sen visar sig vara mer än villig att rösta på hans låtar.
Men nu handlar den här texten inte om Bobby Ljunggren utan om Peter Boström. Kanske kan han snart placeras in i ledet av "stora elefanter" i den här tävlingen. I så fall i sällskap med de som dominerat de senaste åren, Bobby Ljunggren, Fredrik Kempe och Thomas G:son. Och om Euphoria eller Amazing vinner Melodifestivalen så kommer Peter att tävla mot sig själv i Eurovision. Han har nämligen redan vunnit en final i år - den norska.
Låtskrivare är ju ett hemligt släkte. Det är ofta svårt att få koll på vilka de där människorna som vinkar in i kamerorna inför bidragen egentligen är. Många tycker att det fokuseras för lite på låtskrivarna och det kan jag hålla med om. Samtidigt är jag övertygad om att många låtskrivare mer än gärna slipper strålkastarljuset. För de är inte alltid jätteintresserade av att vara med i media. Jag minns presskonferesen efter finalen 2008 då Bobby Ljunggren hade tagit en historisk trippel i tävlingen. Jag fick förklara för honom ett bra tag att jag kom från den rent ideella och icke-kommersiella Melodifestivalklubben innan han ställde upp på intervju. Bobby avskyr strålkastarljuset och det är inte helt ologiskt. Får man med en låt i Melodifestivalen möts man av respekt. Får man med flera möts man av skepsis och mygelanklagelser. Bobby har drabbats av detta mer än någon annan och det finns ju ett ödets ironi att han anklagas för fusk av allmänheten. En allmänhet som sen visar sig vara mer än villig att rösta på hans låtar.
Men nu handlar den här texten inte om Bobby Ljunggren utan om Peter Boström. Kanske kan han snart placeras in i ledet av "stora elefanter" i den här tävlingen. I så fall i sällskap med de som dominerat de senaste åren, Bobby Ljunggren, Fredrik Kempe och Thomas G:son. Och om Euphoria eller Amazing vinner Melodifestivalen så kommer Peter att tävla mot sig själv i Eurovision. Han har nämligen redan vunnit en final i år - den norska.
2012-02-26
22:55:02
Fantastiska röstningssiffror!
I den fjärde delfinalen i lördags inkom 642 413 röster. Det är en helt fantastisk siffra. Inte något rekord för en delfinal men det sätter en fantastisk slutpunkt på de fyra delfinalerna i år. I snitt har 521 243 röster inkommit i varje delfinal. Det är vida överlägset röstningssiffrorna för de senaste åren. Ja, faktum är att det bara är 2007 och 2008 som har ett bättre snitt (2009 ligger snittet högre också men det året var det oändligt många fler röstningsomgångar med dueller i varje delfinal så det går inte att jämföra). Då ska man komma ihåg att Melodifestivalen mer eller mindre gick på anabola steroider under mitten av 2000-talet med en kulmen 2008. År efter år ökade medieintresset och de kända namnen blev allt mer frekventa.
Nu är situationen en annan. Efter Sveriges många debacle i Eurovision har det blivit allt svårare att få de största namnen med. Svenskarna i gemen har dessutom visat tecken på röstningströtthet, inte bara i MF utan det här även märkts i andra TV-tävlingar och omröstningar. Därför är årets trendbrott överraskande. I synnerhet eftersom de största namnen antingen lyst med sin frånvaro i tävlingen eller deltagit men floppat.
Jag tycker personligen att årets startfält är en av de svagaste sen delfinalerna infördes men jag är lika glad ändå för att Melodifestivalen behåller sitt grepp om publiken. Och det blir intressant att se hur många röster som inkommer i finalen. 2006 till exempel var röstningssnittet lägre i delfinalerna än i år - då kom det in 1,9 miljoner röster i finalen..
Nu är situationen en annan. Efter Sveriges många debacle i Eurovision har det blivit allt svårare att få de största namnen med. Svenskarna i gemen har dessutom visat tecken på röstningströtthet, inte bara i MF utan det här även märkts i andra TV-tävlingar och omröstningar. Därför är årets trendbrott överraskande. I synnerhet eftersom de största namnen antingen lyst med sin frånvaro i tävlingen eller deltagit men floppat.
Jag tycker personligen att årets startfält är en av de svagaste sen delfinalerna infördes men jag är lika glad ändå för att Melodifestivalen behåller sitt grepp om publiken. Och det blir intressant att se hur många röster som inkommer i finalen. 2006 till exempel var röstningssnittet lägre i delfinalerna än i år - då kom det in 1,9 miljoner röster i finalen..
2012-02-26
12:07:32
Lisa blev årets första riktiga skräll
Lisa Miskovsky minsann! Det var en blixt från klar himmel som inte många hade räknat med. Men den norrlänska solstrålen klev in på scenen i Malmö arena igår och förmedlade något som de andra saknade. För i ett startfält med påkostade scenshower, klänningar för sexsiffriga belopp, sprutande pyroteknik och tunga rymddräkter stod Lisa Miskovsky för något helt annat - naturlighet. Som jag skrev tidigare så tycker jag att Lisas låt är SPA-musik snarare än festivalmusik. Men det är ju inte omöjligt att många kände att de behövde just ett SPA-besök efter de intensiva nummrena i den här delfinalen.
Och detta var årets absolut största skräll hittills. Björn Ranelid var kanske inte tippad till final men snacket att "tänk om han går dit" fanns ju med hela tiden. David Lindgren kom som en blixt från klar himmel i Göteborg, men enda skillnaden var att blixten slog ner dagen innan tävlingen och inte i sändning. När väl sändningen var så hade scandinaviumpubliken pumpat upp lille David till sådana nivåer att det snarare skulle vara ett fiasko om han INTE gått vidare. Men Lisa Miskovsky hade inte gett någon minsta förvarning och vad som komma skulle. Och hennes finalplats innebär att finalen blir musikaliskt bredare. Frågan är nu hur långt Lisa Miskovsky egentligen kan gå i finalen. Hon gick vidare direkt från den delfinal som fick överlägset mest telefonröster och jag tror inte det höga röstantalet enbart berodde på Danny.
För även om vägen till final låg sprikrak för Dannys så slirades det rejält. Problemen med falsksång i verserna hade inte löst sig. De hade snarare förvärrats. Om det berodde på dålig medhörning eller fel tonart låter jag vara osagt men Danny kan ju sjunga betydligt bättre än så. Dessutom tycker jag inte att Amazing riktigt lyfter till nivåer som är, hmm ja, amazing. Det är mer ett nummer än en klockren låt och i duellen mot Loreen är det klar fördel Loreen i mitt tycke. Hennes låt och nummer känns mer komplett.
Mycket fokus ligger idag på Charlotte Perrellis fiasko. Men det var ett fiasko som det fanns gott om förvarningar om. Jag undrar om folk egentligen är särskilt förvånade. Ingen lever längre på gamla meriter i den här tävlingen. Den tiden är sen länge förbi och även om numret i sig var påkostat så var det inte tre behagliga minuter i rutan för min del. Det här tar emot att säga men Charlotte var inte behaglig att titta på alls, hon såg nästan ut som en alien på scen och jag tyckte att det var svårt att koncentrera sig på låten då när detta så tydligt etsade sig fast på näthinnan.
Att sen Charlotte ställdes mot Danny om den sista finalplatsen var ett märkligt beslut från SVT. Att Danny skulle gå vidare var ju självklart och normalt sett ropas ju alltid favoriten ut först och skrällen sist. Men nu gjorde man tvärtom och Christer Björkman säger i Expressen att det var av hänsyn till Charlotte. Att hon inte skulle behöva plågas utan få klart för sig direkt att hon inte skulle gå vidare. Ursäkta men om Christer Björkman ska börja ta sådana hänsyn till artister han känner (typ halva startfältet) så frångår han ju totalt att det här programmet är till för TV-tittarna och inte artisterna. Lägg av med sånt trams Christer! Det är inte synd om artisterna som ställer upp i MF, de vet ju precis vad de ger sig in på. Gör som du alltid gjort annars - tänk TV-mässigt!
Mina favoriter i Dynasty räckte bara till Andra chansen och jag kan tycka att det var synd att de tävlade efter det där growlande pojkbands-michmachet Dead by April. Hade Dynasty gått ut innan de tror jag de hade gått till final. Nu hade folk istället något att jämföra med och det blev inte riktigt lika nytt och spännande.
Lotta Engberg & Christer Sjögren, suck! Deras platta pensionärsdisco fick ju till och med en låt som Idag & Imorgon med Kikki att låta spännande men rösterna räckte trots allt till en plats i AC. Där borde det ju rimligen ta stopp.
Nu när alla 32 låtarna i år framförts kan jag konstatera att det är en tydlig kvalitetssänkning från i fjol. Då fick vi en stark final och en stark Andra chansen. I år tycker jag finalen är en av de svagaste sen delfinalerna infördes 2002 och Andra chansen är om möjligt ännu svagare. Folk har helt enkelt haft för lite bra att välja bland. Den enda fördelen är att de två bidrag som ser ut att slåss om slutsegern i Globen, Euphoria med Loreen och Amazing med Danny, båda skulle vara alldeles utmärkta representanter för Sverige i ESC.
Och detta var årets absolut största skräll hittills. Björn Ranelid var kanske inte tippad till final men snacket att "tänk om han går dit" fanns ju med hela tiden. David Lindgren kom som en blixt från klar himmel i Göteborg, men enda skillnaden var att blixten slog ner dagen innan tävlingen och inte i sändning. När väl sändningen var så hade scandinaviumpubliken pumpat upp lille David till sådana nivåer att det snarare skulle vara ett fiasko om han INTE gått vidare. Men Lisa Miskovsky hade inte gett någon minsta förvarning och vad som komma skulle. Och hennes finalplats innebär att finalen blir musikaliskt bredare. Frågan är nu hur långt Lisa Miskovsky egentligen kan gå i finalen. Hon gick vidare direkt från den delfinal som fick överlägset mest telefonröster och jag tror inte det höga röstantalet enbart berodde på Danny.
För även om vägen till final låg sprikrak för Dannys så slirades det rejält. Problemen med falsksång i verserna hade inte löst sig. De hade snarare förvärrats. Om det berodde på dålig medhörning eller fel tonart låter jag vara osagt men Danny kan ju sjunga betydligt bättre än så. Dessutom tycker jag inte att Amazing riktigt lyfter till nivåer som är, hmm ja, amazing. Det är mer ett nummer än en klockren låt och i duellen mot Loreen är det klar fördel Loreen i mitt tycke. Hennes låt och nummer känns mer komplett.
Mycket fokus ligger idag på Charlotte Perrellis fiasko. Men det var ett fiasko som det fanns gott om förvarningar om. Jag undrar om folk egentligen är särskilt förvånade. Ingen lever längre på gamla meriter i den här tävlingen. Den tiden är sen länge förbi och även om numret i sig var påkostat så var det inte tre behagliga minuter i rutan för min del. Det här tar emot att säga men Charlotte var inte behaglig att titta på alls, hon såg nästan ut som en alien på scen och jag tyckte att det var svårt att koncentrera sig på låten då när detta så tydligt etsade sig fast på näthinnan.
Att sen Charlotte ställdes mot Danny om den sista finalplatsen var ett märkligt beslut från SVT. Att Danny skulle gå vidare var ju självklart och normalt sett ropas ju alltid favoriten ut först och skrällen sist. Men nu gjorde man tvärtom och Christer Björkman säger i Expressen att det var av hänsyn till Charlotte. Att hon inte skulle behöva plågas utan få klart för sig direkt att hon inte skulle gå vidare. Ursäkta men om Christer Björkman ska börja ta sådana hänsyn till artister han känner (typ halva startfältet) så frångår han ju totalt att det här programmet är till för TV-tittarna och inte artisterna. Lägg av med sånt trams Christer! Det är inte synd om artisterna som ställer upp i MF, de vet ju precis vad de ger sig in på. Gör som du alltid gjort annars - tänk TV-mässigt!
Mina favoriter i Dynasty räckte bara till Andra chansen och jag kan tycka att det var synd att de tävlade efter det där growlande pojkbands-michmachet Dead by April. Hade Dynasty gått ut innan de tror jag de hade gått till final. Nu hade folk istället något att jämföra med och det blev inte riktigt lika nytt och spännande.
Lotta Engberg & Christer Sjögren, suck! Deras platta pensionärsdisco fick ju till och med en låt som Idag & Imorgon med Kikki att låta spännande men rösterna räckte trots allt till en plats i AC. Där borde det ju rimligen ta stopp.
Nu när alla 32 låtarna i år framförts kan jag konstatera att det är en tydlig kvalitetssänkning från i fjol. Då fick vi en stark final och en stark Andra chansen. I år tycker jag finalen är en av de svagaste sen delfinalerna infördes 2002 och Andra chansen är om möjligt ännu svagare. Folk har helt enkelt haft för lite bra att välja bland. Den enda fördelen är att de två bidrag som ser ut att slåss om slutsegern i Globen, Euphoria med Loreen och Amazing med Danny, båda skulle vara alldeles utmärkta representanter för Sverige i ESC.
2012-02-25
13:50:07
För en gångs skull har nog Malmöpubliken rätt
Det finns en oskriven regel som vi schlagerfantaster lärt oss att nöta in under de senaste årens Melodifestivaler. Arenapubliken vet vad de snackar om - förutom i Malmö. De senaste tre åren har mönstret varit detsamma. Publikundersökningarna från fredagens genrep har visat sig stämma relativt bra eller mycket bra överallt - förutom i Malmö. De låtar som vunnit publikundersökningen i Malmö har alltid floppat. De har inte ens gått till final via Andra chansen. Vad det beror på har jag ingen aning om men det faktum att Danny vann gårdagens publikundersökning överlägset borde ju ge honom skrämslehicka. Eller inte. Det är snarare ett krystat sätt att hitta något som talar emot Danny när inget annat gör det. För Danny kommer att gå till final ikväll. Det kan inte ens snurriga Malmöbor ändra på. Hans nummer ser ut att vara något alldeles extra och låten är defivitivt tillräckligt stark.
Jag intervjuade Danny på telefon i somras i P4 Göteborg och det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte gilla denna ödmjuka och spontana kille. Men en sak var han tydlig på. Han var inte en glad och nöjd tvåa som sa det tvåor ofta säger efteråt att "jag är glad att jag slapp all press som det skulle innebära att tävla för Sverige i ESC". Han ville vinna då och han vill det ännu mer i år. Sen finns en klar risk att historien upprepar sig för Danny i år för i nuläget verkar slutsegern i Globen helt och hållet stå mellan två artister, Danny och Loreen.
När det gäller min tippning för ikväll så är den stora frågan vem eller vilka som gör Danny sällskap till Globen. För mig står det mellan Charlotte Perelli, Dynazty och Christer Sjögren/Lotta Engberg. Ingen har någonsin besegrat Charlotte Perelli i Melodifestivalen. Hon gör alltid sitt jobb på scenen men är refrängen tillräckligt stark? Jag är tveksam. Dynasty representerar den genre som nästan alltid är framgånsrik i den här tävlingen - rock. När de dessutom har en riktigt bra låt borde deras chanser vara goda, eller tycker folk det räcker med Dead by April?
Christer Sjögren och Lotta Engberg har fördelen att de, liksom Dynazty, är ensamma i sin genre och också otroligt folkkära och inte heller uttjatade i det här sammanhanget. Christer har bara varit med en gång tidigare och Lotta var senast med för tio år sen. Jag står dock fast vid att deras låt är medioker och meningslös och dessutom framfört på fel språk.
Hanna Lindblad, Axel Algmark och de smått parodiskt dåliga OPA borde hamna på platserna 6-8. Kvar blir nu bara Lisa Miskovsky som gör den silkeslena gittarpop som hon brukar göra och som absolut ingen kommer att må dåligt av. Men hooken i låten är smått obefintlig så frågan är hur många som minns den. Jag hör den mer än gärna om jag befinner mig på ett SPA men i det här sammanhanget känns det mer tveksamt.
Nej jag gissar på Danny och Dynasty i final. Perelli och Christer & Lotta till Andra chansen och Lisa på den där nesliga femteplatsen.
Jag intervjuade Danny på telefon i somras i P4 Göteborg och det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte gilla denna ödmjuka och spontana kille. Men en sak var han tydlig på. Han var inte en glad och nöjd tvåa som sa det tvåor ofta säger efteråt att "jag är glad att jag slapp all press som det skulle innebära att tävla för Sverige i ESC". Han ville vinna då och han vill det ännu mer i år. Sen finns en klar risk att historien upprepar sig för Danny i år för i nuläget verkar slutsegern i Globen helt och hållet stå mellan två artister, Danny och Loreen.
När det gäller min tippning för ikväll så är den stora frågan vem eller vilka som gör Danny sällskap till Globen. För mig står det mellan Charlotte Perelli, Dynazty och Christer Sjögren/Lotta Engberg. Ingen har någonsin besegrat Charlotte Perelli i Melodifestivalen. Hon gör alltid sitt jobb på scenen men är refrängen tillräckligt stark? Jag är tveksam. Dynasty representerar den genre som nästan alltid är framgånsrik i den här tävlingen - rock. När de dessutom har en riktigt bra låt borde deras chanser vara goda, eller tycker folk det räcker med Dead by April?
Christer Sjögren och Lotta Engberg har fördelen att de, liksom Dynazty, är ensamma i sin genre och också otroligt folkkära och inte heller uttjatade i det här sammanhanget. Christer har bara varit med en gång tidigare och Lotta var senast med för tio år sen. Jag står dock fast vid att deras låt är medioker och meningslös och dessutom framfört på fel språk.
Hanna Lindblad, Axel Algmark och de smått parodiskt dåliga OPA borde hamna på platserna 6-8. Kvar blir nu bara Lisa Miskovsky som gör den silkeslena gittarpop som hon brukar göra och som absolut ingen kommer att må dåligt av. Men hooken i låten är smått obefintlig så frågan är hur många som minns den. Jag hör den mer än gärna om jag befinner mig på ett SPA men i det här sammanhanget känns det mer tveksamt.
Nej jag gissar på Danny och Dynasty i final. Perelli och Christer & Lotta till Andra chansen och Lisa på den där nesliga femteplatsen.
2012-02-23
21:06:34
Startfältet i Malmö låter lovande
Efter förra veckans usla delfinal så kunde det, som tur vad, bara gå åt ett håll den här veckan - framåt. Och nu är det högre kvalitet på låtarna den här veckan. Klart högre! Nu kanske jag tar till lite extra eftersom jag vet att man lätt underskattar låtarna när man bara hör en minut av de från repetitionerna. För om en låt låter hyfsad där brukar det innebära att den är riktigt bra sen när man får se allting på lördag. Och jag tycker det finns flera låtar som låter klart hyfsade.
Pudelrockarna i Dynazty låter precis som de ser ut, med andra ord, fanfarliknande gladrock med en sångröst som inte går av för hackor. Det här låter tio gånger bättre än Dead By april för några veckor sen. Jag gillar det skarpt!
Att Charlotte Perrelli gör comeback i tävlingen satte jag ett frågetecken runt från början. Hon har ju varit med två gånger i MF och vunnit båda gångerna. När hon nu är med igen har hon gigantiskt mycket att leva upp till och det bästa man kan göra då är att göra något helt annat än det man gjort förut. Det gör hon inte. The girl, känns i hela sitt uttryck inte helt olik Hero, om än med lite svagare refräng men ändå en fullt anständig låt. Den förtjänar inte ett fiasko men jag kan inte utesluta det heller när en person med de tunga meriterna ger sig in i den här häxkitteln.
Appropå comeback så är det ju en storartad comeback på lördag i form av Lasse Holm som är tillbaka i tävlingen som upphovsman. Som låtskrivare så har han alltid varit en husgud för mig och nu har han skrivit en låt till de gamla "kuckilurarna" Christer Sjögren och Lotta Engberg. Här snackar vi pensionärsdisco. Lite "några försiktiga steg åt samma håll och visst har vi det mysigt"-musik. Visst finns det en charm i det, samtidigt hade jag väntat mig lite mer av Lasse Holm när han äntligen kommer tillbaka. Och det känns konsigt att låten är på engelska och inte svenska.
Pudelrockarna i Dynazty låter precis som de ser ut, med andra ord, fanfarliknande gladrock med en sångröst som inte går av för hackor. Det här låter tio gånger bättre än Dead By april för några veckor sen. Jag gillar det skarpt!
Danny hade jag oerhörda förväntningar på och även om jag kanske inte föll pladask direkt av refrängen i Amazing (det är mycket z den här gången märker jag) så verkar nummret vara fantastiskt snyggt. Danny är ett proffs, inte minst ett dansproffs, och i sina Michael Jackson-liknande moves intar han scenen med karisma och självklarhet. Det enda som stör mig lite är att verserna verkar ligga i för låg tonart. Dannys sång kommer inte alls till sin rätt där.
Att Charlotte Perrelli gör comeback i tävlingen satte jag ett frågetecken runt från början. Hon har ju varit med två gånger i MF och vunnit båda gångerna. När hon nu är med igen har hon gigantiskt mycket att leva upp till och det bästa man kan göra då är att göra något helt annat än det man gjort förut. Det gör hon inte. The girl, känns i hela sitt uttryck inte helt olik Hero, om än med lite svagare refräng men ändå en fullt anständig låt. Den förtjänar inte ett fiasko men jag kan inte utesluta det heller när en person med de tunga meriterna ger sig in i den här häxkitteln.
Appropå comeback så är det ju en storartad comeback på lördag i form av Lasse Holm som är tillbaka i tävlingen som upphovsman. Som låtskrivare så har han alltid varit en husgud för mig och nu har han skrivit en låt till de gamla "kuckilurarna" Christer Sjögren och Lotta Engberg. Här snackar vi pensionärsdisco. Lite "några försiktiga steg åt samma håll och visst har vi det mysigt"-musik. Visst finns det en charm i det, samtidigt hade jag väntat mig lite mer av Lasse Holm när han äntligen kommer tillbaka. Och det känns konsigt att låten är på engelska och inte svenska.
Alla som undrat om Håkan Hellström har en lillebror så kan ni sluta undra. Ja det har han, han heter Axel Algmark och är lika glad och sjunger lika illa, men låten låter helt okej.
Lisa Miskovsky är ett av årets absolut tyngsta namn i tävlingen då hon varit etablerad - och inte minst - prisbelönt - under många år för sin harmoniska singer/songwriter-musik. Hennes Why start a fire är kanske ingen brottarhit, men man ska samtidigt inte underskatta låtar som ger en behaglig känsla. Jag passar så länge på det här numret och ber att få återkomma.
Årets etnobidrag står OPA för. Namnet lovar gott då Grekland hade ett riktigt skönt bidrag med samma namn i ESC 2010. Det låter inte likt för fem öre. Nej frågan är vad det låter likt. Vill någon liknas vid det? Hela låten verkar lite smått bortkommen, men på ett nästan charmigt sätt.
Danny borde vara självskriven i final. Om jag får välja får han sällskap av Dynazty men än så länge är det för tidigt att dra några slutsatser.
Lisa Miskovsky är ett av årets absolut tyngsta namn i tävlingen då hon varit etablerad - och inte minst - prisbelönt - under många år för sin harmoniska singer/songwriter-musik. Hennes Why start a fire är kanske ingen brottarhit, men man ska samtidigt inte underskatta låtar som ger en behaglig känsla. Jag passar så länge på det här numret och ber att få återkomma.
Årets etnobidrag står OPA för. Namnet lovar gott då Grekland hade ett riktigt skönt bidrag med samma namn i ESC 2010. Det låter inte likt för fem öre. Nej frågan är vad det låter likt. Vill någon liknas vid det? Hela låten verkar lite smått bortkommen, men på ett nästan charmigt sätt.
Danny borde vara självskriven i final. Om jag får välja får han sällskap av Dynazty men än så länge är det för tidigt att dra några slutsatser.
2012-02-19
00:15:18
Alla mirakel är inte av godo
Jaha, nu kanske ni tror att jag satt framför TV:n och skrek i frustration, lämnade rummet i protest och hamnade i en schlagerdepression. Ja, precis så var det! Det finns några tillfällen i de här sammanhangen när jag blivit smått illamående. Det senaste var efter finalen i Eurovision 2008 då Dima Bilan vann tävlingen för Ryssland med låten Believe, den andra var idag när Björn Ranelid gick vidare till final med låten Mirakel.
Visst, nu ska man skilja på låt och person, det har jag själv argumenterat för på den här bloggen och det ska jag hålla mig till. Låten Mirakel håller inte ihop för fem öre. Att man pratar i en låt i form av rap är en sak. Det är ju någon slags konstform, som jag visserligen ofta har svårt för men jag kan ändå förstå. Men det här?? Björn Ranelid citerar sig själv med meningar som han rabblat så fort han har fått chansen i varenda TV-soffa han dykt upp i. Inget av det han framförde i de här "låten" var ju något nytt. Och refrängen hade ju ingenting med övriga låten att göra. Och nu tvingas man dras med "Cirkus Ranelid" i flera veckor till....
Tyvärr var det inte bara Ranelid som drog ner sinnesstämningen den här kvällen. Den här delfinalen var bland de sämsta jag någonsin sett! Många klagade på låtarna i Göteborg förra veckan. De var om möjligt lite anonyma och inte spektakulära. Men de här låtarna!! Youngblood var Manboys taffliga lillebror som Fredrik Kempe rafsade ihop när han inte hade något bättre för sig. Love Generation och Mattias Andreasson var alldeles utmärkta på scen, men de hade inte mycket till låtar att framföra. Och alla vet att Andreas Johnson kan bättre än så där. Och resten var så ointressant att det knappt var värt att kommentera. Den enda ljusglimten var Molly Sandén. Hon var precis så bra som jag hade hoppats. Innerlig, levande, snygg ja den här gången lär hon inte komma sist i Globen. Men Molly var den enda som förtjänade en finalplats ikväll. Ingen annan förtjänade ens en plats i Andra chansen.
Nu ska jag resa bort och försöka förtränga Melodifestivalen några dagar. Jag är tillbaka igen på torsdag, förhoppningsvis lite piggare och lite gladare.
Ciao!
Visst, nu ska man skilja på låt och person, det har jag själv argumenterat för på den här bloggen och det ska jag hålla mig till. Låten Mirakel håller inte ihop för fem öre. Att man pratar i en låt i form av rap är en sak. Det är ju någon slags konstform, som jag visserligen ofta har svårt för men jag kan ändå förstå. Men det här?? Björn Ranelid citerar sig själv med meningar som han rabblat så fort han har fått chansen i varenda TV-soffa han dykt upp i. Inget av det han framförde i de här "låten" var ju något nytt. Och refrängen hade ju ingenting med övriga låten att göra. Och nu tvingas man dras med "Cirkus Ranelid" i flera veckor till....
Tyvärr var det inte bara Ranelid som drog ner sinnesstämningen den här kvällen. Den här delfinalen var bland de sämsta jag någonsin sett! Många klagade på låtarna i Göteborg förra veckan. De var om möjligt lite anonyma och inte spektakulära. Men de här låtarna!! Youngblood var Manboys taffliga lillebror som Fredrik Kempe rafsade ihop när han inte hade något bättre för sig. Love Generation och Mattias Andreasson var alldeles utmärkta på scen, men de hade inte mycket till låtar att framföra. Och alla vet att Andreas Johnson kan bättre än så där. Och resten var så ointressant att det knappt var värt att kommentera. Den enda ljusglimten var Molly Sandén. Hon var precis så bra som jag hade hoppats. Innerlig, levande, snygg ja den här gången lär hon inte komma sist i Globen. Men Molly var den enda som förtjänade en finalplats ikväll. Ingen annan förtjänade ens en plats i Andra chansen.
Nu ska jag resa bort och försöka förtränga Melodifestivalen några dagar. Jag är tillbaka igen på torsdag, förhoppningsvis lite piggare och lite gladare.
Ciao!
2012-02-18
13:15:46
Tips inför delfinal tre
Publikundersökningen igår visade inga större överraskningar. Pojkbandet Youngblood fick flest röster med Molly Sandén som tvåa. Med tanke på att ballader ytterst sällan får flest röster i publikundersökningar så förstärker det bara mitt intryck att Molly går till final ikväll. Att Youngblood vinner publikundersökningen innebär inte per automatik att de går till final. Det är en medryckande låt som passar bra för en livepublik men det finns flera problem med den. Dels att låten är så förvirrande lik Manboy att det nog stör mer än det lockar röster. Dessutom det faktum att killarna inte verkar särskilt tonsäkra av det jag hörde på klippet från repetitionerna. Men jag tror ändå att de slåss om den andra globenplatsen mot Andreas Johnson.
Andreas har egentligen ett för tungt bagage för att få en ärlig chans att lyckas. Han har för många bra låtar folk kommer att jämföra med men jag har svårt att se någon av de övriga låtarna som Globenfinalster. De är helt enkelt för dåliga för det. Om till exempel Love generation får framgång ikväll så är det i brist på bättre.
Björn Ranelid var tidigt en odds-favorit men har nu tappat mark i oddsen och jag tror att det är en riktig bedömning. Detta av två skäl. Låtar som uppfattas har ofta svårt att vinna sympati hos TV-tittarna och Mirakel är ett gränsfall. Och Björn Ranelid som person har ännu svårare att vinna sympati, fullständigt självförvållat för karln tigger ju om stryk. Även om låten är svårplacerad så tror jag inte ens den går till andra chansen. Jag har haft fel förr men jag hoppas innerligt att jag inte har det ikväll.
Björn Ranelid var tidigt en odds-favorit men har nu tappat mark i oddsen och jag tror att det är en riktig bedömning. Detta av två skäl. Låtar som uppfattas har ofta svårt att vinna sympati hos TV-tittarna och Mirakel är ett gränsfall. Och Björn Ranelid som person har ännu svårare att vinna sympati, fullständigt självförvållat för karln tigger ju om stryk. Även om låten är svårplacerad så tror jag inte ens den går till andra chansen. Jag har haft fel förr men jag hoppas innerligt att jag inte har det ikväll.
2012-02-17
10:45:12
Molly Sandén har ett gyllene läge
Den här veckan tenderar allt fokus att hamna på Björn Ranelid och när jag nu lyssnat på den minut man kan höra av Mirakel så låter den ungefär som jag väntade mig. Eller fruktade. Björn har inte ens kommit på några nya meningar utan verkar köra en "greatest hits" av hans egna poetiska lines. Det är givetvis smått absurt och förstås väldigt underhållande. Samtidigt otroligt svårt att bedöma om tittarna kommer att gilla det. Min spontana känsla är ändå att personer som sticker ut mycket, som provocerar och som många tittare känner lite sympati för har förtvivlat svårt att ta sig vidare i Melodifestivalen. Men än har jag inte bestämt mig vad jag egentligen tror om Ranelid och Sara Lis Mirakel. Då är jag betydligt mer övertygad när det gäller Molly Sandén.
Molly går ut nästa sist imorgon och framför en snygg ballad och den minut jag hittills sett ger mersmak. Molly har dessutom flera saker som talar till hennes fördel imorgon. I motsats till artister som Timoteij, Sonja Aldén, The Moniker och andra som tävlat i år så har hon inte en stor hit i bagaget som folk kommer att jämföra med. Detta trots att hon vunnit lilla Melodifestivalen och trots att hon gått till final en gång tidigare i "stora" Melodifestivalen. En annan sak som är en fördel är att hon inte längre är tillsammans med Eric Saade. Det kanske låter konstigt men tänk er själva om Molly hade gått gå ut på scenen och lyckligt besjungit sin fantastiska pojkvän Saade. Hade de unga tjejerna slängt sig på luren och röstat? Nej knappast, de hade inte önskat annat än att den där "äckligt lyckade" bruden får vad hon förtjänar - ett nederlag. Nu är det en sårbar Molly som går upp på scenen och framför en text om uppbrottet och om hon kan framföra det med trovärdighet så har vi en given finalist i Molly Sandén. För att hon har rösten är det inget snack om. Ja, hon borde vara en given finalist ändå i det här startfältet för Ranelids spektakulära uppenbarelse döljer en viss sak i sin helhet - att det är skitlåtar på lördag!
Den här delfinalen låter i mitt tycke svagare än den i Göteborg. Framförallt för att tre av låtarna är de svagaste jag hört hittills i tävlingen i år. Jag pratar då om webbjokern Maria Ben Hajji, Mattias Andreasson och Carolina Wallin Perez. Inte heller Love generation imponerar i det jag sett och grabbarna i gruppen Youngblood framför en låt som redan tävlat i Melodifestivalen, 2012 och då hette den Manboy. Men jag måste samtidigt reservera mig för att den där minuten man ser på SVT:s webb inte alltid är representativ. Förra veckans succéman, David Lindgren, såg allt annat än imponerande ut på det klippet och den stora favoriten hittills, Loreens Euphoria, fick man heller inget grepp om på enminutaren.
Men jag ser fram emot genrepspublikens röster ikväll. De brukar ju ge en viss vägledning i hur det kommer att gå på lördag.
Molly går ut nästa sist imorgon och framför en snygg ballad och den minut jag hittills sett ger mersmak. Molly har dessutom flera saker som talar till hennes fördel imorgon. I motsats till artister som Timoteij, Sonja Aldén, The Moniker och andra som tävlat i år så har hon inte en stor hit i bagaget som folk kommer att jämföra med. Detta trots att hon vunnit lilla Melodifestivalen och trots att hon gått till final en gång tidigare i "stora" Melodifestivalen. En annan sak som är en fördel är att hon inte längre är tillsammans med Eric Saade. Det kanske låter konstigt men tänk er själva om Molly hade gått gå ut på scenen och lyckligt besjungit sin fantastiska pojkvän Saade. Hade de unga tjejerna slängt sig på luren och röstat? Nej knappast, de hade inte önskat annat än att den där "äckligt lyckade" bruden får vad hon förtjänar - ett nederlag. Nu är det en sårbar Molly som går upp på scenen och framför en text om uppbrottet och om hon kan framföra det med trovärdighet så har vi en given finalist i Molly Sandén. För att hon har rösten är det inget snack om. Ja, hon borde vara en given finalist ändå i det här startfältet för Ranelids spektakulära uppenbarelse döljer en viss sak i sin helhet - att det är skitlåtar på lördag!
Den här delfinalen låter i mitt tycke svagare än den i Göteborg. Framförallt för att tre av låtarna är de svagaste jag hört hittills i tävlingen i år. Jag pratar då om webbjokern Maria Ben Hajji, Mattias Andreasson och Carolina Wallin Perez. Inte heller Love generation imponerar i det jag sett och grabbarna i gruppen Youngblood framför en låt som redan tävlat i Melodifestivalen, 2012 och då hette den Manboy. Men jag måste samtidigt reservera mig för att den där minuten man ser på SVT:s webb inte alltid är representativ. Förra veckans succéman, David Lindgren, såg allt annat än imponerande ut på det klippet och den stora favoriten hittills, Loreens Euphoria, fick man heller inget grepp om på enminutaren.
Men jag ser fram emot genrepspublikens röster ikväll. De brukar ju ge en viss vägledning i hur det kommer att gå på lördag.
2012-02-16
12:21:41
"Cirkus Ranelid" har anlänt till Leksand
Det finns få saker kvar att säga om Björn Ranelid som andra inte redan har sagt - eller som inte redan sagt själv....Men när han nu ska tävla i Melodifestivalen så är det självklart på sin plats att jag säger mitt också. Det har väl undgått få att han ska upp på scenen på lördag i Leksand i Melodifestivalen. Den största sensationen i Melodifestivalens historia sa någon om han deltagande. Oj, det var visst han själv som sa det ja...Jag håller definitivt inte med. Det är väl snarare ganska givet att en person som dykt upp i snart sagt varenda soffprogram och lekprogram som existerar i svensk TV också ger sig in i det största programmet. Han tävlade i Lets danceför något år sen. Varför är det överraskande att han är med här? Då tycker jag Thorsten Flincks deltagande var betydligt mera överraskande.
Jag vill klargöra en sak från början. Jag har ingenting emot personer som tar mycket plats. Stora egon förgyller ofta vår vardag när de brer ut sig på scen, i TV-soffor i debattpaneler med mera. Många vill synas för att de har ett stort bekräftelsebehov och det är inget fel med det - bara man står för det. Det är just det Björn Ranelid inte gör. I varje intervju jag sett med honom så poängterar han hur oerhört ointresserad han är av att synas och höras samtidigt som han (utan att intervjuaren frågar honom om det) berättar hur många människor han uppträtt för, att han är den enda personen som kan hålla igång en monolog ett visst antal minuter utan manus, att han kan prata åtta språk flytande och allt annat han slängt ur sig.
Allt detta får han säga oemotsagd. Varför? För att allt är sant? Nej det handlar snarare om att alla vinner på cirkus Ranelid. Som reporter vet jag själv att man ibland får vänta förgäves på att få ett bra citat från vissa intervjupersoner. De säger det som förväntas och så har man ingen tydlig rubrik eller vinkel på intervjun. Med Björn Ranelid behöver ju reportern inte anstränga sig för att få citat - de serveras ju på silverfat. Och vad händer om man ifrågasätter det han säger? 1.Ranelid blir förbannad 2.Reportern har förlorat sina bra citat = Båda är förlorare. Alltså tillåts ju freakshowen fortsätta i all evighet.
För några veckor sen dök han upp i Skavlan och det mesta var sig likt när det gäller Ranelid. Han bredde på med att han är den enda författaren i Sverige som fått ett språk uppkallat efter sig med mera. Dessutom använde han sig av den teknik som han utvecklat till fullo. Att använda en beundran för personer i egna syften. Det vill säga att ösa kreativa, välformulerade superlativ över någon annan person för att på så sätt briljera med sin verbala förmåga. I det här fallet var det den norska "mot alla odds"-deltagaren Birgit Rökkum Skarstein som var subjektet för det ranelidska hyllandet.
Men som jag sagt tidigare, man måste skilja på sak och person. Om låten Mirakel verkligen är bra så ska den vidare. Detta är ju en musiktävling trots allt. Och Cirkus Ranelid lär inte få tittarantalet att minska på lördag.
Jag vill klargöra en sak från början. Jag har ingenting emot personer som tar mycket plats. Stora egon förgyller ofta vår vardag när de brer ut sig på scen, i TV-soffor i debattpaneler med mera. Många vill synas för att de har ett stort bekräftelsebehov och det är inget fel med det - bara man står för det. Det är just det Björn Ranelid inte gör. I varje intervju jag sett med honom så poängterar han hur oerhört ointresserad han är av att synas och höras samtidigt som han (utan att intervjuaren frågar honom om det) berättar hur många människor han uppträtt för, att han är den enda personen som kan hålla igång en monolog ett visst antal minuter utan manus, att han kan prata åtta språk flytande och allt annat han slängt ur sig.
Allt detta får han säga oemotsagd. Varför? För att allt är sant? Nej det handlar snarare om att alla vinner på cirkus Ranelid. Som reporter vet jag själv att man ibland får vänta förgäves på att få ett bra citat från vissa intervjupersoner. De säger det som förväntas och så har man ingen tydlig rubrik eller vinkel på intervjun. Med Björn Ranelid behöver ju reportern inte anstränga sig för att få citat - de serveras ju på silverfat. Och vad händer om man ifrågasätter det han säger? 1.Ranelid blir förbannad 2.Reportern har förlorat sina bra citat = Båda är förlorare. Alltså tillåts ju freakshowen fortsätta i all evighet.
För några veckor sen dök han upp i Skavlan och det mesta var sig likt när det gäller Ranelid. Han bredde på med att han är den enda författaren i Sverige som fått ett språk uppkallat efter sig med mera. Dessutom använde han sig av den teknik som han utvecklat till fullo. Att använda en beundran för personer i egna syften. Det vill säga att ösa kreativa, välformulerade superlativ över någon annan person för att på så sätt briljera med sin verbala förmåga. I det här fallet var det den norska "mot alla odds"-deltagaren Birgit Rökkum Skarstein som var subjektet för det ranelidska hyllandet.
Men som jag sagt tidigare, man måste skilja på sak och person. Om låten Mirakel verkligen är bra så ska den vidare. Detta är ju en musiktävling trots allt. Och Cirkus Ranelid lär inte få tittarantalet att minska på lördag.
2012-02-14
11:38:53
Dramatiska toner från Island
Det var inte bara Norge som valde representant till ESC i helgen. Det gjorde även några andra nordiska grannar, Island. Trots att det bara bor 320 000 människor på Island så verkar de ha musiker så att det räcker och blir över. I år hade de (liksom de senaste åren) tre semifinaler med fem bidrag i varje och slutligen en final, konstigt nog med det udda antalet sju bidrag. Detta är dock en väldigt snabb process jämfört med 2008 då de hade - håll i er - 11 semifinaler! Dessutom en andra chansen på det och en final. Man kan undra om det finns någon musiker eller artist på Island som inte har varit med och deltagit i deras nationella uttagning någon gång. Det vore nästan en bedrift i så fall.
Nog om detta, vad har då islänningarna skickat i år? En tidigare deltagare i ESC gör comeback, Jonsi, som tävlade för Island 2004 med låten Heaven. En stark powerballad som förtjänade en betydligt bättre placering än de 19:e han fick. Då var han solo men den här gången har han sällskap på scenen av violinisten Greta Salóme i låten Mundu eftir mer (Kom ihåg mig). Det är en väldigt dramatisk låt detta, kanske inte helt enkel att ta till sig men jag tycker att den känns intressant. Och i Baku lär de framföra den på engelska eftersom låtarna alltid framförs på isländska i den inhemska finalen men sen översätts när det blir dags för ESC.
Nog om detta, vad har då islänningarna skickat i år? En tidigare deltagare i ESC gör comeback, Jonsi, som tävlade för Island 2004 med låten Heaven. En stark powerballad som förtjänade en betydligt bättre placering än de 19:e han fick. Då var han solo men den här gången har han sällskap på scenen av violinisten Greta Salóme i låten Mundu eftir mer (Kom ihåg mig). Det är en väldigt dramatisk låt detta, kanske inte helt enkel att ta till sig men jag tycker att den känns intressant. Och i Baku lär de framföra den på engelska eftersom låtarna alltid framförs på isländska i den inhemska finalen men sen översätts när det blir dags för ESC.
2012-02-12
22:50:16
Norge har valt bidrag till ESC
I helgen var det final i norska Melodi grand prix och vinnare blev en kille som, inte så lite, påminner om Eric Saade. I alla fall med tanke på utstyrsel och attityd. Han heter Tooji och segrade med låten Stay som han skrivit tillsammans med två svenskar, Peter och Figge Boström. Peter Boström har skrivit Loreens låt Euphoria som mycket väl kan hamna i ESC. Detta vore givetvis en fantastisk triumf för Peter Boström och Stay är, precis som Euphoria, en danslåt i modern tappning. Dock saknar den Euphorias powerrefräng och Tooji saknar Loreens magiska stämma. Jag kan inte säga att jag är jätteimponerad av det här, även om jag tycker att det är uppfriskande att Norge skickar något nytt som de inte skickat tidigare.
2012-02-12
12:21:00
David Lindgren blev Scandinaviums hjälte
Det är ju ett välkänt faktum att det är en fördel att spela på hemmaplan i till exempel fotboll. Man har publiken i ryggen och publiken kan ge det där lilla extra och lyfta laget till oanade höjder. David Lindgren hade inte hemmaplan i Scandinavium rent geografiskt. Han kommer från Skellefteå, mer än 100 mil bort, men det sket göteborgarna fullständigt i. Under hans intensiva dansnummer och spektakulära breakdance var det som att taket i Scandinavium lyfte och vilken TV-tittare sitter oberörd av det? Publiken fick helt enkelt David att lyfta en ganska medioker låt till oanade höjder och han dansade sig direkt till final. Detta hade givetvis varit en total chock om det inte var för den där publikundersökningen igår. David Lindgren vann den överlägset och jag var inte ensam om att tänka samma sak: "Kan detta verkligen stämma?" Det gjorde den och jag både älskar och förbannar den där publikundersökningen på samma gång.
Jag älskar den eftersom den hjälpte mig att lyckas med något jag aldrig lyckats med tidigare - jag tippade rätt på samtliga placeringar! Rätt finalister, rätt Andra chansen och rätt 5:a, 6:a 7:a och 8:a. Detta är jag förstås väldigt stolt över och just nu ligger jag tvåa i Melodifestivalklubbens prestigefyllda "Gissa resultatet".
Jag älskar den eftersom den hjälpte mig att lyckas med något jag aldrig lyckats med tidigare - jag tippade rätt på samtliga placeringar! Rätt finalister, rätt Andra chansen och rätt 5:a, 6:a 7:a och 8:a. Detta är jag förstås väldigt stolt över och just nu ligger jag tvåa i Melodifestivalklubbens prestigefyllda "Gissa resultatet".
Samtidigt blev jag ju blåst på konfekten av publikundersökningen. Jag älskar att överrumplas av en sensation som kommer från ingenstans. Nu fick vi en sådan sensation serverad på ett silverfat men någon öppnade locket lite för tidigt. När David Lindgren stod emot Di Leva om den andra finalplatsen så hade det kunnat bli ett sånt där klassiskt ögonblick när underdogen besegrar storfavoriten. Men nu, med publikundersökningen och alla rubriker som följde på den så blev situationen den omvända - alla förväntade sig en skräll. Och det blev det!
I övrigt så var det låtmässigt en svag delfinal. Ja det är nästan så att delfinalen hade varit bättre om man stängt av ljudet! För artisterna och nummrena överglänste låtarna. Timoteij satte varenda kamera och var snyggare och bättre stajlade än någnsin, men låten var sämre. Sonja Aldén gjorde egentligen alla rätt man kan. Hon var också hur snygg som helst och överförde den där mysiga bröllopsstämningen till TV-sofforna, men problemet var att man hellre hade haft en annan bröllopslåt. Andreas Lundstedt är ett superproffs och kunde gjort något annorlunda, men låten var för dålig.
Det är lätt att känna med artisterna i det här läget när jag vet hur mycket jobb de lagt ner. Jag intervjuade samtliga artister i fredags i P4 och Andreas sa att det värsta med att vara med och tävla är att man jobbar timma ut och timma in från oktober till februari med ett enda nummer - och så kan allt vara slut på några sekunder. Och det var precis så det blev. Andreas enda misstag var när han valde låten, inte när han repeterade nummret för det var fläckfritt.
Ulrik Munther slutligen var favoriten som höll och han hade en stor födel gentemot Timoteij, Sonja Aldén, Andreas Lundstedt och Di Leva - tittarna hade ingen låt att jämföra med. Ulrik kunde gå in förutsättningslös och även om jag inte är särskilt imponerad av hans radioskval, Soldiers så är det ju lätt att få sympati för den unga ödmjuka Kungsbackabon. Men i finalen lär han vara chanslös mot Loreen och det tror jag också David Lindgren kommer vara.
Jag hoppas på en lika bra show men bättre låtar i Leksand om en vecka.
