2012-02-11
14:46:39
Publikundersökningen som skräller rejält
Publikundersökningen som gjordes efter genrepet i Scandinavium gav ett sensationellt resultat. Överlägsen segrare blev - David Lindgren! Den okände musikalkillen från Skellefteå fick nästan tre gånger så många röster som flickidolen Ulrik Munther som kom tvåa. Och då ska vi komma ihåg att genrepspubliken ofta består av en stor del barnfamiljer.
Så här ser det fullständiga resultatet ut:
Så här ser det fullständiga resultatet ut:
1. David Lindgren 55% 394 röster
2. Ulrik Munther 21% 148 röster
3. Timoteij 7 % 49 röster
4. Thomas di Leva 6% 41 röster
5. Andreas Lundstedt 3% 24 röster
6. Sonja Aldén 3% 22 röster
7. Top Cats 3% 20 röster
8. Mimi Oh 2% 13 röster
Visserligen har publikundersökningar haft totalt fel förr, men det är betydligt vanligare att de har rätt. Men självklart blir jag förvånad. David Lindgrens låt var nästan det jag uppfattade som svagast efter en första genomlyssning. Hans dansdänga är inte dålig (för låtarna i Göteborg har en hyfsad lägstanivå men en väldigt låg högstanivå) men samtidigt känns det inte som en låt som engagerar. Och om man jämför den en annan danslåt från förra veckan, Loreens Euphoria, så väger den oerhört lätt. Men kan halva Scandinaviumpubliken verkligen ha så fel?
Jag hade tyckt det varit betydligt mer logiskt om Top cats hade varit den stora skrällen i undersökningen då deras Baby doll är en glad smittsam låt som jag direkt skulle vilja nugga till. Men den kom långt långt efter i undersökningen. Jag tippar normalt sett aldrig med härtat utan låter iskalla kalkyler och statistik gå före mitt eget omdöme. Men jag tycker ändå att Top cats, i den här skrala konkurrensen, borde klara sig hyfsat.
För det är ett märkligt startfält. Det är familjära etablerade namn som Andreas Lundstedt, Sonja Aldén och Di Leva men ändå saknas engagemanget och det beror ju på sammanhanget. Om man går på en konsert så vill man se och höra artisten framföra sina klassiker. Man vill inte bli överraskad. Går man på en konsert med Di Leva så vill man vråla "Vi har baaaaaara varaaaaaandra" i euforisk allsång. Annars blir man ju grymt besviken.
I Melodifestivalen är det tvärtom. Här vill man bli överraskad. Det värsta man kan göra är att kopiera sig själv med en halvmesyr för då ställer sig alla frågan "Varför gör du det här?" Du kan ju bättre! Jag är rädd för att både Sonja Aldén, Timoteij och Andreas Lundstedt kan trilla dit på det ikväll då alla som tittar vet att de kan bättre. För sånt brukar tittarna vara skoningslösa mot.
Efter att ha flyttat mina tips inför kvällen upp och ner och fram och tillbaka så landar jag ändå vid slutsatsen att halva Scandinavium kan inte ha fel! Ulrik Munther och David Lindgren till final. Top cats och Timoteij sätter jag i Andra chansen.
I Melodifestivalen är det tvärtom. Här vill man bli överraskad. Det värsta man kan göra är att kopiera sig själv med en halvmesyr för då ställer sig alla frågan "Varför gör du det här?" Du kan ju bättre! Jag är rädd för att både Sonja Aldén, Timoteij och Andreas Lundstedt kan trilla dit på det ikväll då alla som tittar vet att de kan bättre. För sånt brukar tittarna vara skoningslösa mot.
Efter att ha flyttat mina tips inför kvällen upp och ner och fram och tillbaka så landar jag ändå vid slutsatsen att halva Scandinavium kan inte ha fel! Ulrik Munther och David Lindgren till final. Top cats och Timoteij sätter jag i Andra chansen.
2012-02-09
23:05:10
Jämntjockt startfält i Göteborg
Efter genomlyssningen av den minut man kan höra av låtarna så vet jag inte om jag har så många intryck att skriva ner. Timoteij låter ungefär som väntat men kanske inte riktigt lika vasst som Kom. Sonja Aldén låter också som väntat, men inte heller det lika vasst som För att du finns. Ulrik Munther gör enkel radiopop utan att beröra allt för mycket och Thomas Di Leva låter också väldigt mycket Di Leva utan att man får någon egentlig wow-känsla. Nej det som sticker ut i den här delfinalen är just att ingenting sticker ut.
Därmed inte sagt att det är rakt igenom dåligt (i så fall hade det ju uppenbarligen stuckit ut). Det som känns mest positivit av det lilla jag hört är rockabillybandet Top cats. De gör en glad dänga och har ju den stora fördelen att de inte har någon låt sen tidigare som folk kommer att jämföra med. Så en skrällvarning är nog värd att utfärda.
Nu ska jag lägga mig och försöka sova mig i form till morgondagens radiosändning från artisthotellet där jag ska intervjua samtliga artister i P4 Göteborg. Tiden som gäller är 9.30-12.00
Därmed inte sagt att det är rakt igenom dåligt (i så fall hade det ju uppenbarligen stuckit ut). Det som känns mest positivit av det lilla jag hört är rockabillybandet Top cats. De gör en glad dänga och har ju den stora fördelen att de inte har någon låt sen tidigare som folk kommer att jämföra med. Så en skrällvarning är nog värd att utfärda.
Nu ska jag lägga mig och försöka sova mig i form till morgondagens radiosändning från artisthotellet där jag ska intervjua samtliga artister i P4 Göteborg. Tiden som gäller är 9.30-12.00
2012-02-09
22:12:58
Hotell park avenue
Enn liten korrigering av mitt senaste inlägg här. Scandic Opalen har varit det officiella festivalhotellet tidigare men är det inte den här gången så jag kommer INTE sända radio från Scandic Opalen utan från hotell Park avenue vid Götaplatsen. Mellan 9.30-12.00 som sagt.
2012-02-07
20:22:15
Schlagersändning på fredag
Jag sänder till och från radio i P4 Göteborg och då oftast programmet Radiohuset som sänds på förmiddagarna. Imorgon är det dags igen och det finns ju en klar fördel med att sända radio - man får ju välja ämnen tämligen fritt och av någon anledning blir det en hel del Melodifestival... Imorgon i form av en gäst jag ska ha i studion som heter Ken Olausson. Ken är den ena halvan av bloggarduon Schlagerprofilerna som är en av Sveriges största schlagerbloggar idag. Det är en väldigt underhållande och uppdaterad blogg och eftersom Ronny och Ken reser runt på samtliga deltävlingar så kan de ju mer än de flesta berätta vad som sker bakom kulisserna. Och på festerna.
Men som om det inte vore nog med schlager där så kommer hela programmet på fredag att sändas från artisthotellet under MF nu i Göteborg, Scandic Opalen. Från 9.30-12 i P4 Göteborg ska jag leda lyssnarna genom startfältet på lördag och prata med alla artisterna. Det ska bli spännande och väldigt kul. Några av artisterna har jag intervjuat tidigare som Sonja Aldén och Andreas Lundstedt. Men de flesta blir ju nya bekantskaper, inklusive Thomas Di Leva. Det är ju en artist som jag är mer eller mindre uppväxt med. I mellanstadiet var man längst ner på rangskalan om man gillade Di Leva. Jag frågan är om inte Sten & Stanley och Vikingarna var mer acceptabelt. Men bara några år senare gick han från utskrattad till respekterad och få artister har väl ett lika tydligt varumärke idag. Jag hoppas jag får en intervju även med honom och får se om han kommer vara lika flummmig som han brukar.
Men som om det inte vore nog med schlager där så kommer hela programmet på fredag att sändas från artisthotellet under MF nu i Göteborg, Scandic Opalen. Från 9.30-12 i P4 Göteborg ska jag leda lyssnarna genom startfältet på lördag och prata med alla artisterna. Det ska bli spännande och väldigt kul. Några av artisterna har jag intervjuat tidigare som Sonja Aldén och Andreas Lundstedt. Men de flesta blir ju nya bekantskaper, inklusive Thomas Di Leva. Det är ju en artist som jag är mer eller mindre uppväxt med. I mellanstadiet var man längst ner på rangskalan om man gillade Di Leva. Jag frågan är om inte Sten & Stanley och Vikingarna var mer acceptabelt. Men bara några år senare gick han från utskrattad till respekterad och få artister har väl ett lika tydligt varumärke idag. Jag hoppas jag får en intervju även med honom och får se om han kommer vara lika flummmig som han brukar.
2012-02-06
15:15:34
Sensationella tittarsiffror!
3 370 000 personer såg Melodifestivalens första deltävling i lördags. För er som är vana vid att MF är Sveriges största TV-program låter kanske inte detta så anmärkningsvärt men det är det. Det är en sensationellt bra siffra!
Tävlingen brukar alltid vara lite trögstartad då det tar några veckor för vanliga människor att komma in i schlagerbubblan. De flesta behöver ju sätta sig in i årets tävling innan den blir riktigt intressant, man behöver helt enkelt lite cliffhangers. 2007 hade till exempel den första deltävlingen 2,9 miljoner tittare medan finalen hade 3,9 miljoner. Årets efter hade den första deltävlingen 3,2 miljoner och finalen hade över 4 miljoner tittare.
Tävlingen brukar alltid vara lite trögstartad då det tar några veckor för vanliga människor att komma in i schlagerbubblan. De flesta behöver ju sätta sig in i årets tävling innan den blir riktigt intressant, man behöver helt enkelt lite cliffhangers. 2007 hade till exempel den första deltävlingen 2,9 miljoner tittare medan finalen hade 3,9 miljoner. Årets efter hade den första deltävlingen 3,2 miljoner och finalen hade över 4 miljoner tittare.
Med tanke på att årets siffra är högre än just nämnda - ja faktiskt den högsta som uppmätts för den första delfinalen någonsin - så ska det bli riktigt intressant att se hur många som kommer att följa fortsättningen. Bara två delfinaler tidigare har haft högre tittarsiffror och det är inte vilka delfinaler som helst. Det handlar om Carolas stora comeback till tävlingen 2006 och delfinalen i Karlskrona 2008 då en annan stor vinnare kom tillbaka - Charlotte Perrelli.
Frågan är då vad som fick tittarna att vända trenden i år och titta från början? Handlar det om Thorsten Flinck? Ja till viss del gör det nog det. Att en så udda och oberäknelig fågel gör entré på schlagerscenen väcker ju självklart intresse. Hans pinsamma uppträdande i Skavlan veckan innan ökade säkert på det intresset liksom hans nyckfulla betéende under repetitionerna. För Melodifestivalen fyller ju löpsedlarna vare sig det händer något i tävlingen eller inte och nu fick ju reportrarna Thorsten serverat på ett silverfat med givna rubriker som följd.
Därför blir det extra intressant att se hur många av tittarna som stannar nästa vecka då sensationsmaterialet borde vara betydligt sämre än den här veckan. Det finns kompetenta artister som Sonja Aldén och Andreas Lundstedt. Barnfavoriter som Timotej och Ulrik Munther. Familjevänligt och trevligt men knappast något löpsedelsmaterial. Det blir väl i så fall Thomas Di Leva som får står för det när han levererar sina flummiga oneliners men ett tittarfall är kanske att vänta trots allt.
Men Melodifestivalen kan ju bara jämföra sig med sig själv. I konkurrens med allt annat i TV-Sverige är det fortfarande en succé som saknar motstycke. Låt det fortsätta vara det!
Men Melodifestivalen kan ju bara jämföra sig med sig själv. I konkurrens med allt annat i TV-Sverige är det fortfarande en succé som saknar motstycke. Låt det fortsätta vara det!
2012-02-06
10:42:41
VIDA arena var snarare DÖDA arena
"Ni är bäst" ropade Loreen ut till publiken efter sin segerrepris av Eurphoria. Och man kan väl säga att Loreen gjorde precis allt rätt på scenen men just där hade hon fel. Totalt fel. Publiken var inte bäst. Den var sämst. Eller "den" kan jag inte säga, jag satt ju själv med i arenan så jag får vara med och bära hundhuvudet. VI var sämst! Melodifestivalen har ju blivit bortskämd på att inramningen alltid är perfekt. Det jublas på rätt ställe, det viftas med ballonger på rätt ställe, det klappas i takt med mera. Men Växjöpubliken hade inte många rätt i lördags. Det var som att jublet hela tiden var fördröjt med några sekunder. Skämten (som var färre och bättre än de brukar vara) möttes av......tystnad. Nu var inte ljudet det bästa i arenan (säger jag för att försvara mig från påhopp på mig själv) och det finns inte några skyltar på storbildsskärmen som säger åt folk när de ska jubla och skratta. Men det där brukar på något sätt lösa sig av sig själv. Publiken är ofta ett självspelande piano i dessa sammanhang men den här gången var pianot rejält ostämt.
Och publiken som zoomades in under bidragen såg mer ut att vara på en Lars Norén-pjäs än på Melodifestivalen. Till och med på det mest klassiska ögonblicket, det när vinnarna ska ropas upp så är det en oskriven regel i den här tävlingen att publiken börjar klappa som om hela arenan ska göra en kollektiv "raketen". Nu var det så tyst så det var liksom ingen vits att dra ut på det. När Helena Bergström sa "och första låten till final är" och det fortsatte vara Norén-stämning i arenan så var det den kortaste utdragna pausen på länge i den här tävlingen.
Som sagt, jag är själv inte någon skrikdåre när jag är i arenor och jag har aldrig någonsin stått med ett plakat med namnet på en artist. För mig är tävlingen alltid större än artisterna och det är låtarna som är helt avgörande för mig - inte artisterna. Men självklart hade jag kunnat göra mitt för att väcka mer liv i DÖDA arena. Men å andra sidan slipper ni mig i arenorna i fortsättningen då det här var den enda biljetten jag hade i år. På lördag är jag tillbaka i soffan igen:)
Och publiken som zoomades in under bidragen såg mer ut att vara på en Lars Norén-pjäs än på Melodifestivalen. Till och med på det mest klassiska ögonblicket, det när vinnarna ska ropas upp så är det en oskriven regel i den här tävlingen att publiken börjar klappa som om hela arenan ska göra en kollektiv "raketen". Nu var det så tyst så det var liksom ingen vits att dra ut på det. När Helena Bergström sa "och första låten till final är" och det fortsatte vara Norén-stämning i arenan så var det den kortaste utdragna pausen på länge i den här tävlingen.
Som sagt, jag är själv inte någon skrikdåre när jag är i arenor och jag har aldrig någonsin stått med ett plakat med namnet på en artist. För mig är tävlingen alltid större än artisterna och det är låtarna som är helt avgörande för mig - inte artisterna. Men självklart hade jag kunnat göra mitt för att väcka mer liv i DÖDA arena. Men å andra sidan slipper ni mig i arenorna i fortsättningen då det här var den enda biljetten jag hade i år. På lördag är jag tillbaka i soffan igen:)
Och en sak gör mig i alla fall lugn med fortsättningen. Nästa vecka är vi i Scandinavium och det är Sveriges bästa festivalpublik. Det spelar ingenn roll vem som går upp på scenen - publiken jublar som om Frölunda gjort mål på övetid ändå. Så ska en publik vara!
2012-02-05
19:04:22
Loreen blir livsfarlig i Globen
Så har jag precis kommit hem från Växjö när årets Melodifestival äntligen har sparkat igång. En delfinal som bjöd på en underhållande banan, en tafsande Flinck, tre utmärkta programledare och - förstås - ett magnifikt modernt dansnummer signerat Loreen. Den första delfinalen i Melodifestivalen är den enda som aldrig vaskat fram en vinnare. Än återstår många låtar att höra och se, men Loreen är defintivt vinnarmaterial. Hon gjorde ett alldeles strålande framträdande som bara osade artistiskt integritet, hon har rösten, mystiken och inte minst - en bra låt. I enminuters-klippen inför tävlingen var det svårt att få något grepp om Euphoria men väl igår förstod man att det var en fulländad modern discodänga som levererades.
Programledartrion glänste och mest av alla glänste Gina Dirawi. Att man kan vara så cool i en situation där halva Sverige kollar och med så lite erfarenhet från livesändningar visar på en otrolig naturbegåvning. Jag såg henne redan i Musikhjälpen i december och charmades totalt av hennes rapphet, naturlighet och respektlösa, men samtidigt, vänliga attityd. I dessa tider med allt snack om att det finns för få kvinnliga programledare - ge Gina Dirawi en egen talkshow på bästa sändningstid! Webben är på tok för litet för en sån pärla.
En annan som dominerade var Kingen. Ja, ni vet vem. Sean "den förste" Banan. Normalt sett är jag allergisk mot humorbidrag i den här tävlingen och det är kanske den svåraste genre man kan ge sig på eftersom gränsen mellan skratt och pinsamma suckar ibland är skrämmande tunn. Men jag tycker Sean Banan spelar sin roll bra och framförallt var det kvällens hittigaste refräng han levererade. För mig hade han gärna fått sno en finalplats från de brölande Dead by April, men humor är uppenbarligen tio gånger mer provocerande för TV-tittare än growlande metalkillar.
Ni som läst mitt tidigare inlägg om Thorsten Flinck vet vad jag tycker om honom men här måste man kunna skilja på sak och person. Han knuffar bort de som vågar gå före honom fram till scenen, han tafsar på Gina Dirawi och han svarar som vanligt på all kritik genom att säga att alla andra är idioter och han själv är en missförstådd kristen socialist (vilket borde få många att överväga att bli satanister). MEN han var över all förväntan under sina tre minuter på scen och Jag reser mig igen är en riktigt bra låt. Andra chansen-platsen var fullt välförtjänt!
Programmet som helhet då? Bra tycker jag. Äntligen har man börjat sålla i programledarmanuset och insett att man inte till varje pris måste krydda varenda mening med en lustighet. "Less is more" verkar vara ledordet och som tur vad slapp man också dåliga sketcher inför varje framträdande. Det blev istället en slags boxningsintroduktion. Och man sparade istället ihop till en riktigt rolig sketch om svenne-beteende framför TV:n under MF.
Programledartrion glänste och mest av alla glänste Gina Dirawi. Att man kan vara så cool i en situation där halva Sverige kollar och med så lite erfarenhet från livesändningar visar på en otrolig naturbegåvning. Jag såg henne redan i Musikhjälpen i december och charmades totalt av hennes rapphet, naturlighet och respektlösa, men samtidigt, vänliga attityd. I dessa tider med allt snack om att det finns för få kvinnliga programledare - ge Gina Dirawi en egen talkshow på bästa sändningstid! Webben är på tok för litet för en sån pärla.
Efter besöket i VIDA arena i Växjö står jag fast vid att Melodifestivalen ses bäst från TV-soffan. Ljudet var svagt, jag satt på bakre parkett och tittade mest på - ja - TV-skärmen. Nej nu kommer jag framöver bänka mig i TV-soffan under MF. Och nej Thorsten - jag reser mig INTE igen.
2012-02-03
18:06:13
Svårtippat värre i Växjö
Det blir ju lätt en klyscha det här, att just den här delfinalen är oerhört svårtippad, men jag kan inte säga annat denn här gången. Det spelar ingen roll hur många gånger jag lyssnar på de där en-minutersklippen. Jag blir inte klokare. Det är så milsvid skillnad mellan stilarna på låtarna vilket gör de väldigt svåra att jämföra. Och det saknas en riktig hit. Problemet blir desto större när de två låtar som kommer närmast begreppet hit framförs av Sean Banan och Thorsten Flinck.
Flipp eller flopp för Thorsten Flinck imorgon? Ingen aning
Flipp eller flopp för Thorsten Flinck imorgon? Ingen aning
Humornummer brukar som sagt floppa i MF och Thorsten Flinck kan både charma och skrämma bort tittare på samma gång. Själv får jag bara mer avsmak varje gång jag ser intervjuer med honom eftersom karln i varenda fråga intar försvarsställning och på ett närmast "ranelidskt" sätt brer på om sin egen förträfflighet och visar total brist på självinsikt. Dessutom har han total brist på fakta. I både Skavlan, och senast i Schulman show, sa han samma sak angående Melodifestivalen - att det är skamligt med en tävling där Sverige skickat Sylvia Vrethammar till Spanien för att framföra Eviva Espana i Eurovision. Nej Thorsten, Sylvia Vrethammar har aldrig tävlat för Sverige i Eurovision, än mindre med låten Eviva Espana! Nej nu ska jag sluta skriva om Thorsten, jag blir bara förbannad.
Om jag tittar på oddsen så är Loréen stor favorit och även om jag inte fått något större grepp om låten så får jag väl lita på det. Artister med idolbakgrund gör sig alltid bra i rutan och Loréen kan konsten att leverera. Afro-dite gör en slags tralldisco som inte på något sätt är dålig men jag förstår inte varför den behövdes skrivas heller. Väldigt svårt att se var de ska hamna.
Och tjejerna i Abalone dots vågar jag definitivt inte räkna bort. Det finns alltid en publik för sympatisk countrymusik med genuina musiker.
Nej jag blev inte klockare av att lyssna på låtarna igen eller att skriva av mig på bloggen. Pannan kommer att fortsätta veckas - hela vägen till Växjö. Imorgon bitti tar jag tåget dit!
Och tjejerna i Abalone dots vågar jag definitivt inte räkna bort. Det finns alltid en publik för sympatisk countrymusik med genuina musiker.
Nej jag blev inte klockare av att lyssna på låtarna igen eller att skriva av mig på bloggen. Pannan kommer att fortsätta veckas - hela vägen till Växjö. Imorgon bitti tar jag tåget dit!
2012-02-02
22:18:26
En första genomlyssning på bidragen
På svt.se kan man lyssna på en minut av bidragen i Växjö från repetitionerna och jag kan inte säga att jag blev jätteimponerad av det jag såg och hörde. Varningsklockorna borde ha ringt redan när jag hörde kommentarerna från musikkritikerna. De var inte förbannade. De var inte hånfulla. De var nästan lite försiktigt positiva. Det är inget bra tecken och när GP:s Johan Lindqvist hyllar tävlingen så inser man att den konstiga smaken dominerar...Nej, nu ska jag inte vara sån. Jag har trots allt bara hört en minut av låtarna och de kan säkerligen växa när jag hör de fler gånger och framförallt ser de live i Växjö på lördag. För dit åker jag lördag morgon.
Mitt första intryck efter genomlyssningen var kanske det som skrämde mig mest. Vänta nu, jag tycker Sean Banans buskisnummer är bäst! Antingen behöver jag söka hjälp eller så är kvalitén inte bättre. Det är inget snack om att det räcker med en lyssning för att minnas Sean Banans låt och förstå hela konceptet med figuren Sean Banan. Det som talar emot den är just att det är ett humornummer och folk brukar inte vara nådiga mot de som försöker vara roliga i MF. Till skillnad från många andra länder i Europa så älskar svenskar attt dissa pajasar. Men Sean Banan är definitivt en outsider!
Hur långt går Sean Banan på lördag?
Min stora favorit förra året, The Moniker, gör mig besviken den här gången. Oh my God var en låt fylld av spontanitet och glädje med allsångsrefräng. I want to be Chris Isaac verkar inte ha något av det utan är Oh my Gods antites.
Loréen var kanske den jag hade störst förhoppningar på inför lördagens delfinal. Hon är (precis som The Moniker) skolad i Idol, säker på scen och har integritet och bra röst. Jag hoppas fortfarande att Euphoria ska vara riktigt bra, men jag tror inte att den minut man kunnat se hittills varit riktigt rättvisande. Där fick man inte riktigt grepp om låten som verkar väldigt dramatisk. Men det är ingen idé att höra ett crescendo om man inte hört uppbyggnaden så jag reserverar mig där.
Marie Serneholt kan ju det där med att ta kameror. Ja faktum är att hon gör det så intensivt så hon nästan skulle kunna anmälas henne för sexuella trakasserier - av TV-tittarna. Och även om det är bra att ta kameror så känns låten ändå ganska tunn.
Thorsten Flinck förtjänar ju en krönika för sig. Geniet och galningen är allt på en gång och jag vet aldrig riktigt vad jag ska tycka om honom. Han kan på ett sätt levandegöra en text som ingen annan. Men han kan samtidigt vara "Janne Malmsjö-teatralisk" som ingen annan (det där sistnämnda är inte positivt, bara för att klargöra). Hans låt verkar ha något, men gränsen är även här hårfin mellan överspel och genuin känsla.
Jag återkommer med flera kommentarer men det var hur som helst mina första intryck. Bidragen håller inte blåbärs-nivå, det håller banan-nivå.
Mitt första intryck efter genomlyssningen var kanske det som skrämde mig mest. Vänta nu, jag tycker Sean Banans buskisnummer är bäst! Antingen behöver jag söka hjälp eller så är kvalitén inte bättre. Det är inget snack om att det räcker med en lyssning för att minnas Sean Banans låt och förstå hela konceptet med figuren Sean Banan. Det som talar emot den är just att det är ett humornummer och folk brukar inte vara nådiga mot de som försöker vara roliga i MF. Till skillnad från många andra länder i Europa så älskar svenskar attt dissa pajasar. Men Sean Banan är definitivt en outsider!
Hur långt går Sean Banan på lördag?
Min stora favorit förra året, The Moniker, gör mig besviken den här gången. Oh my God var en låt fylld av spontanitet och glädje med allsångsrefräng. I want to be Chris Isaac verkar inte ha något av det utan är Oh my Gods antites.
Loréen var kanske den jag hade störst förhoppningar på inför lördagens delfinal. Hon är (precis som The Moniker) skolad i Idol, säker på scen och har integritet och bra röst. Jag hoppas fortfarande att Euphoria ska vara riktigt bra, men jag tror inte att den minut man kunnat se hittills varit riktigt rättvisande. Där fick man inte riktigt grepp om låten som verkar väldigt dramatisk. Men det är ingen idé att höra ett crescendo om man inte hört uppbyggnaden så jag reserverar mig där.
Marie Serneholt kan ju det där med att ta kameror. Ja faktum är att hon gör det så intensivt så hon nästan skulle kunna anmälas henne för sexuella trakasserier - av TV-tittarna. Och även om det är bra att ta kameror så känns låten ändå ganska tunn.
Thorsten Flinck förtjänar ju en krönika för sig. Geniet och galningen är allt på en gång och jag vet aldrig riktigt vad jag ska tycka om honom. Han kan på ett sätt levandegöra en text som ingen annan. Men han kan samtidigt vara "Janne Malmsjö-teatralisk" som ingen annan (det där sistnämnda är inte positivt, bara för att klargöra). Hans låt verkar ha något, men gränsen är även här hårfin mellan överspel och genuin känsla.
Jag återkommer med flera kommentarer men det var hur som helst mina första intryck. Bidragen håller inte blåbärs-nivå, det håller banan-nivå.
2012-02-01
18:15:16
Dubbla roller
Vissa dagar hamnar man på dubbla stolar i mitt jobb. Jag är ju å ena sidan schlagernörd och samtidigt programledare och idag krockade de två rollerna. Dagen började med att jag blev uppringd av mitt gamla program Smakstart i P4 Halland som jag jobbade på i två år. Erika och Per som ringde upp mig ville snacka Tredje chansen. Vad är det för tävling? Vad vinner man? Vilka tävlar? Jag bredde på så gott jag kunde med det jag visste och det blev lite roligt och lagom flamsigt som det lätt blir när man känner de som intervjuar.
Några timmar senare sände jag själv radio i P4 Göteborg. Radiohuset heter programmet och sänds på förmiddagarna. Då ringde jag själv upp min kompis Gustav Dahlander som numera är chefredaktör för Melodifestivalsajten och i högsta grad inblandad i Tredje chansen. Då var det plötsligt jag som ställde de frågor som jag själv hade svarat på några timmar tidigare till Gustav..Det är tur att lyssnarna i P4 är geografiskt uppdelade och inte lyssnar på flera olika P4-kanaler. I så fall skulle jag framstå som väldigt schizofren i etern.
Mitt expertsnack i Smakstart kan höras på den här länken och ca 20 minuter in i klippet.
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=broadcast&id=3743891&codingformat=.m4a&metafile=asx
Några timmar senare sände jag själv radio i P4 Göteborg. Radiohuset heter programmet och sänds på förmiddagarna. Då ringde jag själv upp min kompis Gustav Dahlander som numera är chefredaktör för Melodifestivalsajten och i högsta grad inblandad i Tredje chansen. Då var det plötsligt jag som ställde de frågor som jag själv hade svarat på några timmar tidigare till Gustav..Det är tur att lyssnarna i P4 är geografiskt uppdelade och inte lyssnar på flera olika P4-kanaler. I så fall skulle jag framstå som väldigt schizofren i etern.
Mitt expertsnack i Smakstart kan höras på den här länken och ca 20 minuter in i klippet.
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=broadcast&id=3743891&codingformat=.m4a&metafile=asx
2012-01-30
23:08:53
Tredje chansen
Dilba kom sist då hon tävlade förra året med Try Again, kanske blir det revansch i Tredje chansen
- What Difference Does It Make – Poets (2002)
- Trendy Discoteque – Pay TV (2004)
- Faller du så faller jag – Patrik Isaksson (2006)
- The Arrival – The Attic feat. Therese (2007)
- Hallelujah New World – Eskobar (2008)
- The Queen – Velvet (2009)
- Road Salt – Pain of Salvation (2010)
- Try Again – Dilba (2011)
Kommentar: Det här är verkligen inte lätt. Ingen av mina största favoriter finns med här, samtidigt så är i alla fall sex av åtta låtar bra. Med andra ord så har jag har väldigt svårt att bestämma mig. Det är bara urflippade Trendy discouteque och sömnpillret Road Salt som går bort för min del.
Poets såg jag faktiskt live i den delfinalen i Norrköping 2002. Då tyckte jag att det var den bästa låten i den delfinalen och det står jag fast vid idag, trots att den slutgiltiga vinnaren Afro-Dite var med i samma delfinal. The Attic och Therese Granqvist är sofistikerad dansmusik men det var ganska uppenbart redan då att den inte skulle funka i det här sammanhanget där folk räknar bomber och tonartshöjningar snarare än studerar dansbeats. Låten är bra utan att för den skull glänsa. Patrik Isaksson hade verkligen stolpe ut när han tävlade 2006. Han kom trea i sin delfinal och sen trea i andra chansen och frågan är om han inte är trea på min lista över de här låtarna också...
Dilba har alla chanser i världen att få revansch i den här tävlingen eftersom hennes Try again blev en av förra årets stora hits - trots att den kom sist. Denna synnerligen välkomponerade moll-disco förtjänade ett bättre framförande helt enkelt. Eskobar hade en starkt refräng men kriminellt dåliga verser (plus en sångare som hade utstrålning som ett gökur det aktuella tillfället) så den räcker inte riktigt och Velvet hade ett bättre bidrag i Deja vu 2008. Så vad blir det nu då?
Hmm. Min röst faller på Poets!
2012-01-27
13:58:21
Cypern valde svenskt
Man höjer ju inte direkt på ögonbrynen längre när ett land valjer ett bidrag skrivet av svenskar. Det är ju vardagsmat i ESC numera och senast i raden av länder med svenskifierade bidrag är Cypern. De höll sin final för några dagar sen då 18-åriga Ivi Adamou framförde alla tre bidragen. Vann gjorde låten La la love som skrev av Alex Papaconstantinou, Björn Djupström, Alexandra Zakka & Viktor Svensson. Björn var bland annat inblandad i Loréens bidrag förra året i MF, My heart is refusing me. Vad kan man då säga om denna dans dänga? Det är på något sätt där nattklubben möter bechen det här och det får ju mig på gott humör, många andra ESC-fans lär hålla med men frågan är om TV-tittarna gör det. De och ESC-fansen brukar sällan vara överens. Dessutom är det lite oroväckande att hon inte sjunger live här. Falsksång kan knäcka vilken låt som helst, även om det är ett gediget musikaliskt hantverk i grunden. Ni får avgjöra själva.
2012-01-26
16:58:45
Semifinallottningen i ESC klar
Igår lottades vilka länder som kommer att mötas i de två semifinalerna i ESC 22:a och 24:e maj. Lottningen skedde i värdstaden Baku i Azerbajdzjan. De exakta startnummrena lottades inte fram utan bara vilken semifinal man kommer att hamna i samt om man kommer att tillhöra den första eller den andra halvan i startfältet.
Något som däremot kan ha en viss betydelse är hur benägna Sveriges motståndare är att rösta på Sverige. Här finns det en stor fördel och det gäller länderna som redan är klara för final. Alltså Big-five (Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien) + värdlandet. Här lottades Storbritannien, Tyskland och Frankrike att rösta i Sveriges semifinal och det är jackpot. Det är de tre länder av de som är mest benägna att rösta på Sverige. Även de nordiska länder som lottades i Sveriges semi, Norge och Estland (Estland är alltid med i den nordiska lottningspoolen tillsammans med de fem nordiska länderna) var bra utdelning eftersom de mer gärna röstar på Sverige än vad till exempel Finland och Island brukar göra. Även det faktum att Sverige kommer att starta på den senare halvan av semifinalen är positivit eftersom låtarna i slutet generellt alltid får mer röster än låtarna i början av ett startfält.
Finns det då inga nackdelar? Jo, om man ska tala statistik bakåt, även om det som sagt inte garanterar någonting, så finns ju starka länder som Serbien, Armenien, Turkiet, Bosnien och Georgien i Sveriges semifinal. Serbien, Turkiet och Armenien har bara missat final en gång. Georgien och Bosnien har gått vidare samtliga gånger de deltagit. Att alla dessa bjässar skulle misslyckas att gå till final samtidigt är inte troligt. Då är det troligare att majoriteten av de går vidare och det försvårar givetvis Sveriges chanser. Dessutom kom Sverige i semifinalen med 19 tävlande, den första semin har 18.
Men men, detta är trots allt bara teoretiska resonemang. Om Sverige till exempel väljer en stark up-tempolåt och går ut sist i sin semi med fyra sömniga ballader tävlandes före så har vi ett läge som är det mest gynnsamma man kan ha. Det återstår bara att se vilken låt Sverige kommer välja!
Så här utföll lottningen:
Första semifinalen, tisdagen den 22 maj (18 länder):
I första halvan av startfältet:
- Montenegro
- Island
- Rumänien
- Albanien
- Belgien
- Lettland
- Schweiz
- Finland
- Grekland
I andra halvan av startfältet:
- Moldavien
- Cypern
- Österrike
- Danmark
- Ryssland
- San Marino
- Israel
- Irland
- Ungern
Andra semifinalen, torsdagen den 24 maj (19 länder):
I första halvan av startfältet:
- Serbien
- Nederländerna
- Portugal
- Makedonien
- Vitryssland
- Malta
- Ukraina
- Armenien
- Bulgarien
I andra halvan av startfältet:
- Sverige
- Georgien
- Slovenien
- Estland
- Turkiet
- Slovakien
- Kroatien
- Norge
- Litauen
- Bosnien och Hercegovina
Det har blivit allt svårare att dra några slutsatser över motstånd i ESC eftersom det inte längre finns några "säkra länder" som alltid går till final. Turkiet och Armenien var två sådana länder förut, men då de missade final förra året så kunde man slutligen lägga den teorin åt sidan. Det är till och med svårt att tala om starka och svaga länder generellt i den här tävlingen numera.
Något som däremot kan ha en viss betydelse är hur benägna Sveriges motståndare är att rösta på Sverige. Här finns det en stor fördel och det gäller länderna som redan är klara för final. Alltså Big-five (Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien) + värdlandet. Här lottades Storbritannien, Tyskland och Frankrike att rösta i Sveriges semifinal och det är jackpot. Det är de tre länder av de som är mest benägna att rösta på Sverige. Även de nordiska länder som lottades i Sveriges semi, Norge och Estland (Estland är alltid med i den nordiska lottningspoolen tillsammans med de fem nordiska länderna) var bra utdelning eftersom de mer gärna röstar på Sverige än vad till exempel Finland och Island brukar göra. Även det faktum att Sverige kommer att starta på den senare halvan av semifinalen är positivit eftersom låtarna i slutet generellt alltid får mer röster än låtarna i början av ett startfält.
Finns det då inga nackdelar? Jo, om man ska tala statistik bakåt, även om det som sagt inte garanterar någonting, så finns ju starka länder som Serbien, Armenien, Turkiet, Bosnien och Georgien i Sveriges semifinal. Serbien, Turkiet och Armenien har bara missat final en gång. Georgien och Bosnien har gått vidare samtliga gånger de deltagit. Att alla dessa bjässar skulle misslyckas att gå till final samtidigt är inte troligt. Då är det troligare att majoriteten av de går vidare och det försvårar givetvis Sveriges chanser. Dessutom kom Sverige i semifinalen med 19 tävlande, den första semin har 18.
Men men, detta är trots allt bara teoretiska resonemang. Om Sverige till exempel väljer en stark up-tempolåt och går ut sist i sin semi med fyra sömniga ballader tävlandes före så har vi ett läge som är det mest gynnsamma man kan ha. Det återstår bara att se vilken låt Sverige kommer välja!
2012-01-25
14:47:36
Tillbaka igen!
Hej hej på er tålmodiga läsare (och alla ni andra också för den delen) som för länge sen tröttnat på att läsa min statistik om hur juryrösterna fällde Sverige i senaste Eurovision Song Contest. Ja, jag brukar ju göra uppehåll på min blogg när schlagersäsongen är över i och med ESC och det där uppehållet har tenderat att bli längre och längre. Ursäkta min seghet. Jag har känt att när jag börjar en ny bloggsäsong så vill jag kunna göra det regelbundet uppdaterat. Därför tvekade jag att börja blogga igen redan i höstas och satsar istället på att köra för fullt nu när schlagersäsongen ligger så nära in på. Men även om hösten är lågsäsong för schlagern så hände en hel del på det planet ändå.
Bland annat den schlagergala som hölls på mitt initiativ på Melodifestivalklubbens lokala träffar i November. Upplägget var att vi i klubben skulle utse en mängd vinnare i olika kategorier i schlagerhistorien. Det var tidernas värsta falsksång, bästa pausnummer, roligaste citat, bästa tonartshöjning med mera. Och inte minst kategorin med rubriken "varför?" Där hamnade det mest obegripliga inslaget i MF och ESC:s historia och Estlands bidrag 2008, Leto Svet, vann där en klar seger. Inte helt oförtjänt..Vi får se om schlagergalan återkommer i framtiden på klubbens lokala träffar.
Men nu står ju en ny Melodifestival för dörren och det ska som alltid bli väldigt spännande att följa hela cirkusen igen. Den första delfinalen är ju mindre än två veckor bort, i Växjö, där jag kommer att vara på plats. Jag kommer däremot inte att vara pressackrediterad i år på någon deltävling eller finalen, men jag kommer att tycka till minst lika mycket ändå. Och det är väl lika bra att jag börjar med en gång för det har gjorts en del ändringar inför tävlingen i år (så är det i och för sig varje år, det här är tävlingen som vägrar stå still).
# Telefonrösterna nollställs inte efter den första röstningsomgången
En bra förändring! Det här gör att man slipper tänka "den kommer ändå att gå vidare, jag röstar i nästa omgång" när man hör en bra låt och ser ett bra nummer. På så sätt känns det mer demokratiskt.
# Samtliga fem som gått vidare deltar i den andra röstningsomgången
# .....Ingen vinnare presenteras i delfinalerna
Äntligen! Ni som följt min blogg vet att jag från dag ett avskytt idén med att man ska offentliggjöra vem som fått flest röster i en delfinal. Det har ju inneburit att spänningen och ovissheten minskat radikalt inför finalen eftersom alla slutliga vinnare i MF sen 2002 också vunnit sin delfinal. Det har bara funnits fyra tänkbara kandidater till segern istället för tio, helt i onödan. Nu är vi tillbaka i den underbara ovissheten - precis som det ska vara!
# Man lottar duellerna i andra chansen
Tidigare har spelschemat i andra chansen varit uppritat från början och placerats efter när AC-deltagarna ropats upp i sina delfinaler. Nu lottas allt förutsättnignslöst. Nästan i alla fall. Vid lottningen kommer man inte avslöja vilka som är treor resperktive fyror. Man kommer också se till att ingen trea och fyra från samma deltävling möter varandra i samma kvartsfinalsduell. Däremot kan det bli så att två bidrag från samma deltävling kan mötas i en semifinalsduell. Jag tycker egentligen inte att detta har någon större betydelse. Ofta talas det om att den ena halvan är svårare än den andra men det finns ingen garanti för att det inte kommer att hända igen. Och de här förändrignarna i AC kommer ju ändå inte att påverka slutsegern i tävlingen.
När jag kollar igenom artistlistan finns det också många intressanta namn - på många sätt. Trevliga återséenden som The Moniker, Sonja Aldén, Danny och Charlotte Perrelli. Efterlängtad comeback av Lasse Holm och Lotta Engberg. Spektakulära och roliga debutanter som Thorsten Flinck och Di leva.
och så Björn Ranelid....
Jag återkommer med mer kommentarer om detta var så säkra!
Jag säger som programledarna brukar göra i Melodifestivalen. Nuuuuuuuuu kör vi!
Bland annat den schlagergala som hölls på mitt initiativ på Melodifestivalklubbens lokala träffar i November. Upplägget var att vi i klubben skulle utse en mängd vinnare i olika kategorier i schlagerhistorien. Det var tidernas värsta falsksång, bästa pausnummer, roligaste citat, bästa tonartshöjning med mera. Och inte minst kategorin med rubriken "varför?" Där hamnade det mest obegripliga inslaget i MF och ESC:s historia och Estlands bidrag 2008, Leto Svet, vann där en klar seger. Inte helt oförtjänt..Vi får se om schlagergalan återkommer i framtiden på klubbens lokala träffar.
Men nu står ju en ny Melodifestival för dörren och det ska som alltid bli väldigt spännande att följa hela cirkusen igen. Den första delfinalen är ju mindre än två veckor bort, i Växjö, där jag kommer att vara på plats. Jag kommer däremot inte att vara pressackrediterad i år på någon deltävling eller finalen, men jag kommer att tycka till minst lika mycket ändå. Och det är väl lika bra att jag börjar med en gång för det har gjorts en del ändringar inför tävlingen i år (så är det i och för sig varje år, det här är tävlingen som vägrar stå still).
# Telefonrösterna nollställs inte efter den första röstningsomgången
En bra förändring! Det här gör att man slipper tänka "den kommer ändå att gå vidare, jag röstar i nästa omgång" när man hör en bra låt och ser ett bra nummer. På så sätt känns det mer demokratiskt.
# Samtliga fem som gått vidare deltar i den andra röstningsomgången
Det här är ju egentligen inte en förändring utan en tillbakagång som det var tidigare och det känns logiskt. De senaste åren har ju vinnare utsetts redan efter en röstningsomgång och framförallt innebär det att..
# .....Ingen vinnare presenteras i delfinalerna
Äntligen! Ni som följt min blogg vet att jag från dag ett avskytt idén med att man ska offentliggjöra vem som fått flest röster i en delfinal. Det har ju inneburit att spänningen och ovissheten minskat radikalt inför finalen eftersom alla slutliga vinnare i MF sen 2002 också vunnit sin delfinal. Det har bara funnits fyra tänkbara kandidater till segern istället för tio, helt i onödan. Nu är vi tillbaka i den underbara ovissheten - precis som det ska vara!
# Man lottar duellerna i andra chansen
Tidigare har spelschemat i andra chansen varit uppritat från början och placerats efter när AC-deltagarna ropats upp i sina delfinaler. Nu lottas allt förutsättnignslöst. Nästan i alla fall. Vid lottningen kommer man inte avslöja vilka som är treor resperktive fyror. Man kommer också se till att ingen trea och fyra från samma deltävling möter varandra i samma kvartsfinalsduell. Däremot kan det bli så att två bidrag från samma deltävling kan mötas i en semifinalsduell. Jag tycker egentligen inte att detta har någon större betydelse. Ofta talas det om att den ena halvan är svårare än den andra men det finns ingen garanti för att det inte kommer att hända igen. Och de här förändrignarna i AC kommer ju ändå inte att påverka slutsegern i tävlingen.
När jag kollar igenom artistlistan finns det också många intressanta namn - på många sätt. Trevliga återséenden som The Moniker, Sonja Aldén, Danny och Charlotte Perrelli. Efterlängtad comeback av Lasse Holm och Lotta Engberg. Spektakulära och roliga debutanter som Thorsten Flinck och Di leva.
och så Björn Ranelid....
Jag återkommer med mer kommentarer om detta var så säkra!
Jag säger som programledarna brukar göra i Melodifestivalen. Nuuuuuuuuu kör vi!
2011-05-31
22:50:38
Juryn sänkte Sverige i ESC
Det tog en väldans massa dagar innan EBU presenterade siffrorna på hur juryn respektive tv-tittarna röstade i ESC. Varför det hela dröjde förstår jag inte. Det borde ha kunnat publiceras direkt men nu är det hur som helst offentligt och siffrorna är intressanta i år för det skiljer sig en hel del mellan juryns och folkets röster. Så här såg poängen från telefonrösterna ut i finalen:
01. Azerbajdzjan 223
02. Sverige 221
03. Grekland 176
04. Ukraina 168
05. Storbritannien 166
06. Bosnien & Hercegovina 151
07. Georgien 138
07. Ryssland 138
09. Tyskland 113
10. Irland 101
11. Italien 99
12. Moldavien 98
13. Serbien 89
14. Rumänien 79
15. Frankrike 76
16. Spanien 73
17. Ungern 64
18. Danmark 61
19. Island 60
20. Litauen 55
21. Finland 47
22. Slovenien 39
23. Estland 32
24. Österrike 25
25. Schweiz 2
02. Sverige 221
03. Grekland 176
04. Ukraina 168
05. Storbritannien 166
06. Bosnien & Hercegovina 151
07. Georgien 138
07. Ryssland 138
09. Tyskland 113
10. Irland 101
11. Italien 99
12. Moldavien 98
13. Serbien 89
14. Rumänien 79
15. Frankrike 76
16. Spanien 73
17. Ungern 64
18. Danmark 61
19. Island 60
20. Litauen 55
21. Finland 47
22. Slovenien 39
23. Estland 32
24. Österrike 25
25. Schweiz 2
Kommentar:
Även om jag tycker att det nuvarande systemet är det minst dåliga systemet så är ändå den låt som får flest telefonröster den riktiga vinnaren för mig. Jurysystemet är mest en konstruktion för att utjämna vissa avigsidor av tävlingen och få den mer spännande. Men snacka om att tävlingen hade blivit spännande om det gamla systemet hade varit kvar...Två ynka poäng skilde Sverige från seger!!! Med facit i hand är jag kanske glad att man inte behöll det gamla systemet. För att förlora med två poäng i ESC är som att förlora i sudden death i hockey efter tre förlängningsperioder. man är inte lycklig direkt efter det....
Ryssland är det land som skiljer sig mest mellan jury- och telefonröster och det är helt väntat. Det här nya systemet infördes nog delvis för att neutralisera Rysslands ställning som blev starkare för varje år. Att Grekland skulle få tredje flest telfonröster överraskar mig däremot. För att inte tala om Danmarks placering! 18:e plats bland rösterna. Alltså egentligen samma som Sveriges fiaskon med the Ark och Perelli men tack vare juryn kom de femma!
Så till juryrösterna:
01. Italien 251
02. Azerbajdzjan 182
03. Danmark 168
04. Slovenien 160
05. Österrike 145
06. Irland 119
07. Ukraina 117
08. Serbien 111
09. Sverige 106
10. Tyskland 104
11. Bosnien & Hercegovina 90
11. Frankrike 90
13. Rumänien 86
14. Grekland 84
15. Moldavien 82
16. Georgien 79
17. Finland 75
18. Estland 74
19. Island 72
20. Litauen 66
21. Ungern 60
22. Storbritannien 57
23. Schweiz 53
24. Spanien 38
25. Ryssland 25
02. Azerbajdzjan 182
03. Danmark 168
04. Slovenien 160
05. Österrike 145
06. Irland 119
07. Ukraina 117
08. Serbien 111
09. Sverige 106
10. Tyskland 104
11. Bosnien & Hercegovina 90
11. Frankrike 90
13. Rumänien 86
14. Grekland 84
15. Moldavien 82
16. Georgien 79
17. Finland 75
18. Estland 74
19. Island 72
20. Litauen 66
21. Ungern 60
22. Storbritannien 57
23. Schweiz 53
24. Spanien 38
25. Ryssland 25
Kommentar:
Det var brecis som jag befarade (ja jag säger befarade för jag tycker juryn tyckte helt galet i år) Italien var fullständigt överlägsen hos juryn och bara på 11:e plats hos folket. Européerna hade inte plötsligt blivit jazzälskare utan bara den lilla klick som sitter på halva makten (och att de var det visste vi sen innan). Danmarks höga poäng har jag lite svårare att förstå. Låten New tomorrow är ju knappast något musikaliskt nyskapande, än mindre ett textmässigt mästerverk. Storbritanniens låga placering är också intressant. Speciellt i jämförelse med Danmarks höga poäng. Hur kan juryn finns så stor kvalitetskillnad på de här mainstreampop-låtarna? Irland fälldes inte alls av jurygrupperna som jag trodde. Nej, de fick faktiskt mer av juryn än folket och det var lite otippat. Sverige fick för tredje året i rad sämre poäng hos juryn än hos folket. Surt. Och Slovenien fyra hos juryn!! Jag begriper ingenting
Slutligen då resultatet som blev:
Final
Slutresultat
01. Azerbajdzjan 221
02. Italien 189
03. Sverige 185
04. Ukraina 159
05. Danmark 134
06. Bosnien & Hercegovina 125
07. Grekland 120
08. Irland 119
09. Georgien 110
10. Tyskland 107
11. Storbritannien 100
12. Moldavien 97
13. Slovenien 96
14. Serbien 85
15. Frankrike 82
16. Ryssland 77
17. Rumänien 77
18. Österrike 64
19. Litauen 63
20. Island 61
21. Finland 57
22. Ungern 53
23. Spanien 50
24. Estland 44
25. Schweiz 19
Slutresultat
01. Azerbajdzjan 221
02. Italien 189
03. Sverige 185
04. Ukraina 159
05. Danmark 134
06. Bosnien & Hercegovina 125
07. Grekland 120
08. Irland 119
09. Georgien 110
10. Tyskland 107
11. Storbritannien 100
12. Moldavien 97
13. Slovenien 96
14. Serbien 85
15. Frankrike 82
16. Ryssland 77
17. Rumänien 77
18. Österrike 64
19. Litauen 63
20. Island 61
21. Finland 57
22. Ungern 53
23. Spanien 50
24. Estland 44
25. Schweiz 19
I år tyckte jag att folkets smak var bättre än juryns och resultatet blev ju, som alltid, en kompromiss. Men det var tur att Azerbajdzjan var etta hos folket för det gör segern legitim i mina ögon. Även om jag står fast vid att Running scared är en vinnarlåt utan vinnarkomponenter. Det var en lagom kompromiss i ett spretigt och ytterst svårtippat startfält.
2011-05-18
15:12:03
Äntligen blev Sverige bäst i Norden
Det finns ju många inofficiella tävlingar i tävlingen Eurovision Song Contest och en av de är onekligen vem som är bäst i Norden. Så vad gör man om man som jag har ett alldeles för stort intresse för den här tävlingen kombinerat med alldeles för mycket tid över? Jo man gör statistik över de nordiska mästarna i ESC. Jag har valt att räkna nordiska mästare från 1986. Det är nämligen från 1986 och framåt som hela Norden är med i tävlingen eftersom Island inte deltog innan. Däremot är det ju många år då Norden inte har en komplett uppsättning i finalen men det har ju berott på prestationerna i tävlingen så alla nordiska länderna har sen 1986 i alla fall haft chansen att delta.
Sverige har deltagit i flest finaler sen 1986 och borde därför ha utmärkta förutsättningar att toppa den här tabellen men det gör vi inte. Så här ser det ut:
Norge 9 segrar
Sverige 7 segrar
Danmark 5 segrar
Island 2 segrar
Finland 2 segrar
Om jag hade räknat från första början hade tabellen sett helt annnorlunda ut eftersom Norge var ett skämt i den här tävlingen fram till 1985. Men eftersom Island aldrig deltog innan 1986, Danmark avstod från deltagande 1967-77 och Sverige vid tre tillfällen så hade den tabellen blivit allt för "haltande" (som man säger på fotbollstabell-språk) så det här känns som det mest rättvisande sättet att räkna.
Samtliga nordiska länder har vunnit ESC minst en gång under den här perioden utom Island. Det som är anmärkningsvärt med Island är att de har två nordiska segrar men ingen av de har kommit när de placerat sig som bäst. De två gånger Island kommit tvåa har de båda gångerna besegrats av en nordisk granne. Nej Islands två segrar sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det var nu 19 år senn islänningarna var bäst i Norden så en nordisk mästartitel vore nog efterlängtat.
Jämnast var kampen om Norden 2005 då Norge och Danmark slutade på exakt samma poäng, 125. Men eftersom Norge hade fått poäng från fler länder än Danmark tog de mästartiteln det året och i finalen blev deras placeringar 9:a respektive 10:a.
Nordens mest framgångsrika år är inte lika lätt att utse. Två gånger har nordiska länder kommit 1:a och 2:a (1999 och 2009) men bara ett år under den här perioden har Norden fått in tre länder i topp-5 och det var 1995. Hur som helst så har Norden blivit en allt större maktfaktor i tävlingen och få numera betraktas som denn kanske framgångsrikaste regionen i Europa när det kommer till ESC.
2011-05-16
11:27:21
Tredjeplatsen är en stor seger för Christer Björkman
Christer Björkman får ju ständig kritik för allt han gör och inte gör i den här tävlingen och jag är väldigt imponerad över hans drivkraft att år efter år tro på sina idéer och våga driva de vidare. Bara slutsatsen från förra året till i år är bland det modigaste man kan göra. Sverige floppar för fjärde året i rad i ESC, ropen höjs som vanligt på Björkmans avgång och vad gör han? Kliver åt sidan? Nej, han säger att han behöver MER makt i Melodifestivalen. Det är så otroligt tufft och kaxigt gjort eftersom hela kritikerkåren hånleende stod beredda med sina yxor i samband med årets tävling. Frågan var bara vem som skulle svinga yxan först. Svaret är att det gjorde Björkman själv. 
Christer Björkman har tidigare haft makt över fyra jokrar i Melodifesitvalen, i år blev det i praktiken 15 då han valde ut så många låtar till startfältet. Om just Popular var Björkmans eller juryns val vet jag inte men jag vet andra ändringar som gjordes i år som måste betraktas som succé. Framförallt internationella juryn.
Eric Saade vann inte med stor marginal hos internationella juryn men om man studerar resultaten som jurygrupperna gav Popular i MF och jämför med poängen i ESC så kan man konstatera att samtliga länder som gav Eric Saade poäng i MF gav också Sverige poäng i ESC-finalen. Om vi nästa år för en helt överlägsen vinnare i MF med ännu mer poäng från internationella juryn kan vi nog räkna med en hel del poäng i finalen också.
Det här systemet garanterar givetvis inte 100% framgång. Hela grejen med ESC är ju att det inte finns någon formel för 100% framgång. Och hade det funnits så hade den här tävlingen varit död sedan länge. Sedan Irlands glansdagar på 90-talet så har inget land vunnit ESC mer än en gång. Det är nya länder varje år och få tävlingar är så vitala och icke-statiska. Men internationella juryn fyller 100% mer nytta i en final än svenska jurygrupper som är fast i sin trångsynta syn på vad som är bra musik.
När det gäller poängen Sverige fick i finalen så var det för en gångs skull inte en skörd av grannländers röster. Fyra av de länder som inte gav Sverige några poäng alls ligger runt Östersjön, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Sverige plockade i år poäng från alla Europas hörn vilket är mycket ovanligt.
Det återstår att se vilken roll Christer Björkman får nästa år i den här tävlingen. Han har flaggat för att han ska lämna över en del av sitt ansvar till andra men fortfarande finnas med i produktionen. Om man ser till startfältet i MF i år så får Björkman gärna välja ut 15 låtar nästa år också. Årets 32 låtar höll betydligt högre klass än de i MF 2010.
Slutligen lite om Eric Saade. Jag måste säga att jag gillat hans kaxiga attityd just för att den är så ovanlig i den här världen. Till en början kändes det lite krystat när han talade om sig själv som en nöjesvärldens Zlatan. Det här var ju bara en söt poppojke som man förväntade sig skulle bete sig som sådana oftast gör. Det gjorde han uppenbarligen inte och jag tycker att det var uppfriskande med ryss-bråket mot Alexey Vorobyov, hans känga mot den norska journalisten som sågade honom och hans ständiga målmedvetenhet. När det gäller Melodifestivalen håller jag med Alexander Bard - det är för få påhopp. Tack Eric för att du friskade upp tävlingen.
2011-05-16
10:55:28
Aldrig har botten varit så toppen
När jag studerar resultatet i ESC-finalen så inser jag att (bortsett från Sveriges tredjeplats) så hade jag mer än gärna vänt upp-och-ner på hela resultatlistan. De låtar som placerade sig sämst har aldrig låtit så bra tidigare. Så här såg botten-5 ut:
21. Finland
22. Ungern
23. Spanien
24. Estland
25. Schweiz
Finlands framträdande var ett av finalens bästa i mitt tycke och trots den något patetiska texten så var Finland en av mina personliga favoriter i finalen. Ungern pekade tidigt ut som en fanfavorit då den vann Melodifestivalklubbens omröstning bland årets låtar. Men som så ofta med fanfavoriter så faller de och Ungerns fall var inte det minsta överraskande för mig. Jättebra låt men fel artist. Det är ingen bra tröst att låten blir bättre om man blundar, ESC är ett TV-program och TV-program tittar man på.
Spanien blev toksågad i SVT:s inför-panel och det är inte konstigt. Spaniens låt är något så skamlöst som en låt som inte säker cred någonstans utan har samma syfte som en grisfest i Las Palmas. Ha kul! Jag gillar att ha kul och jag gillar Spaniens låt, kan inte komma ifrån att den gör mig på gott humör och jag tyckte inte att Lucia Perez på något sätt gjorde bort sig på scen. Även Schweiz tillhörde min personliga topp-10 i år, även om jag tyckte att sångerskan Anna Rossinellis skolade sång passade illa med låten som var med en glad trall.
Estland hade årets bästa låt och kom näst sist. Jag kan tänka mig att esterna just nu går igenom samma tvångsmässiga procedur som Sverige fått göra gång på gång. Vad gjorde vi för fel? Vi skickade en kanonlåt, ett proffsigt nummer som var genomtänkt in i minsta detalj där allting satt som en smäck, en artist som gått igenom Idol-skolan i TV och kan ta alla kameror och så kommer vi näst sist!! Jag tycker inte esterna ska anklaga sig själva allt för mycket. Det var rätt låt i fel tid. De hade maximal otur när de fick gå ut direkt efter Irland och Sverige. Det var som att besinen för en full tank var slut efter två superenergiska nummer. Att Estland då kommer med ett nummer som bara är snyggt och energiskt gjorde att de försvann totalt. Det blev mellanmjölk helt enkelt i jämförelse. Hade Estland fått Ukrainas startnummer (23) till exempel så hade det nog blivit en mittenplacering. 
Vad gick fel? undrar nog hela Estland. Ni kan vara lugna, det var bara ren otur
2011-05-15
13:53:05
Vilken omröstning! Vilka skrällar! och vilken fantastisk svensk placering!
Ojoj, det är svårt att veta var man ska börja när man ska sammanfatta den här Eurovisionfinalen. Det var så mycket som hände som var så fullständigt oväntat. Sveriges bästa placering sen 1999, den mest spännande omröstningen i mannaminne, Frankrikes historiska flopp, Italiens sensationella andraplats, Azerbaijans seger....Jag börjar med det roligaste - Sveriges återupprättade heder i ESC.
Äntligen en svensk framgång! Eric Saade krossade sig fram till en tredjeplats
Jag hoppades in i det sista på en svensk framgång men det var som att jag inte vågade tro det. Man hade nästan glömt bort hur det kändes att ha Sverige högt upp i resultatlistan under en omröstning men jag har hela tiden tyckt att Popular är ett otroligt snyggt nummer och en otroligt effektiv låt med en karismatisk artist. Dessutom är den perfekt anpassad för att funka på en snabbrepris, allt i låten kan tryckas ihop på några sekunder. 100% TV helt enkelt. Det präntar in en stämpel som inte bleknar bort. Men att jag inte vågade tro på en framgång handlade nog just om att jag inte VÅGADE tro på det. Man ville inte bli besviken en gång till. Tredjeplatsen är en stor revansch för Sverige och inte minst för Fredrik Kempe som tävlat tre år i rad i ESC utan framgångar. Nu fick han äntligen en framgång även om det var så sjukt nära att det blev ännu bättre än en tredjeplats. Tvåa eller trea vad spelar det för roll kanske ni undrar? Jo för mig spelar det roll. Trea har Sverige blivit fyra gånger förut men tvåa har vi bara blivit en gång, 1966. En andraplats hade suttit ännu finare om inte Italien gått om på sista rösten.
Italien ja, andra plats! Vem hade trott det? Tre minuters jazzimprovisation borde ju vara det mest chanslösa man kan tävla med i ESC. Men även jag (som lätt klassar sån här musik som pretentiös dynga) tyckte att det blev ett visst drag när en blundande Raphael Gualazzi öste på med sitt brassband direkt efter Frankrikes nervkollaps.
Raphael Gualazzi stod för gårdagens största skräll med en andraplats
Jag kan inte låta bli att tycka synd om franske Amaruy Vassili. Storfavoriten som slutade på 15:e plats. Det ska inte vara möjligt men Amaruy gjorde allt fel från första tonen. Det lät nästan som att han sjöng i fel tonart eller så var han bara nervös. Jag trodde att en operasångare är den första man kan lita på när det gäller scenframträdande men direkt när han var klar var jag och mitt sällskap framför TV:n rörande överens - det där var en ren "Håkan Mild-straff" (högt över ribban för den som missade fotbolls-VM -94). När han sjungit klart stod det klart att det inte skulle bli någon fransk seger, däremot förstår jag inte Finlands debacle.
Paradise Oskar var ensam med sitt tilltal i den här finalen och han gick rakt igenom rutan med en behaglig melodi. Jag trodde att han skulle bli bäst i Norden - han blev sämst. Obegripligt!
Fruktan för Irland gick som en berg-och-dalbana under omröstningen. De var borträknade, de kom tillbaka och skuggade täten (bland annat tack vare Sverige, skäms på er!) men sen tappade de igen och jag kunde andas ut. Min gissning är att jurygrupperna fällde Irland och höjde upp Italien, men det är bara en gissning. Men beskåda detta faktum - 20 av 25 länder fick en tolvpoängare. 20 av 25!! Det här var som sagt en unik Eurovisionfinal.
Vinnaren måste jag ju nämna, självklart. Stort grattis till Azerbaijan som kämpat så hårt för en seger flera år i ESC. Man kan inte direkt anklaga de för att inte ta tävlingen på allvar och jag förstår varför de är så överseriösa. Hur många i Sverige har koll på Azerbaijan? Hur många kan stava till landets namn? (inte ens jag som väljer den enklare internationella stavningen:) Hur många vet var det ligger? Små länder blir oftast kända för en idrottslig framgång men Azerbaijan har istället satsat allt på ett kort - Eurovision Song Contest och det hedrar dom. Jag kan tänka mig att många slog upp kartboken efter gårdagens program för att kolla var egentligen det där landet med världens krångligaste namn ligger. Nu är ju bidraget egentligen mer svenskt än Azerbaijanskt då låtskrivarna är från Sverige, nummret elegant koreograferat av Rennie Mirro och med svenska dansare. En hyfsad revansch för Vera Prada och Jessica Marberger som ju missade finalen i MF tillsammans med Shirley Clamp. Nu kan de trösta sig med att de i alla fall lyckades vinna Eurovision...
Ell/Nikki drog till slut längsta strået och gav Azerbaijan en mycket efterlängtad seger
I ett startfält som egentligen saknade en vinnare så blev den minsta gemensamma nämnare som vann. Running scared är en sofistikerad, välgjord poplåt men även när jag ser nummret igen nu så får jag ingen vinnarfeeling. Det här är låt som skulle kommit trea, fyra i ett normalt ESC-startfält men den här gången räckte det till seger. Jag tror inte att Running scared kommer att bli särskilt ihågkommen som en stor vinnare i historien. Tvärtom tror jag att alla de senaste årens vinnare (ja, även Dima Bilan, trots att det tar mig emot att skriva det) skulle vunnit överlägset i det här startfältet.
Jag gläder mig åt Sveriges placering och ser fram emot 2012 i Baku. Förhoppningsvis med starkare låtar men troligtvis inte med mig på plats. Det känns lite väl avlägset att åka dit även om resmålet är exotiskt.
Äntligen en svensk framgång! Eric Saade krossade sig fram till en tredjeplats
Jag hoppades in i det sista på en svensk framgång men det var som att jag inte vågade tro det. Man hade nästan glömt bort hur det kändes att ha Sverige högt upp i resultatlistan under en omröstning men jag har hela tiden tyckt att Popular är ett otroligt snyggt nummer och en otroligt effektiv låt med en karismatisk artist. Dessutom är den perfekt anpassad för att funka på en snabbrepris, allt i låten kan tryckas ihop på några sekunder. 100% TV helt enkelt. Det präntar in en stämpel som inte bleknar bort. Men att jag inte vågade tro på en framgång handlade nog just om att jag inte VÅGADE tro på det. Man ville inte bli besviken en gång till. Tredjeplatsen är en stor revansch för Sverige och inte minst för Fredrik Kempe som tävlat tre år i rad i ESC utan framgångar. Nu fick han äntligen en framgång även om det var så sjukt nära att det blev ännu bättre än en tredjeplats. Tvåa eller trea vad spelar det för roll kanske ni undrar? Jo för mig spelar det roll. Trea har Sverige blivit fyra gånger förut men tvåa har vi bara blivit en gång, 1966. En andraplats hade suttit ännu finare om inte Italien gått om på sista rösten.
Italien ja, andra plats! Vem hade trott det? Tre minuters jazzimprovisation borde ju vara det mest chanslösa man kan tävla med i ESC. Men även jag (som lätt klassar sån här musik som pretentiös dynga) tyckte att det blev ett visst drag när en blundande Raphael Gualazzi öste på med sitt brassband direkt efter Frankrikes nervkollaps.
Raphael Gualazzi stod för gårdagens största skräll med en andraplats
Jag kan inte låta bli att tycka synd om franske Amaruy Vassili. Storfavoriten som slutade på 15:e plats. Det ska inte vara möjligt men Amaruy gjorde allt fel från första tonen. Det lät nästan som att han sjöng i fel tonart eller så var han bara nervös. Jag trodde att en operasångare är den första man kan lita på när det gäller scenframträdande men direkt när han var klar var jag och mitt sällskap framför TV:n rörande överens - det där var en ren "Håkan Mild-straff" (högt över ribban för den som missade fotbolls-VM -94). När han sjungit klart stod det klart att det inte skulle bli någon fransk seger, däremot förstår jag inte Finlands debacle.
Paradise Oskar var ensam med sitt tilltal i den här finalen och han gick rakt igenom rutan med en behaglig melodi. Jag trodde att han skulle bli bäst i Norden - han blev sämst. Obegripligt!
Fruktan för Irland gick som en berg-och-dalbana under omröstningen. De var borträknade, de kom tillbaka och skuggade täten (bland annat tack vare Sverige, skäms på er!) men sen tappade de igen och jag kunde andas ut. Min gissning är att jurygrupperna fällde Irland och höjde upp Italien, men det är bara en gissning. Men beskåda detta faktum - 20 av 25 länder fick en tolvpoängare. 20 av 25!! Det här var som sagt en unik Eurovisionfinal.
Vinnaren måste jag ju nämna, självklart. Stort grattis till Azerbaijan som kämpat så hårt för en seger flera år i ESC. Man kan inte direkt anklaga de för att inte ta tävlingen på allvar och jag förstår varför de är så överseriösa. Hur många i Sverige har koll på Azerbaijan? Hur många kan stava till landets namn? (inte ens jag som väljer den enklare internationella stavningen:) Hur många vet var det ligger? Små länder blir oftast kända för en idrottslig framgång men Azerbaijan har istället satsat allt på ett kort - Eurovision Song Contest och det hedrar dom. Jag kan tänka mig att många slog upp kartboken efter gårdagens program för att kolla var egentligen det där landet med världens krångligaste namn ligger. Nu är ju bidraget egentligen mer svenskt än Azerbaijanskt då låtskrivarna är från Sverige, nummret elegant koreograferat av Rennie Mirro och med svenska dansare. En hyfsad revansch för Vera Prada och Jessica Marberger som ju missade finalen i MF tillsammans med Shirley Clamp. Nu kan de trösta sig med att de i alla fall lyckades vinna Eurovision...
Ell/Nikki drog till slut längsta strået och gav Azerbaijan en mycket efterlängtad seger
I ett startfält som egentligen saknade en vinnare så blev den minsta gemensamma nämnare som vann. Running scared är en sofistikerad, välgjord poplåt men även när jag ser nummret igen nu så får jag ingen vinnarfeeling. Det här är låt som skulle kommit trea, fyra i ett normalt ESC-startfält men den här gången räckte det till seger. Jag tror inte att Running scared kommer att bli särskilt ihågkommen som en stor vinnare i historien. Tvärtom tror jag att alla de senaste årens vinnare (ja, även Dima Bilan, trots att det tar mig emot att skriva det) skulle vunnit överlägset i det här startfältet.
Jag gläder mig åt Sveriges placering och ser fram emot 2012 i Baku. Förhoppningsvis med starkare låtar men troligtvis inte med mig på plats. Det känns lite väl avlägset att åka dit även om resmålet är exotiskt.
2011-05-14
11:33:23
Jedward framfart skrämmer slag på mig
De irländska tvillingarna John och Edward, alias Jedward
Ikväll är det dags. Final i Eurovision Song Contest och den här gången är jag orolig. Det bror inte i första hand på en eventuell svensk flopp. Den risken finns alltid och Sverige är som alltid svårplacerat i tabellen. Nej det handlar om låten som dag för dag klättrat i den internationella tippningen och nu ligger tvåa i oddsen efter Frankrike, Irland.
Jag kan förstå att det galna tvillingparet Jedward är bra TV-underhållning och jag tyckte själv att de var lite kul i torsdags då de hoppade runt som två duracellkaniner på scen med frisyrer som inte ens en animerat tecknare hade kunnat göra bättre. Men ett sånt här bidrag är för mig komisk utfyllnad i tävlingen de ska ju inte ha något med segern att göra men nu när oddsen störtdyker på Irland så är det här inte roligt längre. Nu börjar det känns som 2007 då Ukraina hotade hela tävlingens trovärdighet och var skrämmande nära att lyckas.
På väg till arenan i Helsingfors 2007 var jag övertygad om att Verka Serduchkas galna Dancing Lasha Tumbai skulle vinna ESC. Och jag tänkte att jag det kommande året skulle få ett rent helvete att försvara tävlingen inför alla kritiker som menar att Eurovision är en ren freakshow och inte har något med musik att göra. Den här gången är situationen densamma men med en markant skillnad. Alla verkar älska Irland JUST FÖR att det är en freakshow. Men eftersom 50% av rösterna ikväll kommer från jurygrupper så sätter jag mitt sista hopp till dom. Juryn kan väl ändå inte ösa poäng över Irland?! Nej jag står fast vid mitt tips att Frankrike drar det längsta strået ikväll.
Den franska operaarian är verkligen en udda fågel i de här sammanhangen men det är vackert, pampigt och välsjunget och framförallt jurygrupperna borde gilla detta. Dessutom sticker det ut på alla sätt jämfört med det övriga startfältet. Jag tycker inte att det är den bästa låten i startfältet men samtidigt vore det lite häftigt om vinnaren i ESC är en operalåt på korsikanska. Mer nischat än så blir det knappast. 
Franske Amaruy Vassili har favorit storfavorit till segern redan från början
Sverige då? Som sagt så är det ju dålig tajming att Eric med sin spektakulära scenshow går ut direkt efter Irland som är de enda som har en ännnu mer spektakulär scenshow. Den enda fördelen är att inte bara Sverige förlorar på det utan även Irland. För en gångs skull tycker jag verkligen att Sverige förtjänar att vinna ikväll för jag tycker inte särskilt många andra låtar eller nummer är bättre. Men jag tror inte att det kommer att hända. Sverige kommer inte ens att bli bäst i Norden, det blir Finland.
Finland är kvällens dark horse. Paradise Oskar sticker ut på ett smakfullt sätt från mycket annat ikväll och kan man bli personlig mitt tittaren under de tre minuterna så blir man farlig. Oskar har hittat denn där Tom Dice-strängen och jag tror mycket väl det kan bli topp-5 för Finland.
Kvällens säkraste topp-5 är Azerbajdzjan. Även om jag tycker att Ell & Nikki inte är tävlingens tonsäkraste så är nnummret snyggt och Azerbajdzjan lär fortsätta sin svit av höga placeringar även efter ikväll.
Och Ryssland, de kommer alltid högre än de förtjänar. Så också ikväll.
Jag håller min egna tumme för Sverige och de andra tummen för alla länder utom Irland. Det är bara några timmar kvar...
