Schlager-Micke

I dag har jag suttit i pressrummet och sett allt genom TV-rutan under klädrepen. Artisterna har nu repat med de kläder som de ska ha på sig imorgon och alla klipp har nötts in i det sista. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare på vad jag tror men jag är övertygad om vad jag tycker. Tre av låtarna i Karlskrona är de tre allra bästa i år.

Charlottes refräng är sjukt bra, årets starkaste, och nummret är snyggt i rutan men Charlotte går fortfarande bara på halvfart. Hon ler inte in i kamerorna och träffar inte rätt på allt. Men Hero måste bara gå vidare. Annars mår jag dåligt.

Sibel vägrar också att le in i kameran och svajar på en del toner. Hon var tvungen att avbryta mitt i låten då medhörningen inte fungerade. Men låten är dramatisk och om hon bara sätter allt imorgon kan den gå hur långt som helst.

Linda Bengtzing får däremot ut allt hon kan ur sin låt. Det kan inte göras så mycket bättre, men samtidigt har ju folk hört det här från Linda förr. Många tänker säkert att "snälla människa, förnya dig!" och de personerna kan vara ganska många.

Nordman höjer inte partystämningen dierkt och låten är väldigt speciell. Väldigt svårbedömd. Men om det är många som tycker att det är för mycket glitter, klacksparkar och Linda Bengtzing i Melodifestivalen så kommer nog de slänga sig på telefonen och rösta på Nordman. Låten och hela framträdandet är så icke-gay att min kompis glitter-Stefan tappar andan.

Även denna vecka var jag med i Redan Fredag och snackade lite inför morgondagens begivenhet. Jag kan ju erkänna att jag faktiskt inte hade hört Nordmans låt när jag skulle recensera den här. Utan jag gick på vad mina kollegor sagt och la till ordet "svårbedömd" som en slags gardering
Lyssna på rapporten här:

Varje kommun som anordnar delfinal har en så kallad kommunfest på torsdagen. I Karlskronas fall höll den till på en militärbåt som ligger i hamnen. Och att K-krona-borna vill visa upp sin militära prägel var tydligt då alla hälsades välkommen av uniformsklädda personer. De hade även till uppgift att mingla runt på festen. K-krona hade ingen hummer att bjuda på som i Göteborg, men de hade mycket annat i skaldjursväg och man behövde knappast gå hungrig därifrån.


Mums fillibabba Niklas

Torsdagsfesten brukar vara en ganska stillsam tillställning. Artisterna vill ju inte bränna allt partykrut så tidigt i veckan, det är lite orutinerat. Men jag och min MF-klubbkollega hamnade i samspråk med en låtskrivare som deltar i delfinalen i Karlskrona. Jag nämner inga namn här eftersom han nämnde en hel del lite halvkonfidentiella grejer. Han har inte bara med Melodifestivalen att göra utan var mycket delaktig i Idol nu senast. Låten This moment som blev vinnarlåten i Idol var egentligen Carola väldigt intresserad av att tävla med som joker i årets Melodifestival. Samtidigt ville Sony ha den som vinnarlåt i Idol och där kan man ju tala om två lockande alternativ. Inte minst kommersiellt för låtskrivare. Men han sa att den strikt kommersiella bedömningen sa att man tjänar mer pengar på att ha den som vinnarlåt i Idol och så fick det bli. När han sen skulle ringa och meddela Carolas stab att hon blivit bortvald i det här fallet så blev de tydligen vansinniga. Och hur ofta får Carola nobben att framföra en låt? Att Carola sen officiellt sagt att hon tackade nej till This moment är enligt låtskrivaren att döma, ren lögn. Ett sånt nederlag skulle hon aldrig erkänna.

This Moment spelades sen in av de tre sista som var kvar i tävlingen, Marie Picasso, Amanda Jensen och Andreas Sjöberg. Den sistnämnda var ju inte särskilt populär hos juryn som ni kanske minns och tydligen var han helt hopplös i studion när han skulle spela in vinnarlåten. Han satte ingenting. Hela Idol-produktionen var då inställd på att han måste åka ut och därför fick han en helt omöjlig låt att sjunga, Gloria Estefans Conga.
- De satt och letade efter svåraste låten som fanns till Andreas och då kom Daniel Breithotz på den briljanta idén att "ge han Conga, då måste han bara ryka.., säger denna "hemliga" källa.

Mycket riktigt det gjorde han. Konspirationer är inte alltid överdrivna påhitt, ibland kan de uppenbarligen vara sanna.


Glamourdrottningen Perrelli var förstås på plats

Nu har jag hört samtliga låtar i Karlskrona och kan konstatera att om ni missar lördagens sändning så begår ni ett stort misstag. För det här är ett starkt startfält. Mycket starkt. Charlotte Perrellis Hero är en riktig discorökare som egentligen har allt en vinnarlåt ska ha. Trots att Charlotte bara gick på halvfart idag, om hon ens gjorde det, så kändes den grymt stark. Fredrik Kempe vet hur man gör powerrefränger och Charlotte vet hur man vinner. Men inte ens en finalplats kan tas för given i ett sånt här startfält. För vi har ju Linda Bengtzing också och hon levererar ännu en gång ett riktigt starkt nummer och tjejen är på g... Så mycket på g att hon ramlade i sluttampen av hennes låt Hur svårt kan det va? Sen kunde hon inte sjunga mer den gången för hon skrattade så mycket.


Fritt fall för Linda...

Lindas största motståndare är egentligen hennes tidigare bidrag. För det är lätt att jämföra med Alla flickor och Jag ljuger så bra och det är inga lätt motståndare. Men Hur svårt kan det va? är en rockigare variant och dessutom är Linda omgiven av tre akrobatiska dansare med Gällivarehäng. Det lär de iof inte ha på lördag, även om det vore rätt kul. Låten är för bra för att inte gå direkt till final men det är ju samtidigt en kittlande tanke att den skulle kunna hamna i Andra chansen mot "Androla".

Sen har vi Sibel. Jag har aldrig glömt hur bra hon var i Idol 2005. Men efter att Måns, Sebastian, Ola och Anges från samma årgång levererat hits så har det varit helt tyst från Sibel. Hennes låt är extremt svårsjungen eftersom hon ligger länge på varenda ton och få skulle klara av att göra låten rättvisa. Men utifrån hur det lät idag så tror jag svenska folket kommer att bli imponerade av hennes röst. I mitt tycke är Sibels Thats were I´ll go minst lika bra som Sanna Nielsens Empty room, om inte bättre. Här är det skrällvarning.

Sibel i kläder hon inte komer ha på lördag. Då blir det någon ljusrosa historia

Niklas Strömstedt kan bli kvällens stora flopp. Det är inget fel på låten, den är välgjord och småtrevlig, men det sticker inte ut tillräckligt i den här högljudda skaran. Om Patrik Isaksson kom 5.a med en låt som hade en riktig powerrefräng, hur ska det då gå för den här som saknar powerrefräng?

Rapparen Fronda gör någon slags folkhemsrap om hur lite pengar man har kvar efter att betalat hyran (jo tack, jag vet......). Men det hela är inte så charmigt som det låter och Fronda är inte en glädjespridare som Frida Muranius. Snälla svenska folket, få inte för er att den här är genialisk.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är hög "Svenska favoriter 101,9"-faktor på det här startfältet. Pressen har jublant spontant fler gånger än Christer Sjögräs sjunger I love Europe - och det är inte lite.

Nu ska jag snart iväg på kommunfesten som tydligen ska vara på någon båt här i den blåsiga men vackra marinstaden Karlskrona.

Den senaste säsongen av Idol visade med önskvärd tydlighet att något behövdes göras. Programmet blev bra, men tacka inte produktionsledningen för det. Att Idol 2007 blev minnesvärt berodde på att deltagarna var ovanligt bra och att det fanns flera intressanta personligheter som satte färg på programmet. Produktionen i sig däremot lämnade mycket till övers att önska, i synnerhet juryn.



Därför var det bästa som kunde hända att Peter Swartling, Kichti Tomita och Daniel Breitholtz nu lämnar skutan. Att Daniel skulle vara kvar hade varit okej. Han kunde ändå hålla sig till någon form av konstruktivitet. Peter Swartling försökte leverera oneliners, men saknade all tänkbar tajming och självdistans för att det skulle lyckas. Lär dig av Björn Ferry säger jag. Och Kichti förvandlade ju hela programmet till någon slags freak-show där hon själv hela tiden ville spela huvudrollen. Problemet var inte bara att juryn osade pajas - det var att det dessutom var på tok för mycket fokus på de i programmet, trots att de sällan eller aldrig sa något konstruktivt om framträdandena.

Jag tror inte alls att det är ett måste att en jury levereras elaka oneliners för att behålla tittarsiffrorna. Där tror jag faktiskt TV 4 underskattar tittarna om de resonerar så. Folk vill i första hand se en tävling där de lär känna deltagarna och se vem som vinner och vem som försvinner. Försvinner det vassa tävlingsmomentet som det gjorde i kvalprogrammen (där 90% i princip redan var klara för finalen) och det inte handlar om att åka ut - då försvinner publiken. Fame factory hade höga tittarsiffror säsong efter säsong utan att juryn tog allt för mycket plats. Men de var trovärdiga, konstruktiva och absolut inte mesiga.

Det spekuleras redan i nya namn. Folk ropar efter Bert Karlsson. Visst, det vore bättre än Kichti och Swartling men det känns otroligt uttjatat med Bert i rutan i sådana program. Vilka de än blir så blir det en förbättring.

Jag blev intervjuad av Falu-kuriren förra veckan om indie-artisternas intåg i Melodifestivalen. Här kan ni läsa artikeln som var med i lördagens tidning.

Det känns som att svenska folket i år tröttnat på att vara så himla förutsägbara och bestämt sig för att vända upp och ner på allt som tidigare varit. Ingen rap-låt har någonsin varit nära final tidigare, ingen joker har någonsin placerats sist tidigare och att Patrik Isaksson och Ainbusk inte ens tar sig till Andra chansen visar väl ganska tydligt att det är betydligt fler än P4-lyssnarna och svensktoppsmaffian som röstar.


Foto: Melodifestivalklubben

Det har nästan blivit som en "katt och råtta"-lek mellan folket och proffstyckarna och det är en ganska tacksam lek för folket. Det är ju de som bestämmer. Ena veckan röstar de fram traditionell schlager och inför nästa delfinal säger pressen "jaha det är SÅ de tänker", sen röstar de på ett nytt sätt nästa vecka....Men BWO gjorde något så unikt som att hålla för trycket och gå vidare. Kanske var det egentligen den största skrällen detta galna MF-år?

Nej självklart var gårdagens stora skräll Frida och Headlines. Jag tycker inte att låten håller finalklass. Den förmedlar mycket positiv känsla och geniun glädje och Fridas varma personlighet har verkligen gått genom rutan. Men låten var inte mycket till låt. Då tycker jag det är märkligt att inte den andra "Hits for Kids"-låten fick fler röster. Caracola var klockrena i rutan, nummret satt perfekt och även om låten kan ses som en ren pastich på hela schlagergenren så är den fantastiskt effektiv. En mer direkt låt är svår att tänka sig. Nu ställs de mot Ola i Andra chansen och där faller mina röster definitivt på Caracola.  

Patrik Isaksson tycker jag slarvade bort ett vidare avancemang på flera faktorer. Han ville för mycket, var fullständigt felstajlad med en hopplös kostym, borde använt catwalken i höjningen och framförallt - jag är helt med dig här Brita - Under mitt tunna skinn är den sämsta titel jag hört på en låt. Jag trodde ändå det skulle räcka lite längre för låten är för bra för att lämna oss redan nu. Refrängen och sista höjningen är riktigt bra.

Men en sak ska Patrik ha full cred för. I ögonblicket då Luuk hans finalplats rök så visade han känslor. Jag är så trött på det där hyckleriet att man i MF aldrig får vara besviken om man har misslyckats. Då hängs man ut i tidningarna som bitter och dålig förlorare. Alla vet ju att det är en tävling och att det ligger mycket i potten. Klart att man ska få vara besviken och förbannad när man just gått miste om en 4-miljoners TV-publik, ett fullsatt globen och säkerligen en fullbokad sommarturné.......Just ögonblicket när den sista platsen ska läsas upp är så nära en straffläggning i fotboll man kan komma i schlagersammanhang. En halv sekund - sen skriker den ena av euforisk glädje och den andra bankar sitt huvud i frustration. Jag älskar det. Jag vill ha mer "straffläggningar" i schlagervärlden.

# BWO:s scenkläder var helt fantastiska. Bard som Gustav Vasa! Underbart. Nummret som helhet var det kanske bästa i MF hittills och de hör självkart hemma i finalen. Men jag har ändå svårt att se de som vinnare.

# Ainbusks 6:e plats för överraskande men fullt välförtjänt. Josefin Nilsson är inte Sanna Nielsen. Hon har alltid en tendens att vara överteatralisk och dessutom sjöng hon bitvis riktigt falskt. Jag beklagar inte deras fiasko på något sätt.

# Eskobar var platt fall på scen. Att stå stilla, knappt röra en min och inte ens ge TV-tittarna chansen att se en min för att det är en fet mikrofon i vägen hela tiden är självmål på alla tänkbara sätt. Synd på en låt som ändå innehöll en riktigt snygg refräng.

Nu har jag lyssnat på SVT:s hemsida på de snuttar man kan höra av bidragen i Linköping och det här låter som ett riktigt starkt startfält. Dessutom oerhört svårtippat då det saknas någon riktigt kalkon som man direkt kan tippa på sistaplatsen.

1. BWO - "Lay your love on me"
Den är inte lika effektiv som Temple of love från 2006 men som alltid gör BWO väldigt bra dans/pop. Den här kommer garanterat att leva vidare efter festivalen men någon finalplats ska de absolut inte vara säkra på. Fast jag varken vågar eller vill tippa de till Andra chansen.

2. Mickey Huskic - "Izdajice"
Det är inte ofta man hör balkanballader i Melodifestivalen så det känns verkligen som att det är dags. Men var det här verkligen den bästa balkanballaden som skickades in? Den känns mycket svag för sin genre och framförallt är det på tok för mycket ord vilket gör melodin orytmisk. Förtjänar att komma sist, men sådana här låtar kommer sällan sist, även om de är dåliga.

3. Frida Muranius feat. Headline - "Upp o hoppa"
Det lilla jag hann höra så låter den väldigt medryckande och rolig. Och så länge Markoolio inte är med i MF så får vi nöja oss med den här som är en något sämre variant. Men den är betydligt bättre än sommarskräpet  Dunka mig gul och blå.

4. Thérèse Andersson - "When you need me"
En opera-schlager och det är alltid intressant. Kanske den mest svårtippade i hela startfältet. Låten låter som något finska Nightwish hade kunnat göra som ett av sina snällare spår och det kan funka. Möjligtvis skulle refrängen varit lite gladare och "hookig". Hmm, var tusan ska jag tippa den här?

5. Patrik Isaksson & Bandet - "Under mitt tunna skin"
Om svenska folket röstar efter den bästa refrängen, vilket de ofta gör, då går Patrik Isaksson till final. Det här är absolut den låt jag fastnade mest för efter första lyssningen och om han gör låten rättvisa på scen så kommer jag att slänga mig på telefonen. Versen är ett hafsverk. Men det kanske spelar mindre roll för i Melodifestivalen är det refrängen som är rodret i hafs-skutan.

6. Caracola - "Smiling in love"
Tuggummipop i ordets rätta bemärkelse och jag kan inte låta bli att gilla det här. För man blir glad. Nej okej, inte redaktionen på DN kultur kanske, men vad spelar det för roll. De röstar ju ändå inte. Om tjejerna i Caracola sjunger rent och går genom kameran så blir den här livsfarlig. En outsider!

7. Ainbusk - "Jag saknar dig ibland"
Musikaliskt innehåller den inget nytt, men det gjorde i och för sig inte Sanna Nielsens Empty room heller. Men Sanna hade förmågan att förvandla låten till en personlig berättelse som alla kunde ta till sig. Jag tror inte att Josefin Nilsson har samma förmåga. Går den vidare så är det förmodligen för att den är den enda klassiska svensktoppsballaden i startfältet och i finalen skulle den vara chanslös mot Sanna.

8. Eskobar - "Hallelujah new world"
Intressant med Indieband i festivalen och låten är inte dum. Refrängen är melodiös och snyggt gjord men om de kommer att köra med en nedtonad indie-attityd så kommer inte folk att slänga sig på telefonen. Här tvingas de kompromissa, men är Eskobar beredda att köra med kameraflörtar?

Som helhet så tycker jag att det här låter lovande. Faktiskt snäppet bättre än de två första delfinalerna. Om jag hade tippat efter hjärtat förra veckan så hade jag i princip haft rätt på alla placeringar men hur ofta tippar man så? Om jag tippar efter hjärtat nu så säger jag BWO och Patrik Isaksson i final med Caracola och Eskobar till Andra chansen. Men Ainbusk kommer säkert att tränga sig i någonstans där.  

Jag tycker ofta att det är riktigt roligt med konspirationsteorier och det verkar Wille Crafoord tycka också. I ett program i kanal 5 så påstår han att SVT medvetet satte Carola i Andra chansen för att skapa mer spänning i Melodifestivalen. Att hon med andra ord egentligen fick flest eller näst flest röster i Västerås men medvetet placerades på en annan placering för att öka spännignen i programmet. Det här låter som ett dåligt skämt - och det är det förmodligen också. Jag tror inte alls att Wille Craforrd verkligen tror på det där själv utan det är i så fall mer sannolikt att han tillhör gärningsmannaprofil nr. 2 (från inlägget om gärningsmannaprofilen som ni kan läsa längre ner). Alltså att han tröttnat på allt det präktiga och välkammade i årets festival och vill röra om i grytan lite.

Precis som Christer Björkman säger i artikeln så är det inte ens SVT som räknar rösterna, det är Telia. Därmed blir konspirationen ännu mer osannolik. Varför skulle då Telia få för sig att göra det? Har de blivit mutade av Alexander Bard?

Jag utgår från att allting är ett "roligt utspel" från Willes sida och sånt piggar alltid upp. Men det som är det riktigt kalkon-mässiga i det här är att folk verkar ha gått på hans skämt för 50% håller med Wille när de svarar på "dagens fråga".

Underskatta aldrig svenska folket........eller är det kanske just det man ska göra?

SVT har nu dementerat uppgifterna om röstsiffrorna från delfinalerna. Ni kan läsa deras dementi här

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/melodifestivalen2008/article1876531.ab

Som flera uppmärksammade tidigare så stämde inte röstantalet med det sammanlagda antalet så deras dementi förefaller helt rimlig. Men nu ställer sig alla frågan vem som lagt ut det och varför.

- Det är tråkigt att någon av ren illvilja sprider falska uppgifter, säger Christel Willers, projektledare för Melodifestivalen, enligt Aftonbladet.

Ren illvilja kan det ha varit, men det kan finnas fler orsaker. låt oss nu laborera med lite olika teorier. Tre så kallade gärningsmannaprofiler som man säger på polissvenska.

1. Den som lagt ut det är ett hängivet Carola-fan som insåg att alla tänkbara krafter måste mobiliseras inför Andra chansen. Vad passar då bättre än att köra med det gamla hederliga knepet skräckpropaganda. Genom att visa hur läskigt nära Carola & Andreas Johnson var att åka ut i Västerås så kommer ingen som gillar Carola att nonchalera situationen i Andra chansen utan direkt slänga sig på telefonerna.

2. Den som lade ut detta har slitit sitt hår i förtvivlan över den brist på förnyelse som svenska folket visat. Aldrig något vågat, trendigt och spännande utan alla som gått vidare har varit så överdrivet putti-nuttiga. Folkhemstrevliga Christer Sjögren, den lika trevliga Sanna Nielsen, det söta flickebarnet Amy Diamond och Rongedal-bröderna som slog igenom i det ännu trevligare programmet "Så ska det låta". Inga skandaler så långt ögat når, då gäller det att skapa en skandal själv. Hitta på lite röstsiffror, det finns alltid någon som går på det....

3. Den som lade ut det är en arbetslös schlagernörd som har alldeles för mycket tid och alldeles för lite att göra. Nej, jag syftar faktiskt inte på mig själv även om jag medger att delar av gärningsmannaprofilen stämmer i det fallet. Eftersom det ännu inte förekommit några siffror i festivalen, bara placeringar, så har abstinensen efter statistik gjort situationen ohållbar. Varför då inte fantisera ihop lite siffror som det mycket väl kunde ha varit. Det är så jobbigt att behöva vänta ända till efter finalen då siffrorna offentliggörs.