Schlager-Micke

Idag blev jag åter igen uppringd av Sveriges radio Jönköping för att snacka schlager. Ni kan höra ljudfilen på de här sidan (det är jag som pratar även om jag för dagen heter Mikael Olfsson på SR-sidan...)

http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/program/amnessida.asp?ProgramID=2966&grupp=4177

Repetitionerna har nu börjat och pressuppbådet här i Stockholm är betydligt större än på delfinalerna. Det märktes om inte annat under presskonferensen som inledde hela torsdagen här i Globen. Köerna ringlade långa - inte bara kring huvudfavoriterna utan runt alla. Presskoferensen började med en rejäl arrangörsmiss då det plötsligt hördes bombastiskt högt ljud från högtalarna. För de journalister som gör radio eller TV-intervjuer blev förstås detta förödande och SVT:s allt-i-allo Helena Brodén skrek direkt till teknikerna att stänga av. 

Själv drabbades jag inte av det eftersom jag fortfarande stod i kö för att intervjua bröderna Rongedal. De var väldigt avslappnade och roliga. Ni kan höra intervjun på http://www.melodifestivalklubben.se/



Jag pratade även med Christer Björkman och eftersom jag (som ni kanske vet) älskar statistik och eventuella teorier kring startnummer så frågade jag en hel del om det. Han betonade att det är viktigt när man gör ett sånt här TV-program att man startar och avslutar starkt och dessutom har något starkt i mitten så att man får bra spridning. Han nämnde i det här sammanhanget också att han visste vilken låt som fått flest röster i varje delfinal...

Annars brukar repetitionernas stora behållning stavas Henrik von Zweigberg. Det är SVT:s störtsköna studioman som är två meter lång och ser ut som en isbjörn. Under repetitionerna brukar han leverera oneliners i en sån takt att till och med skidskytten Björn Ferry hamnar i lä. Idag har han varit lite tystare än vanligt men som vanligt slänger han ur sig några nördfrågor till pressen. Och det finns många riktigt schlagerkunniga reportrar bland SVT och kvällspressen, det märker man vid sådana här tillfällen. 

Repetitionerna till finalen tenderar ju annars att bli lite grann en transportsträcka eftersom nummrena sitter rätt bra sen tidigare och det bara återstår finslipningar. Men Chrille Sjögren bjöd nyss på något som jag knappt trodde var möjligt, självdistans. Han körde några extremt klychiga dansmoves som knappast är en del av standardkoreografin. Det var riktigt underhållande. 

Nu ska jag kila ner till arenan och se Sanna Nielsen repa.  

SVT har nu offentliggjort startordingen i finalen på lördag. Den ser ut som följer:

1. Charlotte Perrelli - Hero
Upphovsmän: Fredrik Kempe (m & t), Bobby Ljunggren (m)

2. Sibel - That Is Where I'll Go
Upphovsmän: Christian Antblad (m & t)

3. Rongedal - Just A Minute
Upphovsmän: Amir Aly (m), Henrik Wikström (m), Magnus Rongedal (m & t), Henrik Rongedal (m & t)

4. Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Upphovsmän: Johan Fransson (m & t), Tobias Lundgren (m & t), Tim Larsson (m & t)

5. Christer Sjögren - I Love Europe
Upphovsmän: Torgny Söderberg (m), Magnus Johansson (m), Ingela "Pling" Forsman (t)

6. Amy Diamond - Thank You
Upphovsmän: Sandra Nordström (t & m), Mathias Venge (t & m), Peter Wennerberg (t & m)

7. Sanna Nielsen - Empty Room
Upphovsmän: Bobby Ljunggren (m & t), Aleena Gibson (m & t)

8. Nordman - I lågornas sken
Upphovsmän: Lina Eriksson (m & t), Mårten Eriksson (m & t)

9. Frida feat. Headline - Upp o hoppa
Upphovsmän: Anderz Wrethov (m & t), Frida Muranius (m & t), Sam Persson (t)

10. BWO - Lay Your Love On Me
Upphovsmän: Alexander Bard (m & t), Anders Hansson (m & t), Bobby Ljunggren (m & t), Henrik Wikström (m & t)

Startordningen säger mer än man kan tro om vad som kommer att hända på lördag. Startlistan lottas aldrig utan bestäms av Christer Björkman och han har haft sama upplägg år efter år. Oftast är det tre stora favoriter i finalen. Två av de placeras ALLTID på startnummer 1 och 10. Så har det varit varje år sedan delfinalerna infördes 2002. Den tredje placeras  som nummer 6 eller 7 och i år är det tydligt vilka tre som är favoriterna: Charlotte, Sanna och BWO.

Det var iof inte särskilt överraskande men startnummrena säger mer än så. I finalen är det ju en jury som delar ut hälften av poängen och här har säkerligen Björkman en stark föraning om var poängen kommer att landa. Juryn har ju direktiv från Christer själv att tänka internationellt när de lägger sina poäng och juryfavoriten brukar nästan uteslutande få startnummer 1. Titta bara på statistiken för startnummer 1 efter att juryn gett sina poäng:
(delfinalerna infördes 2002 innan dess lottades startordningen i finalen)
 
2002: ledning
2003: ledning
2004: Tvåa efter Lena PH
2005: ledning
2006: ledning
2007: Tvåa, knappt efter ledande The Ark

Startnummer 10 brukar vara utmanaren och de får nästan alltid flest eller näst flest röster från folket. Jag tror mycket väl att Charlotte kan vara i ledning efter juryrösterna men BWO kan ligga hack i häl. Det intressanta bli om Sanna ligger mer än 22 poäng bakom ledaren. Är differensen mindre så är ledningen betydelselös eftersom de höga publik-poängen ges i skala 66-88-110-132.

Men en sak är säker i år. Vinnaren kommer att heta Bobby Ljunggren. Han har varit med och skrivit Charlottes, Sannas OCH BWO:s låt. Karln kan ju till och med ta en trippel och i den här konkurrensen vore det fullständigt otroligt.

Som jag skrev igår så tror jag inte att det var anti-rösterna som knäckte "Androla". Jag tror inte heller att det var kvällspressens ständiga påhopp för deras roll har delvis varit dubbeltydig. Krönikörerna i de två stora kvällstidningarna, Markus Larsson och Anders Nunstedt, har helhjärtat propagerat för att Carola och Andreas ska till final. Men därmed inte sagt att kvällstidningarnas rapportering om Carola har varit okej. Den har till största delen varit fullständigt ovärdig. 


Foto: Melodifestivalklubben

Vad hon än ha sagt så har de lyckats få det till att hon är divig, självsäker och självupptagen. Folk har upprepat att hon var så säker på att vinna och att det därför är rätt åt henne att hon åker ut. När har Carola sagt att hon vet att hon ska vinna? Jag tycker tvärtom att hon hela tiden betonat att hon inte tar något alls för givet och hon har alltid gratuerlat segrarna. Och om hon nu sagt att hon ska till final, vad är problemet? Det är ju en tävling, det är klart att man ska vara inställd på att vinna!

I idrottens värld skulle ingen bry sig om man sa något liknande. Tvärtom. Där kan hockeyspelaren Jonatan Hedström säga att han ska "pissa på Malmö" innan en match och alla krönikörer och tyckare ger honom ryggdunkar och säger: "va kul med lite tändvätska och nerv i SM-slutspelet, det behövs!" Men i Melodifestiavlen får man tydligen inte ens säga att man vill vinna utan att det ska klassas som ett "påhopp", ett "hån" eller överdrivet kaxigt. Speciellt om man heter Carola.

Och det värsta är ju att folk går på det. Många säger ständigt att "man tror ju inte på vad tidningarna skriver" men den inställningen verkar ju fullständigt bortflugen när det skrivs om Carola. Då tror folk plötsligt på allt som skrivs bara för att de vill tro att det stämmer. Att hon är divig, självsäker och EGO eftersom ytan verkar så irriterande perfekt. Var är mediekritiken här kära svenskar? Bara idag läser jag citatet från Carola att hon skyller förslusten på argumentet att "Nordman tävlade ju på hemmaplan". Nu är det citatet taget från ett inslag på deras webb-TV och när jag ser det är det så löjligt uppenbart att hon säger det där med glimten i ögat. Men tyvärr upprepas ju det här gång på gång.

Själv har jag lite svårt att se vad som är så intressant med Carola. I mitt tycke är hon ingen stor personlighet. Sveriges bästa scenartist, absolut. Men jag har sällan sett människan bakom den där medie-Carola. Jag har aldrig sett henne gråta, eller sett henne nervös, eller euforiskt lycklig. Hon är bara ett ständigt leende ansikte. När hon vann MF för två år sen sa hon bara ett kort "tack Sverige" under vinnarreprisen och man visste fortfarande ingenting om vad som rörde sig inom henne. Jag tycker att det är intressantare med personer som jag på något sätt kan identifiera mig med. 

Men det innebär inte att Carola ska behandlas som hon har gjort den här gången. Det har varit extremt vinklad pajas-journalistik som påminner skrämmande mycket om den Carola-hets som rådde våren 1990.

Tack Sverige för att ni visade den goda smaken att rösta in Sibels fantastiska ballad till finalen. För innan jag kommenterar det som hela Sverige pratar om just nu, en viss fröken Häggkvist, så måste jag säga att Sibel lyfte sig ytterligare några snäpp idag i Andra chansen. Sången var suverän som alltid men nu verkade hon mycket mer avslappnad i rutan och nummret blev fulländat. En halvtimme innan sändningen så ändrade jag min tippning i Melodifestivalklubbens gissnings-race och satte Sibel på finalplats. Den kändes som att det ändå skulle gå vägen. Nu gick min tippning åt skogen ändå den här gången men det berodde ju i första hand på Carolas fiasko.

Många är säkert övertygade nu om att det var alla röster mot Carola som fällde avgörandet. Det fanns säkert de som röstade så men jag tror inte att majoriteten gjorde det. Om majoriteten röstat på Nordman för att de var Androlas motståndare så borde de ha rykt i andra omgången mot Suzzie Tapper. Nordman lyfte sig rejält på scen och jag lyfter på hatten för Nordman. I lågornas sken växte idag och även om de inte bidrar med den klassiska glada schlager-stämningen så förmedlar de ett tydligt uttryck och det nummer som Nordman erbjuder känns genuint. De förtjänade sin finalplats.

I fallet Carola & Andreas så kändes deras framträdande klart blekare den här gången och de verkar ha tagit allt för mycket intryck av de som menar att Carola var för utagerande sist. Nu kändes det återhållsamt och defensivt. Ja, rent utav stelt. Men jag tror inte att det var framträdandet i sig som avgjorde heller. One love har ingen powerrefräng. Den är ingen låt som man nynnar på även om jag tycker att den är en bra U2-dänga.

Att Carola nu missar final är på pappret tidernas största schlagerskräll. ABBAs förslust med klassikern Ring ring 1973 kan inte konkurrera. Då var det en expertjury och de kom ändå trea. Carola gick inte ens till final. Men om de nu hade tagit sig dit tror jag de hade hamnat på övre halvan tack vare väldigt många juryröster. Men det får vi ju aldrig veta.

Ola var klart bättre på scen nu än sist. Han gjorde allt han hade kunnat för att nå final och har all anledning att känna sig stolt över det. Det är refrängen i Love in stereo som är för dålig helt enkelt. 

Suzzie och Therese slog i skymundan och det blev tydligen väldigt jämt. Suzzie kan nog räkna med ett antal veckor på svensktoppen framöver. Låten har hög P4-faktor. 

Var det fler än jag som tyckte att Jag saknar dig ibland ironiskt nog var bättre i Luuks version än när Josefin Nilsson gapade sönder den i Linköping? 

Tidernas bästa finalfält i Melodifestivalen har nu blivit ännu bättre. Det känns som att alla poäng som ska delas ut nästa vecka inte räcker till. Jag står fast vid att jag tycker att Rongedal har årets bästa låt men de kommer inte att slåss om slutsegern.

Den matchen tror jag står mellan Charlotte Perrelli och Sanna Nielsen.

Buskistrenden verkar hålla i sig i Eurovision i år. I Lettland vann ett gäng pirater i lördags och upphovsmännen, ja de var från Sverige. När man hör vinnarlåten Pirates of the sea (med gruppen Wolves of the sea) får man intryck av att det faktiskt går att skicka Magnus Uggla på export. Det här är snapsvise-pop klass högre och den kommer säkerligen att vara en svår konkurrent för Sverige. För Lettland och Sverige är med i samma semifinal i Belgrad.

Torbjörn Wassenius var med och skrev Lettlands låt förra året med de sex operakillarna som sjöng i höga hattar. han har även varit med och skrivit Pirates of the sea och en av operakillarna är dessutom med i det här bidraget också. Även om det kan vara svårt att tro.


Göteborgaren Torbjörn Wassenius är en av männen bakom Lettlands bidrag i år. Bilden tagen från Helsingfors förra året där jag intervjuade honom

Även om sådana här låtar är chanslösa i Sverige så länge det finns en jury så vill jag inte placera in den i samma fack som Irland. Det här är ändå musik och jag tror att det är en låt som jag motvilligt kommer att börja gilla när jag väl kommit ner till Belgrad.

Fisken, det här känns som en låt som du borde gilla!

I en nöjesvärld där attityd är prio ett och "ingen kommentar" svaret på varannan fråga så är Linda Bengtzing en ren befrielse. När artister medietränas för att så smidigt som möjligt genomföra intervjuer så bryter Linda Bengtzing mot varenda tänkbar regel.

I Melodifestivalen är det ju tabu att säga att man är besviken om man förlorar. Alla ska vara über-sportsliga. Linda Bengtzing säger att hon hade blivit skitsur om hon missat final. Något hon verkligen inte hade behövt säga eftersom hon gick till final. Hon pratar öppet om att hon var jättekär i Magnus Hedman, att hon gärna hade dejtat Erik Segerstedt om det inte var för alla skriverier och hon frågar ogenerat journalister (samt Karlskronas kommunalråd) om de kissar i duschen.

Om hon har någon manager eller PR-konsult så kan jag tänka mig att de sliter sitt hår över alla öppenhjärliga uttalanden. "Snälla Linda, var du verkligen tvungen att säga det där...". Men egentligen är det hon säger varken uppseendeväckande eller kontroversiellt. Det som är uppseendeväckande är att man inte är van att höra någon offentlig person prata i intervjuer som andra gör hemma vid köksbordet.

Vill man dra lösryckta citat ur henne så är det världens lättaste jobb. Expressen skrev idag om hennes attacker på Carola (innan har hon "attackerat" Perrelli också men nu har de tydligen ingått en "pakt" mot Carola). Om det hon sa var attacker så är nog både du, jag och alla andra fullständigt upptagna med att attackera varandra hela tiden.

Många undrar säkert hur hon orkar bjuda på sig själv så mycket? Tar det inte vansinnigt mycket energi? Men frågan är hur mycket energi det hade tagit om hon tvingats vara tvärtom. Om hon var tvungen att ge Henke Larsson-svar på alla frågor när hon egentligen är så spontan och sprallig? Förmodligen mycket mer. Schlagervärlden hade dessutom blivit oändligt mycket tråkigare, så stå på dig!


Kram på dig Linda

Linda Bengtzing och Charlotte Perrelli sjöng sig direkt till finalen i Globen och för första gången blev det ingen stor skräll i resultatlistan. Man kan inte säga annat än att det är två väldigt värdiga finalister. Klockrena låtar och perfekta framträdanden ikväll. Visst hade jag hoppats på Sibel men jag är mer än nöjd.

Mer än 700 000 röster talar sitt tydliga språk, det var ett högklassiskt startfält och en högklassik show i Karlskrona. Charlotte gjorde sitt i särklass bästa framträdande ikväll och hennes taktik som hon berättade för oss igår fungerade uppenbarligen perfekt. Kör safe, sänk förväntningarna, bli nerskriven så ger du dig själv de bästa tänkbara förutsättningarna. Charlotte vet fortfarande inte hur det är att förlora i schlagersammanhang och nu framstår hon definitivt som en av vinnaraspiranterna i Globen.

Linda Bengtzing har varit klockren på varenda repetition och var precis så bra hon kan vara i sändning. Det var faktiskt rörande att se hur överlycklig hon var efter segern. Ingen artist i Sverige bjuder så mycket på sig själv och om hon den här gången även lyckas övertyga juryn så kan hon också mycket väl slåss i toppen.

Niklas Strömstedt sistaplacering innebär att två jokrar i rad har hamnat sist. Det är något unikt. Men det var inte mycket Niklas kunde göra i det här startfältet där nästa alla låtar var så effektiva att "de förföljer en tills den blir min" - som Linda Bengtzing skulle ha sagt.

Daniel Mitsogiannis gjorde inte sitt bästa framträdande ikväll, men förmodligen var de tden benhårda konkurrensen från Linda Bengtzing och Charlotte Perrelli i samma genre som knäckte "Pame". I en annan delfinal hade den definitivt haft en chans.

Morgan Pålsson överraskade en hel del med sin monolog. På genrepet igår var han inte med och tidigare idag drog han helt andra skämt än de det blev i direktsändning. Luuk måste ha blivit lite ställd.

Carola & Andreas Johnson mot Nordman, Gud mot djävulen som Nordman själva sa. Det kommer att bli mycket intressant!

I pressrummet var det inte allt för högljutt men Linda och Perrelli verkar vara ett val som de flesta gillar. Nu ska jag till efterfesten. Vi hörs!

1:a Linda Bengtzing 25,7%

2:a Charlotte Perrelli 20,2%

3:a Sibel 15,7%

4:a Daniel Mitsogiannis 13%

5:a Calaisa 8,3%

6:a Nordman 7,7%

7:a Fronda 7,5%

8:a Niklas Strömstedt 1,9%

Här bör man ha med i beräkningen att Sibel och Daniel Mitsogiannis lottades fram som vinnare och fick framföra sina låtar två gånger. Niklas Strömstedts magra resultat blir jag faktiskt inte så överraskad över. Det kommer inte vara lätt att minnas hans låt och risken finns absolut att han kommer sist. I så fall skulle det bli andra jokern i rad som kommer sist. Det vore något synnerligen unikt.  


Dödens grupp och de lever upp till sitt rykte