Schlager-Micke

Nu har jag fått tag på en DVD-inspelning med årets ESC i SVT och har äntligen sett semin och finalen i dess helhet. Visserligen har jag ju hört och sett låtarna hur många gånger som helst men det är först när man ser hur det verkligen såg ut i sändning som man förstår mer (eller mindre) varför resultatet blev som det blev. Men det var dock inte de ibland bristande sånginsatserna (sånt som är mycket svårt att höra på plats) som var det som gjorde mest intryck. Saken var den att jag var tvungen att ta flera pauser för att stå ut med hela sändningen och det berodde på Kristian Luuk. Redan i Helsingfors fick jag vissa rapporter om någon tuta och ett evigt tjat om Mikko Leppilampis efternamn. Visst det var kanske lite irriterande men "peanuts" i jämförelse med insatsen som helhet. Janne Jingryd kan nu lugnt kliva ner från tronen som sveriges sämste kommentator i ESC.....

Jag vill poängtera att Kristian Luuk var lysande som programledare i årets MF. Men varför ska man ha samma programledare som kommentator? SVT har gjort så många gånger förr med Elwing, Belfrage, Janne Jingryd, Claes Åkeson, Pernilla Månsson m.fl men de klarade oftast av uppgiften. Men jag tycker det är en märklig princip SVT har. Att vara programledare och kommentator är ju två helt olika uppdrag och för mig känns det som ett hån mot alla TV-tittare att det sitter två muppar i kommentatorsbåset för Sveriges näst mest betittade TV-program under året (efter MF) och inte vet ett skit om vad de ska snacka om. Det lät mest som när folk i allmänhet tittar på programmet lite överförfriskade och bara gör sig löjliga över allt för sakens skull.

Här några exempel på allt dåligt de gjorde

# Inför många bidrag sa de ingenting om landet eller artisten som kom utan fortsatte deras "fyllesnack" om något oväsentligt.
# Kristian och Josef verkar inte ha förberett någonting av deras snack dem emellan. Tajmingen saknades fullständigt.
# Det fanns ingenting hos de som visade att de var det minsta intresserade av tävlingen, inget engagemang utan bara syrliga kommentarer
# Luuk fattade inte när han skulle sluta prata utan pratade ibland in i bidragen
# Bisittarens roll ska vara att vara ett komplement till huvudkommentatorn, i det här fallet, fakta om tävlingen. Josef uppfyllde inte direkt den rollen. Det fanns dessutom flera faktafel.
# De anlände dagen innan semin vilket gjorde att de inte hade sett en enda repetition (utom genrepen) eller varit på någon presskonferens. Att BBC:s Terry Wogan kör den stilen varje år kan jag ha överseende med. Han vet ändå vad han ska göra. Men de här mupparna! Oprofissionellt!!!
# Som sagt, det eviga tutandet mitt under Andorras bidrag och det eviga tjatet om Leppilampi kan ja stå ut med, det var nästan det minst dåliga. För hur mycket jag än letar kan jag inte hitta något i Kristian och Josefs kommenterande som var bra.

Jag gick direkt in på min hotmail efter min lilla TV-kväll och mejlade Thomas Lundin där jag skrev som det var. "Snälla, kan du skicka FST:s sändning (Finlands svenskspråkiga TV-kanal) av årets ESC på DVD till mig. SVT:s går inte att kolla på på grund av Kristian Luuk som är en ren katastrof".

Jag vill ju kunna titta på ESC 2007 även i fortsättningen för det fanns absolut många låtar som var bra och sändningen från finskt håll var okej.

Jag berättade ju förra veckan att jag var på SMASK-finalen på Cirkus (Sveriges MusikAkademikers Sång Kånntest). Vinnare blev - helt rättvist - låten Yksi kaksi med gruppen Taxfree.

Jag hade gärna spelat upp den om jag hade hittat låten någonstans men jag har inte lyckats hitta den på nätet. Jag fick dock hjälp från oväntat håll när den plötsligt spelades upp på svensktoppen. Den har inte hamnat på listan men en snutt av den spelades upp i programmet och därefter följde en intervju med upphovsmännen till Yksi kaksi, Mikael Rogeland och Erik Nilsson.

Eftersom jag inte har möjlighet att lägga upp allt för stora filer på sidan så kan jag inte ta med intervjun som följde men om ni vill höra den så finns det på www.sr.se/p4/svensktoppen. Lyssna på senaste programmet. Intervjun kommer i mitten av del 3.

Det som spelades upp i etern lät garanterat inte som en liveupptagning så jag antar att det finns en studioversion som ka gå att få tag på på något sätt. Nu hoppas jag att det går smidigare att lyssna på den här filen än Ola Salo-filen. Hör av er om det tjallar. 
 

Eftersom jag gjort en egen lista över 2000-talets svenska vinnare så kör jag motsvarande lista på ESC-vinnarna under det här decenniet. Om 90-talets vinnare i ESC höll en ganska jämn (men också ganska tråkig nivå) så har läget varit annorlunda nu. 2000-talet har bjudit på höjdpunkter men också katastrofala bottennapp som knappast hade varit möjliga under 80-talet eftersom få låtar som var med då kom ner i så låg klass som den sämsta vinnaren på 2000-talet. Här är min ranking

1. My number one - Helena Paparizou 2005
Låten har det mesta, framförandet hade allt. Grym låt att lyssna på, ännu bättre att se live och rent formidabel att dansa till. Helt enkelt en mycket värdig vinnare som bara har några få över sig på listan över de bästa ESC-vinnarna i historien.

2. Fly on the wings of love - Bröderna Olsen 2000
Ingen hade lagt märke till den här låten inför ESC-veckan i Stockholm. Det kryllade av hits i det här startfältet och bland fansen i Europa röstas ständigt ESC 2000 fram som tidernas bästa ESC-final. Men när de danska bröderna (som får oss svenskar att fortfarande inbilla oss att myten om den glada dansken fortfarande stämmer) intog scenen i globen så blev publiken som galen och där jag satt så började jag för första gången tänka tanken att den har chans att vinna. Och visst vann denna glada allsång och det kändes så märkligt logiskt efteråt. Jag ryser fortfarande av välbehag när jag plockar fram videobandet med ESC 2000 bara för att se vilken eufori den här segern skapade.

3. Hard rock hallelujah - Lordi 2006
Schlagerbögarna må hata den och den här låten delar minst sagt hela schlagerpubliken. Men jag har alltid tyckt att den inte bara innehöll en maffig show utan att låten verkligen håller som låt. Det har förekommit bättre rocklåtar i ESC, Norge 2005 t.ex. men Lordis seger var i alla fall något som jag jublade över den där majnatten i Aten. 

4. Molitva - Marija Serifovic 2007 
Den är bra, men det är definitivt inte den låt som gått mest varm i min MP3-spelare sen finalen i Helsingfors. Jag tycker fortfarande att de hade kunnat göra ett mycket bättre framträdande och mig berörde det inte alls på samma sätt som när Hara Mata Hari framförde den liknande balkanballaden Lejla för Bosnien-Hercegovina förra året. Men det var en viktig seger, för den var mycket som vanliga vinnare inte är.
Den var INTE på engelska, den var INTE en up-tempolåt och det var INTE ett spektakulärt framträdande. Det enda som fattas är att Marija hade varit kille, men en manlig solovinnare i ESC framstår som numera som mer omöjlig än en isländsk seger i Vasaloppet.

5. Wild dances - Ruslana 2004
Introt är helt fantastiskt och energin i låten är härlig, men i övrigt så är det inte så mycket till låt. Att Ruslana sjunger på engelska är det nog inte många som uppfattar. Och om man väl uppfattar "texten" så blir man väl inte så mycket lyckligare "I wåååånt you to wåååånt me"....... Men det var ett svagt startfält och det fanns ytterst få låtar 2004 som var bättre.

6. Every way that I can - Sertab 2003
Nej, det här är ingen personlig favorit. Kanske beror på r´n b-stuket i låten som är en musikstil som jag är ganska allergisk mot. Fullständigt hopplös på dansgolvet. Det var kul att Turkiet äntligen fick vinna och låten är välgjort men inget som jag går igång på. Överskattad!

7. I wanna - Marie N 2002
Den här låten kan knappast kallas överskattad eftersom alla hatar den. Den var så impopulär att den inte släpptes på singel någon annanstans än i Lettland (som Marie tävlade för). Men inte ens i Lettland blev det en hit, den kom inte ens upp på lettiska topp-30! Men ändå var segern inte helt ologisk eftersom det var ett oerhört spektakulärt och proffsigt framträdande i en tid då folk ännu inte insett hur viktig en snygg scenshow var för slutresultatet. Men lite synd att Lettland som skickat så många bra låtar, vann men en av deras sämsta bidrag.

8. Everybody - Tanel Padar & Dave Benton 2001
Fortfarande, 6 år efter den här segern, så har jag ingen förklaring till hur den kunde vinna. Den här segern är en skamfläck i schlagerhistorien och låten har i mina ögon ingenting. Tidernas sämsta vinnare, alla kategorier!!Möjligtvis syntes det att de två omaka herrarna hade kul på scen och det kanske inga andra artister hade 2001. Att uppträda inför 40 000 fulla och osportsliga danskar är väl inget drömscenario för en artist.

Den här veckan är jag i Jönköping och jobbar på Sveriges radio. Jag har därför inte kunnat uppdatera bloggen så ofta som jag velat men jag länkar till en sida på gylleneskor om vad våra svenska melodifestivalartister tyckte om eurovisionfinalen.

http://www.gylleneskor.se/view_news.php?newsID=1238

En av mina flitigaste bloggbesökare David "fisken" Nyquist hade ett intressant inlägg om vilka länder som riskerar att hoppa av nästa år. Det här var hans "topp-3"

1. Frankrike
2. Island
3. Storbritannien

För att ge en liten kommentar till detta.
# Frankrike försökte satsa extra hårt i år, men de föll extra tungt och just nu är det säkert många inom fransk TV som vill att de ska hoppa av. Men jag tror att EBU är villiga att göra det mesta för att de ska vara kvar så jag tror nog att vi får se de även nästa år i ESC

# Island misslyckades för tredje året i rad att gå till final och där är nog risken större att de hoppar av. Men deras egna uttagning är populär och de tillhör trots allt ett av "blocken" i Europa som har nära relationer till andra länder, d.v.s. norden så jag tror nog att de ändå kör vidare, i alla fall några år.

# Storbritannien tror jag inte är någon risk att de hoppar av. Programmet är fortfarande populärt och ses av många. Däremot har engelsmännen aldrig brytt sig särskilt mycket om var de hamnar i tävlingen utan de kollar på ESC av två anledningar.
1. Kommentatorn Terry Wogan som kommenterat tävlingen sen 1973 och som är en stor TV-profil i Storbritanien. Engelsmännen (och även jag själv) älskar hans bitska humor och torra skämt. Skulle han sluta som kommentator så skulle säkert hälften av alla engelsmän sluta titta. 
2. Omröstningen. Tittarsiffrorna i Storbritannien är mycket högre under omröstningen är när låtarna spelas. De älskar omröstningen, inte minst för att den bekräftar alla deras fördomar om att "they hate us, you know". 

Min topp-3 bland tänkbara avhoppare (oj, nu lät det något sekteristiskt märkte jag...) är..

1. Österrike
Österrike hoppade av tävlingen förra året eftersom de aldrig fick några poäng i ESC. I år kom de tillbaka för att de ge det en chans. Resultatet blev att de hamnade näst sist i semifinalen med 4 ynka poäng....Dessutom finns det ingen större tradition bland österikarna att titta på ESC som det exempelvis finns i Storbritannien. Få skulle sakna programmet där om de inte var med och få i Europa skulle sakna Österrikarna.....

2. Andorra
Är ett av få länder som lyckats missa att gå till final från samtliga semifinaler som hållits (alltså sen 2004). De har ingen egen uttagning så det ger inte allt för stora konsekvenser för de själva om de inte deltar. Jag tror sannolikheten är stor att de hoppar av nästa år.
 
3. Belgien
Har ett hopplöst facit i ESC och inte bara senaste åren. Belgien har alltid varit ett hopplöst land i ESC och de är dessutom splittrade. De har två olika TV-bolag ett flamländsk och ett franskt som kör uttagning vartannat år. Flamländarna har ett ganska stort intresse för tävlingen och gör oftast en seriös tävling. De franska belgarna däremot skiter rätt friskt i ESC och har oftast inte ens en uttagning. Eventuellt är Belgarna bara med de år som det flamländska TV:n sköter uttagningen. Eller så kastar de in handduken för gott.  

Gårdagsnatten blev märklig, mycket märklig. När jag skrivit klar i presscentret efter presskonferensen med gårdagens vinnare Marija skulle jag och alla andra ckrediterade till efterfesten. Den hölls i en lokal på samma område så det kändes smidigt. Jag var dessutom svinhungrig och visste att gratis mat väntade. Vi kom till lokalen ungefär samtidigt som de flesta andra journalister, vid halv 3. Och visst, mat fanns det och det smakade helt okej, med andra ord det godaste jag ätit hittills i Helsingfors. Helsingfors kan kallas mycket men knappast gastronomernas paradis. Jag har inte ätit något som varit värt priset i den här stan. Jo förresten McDonalds frukt-youghurt för 1 euro. Den var prisvärd.

Det skulle finnas drinkbiljetter att få vin för sas det men när jag väl fick tag på en sådan och kom fram till baren så var drickan slut. När jag kom dit lite senare för att då istället köpa något att dricka så stängde baren. Ja hela efterfesten var slut efter drygt 45 minuter! Den absolut sämsta efterfest jag varit på - med råge. Jag inser verkligen vilken tur jag hade som inte fick några biljetter till efterfesten efter semifinalen i torsdags. Jag hade hört exakt samma sak om den festen men jag trodde att i alla fall finalfesten skulle bli något bättre. Men nu är det tydligen helt förbjudet att servera alkohol i Finland efter 3.30. Ingen får serveringstillstånd efter den tiden. Inte ens Uhro Kekkonen hade fått det om han stigit upp ur sin grav. Efter en kort privat efterfest där vi tittade på några klipp från melodifestivalen -97 på en 42-tums-TV, så var det läggdags. Ingen rolig avslutning på den här veckan, men jag har ju finlandsfärjan kvar i alla fall.

Jag såg i morse också the Arks framträdande på TV. Ola var ju inte alls lik sig. Han glittrade inte alls in i kameran utan verkade mer stressad. Och den där snurrande skivan, den snurrade ju inte! När Ola la sig på den låg den still i flera sekunder. Det är faktiskt otroligt klantigt av produktionen att sånt ska kunna ske i direktsändning när de haft 7-8 rep + 3 genrep på sig att träna in så att allt klaffar under framträdandena.

Jag har inte läst kvällstidningarna än men jag gissar att det står om the Arks fiasko och öst-väst-grejen och "lägg ner skiten" m.m. Visst jag var väldigt besviken över resultatet i finalen. Serbiens seger var det enda bra. Aldrig har så många dåliga låtar hamnat i topp-10 och så många i bra i botten-10 men är det telefonröstning så är det. Det är visserligen väldigt synd om många länder nu på allvar funderar på att hoppa av eurovision. Jag kan förstå att det känns tröstlöst för länder som Belgien, Island, Österrike, Spanien, Frankrike m.fl att de misslyckas år efter år och om många länder hoppar av så måste nog konceptet ändrar redan till nästa år. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är mängden låtar under en kväll som är på tok för hög och som flyttar bort fokus från musiken och som gör att man bara memorerar bidragen som antingen är exterma eller som kommer från länder som man har en relation till. Helst vill jag ha 3 semifinaler till nästa år men det är nog mest en önskedröm. Nu måste jag iväg till färjan. Får väl hoppas på lite karaoke på vägen hem.

Just när jag satt här i presscentret och skrev så kom Thomas Lundin förbi. Ni vet, finnen i nordiska rådet i "Inför-ESC". Han hade fått tag på en Irland-tröja och frågade om jag ville ha den. Nja, svarade jag. Om ni nu inte vill lita på mina tips, vilket jag har full förståelse om ni inte gör, så kommer här hans topp-5.
 
1. Serbien
2. Ryssland
3. Tyskland
4. Ukraina
5. Lettland

Det började ju så bra när de läste upp semibidragen. Jag fick in tippning efter tippning, men sen tog det slut. Först vill jag säga så här. Det är skönt att den här semifinalen är över och att 18 av de här 28 låtarna försvunnit för det tar emot, men jag måste faktiskt hålla med kvällstidningarna om att den här semifinalen håller låg kvalitet. Sämsta semin hittills. Nu tycker jag förvisso att de bästa låtarna redan var klara för final så någon större kris för tävlingens framtid ser jag inte. Men som jag sagt tidigare, 28 låtar är på tok för mycket på en kväll. Speciellt en kväll mitt i veckan när de flesta ska jobba dan efter. Då är det inte lätt att sitta uppe till 23.45. Och tänk er då att i många länder (typ alla länder som gick vidare) började sändningen en timme senare än i Sverige.

Efter sändningen igår var det  presskonferens med de 10 som gått vidare. En presskonferens som var........väldigt typisk för eurovision.  Frågorna var typ......"hi I´m Natacha from Belarus, I have a question to Koldun. How do you feeeeel, you are greeeeeeat. yeeeeeeeah!!!!!!!!" Så var ungefär hela presskonferensen. En ren freakshow, men underhållande.

Öst och väst har det pratats om nu. Konstigt att den benämningen som för mig tillhör tiden före 1989 helt plötsligt blossar upp nu i eurovisionsammanhang. Jag satt länge på McDonalds vid 3-tiden i morse med två schlagerkollegor och diskuterade detta. De var fly förbannade på östkomplotten och det är det flera som är. Men öst är knappast ett enhetligt begrepp. Musiken på balkan påminner t.ex. knappast någonting och den i baltikum och de ger sällan eller aldrig varandra poäng. Och om väst nu ska representeras av fjantiga vampyrlåtar då gråter jag inga större tårar att de misslyckas. Jag har så mycket jag vill säga nu men jag kör ett axlplock här innan jag ska rusa iväg på det första genrepet på finalen. Oj, den börjar om 40 minuter. Jag skyndar skyndar mig.

# Serbien gick som väntat vidare men och vissa tycker att framträdandet var ett smakfullt avbrott från alla överkoreograferade nummer. De kan ha en poäng men jag tycker fortfarande av de sjabblar bort en fantastisk låt. Se och lär av Makedonien hur man gör ett elegant nummer.

# Vitryssland förtjänade verkligen sin finalplats. Jättesnyggt nummer på semifinalens näst bästa låt. Hade de inte gått vidare den här gången skulle de aldrig gjort det.

# Seminfinalens bästa låt, Lettland gick vidare. Den såg jag iof (tillsammans med Serbien) som semins säkraste finalist och i finalen finns det ingen låt som är i samma genre. Ett land i baltikum som tävlar med en sång på italienska. Kan vara ett segerrecept men också innebära att deras grannar föredrar att rösta på Moldavien, Vitryssland och Bulgarien istället.

# Skönt med programledare som inte skriker sönder eller fjantar bort hela sändningen med skämt som ändå aldrig blir roliga i ett sånt här sammanhang. Hela europa har ju knappast samma musiksmak, de har än mindre samma humor. Jaana och Mikko skötte sig galant.

# Okej, jag tippade med hjärtat när det gällde Island. Jag valde mellan den och Sloveinen som 10:e finalist. Slovenien har haft fantastiska bidrag år efter år så på ett sätt har de förtjänat sin finalplats. Men jag tycker att det är synd att de går vidare i år med den skrikiga operadiscon. Men visst, det var effektfullt med den lysnande handen och det bidrog säkert en hel del.

# Georgien har synts överallt här i helsingfors med sina flaggor och med målade ansikten i landets färger. Men ingen jag pratat med trode att de skulle ha en chans. Jag fattar inte vad folk ser i det bidraget. Då är faktiskt Bulgarien bättre. Jag vet att jag totalsågat den här på bloggen tidigare men den har växt och den är fullt dansbar på euroclub.

Nu ska jag rusa iväg till Hartwall arena för att se första finalrepet.

Många av deltagarländerna har sina egna fester här i Helsingfors. Oftast arrangeras det ihop med flera andra länder. Igår var det nordisk fest på euroclub och vi fick liveframträdanden från alla nordiska artisterna - utom the Ark. Varför fattade vi aldrig riktigt utan helt plotsligt dök Christer Björkman upp på scen och berättade att the Ark inte skulle uppträda. Det lät som att det hade något med brist på soundcheck att göra. Men de flesta artisterna som uppträder på fester i ESC-sammanhang kör lite spontant akustiskt och det hade knappast varit något större projekt för the Ark att göra.

Desto trevligare var det att överlämna det hedersmedlemskap i Melodifestivalklubben som blivit en tradition att ge till varje artist som vinner Melodifestivalen. Vi hann ge det i form av ett diplom till the Ark precis innan de skulle lämna lokalen när Ola och the Ark visade upp det så fotades det garanterat av fler än Melodifestivalklubben....



När det gällde livespelningarna som de andra artisterna höll så märks det vilka låtar som verkligen är så bra hantverk att de håller - eller blir bättre - trots att allt är borttaget utom en gitarr. Isländske Eirikur körde en unpluggedversion av sin "Valentines lost" och jag lyckades få en inspelning av hur det lät

Jag är ju kanske inte känd som en mästertippare men självklart ska jag tillgodose önskemålet att ge lite insidetips härifrån hur det sett ut på repetitionerna. Jag vill ju inte att ni slänger iväg era surt förvärvade slantar på något stolpskott. Eftersom jag kom i söndags så missade jag den första halvan av semibidragen. De har jag inte sett repetera.

# Oavsett vad man tycker om Lettlands bidrag så är operaherrarna något mer samspelta (vilket inte säger mycket) jämfört med det klipp som visades i Inför-programmet och bildproduktionen lyfter bidraget ytterligare. Det är en given avslutning på en kväll och jag skulle bli mycket överraskad om den inte går vidare.

# Maltas pampiga 6-takt har inte lyft. Nej, det känns som de vill för mycket på scenen när de tagit till alla möjliga grejer på scen. Jag trodde på final innan jag kom hit för Malta men det gör jag inte längre.

# Andorra är den semifinallåt som lyfter mest när man ser de live. Den kommer efter flera ganska liknande nummer med en kvinnlig solloartist i ett överkoreograferat nummer och killarna sjunger bra. Här har jag ändrat mig, den går säkerligen till final och många jag pratat med nämner den till och med som en av favoriterna, tillsammans med Ukraina, Tyskland, Serbien och Ryssland.

# Makedoniens snygga låt, med de ännu snyggare sångerskan Karolina, tror jag fortfarande på. Jag kan inte säga att den lyfter jättemycket när jag sett den men låten är tillräckligt stark och Karolina är tillräckligt känd över hela balkan för att det ska räcka till final.

Annars så är det mest charmiga med det här festivalområdet det lilla tåg som går mellan arenana och presscentret. Sträckan där emellan är inte lång, den tar max 6-7 minuter att gå. Men finnarna har verkligen gjort allt för att allt ska funka så smidigt som möjligt så det lilla tåget (som mest påminner om görna lund) tuffar på fram och tillbaka på den lilla sträckan.

Eurovisiontåget på Hartwall arena

Sieben sieben, ai lyu lyu, sieben sieben ein zwei........Ja ni kanske förstår hur det är här i Helsingfors. Verka-feber. I alla fall på festivalområdet när Verka Serduchka repeterade igår. Det kan går hur långt som helst. Jag har oftast väldigt svårt att skratta åt de som försöker vara roliga i den här tävlingen för det tenderar mest att bli krystat, tillgjort, en hög "man-har sett-det-förr"-faktor. Men nu börjar även jag kapitulera inför aluminiumfolie-transan från Ukraina. Verkas nummer är en fantastiskt underhållande freak-show som är svår att stå emot och ESC 2008 kan mycket väl hamna i Kiev. Utanför pressscentret i Helsingfors finns en mängd skärmar där man kan ligga på gigantiska kuddar och se alla repetera. De kuddarna har aldrig varit så välbefolkade som när Verka repeterade igår.

 Verka Serduchka från Ukraina

Annars så är det ett evigt springande genom kontroller här på Hartwall-området. Var man än går ska man passera säkerhetskontroller där väskan ska gå genom sådana rullband som man annars mest förknippar med flygplatser. Av någon anledning pustar jag ut varje gång den där maskinen inte piper. Trots att jag knappast har något att dölja i min lilla väska eller i min jacka. Tanken är kittlande att så fort man passerat kontrollen utan att den piper, skrika "Yes!", ta väskan och rusa därifrån. Men faktum var att det inte dröjde särskilt länge innan det genomfördes, men det var inte jag som gjorde det utan ett putslustig snubbe från aftonbladet...

Välkomsfesten igår var en höjdare. Oändligt mycket bättre än den där sjaskiga stadsfestivalen som Aten hade som välkomsfest i fjol. Det här var stil och finess och det var mycket gratisdrinkar. Något man gärna utnyttjar här då priserna på festivalområdet är smått omänskilga. 3 euro för en läsk. 4 euro för lite vin på euroclub (kan vara max en deciliter). Rena rånet.

Jag som tidigare blivit smått provocerad av Jostein Pedersen när jag sett honom i Inför-ESC måste säga att han var verkligen väldigt trevlig och rolig att prata med. Och jag har aldrig hört någon säga ordet "ikke sant?" så frekvent som Jostein. Han säger det i var och varannan mening.

När välkomstesten var över fortsatte vi till euroclub. Nu var min plan att dricka så många gratisdrinkar som möjligt på festen för att sen inte behöva köpa något på euroclub till deras café-opera-priser. Den taktiken höll inte riktigt utan det blev påfyllning några gånger kan jag medge. Sen blev det schlagerdans in på småtimmarna. Jag dansade med en tjej som verkade riktigt trevlig och jag frågade var hon kom från. Ungern, svarade hon. Eftersom ljudvolymen på ett dansgolv är rättså hög så uppfattade jag aldrig riktigt vad det var hon jobbade med när hon var här i Helsingfors men av någon anledning kom vår dans av sig lite. Jag frågade då mina presskollegor i Melodifestivalklubben om de visste vem det var. Det visade sig vara Ungerns sångerska Magdi Ruzsa.....

Hej alla vänner!
Igår, lördag, steg jag på Viking line-färjan för att ta mig till Helsingfors. Eftersom jag är medlem i Viking klubb (trots att jag normalt sett alltid åker Silja line....) fick jag ett riktigt schysst pris. 200 spänn! I det priset ingick del i 4-bäddshytt. Jag skulle med andra ord dela hytt med tre helt främmande personer längst ner under bildäck, vad gör man inte för att spara pengar. Jag hade räknat med en extremt osocial resa där mitt närmaste resesällskap skulle vara en aftonbladet. Sanningen var den att när jag steg i land i helsingfors i morse så hade jag inte läst en rad i den.

Jag delade hytt med en minst sagt fåordig ryss (som någon timme senare meddelade att han hade bytt hytt), en aspackad brasse och en 50-årig finne. Den sistnämnde började jag prata med. Han hette Keijo och han var väldigt sympatisk. Vi hann  prata om det mesta under den där resan och han hade hyfsad koll på schlager. Han berättade att han i början av 90-talet varit ledare på en ungdomsgård i norra Finland där ungdomar fick göra egna videor. En av ungdomarna som var där var en 14-årig Tommy Putaansuu, han som senare skulle bli mer känd som Mr. Lordi. Han sa att han var överförtjust i att göra, som han sa, "splatter-videor". Jag gissar att det innebär mycket blod. Han hade ett foto på honom som han skulle ta kopia på och skicka till mig.

Trots alla fulla finnar som hade invaderat Viking line den här dagen (viking line är oerhört mycket sunkigare än Silja line, insåg jag under den här resan) och som skålade natten lång så lyckades jag sova hela natten. Någon frukost på färjan hade jag inte råd med så det blev den välkända "McDonalds-varianten" innan jag tog mig ut till Hartwall arena där hela eurovisionkarusellen håller till.

Jag återkommer!