Schlager-Micke

En av 00-talets märkligaste trender i Eurovision Song Contest var de så kallade "pajasbidragen". Låtarna som inte var mycket till låtar utan mer eller mindre spexnummer. Jag börjar se detta som en passerad epok i tävlingen för under förra årets tävling hade i princip alla sådana inslag försvunnit, liksom i år. Tråkigt tycker kankse vissa, skönt tycker jag. Och framförallt är jag överraskad över att pajastrenden försvann så snabbt. Det är bara några år sen som man befarade att hälften av alla bidrag i ESC skulle vara pajasbidrag i framtiden och man diskuterade huruvida Sverige borde skicka Robert Gustafsson istället för en seriös artist eftersom det är humor (eller "humor") som verkar gå bäst hem i Europa.

Pajastrendens kulmen nåddes 2007 i Helsingfors. Storbritannien tävlade med låtsas-flygvärdinnor, Rumänien sjöng en skämttext på massa olika språk i tokiga hattar, operasångarna från Lettland hade ännu tokigare hattar på sig och Frankrike tävlade med en låt med blandad skämt-franska och skämt-engelska. Störst framgång av pajasbidragen nådde dock det mest skruvade nummret av de alla - Folie-tanten Verka Serduschka från Ukraina som var nära att ta hem hela tävlingen men slutade tvåa. Frågan är hur utvecklingen i ESC hade blivit om Ukraina hade vunnit det året. Jag har svårt att tro att de här pajasbidragen skulle försvunnit så snabbt då.

Dessutom hade det varit ett väldigt problem för ESC:s trovärdighet om Verka Serduschka hade gått segrande. Och för mig som fan hade det varit väldigt svårt att försvara tävlingen inför den kritiska allmänheten, i alla fall i Sverige. Jag minns att jag drog en lättnadens suck när Serbien drog längsta strået det året med Molitva. Då behövde jag bara försvara tävlingen från all kritik om att "det är ju bara öststater som röstar på varann". Om Ukraina hade vunnit så hade det snarare blivit kommentarer som "du kan väl inte ta den där tävlingen på allvar som har en dansande folie-transa som vinner, det säger ju sig självt".

Men året efter, 2008, så misslyckades alla skämtbidrag med att gå till final (förutom Spaiens dataspels-reaggae som var direktkvalificerad). Hur kunde det vända så snabbt? Förmodligen för att uppdelningenn i två semifinaler gynnade de mer kvalitativa bidragen. Nu blev det 17-18 låtar i en semifinal istället för 30 och man behövde inte vara jätteextrem för att sticka ut från mängden och få en telefonröst. Eftersom plötsligt mer än hälften av låtarna gick vidare så kunde mer sofistikerade, anonyma låtar ha en chans och kvalitetsskillnaden i finalen har därefter varit enorm jämfört med åren innan.  

2007 var som sagt kulmen på 00-talets pajastrend men de som verkligen fick fart på den här trenden var Österrike. Tillsamman med Litauen har de en sak gemensamt - de har alltid floppat under de senaste 20 åren förutom en gång, när de skickat en riktigt tramsbidrag. I Österrikes fall var året 2003 och de tävlade med komikern Alf Poier som skickade det mest urflippade bidraget i ESC:s historia dittills och det räckte ända till en 6:e plats. Så här såg det ut då

Jag har nu sett hela finalen på SVT Play och kan konstatera att finalen var mycket välproducerad från NRK. Bra kameraklippning, bra ljud, snygg introduktion på hela finalen med resan i historien genom bubblor som utmynnade i Alexander Rybak och tre programledare som skötte sig bra. Det var skönt att höra att programledare i ESC inte nödvändigtvis måste skrika sig igenom en sändning utan kan leda det som ett mindre underhållningsprogram - trots att det är precis tvärtom. 

När det gäller kvalitén på låtarna så tycker jag att Sverige i ärlighetens namn inte hade så mycket i finalen att göra. Låtkvalitén var mycket hög i finalen - i synnerhet var lägstanivån den kanske högsta någonsin. Svunnen är den tid då man var tvungen att plocka fram skämskudden titt som tätt, ja faktum är att den inte är särskilt många år bort alls. Pajastrenden som plågade ESC under många år på 00-talet försvann oväntat snabbt då samtliga skämtbidrag (med "Dustin the turkey" i spetsen) misslyckades med att ta sig till final 2008. I år var väl det pinsammaste de vitryska fjärilsvingarna och i ESC-mått mätt så är det ganska sofistikerat för att vara det pajigaste i tävlingen.

Men diskussionen är ju ofrånkomlig när det gäller hur Sverige ska göra i framtiden. Jag tror inte att det går att välja låt av taktiska skäl efter vad vi tror Europa vill ha för det där pendlar från år till år. Det enda som är bestående är att det inte finns någon mirakelmedicin eller någon kod som ska knäckas för att ge ESC-framgång. Sen telefonröstningen infördes i ESC fullt ut 1998 så har olika länder vunnit varje år med olika stilar. Det har inte funnits någon röd tråd alls och det är det som är charmen med den här tävlingen. 

Kritiken som riktas mot Christer Björkman varje år bygger mycket på att folk tror att han bestämmer allt i MF. Till viss del har han kanske sig själv att skylla eftersom det alltid är han som tar alla intervjuer om MF, men i praktiken har han väldigt lite med urvalet av låtarna att göra. Christer Björkman tillsätter artister till låtarna och är ansvarig för hur numret ser ut visuellt. Men Europa har sällan brytt sig ifall artisten som tävlar för Sverige är superkänd i sitt hemland och tilldelas fem getingar på varenda skiva. Det är urvalsjuryn som bär det stora ansvaret för låtkvalitén i MF (som i år var dålig). Sen ska folket fortsätta att rösta på det de tycker är bäst. Snart kommer en framgång för Sverige i ESC det är jag övertygad om. Det gäller att ha tur som Danmark hade i år. De tävlade med en låt som man normalt sett inte är ensam i sin genre med och det lyckas dessutom dra det allra bästa startnummret.

Men hitsen måste plockas fram till nästa år och glädjande nog verkar Christer Björkman vilja se över systemet rejält med urvalsjuryn. Det sa han i alla fall i en intervju i Gomorron Sverige nyligen. Och jag att Björkman är mer kapabel att plocka fram hits än urvalsjuryn. Enligt källor jag pratat med så var till exempel Manboy inte uttagen bland de utvalda låtarna till årets MF förrän Christer kom in till juryn och uppmanade de att lyssna en gång till på den låten. En annan låt i samma genre, Cara Mia, togs aldrig ut 2007 utan kom med som reserv eftersom Agnes blev diskad. Sådana blunders höjer inte direkt mitt förtroende för att 16-mannajuryn verkligen har förmågan att plocka ut hits. För svenska låtskrivare kan ju verkligen skriva hits. Det är bara att fråga Irland, Azerbaijan, Danmark och Norge som alla fick hjälp av just svenska låtskrivare i årets tävling. Det resulterade i en fjärde-, respektive en femteplats.