Schlager-Micke

Ja nästa år kommer Eurovision tillbaka till Sverige. Jag skulle nästan kunna säga "kommer hem till Sverige", trots att vi knappast arrangerat ESC varje år. För den moderna ESC, det ESC som innebar att programmet hamnade i stora arenor inför tiotusentals människor, det inleddes i Stockholm 2000.

 

Den moderna produktionen av ESC i form av scenbild, bildproduktion och annat inleddes också i Stockholm 2000 och det satte standarden för tävlingen de kommande åren. Det är ingen klycha att säga att när ESC gick in i 2000-talet så gick det verkligen in i ett nytt millennium. Skillnaden mellan hur ESC såg ut i Jersualem 1999 jämfört med Stockholm 2000 är större än om man jämför ESC 1999 med ESC 1979 då det gick i samma stad.

 

Anledningen till att ESC sen under 2000-tal fick ett visst format beror på Sverige. Även om tävlingen sändes i nya länder varje år så var produktionen till stor del svensk. Mellan 2000-2005 var det en svensk som stod för bildproduktionen varje år genom Marius Bratten (bildproducent 2000 och 2002) och Sven Stojanovic (bildproducent 2003, 2004 och 2005). Det enda undantaget var 2001 då danska DR höll i produktionen. Så nog finns det visst fog för att säga att ESC "kommer hem" nästa år 2016. 

 

 

Det pågår nu vilda spekulationer om var ESC kommer att hamna. Jag skulle bli mycket överraskad om det blir något annat än Stockholm. Självklart skulle jag bli överlycklig om ESC arrangeras i min hemstad Göteborg. Vilken lyx att kunna åka hem till sin egen lägenhet efter att ha varit på Euroclub till klockan fyra! Men detta stannar nog bara vid en dröm. Det har inte att göra med Göteborg som stad för den har visat sig gång på gång vara den perfekta evenemangsstaden. Göteborg har en perfekt storlek för att kunna arrangera ett riktigt stort event. Stan är tillräckligt liten för att det ska märkas i hela stan vad som pågår och göteborgarna är alltid mycket lojala och ställer upp när det sker evenemang - oavsett vad det är. Infrastrukturen lär inte heller vara ett stort problem. Scandinavium ligger mitt i stan och hotellkapaciteten är inget problem. Tillgången till hotell är betydligt större än i Malmö. 

 

Dock tror jag ändå att det är just arenan som är problemet då jag undrar om Scandinavium verkligen klarar kraven på all tung teknik som behövs för att arrangera ett ESC numera. Dessutom lär Stockholm vara rejält revanschsuget då de förlorade kampen 2013 mot Malmö. Malmös arrangemang var ypperligt, men jag har ännu svårare att tro att man skulle förlägga ESC där en gång till, tre år senare. 

 

 

Om det nu blir i Stockholm så hoppas jag att det arrangeras i Globen. Mardrömmen är Friends arena. Detta meningslösa bygge som väl knappast någon gläder sig åt. Arnenan är stor och ocharmig, omgivningen ocharmig och kommunikationerna dit dåliga. Om det inte hamnar där ska jag skicka ett stort tack till AIK. ESC går under den allsvenska säsongen då AIK behöver sin Friends arena för sina hemmamatcher. Sex veckors repetitioner vore inte poppis bland fotbollssupportrarna. Detta talar även emot att det skulle hamna i nya Tele2-arena. Där spelar Djurgården och Hammarby sina matcher. Därför känns det mer logiskt med Globen och det vore ett bra val. Men det val som skulle glädja mig mest är förstås Göteborg :)

 

Under sommaren väntas beslut i frågan. Jag väntar med spänning. 

 

 

 

Ja det var jurygrupperna och inte tittarna som såg till att Sverige vann ESC 2015. Hos jurygrupperna var Måns överlägsen etta, hos tittarna bara trea. Jag tycker ju alltid att det finns ett problem när tittarnas vinnare inte blir totalvinnare. Jurygrupperna är, trots allt, bara vanliga människor, men betydligt färre än tittarna. Och populärmusik för mig är folkets kultur. En konstart man visserligen kan vara expert på men det är ju ändå en konstart gjord för den breda massan. Gjord för den stora publiken. 

 

Samtidigt finns det ett viktigt skäl till att det finns jurygrupper i ESC och det handlar inte i första hand om att premiera kvalitet utan för mig handlar det mer om kompensation. I ett startfält med 27 låtar så får definitivt inte alla låtar samma chans. Om man hade fått rösta under låtarna (som man får i MF) så hade det varit en sak. Men många tittare ser inte alla låtar, man minns inte vem som var vem och minnet är som bekant kort. Italien och Ryssland uppträdde några minuter innan telefonslussarna öppnades. Sverige uppträdde en timme och en kvart innan! Ett av problemen är att det är för många låtar i finalen numera. Jag tycker att det borde vara 20-22 bidrag, av både TV-mässiga och tävlingsmässiga skäl. Och om big-5-systemet måste vara kvar så får man väl minska antalet som kvalificerar sig från semifinalerna till åtta istället för tio. Tio borde inte vara en helig siffra som aldrig får röras. 

 

Det är ingen slump att vinnarna i ESC nästan alltid ligger på den andra halvan. Turkiets Sertab är den enda riktigt tidigt startande som har vunnit tävlingen sen man införde telefonomröstning i ESC 1998. Vi har haft 18 vinnare sen 1998. 13 av dem har startat på andra halvan. Bara 5 på den första. Det är ingen slump. Det finns inga heliga startnummer men det är en fördel att starta sent. Om Sverige hade fått startnummer 2-5 i lördags så är det ytterst tveksamt om vi hade vunnit. Nu gjorde vi det och även om segern hade smakat bättre om Måns varit tittarnas etta så känns Heroes ändå som en låt som kan leva vidare på ett helt annat sätt än A million voices och Grande amore. Och jag tror i ärlighetens namn inte att italienarna är så ledsna över att de blev snuvade på segern.  Frågar du en italienare har han förmodligen ingen aning om att Eurovision ens har sänts och att de själva var med och slogs om segern.... 

Normalt sett brukar dock juryröstena och tittarnas röster spreta mer än det gjorde i år. Det fanns några låtar som delade grupperna (det gör det alltid). Norge kom topp-10 tack vare juryn och Serbien kom topp-10 trots juryn. I det fallet är jag på juryns sida helt! Lite intressant är det att juryn graderade Österrike högre än Serbien. Österrike fick 0 poäng - Serbien kom på 10:e plats! Däremot förlåter jag inte juryn att de sänkte mina favoriter Rumänien. Tittarna hade Rumänien 12:a, juryn 22:a. 

 

Om ni vill se en komplett lista över alla jury- och tittarpoäng så hänvisar jag till min bloggkollega Pierre Bengtssons sammanställning som ni kan se här:

 

 

 

 

 

 

Ojojoj, hur sammanfattar man detta? Vi vann! Igen! Måns Zelmerlöw gav Sverige vår sjätte seger i ESC-historien! Det är kul att vara svensk när det kommer till ESC. Inget annat land brinner på samma sätt för den här tävlingen. Inget annat land är så populärt bland Europas fans (även om vissa i år kanske tyckte att det får räcka med svensk framgång) och inget annat land har så många skickliga låtskrivare i landet att andra länder rycker i oss för att nå framgång i tävlingen. För faktum är att även 2:an Ryssland delvis skriven av svenskar. Så en dag som denna tycker jag faktiskt vi har rätt att få vara lite malliga :)

 

 

Omröstningen igår var verkligen en nagelbitare. När jag fick se röstningsordningen tidigare på dagen så tyckte jag att den talade starkt för en svensk seger. Och när länder som normalt sett inte öser poäng över Sverige (Montenegro, Vitryssland, Albanien m.fl) gav Sverige 5,6,och 7 poäng så kändes det perfekt. Röstningsordningen är satt för att vinnaren inte ska ta ledningen i början. En svensk ledning i början hade varit oroväckande. Nu låg vi där uppe utan att rycka. Allt såg ut som för tre år sen när Loreen tävlade. 

 

Men det fanns en stor skillnad mellan 2012 och 2015. Om omröstningen är som ett 10 000 meters-lopp så ryckte Loreen efter två varv och sen ökade hon för varje varv och sprang i mål en minut för alla andra. Måns höll precis samma tempo som Loreen men det två länder hakade på. Det blev en klunga på tre länder som var långt före alla andra - Sverige, Ryssland och Italien. Måns fortsatte att hålla Loreen-tempo och Italien orkade inte hänga på men Ryssland vägrade att släppa. Till slut ringde klockan för sista varvet och då släppte Ryssland till slut (och blev nästan ikappsprunget av Italien på slutet). Måns sprang i mål nästan samma tid som Loreen (365 poäng mot Loreens 372). För Ryssland var det fjärde gången man sprang i mål som tvåa i ESC. Varje gång de har varit tvåa har de blivit slagna av ett nordiskt land så de börjar nog bli lite trötta på oss skandinaver. 

 

 

Ryssland fick 303 poäng. Det är en poängsumma man normalt sett vinner överlägset på. Italien fick 292 poäng och kom trea. Den summan vinner man också ESC på ett normalt år. Överlägset. Men detta var inget normalt år. Sällan har Europa varit så överens om topp-3 och den enorma poängskörden till topp-trion innebar samtidigt att det inte blev många poäng över till resten. För första gången på 12 år fick vi en 0-poängare i ESC-finalen. Ja inte bara en utan två! Nesligt nog var en av de två hemmanationen själv samt Tyskland. Nej detta var inte de tyskspråkigas kväll. Den sneda poängfördelningen innebar också att det var lättare än någonsin att komma topp-10. Serbien nådde topp-10 med endast 53 poäng. I vanliga fall brukar det krävas betydligt mer. 

 

Jag tycker att det var rätt låtar som hamnade i topp-3. Italiens pampiga, svulstiga operaballad Grande amore är mycket välgjord och framfördes väl. Rysslands Polina var fantastisk och lyfte sin låt till oanade höjder. Andraplatsen var mycket välförtjänt. 

 

Mina favoriter Rumänien nådde inte långt och det var inte lätt att vara en ballad inklämd bland alla andra ballader. Men låten går varm på min Spotify. 

 

Själva sändningen var kanske ingen höjdare. Låtarna i år var inte dåliga men det saknades variation och dynamik bland de 27 tävlande. Det fanns inga rocklåtar, ingen hiphop, ingen house, knappt ens någon etno. Bidragen var kort och gott väldigt lika i sitt tilltal. Och inte gjorde det saken bättre för arrangörerna att i princip alla ballader hamnade på den andra halvan av startfältet. 

 

Men det behöver man inte tänka på en dag som denna. Sverige har vunnit! Igen! Och jag ser verkligen fram emot ett Eurovision på hemmaplan nästa år. Tänk om det till och med skulle placeras i min hemstad Göteborg. Ja varför inte. Min granne Rambergsvallen står redo att invigas om en månad ;)

 

 

Oddsen har varit entydiga från första början i år - att Sverige vinner. En koll på de internationella oddsen nu ger ett klart övertag för Sverige gentemot de nämraste konkurrenterna Ryssland och Italien. Och egentligen talar det mesta till Sveriges fördel. Måns Zelmerlöw har ett nummer som inte liknar något annat i år. Musikaliskt sticker Sverige också ut då årets startfält är segare än på länge och Måns utstrålning når ut till alla. Med detta sagt så behöver allt inte vara logiskt. Jag radade upp anledningar till att Finland skulle gå till final i tisdags och det gick ju "sådär" med det tipset ;) Men det som betyder mest för mig är faktiskt oddsen. 

 

Den låt som har lägst odds på finaldagen vinner nästan alltid. Det stora undantaget är 2011 då den Franska operasångaren Amaury Vassili hade lägst odds från början men totalfloppade. En skillnad är dock att tittarna redan ha fått se Sveriges bidrag i semifinalen. Det hade de inte gjort med Frankrike 2011.

 

 

Förra året var faktiskt inte Östterike oddsfavorit på finaldagen men den gången var det flera länder som nästan delade samma odds. Sverige, Österrike, Armenien och Nederländerna (och de fyra länderna kom topp-4). Dock var trenden väldigt tydlig då. En låt klättrade snabbare än alla andra i oddsen sista veckan och det var Österrike (en vecka innan finalen var den knappt topp-10 i oddsen). Årets Österrike är i så fall Belgiens spännande nummer Ryhtm inside med Loic Nottet. Efter semifinalen har allt fler bekat ut den som en dark horse och det är onekligen en intressant låt och ett spännande nummer men jag tror att tilltalet är lite för smalt för att vinna. Däremot kan Belgien mycket väl komma topp-5 och det vore en oerhörd framgång för ett land som är svältfödd på framgång i den här tävlingen. 

 

 

Nog om vad jag tror, vad tycker jag då? Startfältet i år är balladtungt, därmed inte sagt att alla ballader är dåliga. Några av de starkaste låtarna av alla i år är ballader. Rumänien och Norge har jag redan talat om. De är personliga favoriter. Även Italiens svulstiga operaballad är mycket bra. Och Rysslands pampiga "OS-invigningshymn" är även den mycket välhjord och fantastiskt framförd. En låt som växte enorm för mig genom det fantastiska framträdandet i tisdags var Belgien. De förtjänar en mycket hög placering i år med en intressant låt med futuristiskt framträdande. 

 

Jag är inte överdrivet glad i funkpop men Australien gör det proffsigt och glatt. Det funkar för mig. 

 

Det är få låtar jag tycker riktigt illa om i år men samtidigt många som inte alls engagerar mig och arrangörerna fick inte en lätt uppgift att lägga startordningen. Alla låtar som är uptempo och sticker ut hamnade på den första halvan. Den andra halvan blir med andra ord en snooze-fest och även om Ryssland och Italien går ut i slutet (vilket alltid är en fördel) så vet jag inte om de tjänar så mycket på det. "Va! En ballad till! Nej nu får de ge sig!", kanske folk tänker i TV-sofforna istället. 

 

Det talar för Sverige och jag tror som sagt att Sverige vinner. Heja Måns!

 

 

 

Det var ju egentligen aldrig något snack om saken igår. Självklart skulle Sverige till final! Allt annat hade ju varit löjligt. Men jag var ändå på helspänn igår. Inte under "kuvertöppningen" (när finalisterna läsas upp) utan under själva numret för Heroes är verkligen ett scennummer som är som att dansa på en slak lina. Varje rörelse är hundradelsanpassad. Om en artist eller dansare hamnar i otakt vid något tillfälle är en sak. Det märks knappt. Men om man har en koreografi som helt bygger på samspelet mellan artistens rörelser och animationer så kan det bli förödande om man hamnar i osynk. Helt synkat var faktistk inte allt igår. Men det tänker man bara på om man har sett numret innan och den absoluta majoriteten av Europas tittare hade inte det. 

 

 

Men jag slutar aldrig att imponeras över denna Måns. Hans utstrålning är något alldeles extra och han har även utvecklats sångmässigt med åren. Även om han inte är den artist i Sverige med mest karaktär i rösten så är han oerhört stabil, oerhört proffsig och framförallt en otroligt säker scenartist som går genom rutan i varenda europeisk tv-apparat. Dessutom är det intressant att Sverige (kanske för första gången någonsin) skickar ett nummer där scenshowen överglänser låten. 

 

Normalt sett är det tvärtom. Sverige tillhör den absoluta toppen i Europa när det kommer till låtskrivande och musikproduktion. Men vårt scennummer håller aldrig samma klass. När andra länder lyssnar avundsvärt på våra låtar så tittar vi lika avundsvärt på länder som Ukraina och Ryssland som alltid lyckas få sina låtar att glänsa på scenen tack vare en fantastiskt scenshow. Men i år slipper vi Ukraina i tävlingen, Ryssland däremot, ser jag som Sveriges största hot på lördag. Men det är inget snack om att vi har träffat perfekt i tilltal i år. Bland alla ballader och all midtempo sticker Sverige ut rejält både musikaliskt och visuellt. Ingen som såg Sverige igår behöver ställa frågan "vänta nu, hur lät Sverige låt?". Alla minns det och många gillar det. 

 

Jag tycker att Måns var i särklass igår men tycker även mycket om Norges A monster like me. Sceniskt var den lite platt men låten är oerhört stark och förtjänar en mycket hög placering på lördag. 

 

 

Norden har inget starkt år i år. Bara två nordiska länder i finalen! Det är det lägsta antalet sen 2007 då Danmark, Island och Norge alla rök i semin. Men det är fullständigt välförtjänt. Sverige och Norge har två av de bästa låtarna i årets startfält - våra övriga nordiska grannar var usla. Islands bidrag igår var det plattaste och mest menlösa jag sett på länge. Danskarna var bara glada och Finlands låt behöver jag inte kommentera närmare. 

 

Produktionsmässigt håller österikiska ORF ingen högre klass men de rättade i alla fall till det viktigaste igår - att inte stressa igenom kuvertöppningen. I tisdags fick vi se sketcher, greenroom-prat, intervjuer med finalländerna, prat, sketcher tills.....oj, det är två minuter kvar av sändningen, vi måste ju läsa upp de där tio länderna också...

 

Det var tidernas sämsta prioritering i ESC-historien och jag fattar inte hur de tänkte! Alla tittare sitter ju och väntar på samma sak - vilka tio ska gå till final. Att då behandla det momentet som eftertexter i rutan var mycket illa. Men igår tog de lite längre tid på sig. Man hann uppfatta vilka länder som gick vidare och vilka som fanns kvar. Som det ska vara. Men för mig får man gärna göra det här momentet längre och mer effektfullt. Det är ju som sagt själva klimax i programmet. 

 

Efter att ha sett de 33 bidragen i de två semifinalerna så tycker jag att två länder sticker ut i sitt framträdande, Sverige och Ryssland. Polina Gagarina var magisk i tisdags. Även Belgien och Estland imponerade stort i tisdags, och Norge igår förstås. Azerbajdzjan har låga odds men jag är inte imponerad. 

 

Med risk för att låta som en bandspelare som har hakat upp sig från 2012 så tror jag att detta står mellan Sverige och Ryssland och att Italien finns med i toppen. 

Ikväll är det så dags för den första semifinalen i årets ESC. 16 låtar gör upp om 10 finalplatser och det är ett startfält som är ganska jämntjockt och ganska trist. Min favorit ikväll, och kanske av samtliga låtar i år, är Rumänien. Det är inte första gången de hamnar högt på min lista. 3 av de senaste 4 åren har de haft en av tävlingens bästa låtar och det jag gillar med rumänerna är att de aldrig står still i tävlingen. Ibland är det danslåtar, ibland sommarpop, ibland opera och oftast är det mycket energi. I år är det inte lika glatt som det brukar men väldigt bra ändå. Gruppen Voltaj sjunger om hemlösa barn i en av årets bästa refränger och mest gedigna musikaliska hantverk. Det kommer att leda till final. 

 

 

Kvällens snackis i Europa kommer att bli Finland. Inte för att det är den enda låten ikväll som inte innehåller något ord på engelska. Inte heller för att det är ESC-historiens kortaste låt (1.27 sek) utan för att låten framförs av en grupp där alla har en utvecklingsstörning. Det är ingen låt jag njuter av men jag tror faktiskt att den går till final. Låten sticker ut på alla sätt en låt kan sticka ut på i ett startfält. Det finns helt enkelt för många anledningar att rösta på den, allt från folk som tycker att lite punk piggar upp det här sega startfältet till de som vill göra ett politiskt statement eller sådana som är trötta på den totala dominansen av anglosaxiska låtar. Trots att låten i sig är smått obegriplig. 

 

Kvällens säkraste finalist är Ryssland och det är inte oförtjänt. Polina Gagarina sjunger fantastiskt och låten A million voices är, trots budskapet i låten som klingar ytterst falskt i dessa dagar, mycket stark. 

 

Estland har det talats mycket om inför årets ESC då de legat uppe i toppen på vadslagningen och slagits med bland andra Måns Zelmerlöv. Finalplatsen är given och låten är behaglig men jag har mycket svårt att se esternas melankoliska bilåkar-pop slåss om segern på lördag. 

 

Georgiens låt ger jag inte mycket för men jag är tämligen säker på att den går till final ikväll. Låten Warrior sticker ut i startfältet med hela sitt uttryck. Det är en av få "tyngre" låtar i startfältet och den går ut sist. Oddsen pekar också åt det hållet så motvilligt tippar jag den vidare. 

 

Däremot tror jag oddsen har misstagit sig gällande Danmark. Enligt vadslagningsbolagen så blir det "tack och hej" i semifinalen men jag tror snarare att det blir "tack och bock" - som vanligt för Danmark. Danskarna är precis lika skamlöst glada som de är varje år och i år skickar de en slags Beatles-pastige som är totalt förutsägbar och inte särskilt välgjord. Men den är oerhört glad och okomplicerad och mitt bland alla artister som vill förmedla känsla, smärta och passion så tror jag att många tittare kommer att dra en lättnadens suck när Danmark uppträder. "Äntligen lite vanlig härlig musik" säger folk i soffan och röstar, tills de inser att danskarna har lurat dem - då är det för sent...

 

 

Grekland har aldrig missat kvalificering från en semifinal i ESC men jag gissar faktiskt att det unika kommer att ske ikväll. One Last Breath är en orgie i menlöshet och det måste påverka även en ESC-jätte som Grekland. 

 

# Ryssland (proffsigt och snyggt)

# Estland (välproducerat och röster som passar ihop)

# Rumänien (kvällens bästa låt)

# Georgien (bäst startnummer)

# Finland (sticker ut på så många sätt att man får akta sig så man inte gör sig illa)

# Danmark (när mellanmjölk smakar exotiskt så undrar man vad det är för startfält)

# Belgien (experimentellt, ovanligt, androgynt och intressant)

# Albanien (tråkig låt men kan mer än tre miljoner människor på Youtube ha fel?) 

# Armenien (en märklig blandning av de flesta genrer som finns men refrängen är okej)

# Ungern (en ren chansning. Snygg tjej som framför en stilren visa i avskalat arrangemang)