Schlager-Micke

2015-02-08
12:21:46

Whats app Molly?
Mer än 1,2 miljoner röster inkom igår. Jag upprepar, mer än 1,2 miljoner röster!!! I en delfinal som var ytterst medioker. Hur är detta möjligt? Jo, med appen. Det här är rekordsiffror så det stänker om det. Men hur ska man egentligen värdera det här röstantalet? Helt klart är att den nya appen, som jag uppfattade som svårbegriplig och märklig, blev gårdagens stora snackis. Och även om det lätt går inflation i ordet röstskandal under varje Melodifestivalturné så är jag beredd att hålla med den här gången. Detta var inte rättvist mot Molly Pettersson Hammar. 
 
Förklaringen är enkel. Det tog väldigt lång tid att installera appen (som jag betvivlar att särskilt många hade laddat ner innan sändning, SVT hade inte lyckats förmedla budskapet om appen särskilt väl). Jag gjorde ett försök att installera den men lyckades inte. För andra som lyckades kom de igång med appen framåt låt 2,3 eller 4. Då var det för sent att rösta på låt nummer 1 - I´ll be fine med Molly Pettersson Hammar. 
 
 
 
Nu ska jag säga att jag inte var särskilt imponerad av den låten. Så jag sörjer knappast för egen del men det känns inte som att låtarna tävlade på samma villkor igår och det gör mig irriterad. Att SVT påstår att detta inte påverkade slutresultatet är deras standardsvar. Men det vore obegripligt om det stämmer. I en vanlig telefonomröstning hade det förmodligen inkommmit runt 400 000 röster igår. Den här delfinalen var inte bättre än så. Nu blev det tre gånger så många och de allra flesta hann inte rösta från början. Detta behöver inte innebära att det blir samma problem nästa vecka. Då har förmodligen de flesta installerat appen och förstått hur den fungerar men problemen slutar inte här. För mig finns det fler frågor att ställa. 
 
Varför publicerar SVT resultatet av omröstningen på appen innan de läser upp de som gått vidare? Normalt sett är SVT nitiska med att inga röstningssiffror får komma ut. Nu begår de harakiri på sig själva med att läcka allt innan Robin och Sanna läser upp de som gått vidare. Det tar ju bort spänningsmomentet fullständigt! Det moment som hela den här tävlingen bygger på. För min gissning är att minst 80% av rösterna som inkom igår kom från appen. 
 
Hur kommer det sig att hjärtat nere i det vänstra hörnet så exakt likadant ut under varje låt? Skulle inte hjärtat symbolisera hur mycket folk röstade under låten? Är det då rimligt att folk tyckte exakt lika mycket om varje låt? För faktum är att så var det. I varje låt var hjärtat mörkt i 27 sekunder för att sen blixtra exakt lika intensivt under resten av låten. Folk tryckte enligt hjärtat lika intensivt under Daniel Gildenlöws låt som Eric Saades. Ja eller hur...SVT. Lägg ner hjärtat i vänstra hörnet nu eller säg som det var - att det var fejk. Den var automatinställd på 27 sekunder.
 
Hjärtat innan 27 sekunder
 
 
och hjärtat efter 27 sekunder
 
Om jag hade lyckats installera appen igår så hade jag ändå inte röstat på någon låt. Gårdagens startfält innehöll inga kalkoner. Det fanns ingen struken geting så att säga. Men högstanivån var låg. Och då är även Saade inkluderad. Numret är jättesnyggt och Saade är en sann entertainer som jag gillar. Men låten var inte mer än okej för mig. Och Jessica Andersson överraskade mig rejält genom att gå till final med en låt som inte heller är dålig men dock väldigt förutsägbar. För mig hade gärna Elize och Richard fått vara där istället då deras One by one i alla fall kändes lite spännande. 
 
Nu blev det mycket gnällande här men en stor eloge ska jag ge till Robin och Sanna. I synnerhet till Sanna. Man kan inte tro att hon saknar erfarenhet av att vara programledare när man såg henne igår. Hon var hur proffsig och bra som helst! Filippa Bark däremot......Okej, jag har gnällt tillräckligt nu men att ha med henne i festivalen kan vara 2000-talets sämsta idé sen man införde teliaaktien på börsen hösten 2000. 
 
 
 

2015-02-07
14:28:21

Dags att börja blogga igen då :)

Så var det igång igen! För nionde året i rad ska jag följa Melodifestivalen på den här bloggen. Jag tänker likadant inför varje år. Att i år hinner jag faktiskt inte. Det är för mycket att göra nu. Jag lägger ner bloggen. Men sen när det drar igång så kan jag bara inte låta bli :-) Jag måste bara få ut all tankar, åsikter, konstiga statistiska uträkningar (som jag är evigt tacksam att fler än jag är intresserad av). Så även om jag numera jobbar som lärare (ni vet det där yrket som inte är ett ”9 till 5-jobb” utan ett ”9 till 9-jobb”) så kommer jag att slänga ut lite blogginlägg även under årets MF. 

 

I år har ju SVT ändrat från 8 låtar per delfinal till 7. Och för min symmetri-hjärna så är detta ett problem. Jag gillar ju att jämföra placeringar mellan olika år men hur ska man tänka nu? Är en 7:e plats i år likvärdig med en 8:e plats 2002-2014? Är en finalplats i år med tolv finalister likvärdig med en finalplats från förra året? Jag förstår att det här inte tillhör livets mest grundläggande frågor men spontant tycker jag att det är synd att man minskat antalet bidrag. 

 

Jag tycker knappast att bidragen har tagit för mycket plats tidigare år. Men samtidigt förstår jag fullt ut att MF inte bara är en tävling utan framförallt lördagsunderhållning och att SVT vill göra programmet mer ”luftigt”. Det tolkar jag som att allt inte ska vara så sekund-anpassat och perfekt rakt igenom och det ligger något i det. Melodifestivalen tenderar ibland att bli för perfekt. Om man tittar på en festival för 30 år sen så var det definitivt inte så. Du kunde Lennart Swahn klampa in för sent i programmet, dra obegripliga oneliners som ingen människa fattade och glömma bort artisternas namn utan att det på något sätt bekom honom. Jag älskar det! Det finns en fantastisk charm i ett TV-format där allt inte är planerat i förväg utan en programledare får för sig att säga lite vad som faller in. Jag hoppas att det blir mycket sånt i år. 

 

Sanna Nielsen och Robin Paulson som programledare känns på pappret alldeles utmärkt. Robin är den typen av komiker som har så pass mycket värme att han kan gå hem i alla läger. Och även om Sanna inte varit programledare tidigare så känns hon som ett proffs i allt hon gör. Varje gång hon står på scen är hon perfekt förberedd. Det tror jag att hon är nu också. Karaktären Filippa Bark har jag inte varit särskilt road av tidigare när jag sett henne. Så spontant jublade jag inte direkt över det namnet men jag hoppas att jag blir motbevisad. Rapporterna från genrepet säger att hon var bra. 

 

Slutligen låtarna då. Jag har ju bara lyssnat på 30 sekunder av dem och genom åren har jag blivit lurad många gånger av de där 30-sek-klippen då de ibland väljer ut helt obegripliga partier av låtarna. I delfinalen 2012 i Växjö till exempel skrev jag på Facebook efter genomlyssningen ”Om Sean Banan är det enda som är bra i en delfinal, ja då är det illa”. Den delfinalen innehöll en låt som hette Euphoria och sedermera vann Eurovision…

 

Med detta sagt (nu har jag väl slängt in alla reservationer som finns) så tycker jag att låtarna låter okej. Det är ingen låt jag fastnat riktigt för än utan startfältet känns mer jämntjockt (med undantag för låten pappa som rimligen borde vara chanslös). Sting känns inte lika direkt som Saades två tidigare låtar, Manboy och Popular. Samtidigt hade det varit helt meningslöst för honom att försöka kopiera sig själv när han haft sådana framgångar. Folks tålamod är mindre än man kan tro. Men det skulle förvåna mig mycket om Saade inte går direkt till final. Molly Pettersson Hammar minns jag från tiden i Idol och vet att hon har en fantastisk röst. Även om låten inte tilltalar mig fullt ut så känns ändå utgångstipset som att hon tar den andra finalplatsen. Den stora frågan är hur det går för Jessica Andersson. Folket brukar inte vara nådiga mot gamla godingar som återvänder till tävlingen och låter ungefär som förr. På pappret så borde detta vara en flopp. Det som kan rädda henne är att de andra deltagarna underpresterar. I så fall kan tittarna mycket väl tänka ”äntligen instabil artist man kan lita på” när Jessica intar scenen. Men spontant lutar jag åt flopp för Jessica. 

 

Ikväll får vi se!


2014-05-11
22:05:00

En minnesvärd seger
Det blev en minnesvärd final i Köpenhamn igår med en ännu mer minnesvärd vinnare. Precis som jag gissade så var det Österrikes Conchita Wurst som tog hem allting med sin Rise like a phoenix. En låt som jag inte alls fastnade för första gången jag lyssnade på den men det tog skruv när jag tittade på ett liveklipp från Österrikisk TV där hon framförde låten. Det var så klockrent, närvaron var så total och rösten var helt fantastisk! Eftersom jag redan då fick vinnarfeeling på låten så tittade jag på oddsen för Österrikisk seger och det var 65 gånger pengarna så det tyckte jag var värt ett spel. 
 
Att just en artist som Conchita Wurst vinner ESC i år känns symboliskt på flera sätt. Det är en tydlig signal mot den intolerans som sprider sig i Europa just nu, inte minst med de ryska anti-gaylagarna. Men utan en stark låt och en så fantastiskt bra artist så hade den givetvis inte vunnit. Om allt bara hade handlat om att rösta fram det bästa budskapet så hade ju lika gärna Island kunnat vinna som hade ett lika tydligt budskap om tolerans och att alla ska få vara den de är i sin text. 

 
 
Sanna Nielsen sjöng Sverige till en tredjeplats och det är jag mycket nöjd med. Min känsla innan finalen var ju att Sanna inte kan konkurrera med Österrike och då fanns ju risken att hon skulle falla bort helt. Men tredjeplatsen igår var Sveriges 6:e tredjeplats och den 12:e gången Sverige hamnar topp-3 i ESC. Det sistnämnda är ett facit som bara överträffas av Storbritannien och Frankrike. Och att Österrike nu vinner efter 48 års väntan är nästan rörande. Österrike har vid flera tillfällen avstått från att delta i ESC för att de tycker att de ändå är chanslösa. Självförtroendet har inte varit på topp men det blir intressant att se vad den här segern betyder för ESC-intresset i Österrike nu framöver. Jag reser mer än gärna dit nästa år!

När det gäller min egen tippning är jag synnerligen nöjd då jag prickade rätt på platserna 1-4. Min 5:a var dock en rejäl missräkning men det är en miss jag är ganska glad för. Azerbajdzjan har ju radat upp höga placeringar sen deras debut 2008. Att de skulle tokfloppa fanns inte på kartan för mig men det kan bero på att EBU nu kontrollerar röstfusk på ett helt annat sätt än tidigare efter avslöjandet förra året. Då visade det sig att azererna betalat folk att rösta på dem i små länder. Malta hade t.ex. gett Azerbajdzjan 12 poäng fyra år i rad innan fusket avslöjades. Nu när Azerbajdzjan fick tävla på samma villkor som alla andra så fick de 0 poäng från Malta och slutade på 22:a plats. Det känns som ett steg i rätt riktning även om det definitivt finns fler brister att åtgärda. 
 
Hälften av poängen i omröstningen kommer ju från jurygrupper på fem personer och hälften från telefonröster. I några länder (Azerbajdzjan, Armenien och Georgien) visade det sig att de svåraste konkurrenterna på förhand, Sverige, Österrike och Nederländerna hamnade mellan plats 20-25 hos juryn. Folket däremot placerade dem betydligt högre. Det handlar inte om tycke och smak utan ren taktik. I Georgiens fall var det så tydligt att EBU faktiskt valde att ogiltigförklara deras juryröster. Alla fem jurymedlemmarna hade nämligen samma länder på plats 1-8. Den som tror att den röstningen gick rätt till behöver nog tänka om...
 
Norden fortsätter att befästa sin position som ESC:s starkaste region. Alla fem nordiska länder tog sig till final och alla hamnade topp-15 av 37 länder. Det är imponerande! Mest överraskad är jag över Islands 15:e plats. Jag trodde att de skulle slåss i botten. 

Isländska Pollapönk i sina färglada kostymer stod för en överraskande stark framfart i årets tävling
 
Stämningen i arenan var magisk med den mest bejublade vinnaren i modern tid i tävlingen. Det som gav visst smolk i glädjebägaren var dock buandet mot Ryssland. Jag tycker inte att det är okej. Oavsett hur illa jag tycker om Putins maktgalna politik gentemot Ukraina och de ryska anti-gaylagarna. De två systrarna har ingenting med det att göra och det är en oerhört mycket bättre protest att vifta med regnbågsflaggor under deras bidrag (som många gjorde) än att bua. 
 
Sammanfattningsvis så är det med glädje jag lämnar Köpenhamn och årets upplaga av ESC. En bra vinnare, en bra placering för Sverige, många bra låtar och nästan inga dåliga låtar alls i finalen. Några personliga favoriter som Malta och Rumänien hade gärna fått hamna högre, för att inte tala om Israel som givetvis borde ha varit i final. Men som helhet så var det starka låtar i topp-10. Nu ser jag fram emot att se hur det såg ut i TV. Jag har ju bara varit i arenan så det är ju ni TV-tittare som vet vad som egentligen hände :)



2014-05-10
13:48:00

Jag tror det blir Eurovision i Wien nästa år
Ikväll är det dags för final i Eurovision Song Contest 2014 och efter att ha varit i Köpenhamn en dryg vecka är man smått sönderfestad och överdoserad med Eurovision. Det kunde med andra ord inte vara bättre :) Hur går det ikväll då? Jag tror att det blir en historisk seger för Österrike. Historisk i så motto att man måste gå tillbaka oerhört långt i historien, till 1966, för att hitta Österrikes enda seger i ESC. Ja egentligen deras enda framgång i ESC. Österrike tillhör ett av ESC-historiens största losers. De bidrar sällan med något man minns och och man minns det så är det knappast för att det var så bra. Men i år är de bra! 

Conchita Wurst har en helt fantastisk röst och närvaro på scen. Låten är oerhört pampig och går knappt att stå emot. Och det stöd som Conchita fick av oss i arenan i torsdags var något jag aldrig varit i närheten av på ett ESC och det handlar nog inte enbart om låten utan även att Conchita blir en symbol för kamp mot homofobi som tyvärr sprider sig snabbt i Europa idag.

Det talas oerhört mycket om Sverige här också och faktum är att Sverige har lägst odds av alla inför ikväll! Det brukar innebära en mycket god chans att vinna och jag tycker att Sannas nummer och låt är näst intill perfekt. Men det stora problemet är Österrike. Österrike uppträder två låtar innan Sverige och när jag tittar på de två numrena så kan jag inte se hur Sverige kan kunna få fler röster än Österrike. Sanna är fantastisk men Österrike är unik. Men jag tror ändå att det räcker till en topp-5-placering. 

 
 
Ett annat land det talas mycket om är Nederländerna. Deras lågmälda countrylåt har uppenbart tilltalat många och låten har rusat upp på Itunes-listor i Europa. Den har ett helt annat uttryck än det mesta ikväll. Den tränger sig inte på och då den dessutom har ett bra startnummer i slutet så kommer den inte att glömmas bort. Nederländerna lär komma mycket högt men jag ser den helst inte som en vinnare. Även om jag tycker att låten är behaglig så känns den som ett albumspår på en vanlig countryplatta för mig. Jag vill att de ska vinner ESC ska vara förstasinglar. Hits med en tydligare hook. 

Personligen är jag väldigt svag för Malta i år, de kör också på countrystuket men i betydligt högre tempo och detta gillar jag bättre. De har också ett bra startnummer och jag tror på en topp-10-placering. Rumäniens Miracle är en annan låt jag är svag för och det verkar jag vara ganska ensam om att vara här. I torsdags gick jag runt med en rumänsk flagga och det räckte för att bli intervjuad i rumänsk TV där jag fick berätta vad som var så bra med Rumäniens bidrag. Och sen ville de förstås att jag skulle sjunga lite på den men det är inte det enklaste. Den är ju ett hopkok av ganska många stilar och tyvärr kommer det inte att bli seger för Rumänien i år heller. Nej jag tror inte ens att det kommer att gå bra. 

Mest chanslösa ikväll är länder som Tyskland, San Marino och Slovenien. Jag vill gärna lägga till Vitrysslands vedervärdiga nummer också men vågar inte tippa bort den en gång till och bli allt för besviken. Hur går det för Norden då? Sverige kommer att komma högst. Danmark har en låt som tillhör mina personliga favoriter. En låt som är så simpel, medryckande och löjligt trallvänlig. Många tror att den slåss om segern men jag tror inte att jurypoängen kommer att räcka till för det. Men en framskjuten placering tror jag det blir. Så pass många telefonröster kommer den att få. 

Mitt tips inför ikväll blir:

Topp 5
1. Österrike
2. Nederländerna
3. Sverige
4. Armenien
5. Azerbajdzjan
 
Strax utanför topp 5
Ungern
Ukraina
Malta
Storbritannien
 
Chanslösa
Tyskland
San Marino
Slovenien
Island

2014-05-07
14:47:59

Suveränt Sanna!
Det är kul att vara svensk i Köpenhamn nu. Sanna Nielsen är en av årets stora fanfavoriter och igår var hon outstanding på scen. Oddsen sjönk på Sverige efter semifinalen igår och detta innebär att Sverige nu faktiskt är favoriter att vinna hela ESC. Armenien har legat i topp en längre period men jag har hela tiden haft svårt att förstå oddsen på den låten. För mig har den inget som kännetecknar en ESC-vinnare. Det har däremot Sverige. 
 
 
 
Undo är så direkt och så smakfullt nedtonad på scen och strålkastarna lyfter numret på ett perfekt sätt. Jag var faktiskt aldrig orolig för att Sverige inte skulle gå vidare. Inte ens när det dröjde med att Sverige ropades upp. Även de andra finalisterna var till stor del väntade. Det fanns många favoriter i den här semifinalen (som jag visserligen har lite svårt att förstå mig på) och alla av dem gick vidare. Jag tänker då på Ryssland, Azerbaijan, Ukraina och Ungern. Men det stora utropstecknet igår var ju San Marinos avancemang. Det blev tredje gången gillt för Valentina Monetta och det trodde jag aldrig. Jag tyckte hennes låt i år var klart svagare än den förra året men samtidigt är jag glad att den gick vidare. Hon borde ha gått vidare förra året så det känns som någon form av rättvisa ändå. 

Det blir väldigt sparsamt med uppdateringar på bloggen nu när jag är på plats. Det händer helt enkelt lite för mycket här för att hinna skriva så jag passar på att ge lite tips inför semifinalen imorgon. 

Jag tror att följande länder är givna i finalen från semi 2. Österrike, Malta, Norge, Grekland, Rumänien och Israel. Jag tror nog även att Finland och Polen kan trassla sig vidare. Flera av dessa som Malta, Israel och Rumänien är personliga favoriter så jag tippar lite med hjärtat också. Och ska jag tippa med hjärtat gällande Sverige så tror jag  att det går riktigt bra på lördag :)

2014-05-03
21:15:39

Snart dags för avresa till Köpenhamn
Imorgon, söndag, åker jag till Köpenhamn för ytterligare ett Eurovision. Det blir mitt 7:e ESC efter Stockholm 2000, Aten 2006, Helsingfors 2007, Belgrad 2008, Oslo 2010 och Malmö 2013 och det ska bli grymt kul. Som nordbo så har man ju ofta inte särskilt långt till ESC eftersom det med jämna mellanrum arrangeras här :)

De senaste veckorna har jag lyssnat in mig mycket på årets låtar och startfältet i år är helt okej tycker jag. Det har funnits bättre år och det har funnits sämre. Det som är genomgående rent musikaliskt i år är att få låtar följer den givna mallen för en ESC-låt. En vanligt förekommande mall är ju en lite smygande vers och en slagkraftig refräng men i år är det många som skippat refrängen helt. 

Några låtar har jag fastnat extra mycket för i år. Israel tävlar med en catchy rocklåt, framförd av en Pink-liknande sångerska med attityd. En låt som verkligen har en power-refräng och det är ju något som jag tilltalas av. Jag gillar även värdlandet i år. Danmarks Bruno Mars-inspirerade shu-bi-du-ba-trall hatas redan av ett flertal. Den är sådär provocerande banal och stinker dur-ackord så att det luktar över hela sundet. Precis sånt vill jag ha i ESC! När andra bidrag tenderar att bli lite pretto så är jag glad för den lycko-dos som serveras och Danmarks Cliche love song lär hamna på den övre halvan i år med tanke på hur tydligt den sticker ut från resten. 

Danmarks Basim framför sin Cliche love song

En smygare för min del är Maltas country-hyllning Coming home. En låt som helt frångår den traditionella ESC-mallen, inte minst för att vara Malta. Om det är något land som envist håller fast vid att en schlager ska låta som en schlager så är det Malta men i år verkar även festivalens mest konservativa land (rent musikaliskt i den här tävlingen alltså) har ändrat sig och skickar en låt utan tydlig refräng men med ett band som visar stor spelglädje och en låt som får mig att må bra. 

En låt som uppenbarligen delar folk i år är Rumänien. Precis som Malta skickar schlager år efter år så är Rumänien Europas stekare. År efter år skickar de floorfillers och de levererar det bra! Ofta har de fått en hög placering och årets artister har Rumäniens bästa facit någonsin med en 3:e plats 2010. Till skillnad från de flesta så tycker jag att de är bättre i år än senast. Miracle är ett slags hopkok av lite allt möjligt i en ganska perfekt mix. Det närmaste Avicii vi kommer i år och det ger stora pluspoäng för mig. Många tycker att den är extra-allt av allting och det må vara hänt. Men någon gång ska man väl unna sig en tre-rätters med lite för mycket innehåll. 

 
Imorgon förmiddag sätter jag mig på planet till Köpenhamn. Jag återkommer med tips inför semifinalerna i veckan och lite anat. 

2014-03-10
16:19:10

Sämsta tittarsiffrorna sedan 1999
3 302 000 människor såg finalen av Melodifestivalen i lördags. Det är en siffra som skulle firas med tårta och champagne om det gällde något annat TV-program. Men för Melodifestivalen är detta inte bra. Det är faktiskt riktigt dåliga siffror. 

Melodifestivalen har inte haft det lätt i år. Hård kritik mot programledare och i synnerhet manus, en röstningsrobot som avslöjade brister i röstingssystemet och teknikstrul i Andra chansen som var betydligt värre än tidigare teknikstrul i historien. Men av alla dessa bakslag så tycker jag att tittarsiffran på 3,3 miljoner från finalprogrammet är det som svider mest. Det är på något sätt slutbetyget från tittarna för hela säsongen och i lördags hade SVT inget OS att skylla tittarflykten på. 
 
Normalt sett ligger tittarsiffrorna i finalen mellan 3,7-4,2 miljoner. Förra året tittade 4,1 miljoner och tittartappet på 800 000 från ett år till ett annat är det största sedan delfinalerna infördes. Och faktum är att fler såg den urusla finalen 2001 än finalen i lördags. 2001 bestod Melodifestivalen av en enda finalkväll och de mest namnkunniga artisterna var Barbados och Friends. För mig är det svårbegripligt att lördagens starka finalfält lockade förre tittare.
 
Vad är då orsaken? Det är ju inget nytt att Melodifestivalen blir kritiserat i media, det är mer regel än undantag och att tidningarna gnäller om ditten och datten tror jag inte påverkar nämnvärt. Däremot har det saknats riktiga snackisar i år som har engagerat tittarna. De största stjärnorna har inte varit med, de kontroversiella figurerna har lyst med sin frånvaro, det har inte kommit något genombrott i form av spekakulär pausunderhållning eller liknande heller. Nu är detta något som är svårt att få med varje år. Det finns inte hur många superstjärnor eller kontroversiella personer i Sverige som helst. 
 
Men det är samtidigt en sak vi lätt glömmer. Melodifestivalen jämförs bara med sig själv. När media kritiserar MF kan de bara jämföra med de år när MF har varit bättre. Har ni läst någon krönikör eller tyckare säga att Melodifestivalen bör göras mer som Lets dance? Eller att man borde ha lika många röstande som i Idol? Eller att tävlingen borde locka fler artister som i.....ja i vilket TV-program då? Nej. Melodifestivalen kan bara jämföras med sig själv. Och jag har överhuvudtaget inte läst många konstruktiva åsikter om hur programmet ska förändras. Vilka artister som bör ställa upp för att det ska bli intressant. Eller hur man ska ändra tävlingsmomentet. 
 
Själva strukturen för programmet tycker jag fortfarande fungerar bra. Däremot finns det vissa mindre saker som bör ändras som jag nämnde i min text igår. Men det är knappast något som kommer att påverka tittandet utan mer teknikaliteter som är störande. Men om SVT lyckas bra i sin programledarrekrytering nästa år och om de lyckas få någon omskriven, omtalad, stjärna att ställa upp så tror jag att många tittare kommer att komma tillbaka. 

2014-03-09
20:32:00

Tidernas rysare!
Efter sex veckors tävlande med en popsensation som kom från ingenstans, veteraner som föll pladask, hypade popkillar som fick oväntade bakslag så handlade allt till slut om två ynka poäng. Två poäng! Melodifestivalen har haft spännande omröstningar tidigare men för mig tar detta priset eftersom dramaturgin var så perfekt som den kan bli. Som många förutspått blev det en duell mellan två artister där alla de andra deltagarna tappert fick agera åskådare. Det var ballad mot pop, det var tradition mot modernitet, det var veteranen mot debutanten och det blev den gamla trotjänaren (som ironiskt nog är den yngre av de två) som slutligen fick vinna. 

Sanna Nielsens schlagerhistoria kan de flesta vid det här laget. Hon har tävlat om och om igen och alltid gått till final, men aldrig vunnit. Hon snuvades på segern 2008 av elva svenska jurygrupper (som efter att år efter år visat sig vara urusla på att plocka fram rätt vinnare skrotades några år senare) och att hon nu fick ha marginalerna på sin sida känns så vackert. Självklart är det snöpligt för Ace Wilder att förlora på målsnöret men det hade varit betydligt värre för Sanna Nielsen. Det här var ändå Ace allra första försök och det är säkerligen värre att förlora på mållinjen för femte gången än att göra det första gången (fråga Sveriges handbollslandslag...). 

 

Jag tycker att Undo var helt rätt vinnare. Det är en klassisk snygg ballad med elegant produktion som ser perfekt ut i rutan. Och numret lär se likadant ut i Köpenhamn i maj. Flera av bidragen igår hade förinspelade körer (t.ex. Ace Wilder) vilket inte är tillåtet i ESC. Om Ace hade vunnit hade de varit tvugna att göra om numret och de gånger Sverige har tvingats ändra i numret mellan MF och ESC så har det alltid blivit till det sämre. Nu vet vi vad vi får och jag är optimistisk. Den här låten behöver inte fler lyssningar än en och Sanna är ett proffs ut i fingerspetsarna. Juryrösterna igår visade ju dessutom att Europa verkar ha tagit henne till sig. Visst hon fick "bara" näst flest jurypoäng men ändå fler juryröster än vad t.ex. Eric Saade fick 2011 och han slutade ju trea i ESC. 
 
Resultatlistan i övrigt bjöd på flera överraskningar och den största var ju Anton Ewald. Ingen har pratat mer om att vinna MF än Anton Ewald. Ingen kom mer sist än Anton Ewald. Han skrapade ihop ynka 18 poäng. Det är den lägsta summan någon fått sedan systemet med proportioneliga röster infördes 2011. Till och med Björn Ranelid fick fler röster. Även om jag tycker att Natural är en okej låt så kommer man ju inte ifrån att killen inte kan sjunga. Förra året löste han det genom att inte sjunga alls, i år gick det inte att leka "kejsarens nya kläder" en gång till. 
 
 

Gårdagens största positiva överraskning var Linus Svenning och det var kul att många utländska jurygrupper tog till sig Bröder. Budskapet korsade uppenbarligen språkbarriärerna.  

Gårdagens "stolpe-in" stod Helena Paparizou för. Hon fick inte så mycket jurypoäng som jag hade väntat mig och hos folket var hon som väntat långt efter de största. Men poängen räckte ändå till en fjärdeplats. En poäng före femman Linus och två poäng före sexan Yohio. Lucky girl!

Yohio ja, åter igen fick han alldeles för många röster sett till hans kvalitet och hans 6:e plats var egentligen fyra platser för bra.

Även om finalen rent musikaliskt tillhör en av de bättre under senare år så gäller det knappast TV-programmet. Finalen höll inte finalklass. Att pressa in skitnödiga skämt i varannan mening påminner mig om de värsta åren med Anders Lundin på Skansen. Anders och Nour imponerade knappast heller med sin version av You. Den var rent ut sagt pinsam. Att tala om en kris för programmet tycker jag är lite märkligt. Röstningssiffrorna var visserligen låga i år men för bara två år sen slogs rekord i röstande. Det här går upp och ner och nästa år är det nya programledare och förhoppningsvis också nya människor som skriver deras manus. Melodifestivalen kommer att fortsätta engagera, inget snack. 

Däremot finns det rent principiella saker som borde ändras. Som det är nu tillåts åtta personer på scenen i MF och förinspelade körer. Inget av detta är tillåtet i ESC och jag förstår inte varför man inte synkar detta med ESC. Ändra omedelbart SVT! Och gällande röstningen. Inför en maxgräns för hur många gånger man får rösta från samma nummer för att komma ifrån spekulationer om robotar och köpta röster. Det är inte värdigt det här programmet. 

Nu väntar jag med spänning på att se alla röstningssiffror från samtliga delfinaler. Det är alltid lika spännande. 

Och i Köpenhamn tror jag att vi kan komma riktigt högt. 

2014-03-08
12:31:00

Betyg och tippning på finallåtarna
Hej igen kära bloggläsare!
Som ni har märkt så har jag inte hunnit att uppdatera bloggen under de senaste schlagerveckorna. Lärarjobbandet tar det mesta av min tid men trots det så har jag hängt med på precis samma sätt som vanligt i schlagerbubblan sen jag skrev senast. Det har ju hänt en del med både en röstningsrobotar och en oväntad raket på Itunes och spotifylistan. 
 
Nu är vi äntligen framme vid final och trots att årets MF har svajat en del när det gäller låtarna och ännu mer när det gäller produktionen av hela programmet så tycker jag att vi har en riktigt bra final ikväll. Betydligt bättre än den sorgliga uppställningen vi såg i finalen förra året. Ni kommer märka att det blir många liknande betyg från mig här men skyll inte på mig! Folket har nämligen haft den goda förmågan att sålla bort det mesta som har varit dåligt och i finalen nu är det en riktigt hög och jämn nivå. Så dags för betyg och tippning! Betygskalan är som vanligt mellan 1 och 5. 

1. Anton Ewald - Natural
Ni kanske minns att Begging var mitt stora hatobjekt förra året och den var knappast "aooo what a feeling" för mig. I år tycker jag att det låter bättre även om faktum kvarstår - Anton Ewald är dansare och inte sångare. Men Natural känns ändå som en helt okej komposition och numret är snyggt i rutan. Det är många artister i årets startfält som slåss om samma röster och Anton är en av dem. Eftersom Christer Björkman placerat honom som nummer 1 (det nästa heligaste startnumret) så innebär det troligen att han vann sin delfinal. Någon seger blir det knappast, hur självsäker än den unge Ewald är. Men om jag ska vara riktigt statistiknördig så är det så här. Ingen med startnummer 1 har hamnat sämre än 4:a sen startordningen började bestämmas på förhand så jag gissar att det blir där Anton hamnar i år igen. 

Mitt betyg: svag 3:a
Min tippning: 4:a
 
2. Ellen Benediktson - Songbird
Jag var en av många som tilltalades starkt av den här avskalade vackra låten som sticker ut på ett angenämt sätt gentemot resten av startfältet i år. För alla som klagar och säger att "det här är ju inte en musiktävling längre" så borde ju Songbird vara det givna valet att rösta på bland alla hyperkoreograferade MTV-nummer. Frågan är bara hur många av dem som kommer att rösta. Det här kan bli både flipp eller flopp men startnummer två indikerar att den knappast fick flest röster i sin delfinal och här risker den att hamna lite i skymundan. Jag tror tyvärr Ellen hamnar en bit ner. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 8:a
 
3. Alcazar - Blame it on the disco
Alcazar vågar som alltid vara glittriga, glamourösa och firas ner i årets största discokula. De behärskar sin genre bättre än någon annan men det enda problemet är väl att vi har hört det flera gånger förr. Jag märker också att jag inte tilltalas av låten lika mycket när jag hör den som när jag ser den. TV-publiken har visat gång på gång att de prioriterar det som känns nytt och frächt, även om det gamla är genuint och bra. Men Alcazar är ju superproffs och om nu folket kanske tröttnat lite på dem så är det inte säkert att jurygrupperna gjort det. 

Mitt betyg: Svag 4:a
Min tippning: 5:a

4. Oscar Zia - Yes we can
Den lille sprallige Oscar är definitivt den charmigaste representanten bland de unga killarna i år. Till skillnad från Anton Ewald sjunger han hyfsat och till skillnad från Yohio verkar han ha fötterna på jorden. Jag tycker att Yes we can har en av kvällens bästa refränger och jag gillar hela Cheiron-flörten i låten. Men han är mitt i gentingboet bland de som slåss om de unga tittarnas röster och startpositionen talar tyvärr inte till hans fördel. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 7:a
 
5. Linus Svenning - Bröder
Att Linus Svenning tog sig vidare från andra chansen förra lördagen var helt rätt! Den känslosamma och samtidigt medryckande Bröder för ett slags Nordman-arv vidare i tävlingen och musikaliskt finns det verkligen plats för den här i finalen. Jag tror dock att det här är en typ av låt man röstar på fram till finalen men väl i finalen tänker många ESC och då passar inte detta in på samma sätt. Dessutom brukar internationella juryn inte direkt ösa poäng över låtar på svenska. Så ikväll får nog Linus finna sig i att spela en biroll. 

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 9:a
 
6. Helena Paparizou - Survivor
Helena var mitt andra glädjeämne förra veckan. Det var helt rätt att hon tog sig till final med den här snygga poplåten som hon framför mycket proffsigt. Min gissning är att den internationella juryn kommer att gilla detta mycket och att hon även kan plocka hem några extra telefonröster av just det skälet. Det kan hon behöva eftersom hon säkert uppfattas som för sval jämfört med den folkliga Sanna och inte lika spännande som stjärnskottet Ace Wilder. Så jag tror och hoppas att det räcker en bra bit. 
 
Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 3:a
 
7. Yohio - To the end
Nu hoppas jag äntligen att verkligheten har kommit ikapp även Yohio. Att jag är trött på hans von oben-attityd är en sak. Ska man köra det konceptet så är det väl lika bra att löpa linan ut och leverera en total hybris-show snarare än att spöka ut sig och sjunga mainstreampop. Jag säger inte att To the end är ett dåligt hantverk, men den hade passat bättre för en vanlig P4-artist som t.ex. Brolle än Yohio. Internationella juryn sänkte Yohio förra året. Något säger mig att han får lite fler poäng från dem i år. 
 
Mitt betyg: 2:a
Min tippning: 6:a
 
8. Sanna Nielsen - Undo
Trots att Sanna ställt upp gång på gång i MF utan att vinna har hon aldrig setts som en "schlagerns Sven Nylander". Reaktionen har snarare blivit "jasså, funkade det den här gången också?". I år tycker jag att det funkar perfekt. Sanna har fått låten som gör henne rättvisa fullt ut och som alltid tar hon sig an sin uppgift med bravur. Jag tycker verkligen att Undo vore det bästa valet ikväll. Dels för att jag tror att den skulle fungera utmärkt i ESC, dels för Sannas egen skull och dels för att det är på tiden att vi skickar en riktigt smäktande ballad till Europa. Det har vi inte gjort på 16 år. 

Mitt betyg: stark 4:a
Min tippning: 1:a
 
9. Panetoz - Efter solsken
Panetoz står verkligen för något jag gillar. Det är 100% glädje och 0% cred när de går ut och partajar på scenen i ett enda stort glädjerus. Dessutom är jag svag för den här typen av obekymrade sommarlåtar (fler borde skriva sommarhits mitt i kalla vintern, det värmer!). Efter solsken är verkligen min smak och jag älskar när de går ut i publiken under konfettiregn på sista refrängen. Tyvärr tror jag att detta är helt chanslöst ikväll. Hälften av poängen kommer ju från internationella juryn och de ser nog inte mycket ESC i detta. Det gör nog inte vanligt folk heller då det här är den typen av låt man vill ha i finalen men inte i Europa. Men jag ska göra allt för att lära mig "efter solsken-dansen" tills dansgolvet öppnar ikväll!

Mitt betyg: stark 4:a
Min tippning: 10:a
 
10. Ace Wilder - Busy doin nothing
Det här är ju årets mest fascinerande framgångssaga! Vem hade hört talas om Ace Wilder innan årets tävling? Hur många snackade om henne som vinnarkandidat efter hennes avancemang i Göteborg? Men när låtarna släpptes på Itunes och Spotify var det Ace Wilder som gled ifrån alla andra och visade sig vara årets komet. När jag hörde låten på uppspelningen i Göteborg tyckte jag att den var smått vedervärdig. När jag såg henne på scen började jag fatta grejen och nu tycker jag den är riktigt bra. Ace utför låten med sådan perfektion och går rakt genom rutan. Oddsen (de få som finns i år) visar sitt tydliga språk. Segern i år står mellan Ace Wilder och Sanna Nielsen. Jag tror att Sanna vinner kampen eftersom jag är mer tveksam till hur internationella juryn bedömer Ace Wilder. Men vilket genombrott hon har fått!

Mitt betyg: 4:a
Min tippning: 2:a

2014-02-16
18:40:54

Oscar Zia bäst och Björn Gustafsson sämst i svag delfinal

En storfavorit som höll och en riktig skräll. Det blev resultatet av gårdagens tredje deltävling av Melodifestivalen. En deltävling som knappast kommer att gå till historien, eller så gör den det, men på fel sätt. Låtarna i Göteborg höll inte toppklass, där är jag överens med de flesta. I mitt tycke var Oscar Zias 90-tals Cheiron-flört den överlägset bästa låten och att den skulle ta sig vidare kändes självklart. Numret var snyggt och låten håller definitivt för att få Friends arena att koka om några veckor.

Däremot var frågan, vem skulle följa med Oscar Zia dit? Få trodde att svaret skulle vara Ace Wilder. Jag kan inte säga att jag är överlycklig över tittarnas val av Ace, samtidigt kan jag inte säga vem av de andra som hade förtjänat den andra finalplatsen bättre. Ace imponerade på scenen men var i mitt tycke bättre än själva låten. Samtidigt är det uppfriskande när en låt från en så pass smal genre lyckas rösta sig vidare till final. I vanliga fall brukar man behöva kompromissa mer rent musikaliskt för att nå riktigt brett.

Det var mycket snack om hårdrocksbandet Outtrigger innan tävlingen och det var ju ingen tvekan om att detta var kompromisslös heavy metal. Men jag kan inte påstå att Echo blåste mig av stolen för det. Folk verkade överraskade över att en sådan låt kan ha en riktig refräng och bara därför förtjänar en finalplats per automatik. För mig krävs det mer än så.

State of Drama var i mitt tycke bättre än förra året men kanske förlorade de på att det fanns ett betydligt tyngre rockband med i samma startfält och även en ännu tydligare fotbollsrefräng (Oscar Zia).

dr Alban och Jessica Folckers 90-talspastich förtjänade definitivt inte någon final. Alban må ha sålt hur många skivor som helst men den här låten var ju skriven med vänsterhanden. Förmodligen har han tröttnat på att bli uppringd av Christer Björkman år efter år så att han till slut svarar ”okej, jag är med då, men skyll dig själv”.

Samtidigt kan man läsa idag att Alban sågar upplägget för tävlingen då han menar att detta blivit en barntävling och inte en musiktävling. Han efterlyser 50% juryröster redan i delfinalerna. Två frågor till dig Alban.

1.     Menar du på allvar att jurygrupperna hade öst poängen över den där låten?

2.     Varför är just barnröster mindre värda än andra röster?

Det där med att skylla på en viss målgrupp för att resultatet blivit en besvikelse är en klassiker och det är alltid två målgrupper som beskylls, barn och tonårstjejer. Av någon anledning finns det en konsensus att just de personerna inte röstar efter kvalitet utan efter saker som inte har med musik att göra. Lennart, 58 och Maggan, 83 däremot behöver aldrig stå till svars för sitt sätt att rösta i de här sammanhangen.

Nu till det enda som var ännu sämre än låtarna – programmet som helhet. För själva underhållningsvärdet igår höll plågsamt låg klass. Jag tyckte Anders och Nour började lovande i det första programmet och stod för en smalare humor som var lite mer vågad. Men tyvärr har det utvecklats nu till att de inte står för någon humor alls. Skämten igår var krystade, alternativt obegripliga, och någon gång borde väl till och med göteborgare tröttna på att alltid bli förknippade med sina ordvitsar och ingenting annat.

Sämst av alla igår var dock Björn Gustafsson. Kan någon nykter människa förklara för mig vad som var roligt med hans framträdande? Vad var grejen förutom att det var Björn Gustafsson som kom tillbaka till tävlingen? Folk i ankdammen Twitter var uppenbarligen lyriska. Men jag undrar hur de definierar begreppet humor. Helt klart är att vissa personer inte behöver leverera något 2014 om man var tillräckligt rolig 2008.

Oscar Zia kommer säkerligen att komma långt i finalen. Han känns i nuläget som första utmanare till Sanna Nielsen om segern men det återstår ju åtta låtar och vi får hoppas att de håller högre klass än det som levererades i Göteborg.

 


2014-02-09
10:55:00

Sanna Nielsen kan gå hela vägen den här gången
Sanna Nielsen fullständigt ägde scenen igår när hon levererade sin pampiga ballad Undo i mäktigt strålkastarljus. Hon kändes som en självklar finalist på förhand och jag är tacksam att inte svenska folket fick för sig att spela oss ett spratt den här gången för det hade varit fulltsändigt onödigt. Undo luktar Eurovision lång väg eftersom den känns komplett både musikaliskt och visuellt och självklart genomproffsigt utförd. Om den sen räcker ända till ESC återstår att se, vi har trots allt bara hört hälften av låtarna i årets tävling. Men i och med detta håller Sanna Nielsen i sin fantastiska svit av finalplatser och är nu i final för sjunde gången. Hon har aldrig misslyckats att ta sig till final och det är oerhört imponerande, även om man väljer att se henne som en professionell idrottare.

 


För är man en idrottare som är överlägsen i sin gren så räcker det oftast med att man gör sitt jobb (eller ställa ut skorna som man ibland uttrycker det) så har man inkasserat en ny finalplats. Ungefär som en schlagerns Marit Björgen. Jag tycker dock inte att den jämförelsen håller.

I Melodifestivalen måste man som artist göra sitt yttersta varje gång med en riktigt bra låt - då har man ändå bara nått halvvägs. Resten av makten sitter ju tittarna på och de älskar att fälla stora elefanter. Så det handlar snarare om att få väljarnas förtroende om och om igen och Sanna har nu lyckats bli omvald av svenska folket sju gånger. Som en schlagerns Tage Erlander får hon ständigt förnyat förtroende och kanske lyckas hon, precis som honom, som bäst i sitt sista försök. I Tage Erlanders sista riksdagsval 1968 fick hans parti sitt största stöd någonsin, över 50%. Kan detta vara Sannas sista val? Ja, om hon vinner i Friends arena så är det kanske det. 
 
 

När det gällde den andra finalplatsen så tycker jag att svenska folket röstade helt rätt. Panetoz för med sig en okonstlad glädje och jag rycks med i deras glada tilltal. Efter solsken var den bästa låten igår, förutom Sanna. Det enda som störde mig var att jag inte vågade lita på mitt eget omdöme. Min magkänsla sa att de skulle gå till final men ingen annan schlagertyckare verkade hålla med. Eftersom jag lätt förlitar mig på majoriteten så ändrade jag min tippning till det som de flesta verkade tro, att Martin Stenmarck skulle ta den andra finalplatsen trots att jag inte trodde på det själv.
 
Martin gjorde sitt jobb på scen och hans låt var ett gediget låtsnickeri. Däremot hade ljusteknikerna gärna fått vara lite mer defensiva med lamporna, nu blev man ju bländad hela tiden och det var inte snyggt. Men det kändes ändå som att det saknades något och att Martin och Sanna slogs lite om samma målgrupp. I den målgruppen var ju Sanna definitivt starkare. Jag tycker Martin ska vara nöjd med en plats i AC. Det tycker jag även att JEM ska vara. Housemusik må vara Sveriges säkraste arenakort men knappast det säkraste kortet att plocka tittarröster på i MF. 

Gårdagens största skräll för mig var skrällen som uteblev. Little great things hade all potential för att bli det stora utropstecknet igår då de tävlade i en genre som brukar räknas som tävlingens säkraste, hårdrock. Men det blev platt fall. 

Förra veckan verkade jag vara en av få som faktiskt var nöjd med programledarna men igår tyckte jag att kurvan pekade åt fel håll. Skämten satt sämre och var dessutom sämre än i premiärprogrammet och jag tyckte att det märktes på dem. Däremot var ju sjuåriga Sigrid en fullträff med sin brådmogna dialog med Nour El Refai. För 15 år sen försökte SVT göra exakt samma sak i MF. Att ta fram ett barn som skulle verka lillgammal och roa publiken med ett invecklat fackspråk. Problemet var bara att han helt kom av sig och det blev ett av de mest plågsamma ögonblicken i tävlingens historia. Men Sigrid räddade alla barns ära med sin insats igår. Jag hoppas att vi får se mer av henne i framtiden. 

Bland de fyra låtar som är i final i nuläget känner jag mig rättså nöjd. Hade man bara bytt ut Yohio mot Helena Paparizou så hade det varit helt komplett. 

2014-02-02
13:39:00

Ellen - en underbar skräll!
Den vackert avskalade Songbird med Ellen Benediktson tog sig direkt till final igår och det var ett resultat som gladde mig mycket. Att sjunga en avskalad låt ställer höga krav på artisten, man har liksom inga körer eller maffiga ljudmattor att luta sig emot utan är helt utlämnad i sin kommunikation med TV-tittarna. Ellen klarade detta galant och visade att en "avsluta kvällen med att dricka ett glas rött"-låt visst kan gå direkt till final. Normalt sett behöver den här typen av låtar fler lyssningar och går de till final så är det i så fall via andra chansen men igår fungerade det ju alldeles utmärkt.

 
Desto mindre nöjd var jag med den andra finalisten. Jag har svårt att förstå mig på Yohio och är redan rejält trött på hans attityd i media som tar sig märkliga uttryck. Han verkar synnerligen angelägen om att allt han gör ska ske på hans villkor och att han har 100% integritet men det verkar ju inte gälla musiken. Eller är hans varumärke just att ha spektakulär utstyrsel, vara så hemlighetsfull som möjligt och sjunga så medioker radiorock som möjligt? Det är som om Marlyn Manson skulle börja sjunga covers på typ......Brolle. I Yohios värld verkar det ju vara viktigare att hålla handen för ansiktet i TV om inte sminkösen dykt upp än, än att sjunga något som berör. Det återstår att se hur internationella juryn bedömer honom den här gången i finalen. 

Den person jag helst hade sett vidare till final tillsammans med Ellen var Helena Paparizou. Jag har svårt att se varför hon inte röstades dit. Vad var det som saknades? Den här typen av moderna poplåtar framförd av en sångerska med nattklubbskänsla har visserligen ofta svårt att ta sig vidare. Det har Janet Leon, Amanda Fondell, Love generation med flera fått uppleva tidigare. Men jag tyckte ändå att numret var så pass snyggt, låten så pass bra och Helena så pass bra att det mer än väl skulle kompensera detta. För mig doftade låten inte bara final utan hade även klar ESC-potential. Jag håller redan en tumme eller två för att Helena ska ta sig vidare från Andra chansen. 

Jag såg på Facebook att det var mycket negativa kommentarer om programledarna. Visserligen ingår det nästan i dramaturgin att programledarna ska bli missförstådda i första programmet och sen brukar det vända i program två. Normalt sett brukar jag ha svårt för skämten i MF men till skillnad från de flesta tyckte jag Anders och Nour var riktigt roliga igår. Kanske var det för att manuset gick lite utanför ramen med danskskämt och galna tal till nationen från Anders Jansson. Så man kan säga att det komiska tilltalet var lite smalare i år än det brukar, jag hoppas att det fortsätter så. 

 

Gårdagens största "Varför": Clara Henrys inhopp i green room. Fullständigt obegripligt manus (jag såg dock Clara i inför-programmet igår och där var hon riktigt bra så hon är värd fler chanser)

Gårdagens näst största "varför": Sylvester Schlegel. Han kanske skulle slå en signal till sin kompis Ola och få förklarat hur man skriver en hit

Men som helhet var jag riktigt nöjd med den här deltävlingen. Startfältet som helhet var starkt, i synnerhet för att vara delfinal 1. Jag hade inte protesterat om Linus Svenning gått vidare heller och om Mahan Moins låt Aleo hade haft lika bra verser som refräng så hade den gärna fått ta sig vidare den med. 



2014-01-27
22:08:08

Dags för en ny schlagersäsong
Nu är det bara några dagar kvar till premiären av årets MF och jag är lika laddad som vanligt. På ett sätt kanske ännu mer laddad än vanligt eftersom jag i år vet mer om de tävlande artisterna än någonsin tidigare. Anledningen till det är att jag skrivit fakta om samtliga deltagande artister till årets tävling som du kan läsa om du laddar ner appen Melodislaget
 
Som ni märkt så har det inte varit mycket aktivitet på den här bloggen sen ESC i Malmö i maj. Jag bloggar ju aldrig under lågsäsong numera och faktum är att tiden blivit ännu knappare i år. Så i år kommer det att bli färre texter på bloggen under årets Melodifesitval jämfört med tidigare år. Jag kommer nog i huvudsak att blogga på helgerna för under veckan är det fullt upp. Förhoppingsvis kan jag bjuda på något ny siffer-orgie eller spekulation om hur folk kommer att rösta eller varför de röstade som de gjorde. Men texterna kommer som sagt inte att komma upp lika frekvent. 

Anledningen till det är att jag sedan några veckor har ett heltidsjobb som lärare på en gymnasieskola och undervisar i historia och religion. Lärare var faktiskt det första jag läste till i början på 00-talet innan jag bytte till journalistutbildning men jag gick aldrig klart utbildningen då. Det har jag inte gjort nu heller men jobbar som det gör jag ändå och det är ett spännande jobb att testa på. Många elever man ska lära sig namnet på och många prov och PowerPoint-redovisningar man ska förbereda. 

Om jag ska säga något inför årets festival så är jag väldigt nyfiken på vissa av debutanterna. Linus Svenning låter riktigt bra av det jag hört på Youtube, Panetoz har en bra förmåga att skapa feststämning, Dr. Alban känns om ett uppfriskande nostalgiinslag och så blir det förstås spännande att se vad Helena Paparizou kan prestera. Att en tidigare ESC-vinnare debuterar i MF hör inte till vanligheterna. Det har bara skett en gång tidigare vad jag kan minnas, när Katrina Leskanich i Katrina and the waves tävlade 2005 med låten As if tomorrow will never come. Trots ESC-segern från 1997 i bagaget så lyckades hon inte ta sig ens till final 2005. Vi får se om det går bättre för Helena.

Det är skönt att Melodifestivalen värmer i dessa kalla tider. På återhörande till helgen!

 
 

2013-05-21
17:43:24

Petra Mede - en succé
Det var flera saker jag var skeptisk till inför årets ESC. Nu är det dags att utvärdera hur det egentligen blev.

Petra Mede som programledare
Jag var en av många som var lite skeptisk till valet av Petra Mede. Jag tänkte nog att hennes ironiska stil skulle var lite för svensk och inte förstås av folk utanför Sveriges gränser, men det visade sig bli alldeles perfekt. Petra höll en precis lagom ton i hela programmet och hennes sedvanliga ironi lämnade hon mestadels åt sidan. Jag hoppas att man framöver kommer att köra på en programledare i ESC. Risken för att det blir pajas-tv är oerhört mycket större med flera programledare och då programledarjobbet är ett uppdrag som lätt blir överflödigt i en sändning som ESC så är det ingen större vits att lägga detta på flera personer. Jag hoppas danskarna tar efter den svenska modellen nästa år. 

 
Malmö som värdstad
Här kryper jag ännu mer till korset och inser att jag hade helt fel med vad jag trodde först. Jag tyckte att Stockholm var det naturliga valet. Det är en större stad, en vackrare stad och med en ny nationalarena. Men att hålla ESC i en liten stad har många fördelar. Det är lättare att transportera sig. ESC märks mycket mer och man träffar på ESC-fans överallt. Dessutom var Malmö arena perfekt för ett ESC där publiken verkligen kom nära och fick vara med på riktigt och inte behöva sitta med kikare långt borta. 

Bestämd startordning
Nja, här var jag tveksam innan och den tveksamheten består. Blev programmet verkligen så mycket bättre för att SVT bestämde startordningen? I vanliga fall tar det ofta tid innan programmet kommer igång och jag tyckte inte att SVT fick fart på finalen förrän ungefär halvvägs in. Detta är ett beslut som gäller tills vidare och även om jag inte misstänker att SVT missbrukade den här makten på något sätt (och inte tror att DR kommer att göra det heller nästa år) så finns alltid risken att de här besluten hamnar i fel händer. Nej jag vill nog helst gå tillbaka till lottning. 

2013-05-20
14:20:50

Grattis Danmark och grattis SVT!
Det blev som alla oddsen sa, den stora favoriten Danmark höll för trycket och vann Eurovision Song Contest 2013. Danmark har varit storfavorit hela tiden men jag själv kände mig aldrig säker på dansk seger. Samtidigt hade jag förtvivlat svårt att plocka fram en verklig utmanare till Danmark och på något sätt känns det ändå bra att det blev en dansk seger. Only teardrops är en fullt värdig vinnare i ESC även om jag själv hade hunnit tröttna rejält på den, men det är ju mitt eget fel eftersom jag hört den för mycket. Den kan tyckas vara en låt som är lite för mycket ESC med sin folktonspop men faktum är att den redan nu rusat upp på första platsen på Itunes i mer än 10 länder! Sånt är bra för tävlingen, vinnarlåtar ska vara hits och Emmelie de Forest levererade numret mer än väl i rutan. 



Det var en helt fantastisk stämning i Malmö arena. jag brukar ju själv inte vara så glad i att följa MF och ESC på plats men här gjorde jag ett undantag när tävlingen skulle gå av stapeln i Sverige och när det dessutom var i en arena som är tillräckligt liten för att man ska kunna se bra. Jag hade en helt fantastisk sittplats på läktaren, inte allt för långt från catwalken och det var en ren njutning att se evenemanget och många låtar fick taket i arenan att lyfta. 

När det gäller resultatet i lördags så var väl den stora skrällen egentligen att det inte var så många skrällar. De senaste åren har alltid någon helt otippad låt som ofta är fullständigt ensam i sin genre letat sig upp i topp-5, som Albanien förra året och Italien 2011. Men de fem länderna som hamnade i topp-5 hade alla låga odds innan tävlingen. Sen drabbades jag av det klassiska ESC-syndromet som gör att man börjar tro på vissa låtar för att de växer så mycket på plats och som det snackas mycket om dem. Man glömmer lätt att de allra flesta TV-tittare inte alls hade hunnit bli trötta på Only teardrops eftersom de aldrig hört den tidigare.

Nederländerna var årets "grower" på plats då Anouk fick taket i arenan att lyfta bara hon äntrade scenen. Jag är glad att Nederländerna, som varit en stor loser i tävlingen under många år, äntligen fick komma i topp-10. Men jag sörjer inte direkt att den inte var inblandad i slutstriden. Birds är alldeles för mycket pretto-musik för mig. 
 
Sverige slutade på 14:e plats och det tyckler jag att han ska vara nöjd med. Själv hade jag tippat Sverige ännu längre ner, inte minst på grund av den hårda nordiska konkurrensen i år från Norge och Danmark. Dessutom tycker jag att numret på scen var allt för märkligt. Varför skulle dansarna dansa som om det vore en helt annat låt än det är? Och varför skulle Robin ha en oknäppt kock-jacka på sig på scen? Risken är att många hakade upp sig på de här detaljerna under låten och min gissning är att 14:e platsen i första hand var ett resultat av jurypoäng. Däremot gjorde Robin en fantastisk insats på scen. Han sjunger som en gud och kunde inte ha gjort det bättre. Det som kunde förbättrats är hur det såg ut i rutan och om vi i Sverige är mästare på den musikaliska delen i tävlingen så behöver vi definitivt hjälp med den visuella. Ett tips - ring mannen som kom på idén till Azerbajdzjans nummer. Det var nog det häftligaste jag sett på en ESC-scen. 

Azerbajdzjans Farid Mammadov och den spektakuläre dansaren i glasburen

Det var ju mycket snack om startordningen som SVT själv bestämde och ser man till kvällens resultat så kan man konstatera att alla länder i topp-4 startade bland de 10 sista i finalen. Samtidigt gick det riktigt illa för de två sista bidragen, Georgien och Irland. Georgien blev den förhandsfavorit som föll hårdast i finalen och Irland kom sist av alla, trots att de gick ut sist. Det är ett dubbeltydigt resultat men att det är en fördel att starta i den andra halvan är helt givet. De senaste nio vinnarna i ESC har startat på den senare halvan och det är en för tydlig statistik för att man ska kunna hänvisa till slumpen. Rent TV-mässigt tycker jag dock att SVT hade kunnat stuva om lite i den första halvan för att ge lite fler tidiga vitamininjektioner. En öppning med Cascadas Glorious för Tyskland hade väl passat betydligt bättre än den dötrista Amandine Bourgeois från Frankrike. 

Programmet som helhet höll absolut toppklass. Att göra humor i ESC är bland det mest dödsdömda man kan ge sig på men inslagen med Lynda Woodruff tycker jag funkade mycket bra, sketchen om svenskarna var helt okej och Petra Medes pausunderhållning höll även den hög klass. Ett stort frågetecken sätter jag dock kring det faktum att vinnaren utropades innan omröstningen var klar. Det hela blev lite märkligt och det kändes konstigt att fortsätta följa de sista röstavlämnarna efter det. Jag gissar att det här var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas i ESC. Ett annat av de få minus jag kan hitta i produktionen var Eric Saade som green room-reporter. Okej, uppdraget i sig är det mest intelligensbefriade man kan ha men Eric förstärkte väl inte sina aktier direkt under de minuterna i rutan. Om det ens var minuter. 

Det känns skönt att ha kommit hem nu efter den här extremt intensiva veckan. Först nu kan jag i lugn och ro sätta mig och titta igenom hela programmen och analyserna av poängen kommer att fortsätta. Var så säkra. Men SVT kan hålla huvudet högt efter detta ESC och nu är det upp till Danmark att visa att de kan arrangera ett ESC. Det lyckades de inte visa 2001 och all förändring jämfört med den sändningen är en förbättring. 

2013-05-18
14:39:00

Tippning av finalen
Det får bli en väldigt snabb analys av vad jag tror inför finalen ikväll. Mitt utgångstips är följande:

Danmark är storfavorit och har varit det hela tiden. Storfavoriter håller oftare än de faller i de här sammanhangen så ja tror trots allt att Danmark vinner ikväll. 

Tvåa tippar jag faktiskt Nederländerna. Anouks Birds har ett väldigt speciellt tilltal och kommer att få väldigt mycket juryröster. 

Georgien tror jag kan blanda sig i slutstriden också. De går ut sist av alla ballader och låten är lätt att ta till sig och numret effektfullt. 

Kvällens skräll gissar jag är Moldavien. Hela ex-jugoslavien är borta från finalen men alla de länderna kommer att rösta. Var kommer deras poäng att hamna? En del kommer nog tillfalla Grekland men jag tror även att en del kan hamna hos Moldavien. En låt som känns som en jurylåt och som dessutom har en effektfull gimmick med klänningen som reser sig. 

Hela Norden är med och flera av bidragen är starka, inte minst Danmark. Poängen kommer inte räcka till för alla nordiska länder och jag tror tyvärr att detta kan innebära att det blir en svensk flopp ikväll. Dessutom tycker jag Robins nummer är märkligt. Jag tror även att Finland kan floppa ikväll. 

Om några timmar vet vi, då sitter jag i arenan tillsammans med 11 000 andra ESC-entusiaster men min topp-5 är alltså:

1. Danmark
2. Nederänderna
3. Georgien
4. Grekland
5. Moldavien

Sist tippar jag Spanien. 

2013-05-17
17:20:52

Märklig start och storslagen avslutning av finalen
Startordningen i finalen är nu satt och den blev följande:

  1. Frankrike
  2. Litauen
  3. Moldavien
  4. Finland
  5. Spanien
  6. Belgien
  7. Estland
  8. Vitryssland
  9. Malta
  10. Ryssland
  11. Tyskland
  12. Armenien
  13. Nederländerna
  14. Rumänien
  15. Storbritannien
  16. Sverige
  17. Ungern
  18. Danmark
  19. Island
  20. Azerbajdzjan
  21. Grekland
  22. Ukraina
  23. Italien
  24. Norge
  25. Georgien
  26. Irland
Detta är unikt då det är den första ESC-finalen där startordningen inte är lottad utan bestämd av SVT (läs Christer Björkman). Det som lottats är om låtarna skulle hamna på den första eller andra halvan men sen var det fritt fram för Chrille. Så här tänker jag om startordningen. 

Först vill jag säga att den blir en högklassig final med många bra låtar och en väldigt bra produktion av SVT. Att Frankrikes introverta indielåt inleder tävlingen är dock för mig obegripligt. Den är vare sig publikfriande eller bra och när den sen följs av Litauens märkliga låt framförd på Andrius "KGB-engelska" så är jag rädd att det finns folk som byter kanal. Resten av startfältet känns däremot logiskt. De allra flesta förhandsfavoriter hamnade på den andra halvan och de avslutande låtarna är fantastiskt bra.  

Irland går ut allra sist och lämnar tittaren med en glad känsla. Georgien har också ett väldigt bra startnummer då de är näst sist mellan Norges elektropop och Irlands glada dansakt. Jag tycker att Tysklands Cascada hade varit den perfekta avslutningen men nu när de tyvärr drog första halvan så hamnade de ändå ganska bra efter Maltas feel-goodlåt och Rysslands stora ballad.

Danmark ligger självklart bra till som startnummer 18 men jag känner fortfarande att Danmark inte lever upp till det enorma favorittrycket. Jag återkommer med min tippning imorgon. 


 

2013-05-17
16:34:00

Nordisk succé och fullbordat balkan-fiasko
Så fick vi de sista tio finalisterna till morgondagens final och det blev följande:

Azerbajdzjan
Georgien
Grekland
Norge
Island
Armenien
Malta
Finland
Rumänien
Ungern

Jag prickade in åtta av tio finaister. Missarna var Ungern och Armenien. Ungerns Kedvezem är en mysig avskalad låt som jag gillar men då jag tyckte artisten totalt saknade utstrålning så hade jag räknat bort den. Men kul att en låt på ungerska går till final. Armeniens avancemang var inte lika kul. Det var lika tråkigt som obegripligt. Lonely planet var i mitt tycke den mest ointressanta låten av alla igår och även om Armenien ofta lyckas gå till final så trodde jag inte att det skulle gå den här gången. 

Roligast igår var att Islands fantastiskt vackra Eg a Lif gick till final. Även Norge tillhör mina favoriter men där var jag aldrig orolig att den skulle missa final. I feed you my love är årets modernaste låt och numret är otroligt snyggt. 

Jag misstänkte ju att fanfavoriten San Marino skulle ryka och tyvärr tyckte jag att de sjabblade bort en hel del genom att välja helt fel snabbrepris. Dessutom var det inte direkt till deras fördel att de gick ut så tidigt. Man hann helt enkelt glömma bort den. 

Rumänien har ju varit en snackis här nere i Malmö. Denna kitchiga opera-disco är ju en låt som tigger om stryk men den triggar samtidigt igång det som på många sätt är Eurovisions hjärta - starka åsikter. Jag tycker i grunden att det är en rätt bra låt, sen är det svårt att koppla bort operafalsetten. Men av låtar som kan klassificeras som pajasbidrag så är det väldigt välgjort, det får man ge dom. Sångaren Cezar kan tyckas vara fullständigt i avsaknad av självdistans på scenen men när jag hörde honom på presskonferensen efteråt så var han den som hade mest intressant att säga. 



Danmark fortsätter att vara huvudfavorit till segern imorgon. men jag börjar se Nederländerna som ett allt större hot och tror även att Georgiens storslagna ballad kan komma riktigt högt. Den är kanske ett större hot än Azerbajdzjan. 

2013-05-16
15:59:00

Tippning inför semifinal 2
Här kommer min tippning inför den andra semifinalen ikväll. Den här semifinalen har hela tiden känts mer svårtippad än den första men jag har kommit fram till att jag tror följande 10 går vidare. 
 
Azerbajdzjan
Norge
Grekland
Georgien
Malta
Island
Finland
Israel
Rumänien
Albanien

De fyra första ser jag som självklara till final. Azerbajdzjan gör ett fantastiskt nummer, Norge har både den modernaste låten i tävlingen och också ett effektfullt och dramatiskt nummer. Georgien gör en sofistikerad powerballad som är svår att motstå och Grekland kommer att gå till final på ren glädje och energi. 

Maltas nummer är väldigt charmigt och jag tror och hoppas att även Islands vackra ballad kommer att gå vidare. Eythor är en av tävlingens bästa sångare och får förhoppningsvis ett visst stöd i arenan. Finlands galna ding-dong-show kommer säkert inte samla så många jurypoäng och en del tittare tycker säkert bara att det är trams men Krista är en riktig entertainer och tar kamerorna perfekt. Jag tror tittarrösterna kommer att räcka. 

Många talar om San marino här och de flesta har tippat de i final men jag gissar att de blir kvällens fiasko. Inte för att Valentina gör ett dåligt jobb och inte för att låten är dålig men jag tror helt enkelt att den kommer att glömmas bort. Detsamma gäller en av de låtar jag gillar bäst, Schweiz. Jag tror att det blir platt fall. Att stå på rad och sjunga är allt annat än TV-mässigt, trots att man har en 95-åring på scen. 

De svåraste nötterna att knäcka ikväll är Makedonien och Albanien. Makedoniens låt är väldigt speciell och svår för mig att bedöma. Esma är en romsk världsstjärna och har säkerligen många fans som tittar. Jag väljer mellan den och Albaniens pyro-party på den där sista finalplatsen men det får blir Albanien. I så fall innebär det att hela ex-jugoslavien missar final. 

2013-05-15
14:13:00

Hur långt kan Anouk gå egentligen?
Det blev ett ganska väntat resultat i den första semifinalen av årets ESC igår. Följande länder gick vidare: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna. 

Danmark fick ett fantastiskt stöd inne i Malmö arena. Jag satt själv på sittplats strax till höger om scenen och man kände verkligen att Emmelie de Forest uppträdde så nära hemmaplan det kan bli. Det är svårt för mig att avgöra hur bra framträdande hon gjorde eftersom jag var inne i arenan men det är inget snack om att favoritskapet består för Danmark. 

Storstjärnan Anouk bröt Nederländernas långa jobbiga trend av missade finalplatser. Det är blir deras första final sedan 2004 och jag är inte det minsta förvånad. Anouk har ett speciellt tilltal i sin låt Birds. Det är mycket känsla men samtidigt lite inåtvänt och det är ingen melodi som jag själv går igång på. Men en låt som är så speciell och framförd av en så professionell artist som säkerligen får jurygrupperna att börja dregla - den kan gå riktigt långt i finalen! 

Holländska storstjärnan Anouk

Jag satte själv åtta av tio finalister. Missarna var Montenegro och Kroatien och det är anmärkningsvärt att samtliga ex-jugoslaviska länder missade final igår. Nu återstår bara Makedonien i den andra semifinalen om det ska bli något finaldeltagande därifrån. Montenegros låt är ju minst sagt speciell men jag blev faktiskt lite besviken att den missade final.
 
Jag och sångerksan Nina Zizic från Montenegro på öppningsfesten i söndags
 
Montenegro hade gärna fått ersätta Litauen som halkade vidare till final ännu en gång. Litauen har blivit det nya Makedonien i semifinalerna i ESC. Makedonien var länge det landet som ingen räknade vidare till final men alltid gick dit, och alltid med liten marginal. 2008 vände den lyckan för dem och jag hoppas att den snart vänder för Litauen för deras finalplatser är sällan välförtjänta. 

Min röst igår föll på Belgien. Love kills är den låt som har växt mest för mig under veckan och trots Robertos lite valpiga och tafatta framträdande så tycker jag att låten är riktigt bra. 

Programmet som helhet var mycket bra. Petra Mede höll helt lagom nivå tycker jag och manuset var precis lagom roligt och fyndigt för att det skulle tilltala den breda TV-publiken. Jag gillade speciellt inslaget om Australien som var gjort med mycket värme och verkligen inte var något skämt - i Australien älskar man verkligen ESC! Det fick jag bekräftat även på efterfesten igår natt när jag pratade med två australiensare som rest ända hit för ESC. De var mycket stolta över att få se deras hemland i en ESC-sändning.