Schlager-Micke

2012-03-15
09:32:38

Min topp-10 av årets låtar
Dags nu att jag gör mina favoritsyssla - lista låtar. Finalen i årets MF blev ju stark. Det verkar de flesta vara överens om, jag med. Startfältet med de samtliga 32 låtarna var dock inte lika stark. Årets startfält hade ypperliga toppar, låtar som kommer att bli klassiker och det är ju ofta de låtarna man minns.  Men väldigt många av de öriga låtarna föll in i ett träsk av anonymitet. Årets bestod även av många halvhjärtade comebackförsök. Jag talar då om låtar från till exempel Sonja Aldén, Andreas Lundstedt, Mattias Andreasson, Charlotte Perrelli, Afro-dite. Men här kommer de låtar i år som varit bäst.

1. Euphoria - Loreen
En komplett låt och ett komplett nummer. Den balanserar hela tiden på rätt sida av att vara smal samtdigt som den är superkommersiell med en magisk hook. Hela Loreens uppenbarelse gör att låten känns som så mycket mer än en vanlig radiohit. Om jag ska hitta något minus med låten så är det att den är hopplös att dansa till eftersom den stannar upp hela tiden, men det kan jag leva med.

2. Sean den förste banan - Sean Banan
Jag förstår fullt ut de som tycker att det här bara är trams och dålig humor och i vanliga fall är jag inte nådig mot humorbidrag. Men det är inte i första hand humorn som gör att jag gillar den här låten utan för att den hade festivalens hittigaste refräng och jag blir på lika gott humör varje gång jag lyssnar på den.

3. Amazing - Danny
Den här har växt för mig ju mer jag lyssnat på den. Min tveksamhet i början kan ha berott på att mina förväntningar var så högt uppskruvade. Låten har egentligen det mesta man kan begära, den är en riktig floorfiller. Även om jag tycker att det är lite konstigt att refrängen är en upphottad upprepning av versen.

4. Why am I crying - Molly Sandén
En klassballad fullt i nivå med låtar som Empty room, För att du finns och nästan i klass med Moving on. Jag gillar den stegvisa uppbyggnaden av låten som gör att det är ständig dynamik. Och Molly är perfekt för låten.

5. Jag reser mig igen - Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
Inte särskilt stark när man lyssnar på den på spotify, men när Thorsten är på rätt humör (som i Andra chansen) och levererar låten med trovärdighet så lyfts låten till riktigt höga nivåer.

6. Land of broken dreams - Dynasty
Skriven enligt instruktionsboken för en klassisk pudelrock-dänga och det här är en genre jag gillar. Visst, det känns kanske inte så genuint men låten är slagkraftig och sångaren riktigt bra.

7. Shout it out - David Lindgren
Skön klubblåt som David framför med bravur. Väldigt snyggt koreograferat kryddat med breakdance. I den här genren fanns det dock ännu starkare låtar i år.

8. Baby doll - Top Cats
Jag gillar låtar som inte ber om ursäkt för att de är enkla och simpla. Texten på den här låten är kanske i simplaste laget men låten har en geniun glädje som är svår att motstå.

9. Stormande hav - Timoteij
En av få comebacker i år som trots allt får godkänt. När många andra gjorde klart sämre kopior av sina tidigare låtar så tycker jag ändå att Stormande hav är fullt i klass med Kom.

10. Kyss mig - Axel Algmark
Jag fick kolla länge för att se vem jag skulle peta in på den här tiondeplatsen men det fick till slut bli den här Håkan Hellström-hyllningen. Inte för att jag är något Håkan-fan direkt. Nej, det är snarare ett problem att Axel låter så förbluffande lik honom. Men låten är medryckande och smittsam.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: