2012-02-23
21:06:34
Startfältet i Malmö låter lovande
Efter förra veckans usla delfinal så kunde det, som tur vad, bara gå åt ett håll den här veckan - framåt. Och nu är det högre kvalitet på låtarna den här veckan. Klart högre! Nu kanske jag tar till lite extra eftersom jag vet att man lätt underskattar låtarna när man bara hör en minut av de från repetitionerna. För om en låt låter hyfsad där brukar det innebära att den är riktigt bra sen när man får se allting på lördag. Och jag tycker det finns flera låtar som låter klart hyfsade.
Pudelrockarna i Dynazty låter precis som de ser ut, med andra ord, fanfarliknande gladrock med en sångröst som inte går av för hackor. Det här låter tio gånger bättre än Dead By april för några veckor sen. Jag gillar det skarpt!
Att Charlotte Perrelli gör comeback i tävlingen satte jag ett frågetecken runt från början. Hon har ju varit med två gånger i MF och vunnit båda gångerna. När hon nu är med igen har hon gigantiskt mycket att leva upp till och det bästa man kan göra då är att göra något helt annat än det man gjort förut. Det gör hon inte. The girl, känns i hela sitt uttryck inte helt olik Hero, om än med lite svagare refräng men ändå en fullt anständig låt. Den förtjänar inte ett fiasko men jag kan inte utesluta det heller när en person med de tunga meriterna ger sig in i den här häxkitteln.
Appropå comeback så är det ju en storartad comeback på lördag i form av Lasse Holm som är tillbaka i tävlingen som upphovsman. Som låtskrivare så har han alltid varit en husgud för mig och nu har han skrivit en låt till de gamla "kuckilurarna" Christer Sjögren och Lotta Engberg. Här snackar vi pensionärsdisco. Lite "några försiktiga steg åt samma håll och visst har vi det mysigt"-musik. Visst finns det en charm i det, samtidigt hade jag väntat mig lite mer av Lasse Holm när han äntligen kommer tillbaka. Och det känns konsigt att låten är på engelska och inte svenska.
Pudelrockarna i Dynazty låter precis som de ser ut, med andra ord, fanfarliknande gladrock med en sångröst som inte går av för hackor. Det här låter tio gånger bättre än Dead By april för några veckor sen. Jag gillar det skarpt!
Danny hade jag oerhörda förväntningar på och även om jag kanske inte föll pladask direkt av refrängen i Amazing (det är mycket z den här gången märker jag) så verkar nummret vara fantastiskt snyggt. Danny är ett proffs, inte minst ett dansproffs, och i sina Michael Jackson-liknande moves intar han scenen med karisma och självklarhet. Det enda som stör mig lite är att verserna verkar ligga i för låg tonart. Dannys sång kommer inte alls till sin rätt där.
Att Charlotte Perrelli gör comeback i tävlingen satte jag ett frågetecken runt från början. Hon har ju varit med två gånger i MF och vunnit båda gångerna. När hon nu är med igen har hon gigantiskt mycket att leva upp till och det bästa man kan göra då är att göra något helt annat än det man gjort förut. Det gör hon inte. The girl, känns i hela sitt uttryck inte helt olik Hero, om än med lite svagare refräng men ändå en fullt anständig låt. Den förtjänar inte ett fiasko men jag kan inte utesluta det heller när en person med de tunga meriterna ger sig in i den här häxkitteln.
Appropå comeback så är det ju en storartad comeback på lördag i form av Lasse Holm som är tillbaka i tävlingen som upphovsman. Som låtskrivare så har han alltid varit en husgud för mig och nu har han skrivit en låt till de gamla "kuckilurarna" Christer Sjögren och Lotta Engberg. Här snackar vi pensionärsdisco. Lite "några försiktiga steg åt samma håll och visst har vi det mysigt"-musik. Visst finns det en charm i det, samtidigt hade jag väntat mig lite mer av Lasse Holm när han äntligen kommer tillbaka. Och det känns konsigt att låten är på engelska och inte svenska.
Alla som undrat om Håkan Hellström har en lillebror så kan ni sluta undra. Ja det har han, han heter Axel Algmark och är lika glad och sjunger lika illa, men låten låter helt okej.
Lisa Miskovsky är ett av årets absolut tyngsta namn i tävlingen då hon varit etablerad - och inte minst - prisbelönt - under många år för sin harmoniska singer/songwriter-musik. Hennes Why start a fire är kanske ingen brottarhit, men man ska samtidigt inte underskatta låtar som ger en behaglig känsla. Jag passar så länge på det här numret och ber att få återkomma.
Årets etnobidrag står OPA för. Namnet lovar gott då Grekland hade ett riktigt skönt bidrag med samma namn i ESC 2010. Det låter inte likt för fem öre. Nej frågan är vad det låter likt. Vill någon liknas vid det? Hela låten verkar lite smått bortkommen, men på ett nästan charmigt sätt.
Danny borde vara självskriven i final. Om jag får välja får han sällskap av Dynazty men än så länge är det för tidigt att dra några slutsatser.
Lisa Miskovsky är ett av årets absolut tyngsta namn i tävlingen då hon varit etablerad - och inte minst - prisbelönt - under många år för sin harmoniska singer/songwriter-musik. Hennes Why start a fire är kanske ingen brottarhit, men man ska samtidigt inte underskatta låtar som ger en behaglig känsla. Jag passar så länge på det här numret och ber att få återkomma.
Årets etnobidrag står OPA för. Namnet lovar gott då Grekland hade ett riktigt skönt bidrag med samma namn i ESC 2010. Det låter inte likt för fem öre. Nej frågan är vad det låter likt. Vill någon liknas vid det? Hela låten verkar lite smått bortkommen, men på ett nästan charmigt sätt.
Danny borde vara självskriven i final. Om jag får välja får han sällskap av Dynazty men än så länge är det för tidigt att dra några slutsatser.
Kommentera inlägget här:
