2010-05-30
11:43:29
Äntligen gick det vägen för Tyskland
Det behövdes ingen sprutande pyroteknik, inga spektakulära klädbyten eller ens ett aprikosträd för att vinna Eurovision i år. Det räckte med en tysk Lena med lustigt engelskt uttal och det var inte så illa det heller. Hon stod bara rakt upp och ner och körde sitt race och det räckte för att charma hela Europa. Faktum är att hon knappt en tog en kamera rätt men det är det här som är så facsinerande med Eurovision. I år räckte det med en bra låt och en skön tjej för att vinna och det var en väldigt bra segrare i mitt tycke.
Tyskland har en historia i den här tävlingen att aldrig palla för favorittrycket. För favoriter är de allt som oftast. Trots det har de bara vunnit tävlingen en gång tidigare, 1982, så ni förstår att det här var ett smått historiskt ögonblick och det var kul att se Lena så genuint chockad som hon verkade vara efter segern. I ett av de öppnaste, mest svårtippade - och definitivt bättre - startfälten på senare år blev segermarginalen till slut ganska stor. Och det var gott om tyska flaggor både i arenan och på stan i Oslo efter finalen. Tyskarna är, tillsammans med svenskarna, alltid den största gruppen som åker på Eurovision och de hördes bra i arenan det vill jag lova.
Själv satt jag strax till höger om scenen. Det var väldigt mycket sidosikt och väldigt svårt att se storbildsskärmarna vilket gjorde omröstningen svår att följa. Men i slutändan behövde man inte se några exakta siffror. Tysklands seger var tillräckligt klar ändå. Men i början fick jag en smärre chock, Danmark tog de två första tolvorna! Låten som låter exakt så som vi svenskar lärt oss att Europa inte vill ha. Låten som skickades in till Melodifestivalen men inte ens kom med bland de hundra sista ledde nu hela Eurovision Song Contest!! Det slutade med en hedrande fjärdeplats för danskarna och de rynkade pannorna på den svenska MF-produktionen blir bara allt djupare.
Jag hann uppfatta att något inte stod rätt till under det spanska framträdandet och insåg sen att jag inte hade sett i syne – det var verkligen en i publiken som hade sprungit upp på scenen. Att Spanien fick sjunga om var helt rätt. Om man har repeterat vecka ut och vecka in på ett nummer så har man rätt att få göra det ostört när det väl är dags. Men självklart gynnade detta Spanien som placerade sig bättre än de brukar.
Appropå ”big 4”-länderna så gladde jag mig mycket åt att Frankrikes fotbollslåt fick betydligt mer poäng av jag trodde. Jag var en av få ESC-fans som verkligen stordiggade den.
Däremot gällde det omvända med Rumäniens Playing with fire som de flesta ESC-fans verkade älska men jag förstår inte alls storheten med den. Den kom till slut på tredje plats.
Länderna som alltid levererar topp 10-placeringar gjorde det i år också. Turkiet, tvåa, Armenien 7:a och Grekland 8:a. Turkiets höga placering glade mig extra. En riktigt bra låt och ett bra framträdande.
Israel och Norge var årets floppar. Norske Didrik lät inte helt hundra där i arenan, men jag ska titta på sändningen sen när jag kommer hem för att höra hur det egentligen lät.
Årets tävling visade också att verkligen alla länder kan lyckas med rätt låt. Det har varit en allmän uppfattning i den här tävlingen att ”ingen vill rösta på tyskarna” men det motbevisade ju charmiga Lena med besked. Belgien har alltid varit ett land utan vänner i ESC men deras avskalade ballad var snubblande nära en topp 5-placering.
Appropå tippningstävlingen Gissa resultatet i Melodifstivalklubben så ledde jag den omröstningen efter de två semifinalerna men slutade till slut på plats 15 av 106.
Du har nog helt rätt där Micke att det är Italien-58 (Volare) och Spanien 1990 (Bandido) som framfört låten två gånger i samma sändning utan att vinna. Jag kommer inte på någon mer i alla fall.
När det gäller publik som springer upp på scenen så har det hänt en gång tidigare, 1964, då en demonstrant tog sig upp på scen med ett plakat att bojkotta Spanien och Portugal (som var diktaturer vid den här tiden).
Visst är det märkligt att det inte hänt tidigare att folk sprungit upp på scenen. Speciellt med tanke på att det är hur lätt som helst att göra det. Det står sällan vakter mellan publiken och scenen utan de står oftast på sidorna och säger åt folka tt sätta sig ner. De behöver sällan jaga någon som försöker ta sig upp på scen.
Det känns ju som att man kan säga att rätt låt vann i år. Dock var både Frankrike och Rumänien två av mina favoriter. :)
Trevligt att det är någon mer som gillar Frankrike i år. När det gäller Rumänien är jag som sagt inte lika entusiastisk
Jag lyfter på hatten för Tyskland och önskar dem lycka till med att arrangera tjottaballongen nästa år!
Lite ytterligare analys: i och med tyskarnas seger är det första gången sedan 1998 som vinnaren inte återfinns i något av de geografiska blocken Norden, f.d. Sovjetrepubliker eller Balkan. Det är också första gången sedan 1988 som ett centraleuropeiskt land står som segrare.
Jag tycker också att det är lite roligt att Spanien fick kliva upp på scenen två gånger i samma final för andra gången i tävlingens historia (förutom segerrepriser). Mig veterligen var detta tredje gången efter Italien 1958 och Spanien 1990 som ett bidrag har fått tas om med någon form av strul som orsak? Det är ändå imponerande få gånger i ett evenemang som har 55 år på nacken.
För övrigt: att Belgien kom så högt som sexa och dessutom vann sin semi måste väl vara årets största skräll?