Schlager-Micke

Det känns som att svenska folket i år tröttnat på att vara så himla förutsägbara och bestämt sig för att vända upp och ner på allt som tidigare varit. Ingen rap-låt har någonsin varit nära final tidigare, ingen joker har någonsin placerats sist tidigare och att Patrik Isaksson och Ainbusk inte ens tar sig till Andra chansen visar väl ganska tydligt att det är betydligt fler än P4-lyssnarna och svensktoppsmaffian som röstar.


Foto: Melodifestivalklubben

Det har nästan blivit som en "katt och råtta"-lek mellan folket och proffstyckarna och det är en ganska tacksam lek för folket. Det är ju de som bestämmer. Ena veckan röstar de fram traditionell schlager och inför nästa delfinal säger pressen "jaha det är SÅ de tänker", sen röstar de på ett nytt sätt nästa vecka....Men BWO gjorde något så unikt som att hålla för trycket och gå vidare. Kanske var det egentligen den största skrällen detta galna MF-år?

Nej självklart var gårdagens stora skräll Frida och Headlines. Jag tycker inte att låten håller finalklass. Den förmedlar mycket positiv känsla och geniun glädje och Fridas varma personlighet har verkligen gått genom rutan. Men låten var inte mycket till låt. Då tycker jag det är märkligt att inte den andra "Hits for Kids"-låten fick fler röster. Caracola var klockrena i rutan, nummret satt perfekt och även om låten kan ses som en ren pastich på hela schlagergenren så är den fantastiskt effektiv. En mer direkt låt är svår att tänka sig. Nu ställs de mot Ola i Andra chansen och där faller mina röster definitivt på Caracola.  

Patrik Isaksson tycker jag slarvade bort ett vidare avancemang på flera faktorer. Han ville för mycket, var fullständigt felstajlad med en hopplös kostym, borde använt catwalken i höjningen och framförallt - jag är helt med dig här Brita - Under mitt tunna skinn är den sämsta titel jag hört på en låt. Jag trodde ändå det skulle räcka lite längre för låten är för bra för att lämna oss redan nu. Refrängen och sista höjningen är riktigt bra.

Men en sak ska Patrik ha full cred för. I ögonblicket då Luuk hans finalplats rök så visade han känslor. Jag är så trött på det där hyckleriet att man i MF aldrig får vara besviken om man har misslyckats. Då hängs man ut i tidningarna som bitter och dålig förlorare. Alla vet ju att det är en tävling och att det ligger mycket i potten. Klart att man ska få vara besviken och förbannad när man just gått miste om en 4-miljoners TV-publik, ett fullsatt globen och säkerligen en fullbokad sommarturné.......Just ögonblicket när den sista platsen ska läsas upp är så nära en straffläggning i fotboll man kan komma i schlagersammanhang. En halv sekund - sen skriker den ena av euforisk glädje och den andra bankar sitt huvud i frustration. Jag älskar det. Jag vill ha mer "straffläggningar" i schlagervärlden.

# BWO:s scenkläder var helt fantastiska. Bard som Gustav Vasa! Underbart. Nummret som helhet var det kanske bästa i MF hittills och de hör självkart hemma i finalen. Men jag har ändå svårt att se de som vinnare.

# Ainbusks 6:e plats för överraskande men fullt välförtjänt. Josefin Nilsson är inte Sanna Nielsen. Hon har alltid en tendens att vara överteatralisk och dessutom sjöng hon bitvis riktigt falskt. Jag beklagar inte deras fiasko på något sätt.

# Eskobar var platt fall på scen. Att stå stilla, knappt röra en min och inte ens ge TV-tittarna chansen att se en min för att det är en fet mikrofon i vägen hela tiden är självmål på alla tänkbara sätt. Synd på en låt som ändå innehöll en riktigt snygg refräng.