Schlager-Micke

I dag har jag suttit i pressrummet och sett allt genom TV-rutan under klädrepen. Artisterna har nu repat med de kläder som de ska ha på sig imorgon och alla klipp har nötts in i det sista. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare på vad jag tror men jag är övertygad om vad jag tycker. Tre av låtarna i Karlskrona är de tre allra bästa i år.

Charlottes refräng är sjukt bra, årets starkaste, och nummret är snyggt i rutan men Charlotte går fortfarande bara på halvfart. Hon ler inte in i kamerorna och träffar inte rätt på allt. Men Hero måste bara gå vidare. Annars mår jag dåligt.

Sibel vägrar också att le in i kameran och svajar på en del toner. Hon var tvungen att avbryta mitt i låten då medhörningen inte fungerade. Men låten är dramatisk och om hon bara sätter allt imorgon kan den gå hur långt som helst.

Linda Bengtzing får däremot ut allt hon kan ur sin låt. Det kan inte göras så mycket bättre, men samtidigt har ju folk hört det här från Linda förr. Många tänker säkert att "snälla människa, förnya dig!" och de personerna kan vara ganska många.

Nordman höjer inte partystämningen dierkt och låten är väldigt speciell. Väldigt svårbedömd. Men om det är många som tycker att det är för mycket glitter, klacksparkar och Linda Bengtzing i Melodifestivalen så kommer nog de slänga sig på telefonen och rösta på Nordman. Låten och hela framträdandet är så icke-gay att min kompis glitter-Stefan tappar andan.