Schlager-Micke

I höstas blev jag invald i styrelsen för Melodifestivalklubben. Jag visste egentligen inte vad jag tackade ja till den septemberdagen. Jag har ju alltid undvikit elevråd och liknande i skolan. Detsamma på universitetet. Att jobba för kåren var inget som lockade och någon styrelse har jag aldrig varit med i tidigare. Men det kändes som att det var dags för mig att ta en förtroendepost och det är jag mycket glad för att jag gjorde. Inte minst efter den här helgen då jag var på min första styrelsehelg.

Det var en riktigt trevlig tillställning i Växjö, där flera av styrelsemedlemmarna bor. Stort tack till Patrik och Magnus som hade fixt det hela på ett alldeles utmärkt sätt! Själva mötet var ungefär så som jag tänkt mig att sådana här möten ska vara. Alla satt runt ett stort bord, ordförandeklubban fanns på plats, ja, det var bara ramlösan som fattades (varför dricks det jämt Ramlösa på dylika möten? (Eller det kanske bara är jag som sett för många företagskonferenser på TV....).



Särskilt mycket sömn blev det inte under helgen. Jag var visserligen svintrött när jag kom på fredagskvällen men när det sen bjuds på vin och champange och det börjar spelas schlagers, vem kan få för sig att lägga sig då??

Efter att mötet var slut på lördagen så blev det en alldeles förträfflig fläskfilé följt av en, minst sagt, avancerad frågesport signerad Patrik Rosell. Hälften av frågorna handlade om schlager och hälften om Växjö. Båda var lika svåra. Utslagsfrågan var den som etsade sig fast mest i mitt minne. Där skulle man addera samtliga birdrag som varit med i ESC med antalet soltimmar i Växjö under ett år. Svaret blev drygt 1550. Och eftersom det deltagit närmare 1100 låtar i ESC så innebar det att det under ett år i Växjö är drygt 450 soltimmar. 450! Det är ju typ bara en timme per dag! Visst har man hört talas om de mörka skogarna i Småland men....

Jag kan föreställa mig hur det ser ut på en vanlig arbetsplats i Växjö. Chefen säger "Okej hörrni, nu tar vi paus de här timmen för nu är solen uppe". Alla rusar ut på gräsmattan för att ta de av den svåråtkomliga solen. och när timmen är slut går de tillbaka igen, förvissade om att det troligen dröjer 23 timmar innan vår svårflörtade gäst letar sig fram i Växjö nästa gång. Nej, jag föredrar nog att bo i Stockholm ändå..