Schlager-Micke

Startordningen i finalen är nu satt och den blev följande:

 

Så fick vi de sista tio finalisterna till morgondagens final och det blev följande:

Azerbajdzjan
Georgien
Grekland
Norge
Island
Armenien
Malta
Finland
Rumänien
Ungern

Jag prickade in åtta av tio finaister. Missarna var Ungern och Armenien. Ungerns Kedvezem är en mysig avskalad låt som jag gillar men då jag tyckte artisten totalt saknade utstrålning så hade jag räknat bort den. Men kul att en låt på ungerska går till final. Armeniens avancemang var inte lika kul. Det var lika tråkigt som obegripligt. Lonely planet var i mitt tycke den mest ointressanta låten av alla igår och även om Armenien ofta lyckas gå till final så trodde jag inte att det skulle gå den här gången. 

Roligast igår var att Islands fantastiskt vackra Eg a Lif gick till final. Även Norge tillhör mina favoriter men där var jag aldrig orolig att den skulle missa final. I feed you my love är årets modernaste låt och numret är otroligt snyggt. 

Jag misstänkte ju att fanfavoriten San Marino skulle ryka och tyvärr tyckte jag att de sjabblade bort en hel del genom att välja helt fel snabbrepris. Dessutom var det inte direkt till deras fördel att de gick ut så tidigt. Man hann helt enkelt glömma bort den. 

Rumänien har ju varit en snackis här nere i Malmö. Denna kitchiga opera-disco är ju en låt som tigger om stryk men den triggar samtidigt igång det som på många sätt är Eurovisions hjärta - starka åsikter. Jag tycker i grunden att det är en rätt bra låt, sen är det svårt att koppla bort operafalsetten. Men av låtar som kan klassificeras som pajasbidrag så är det väldigt välgjort, det får man ge dom. Sångaren Cezar kan tyckas vara fullständigt i avsaknad av självdistans på scenen men när jag hörde honom på presskonferensen efteråt så var han den som hade mest intressant att säga. 



Danmark fortsätter att vara huvudfavorit till segern imorgon. men jag börjar se Nederländerna som ett allt större hot och tror även att Georgiens storslagna ballad kan komma riktigt högt. Den är kanske ett större hot än Azerbajdzjan. 

Här kommer min tippning inför den andra semifinalen ikväll. Den här semifinalen har hela tiden känts mer svårtippad än den första men jag har kommit fram till att jag tror följande 10 går vidare. 

 

Azerbajdzjan
Norge
Grekland
Georgien
Malta
Island
Finland
Israel
Rumänien
Albanien

De fyra första ser jag som självklara till final. Azerbajdzjan gör ett fantastiskt nummer, Norge har både den modernaste låten i tävlingen och också ett effektfullt och dramatiskt nummer. Georgien gör en sofistikerad powerballad som är svår att motstå och Grekland kommer att gå till final på ren glädje och energi. 

Maltas nummer är väldigt charmigt och jag tror och hoppas att även Islands vackra ballad kommer att gå vidare. Eythor är en av tävlingens bästa sångare och får förhoppningsvis ett visst stöd i arenan. Finlands galna ding-dong-show kommer säkert inte samla så många jurypoäng och en del tittare tycker säkert bara att det är trams men Krista är en riktig entertainer och tar kamerorna perfekt. Jag tror tittarrösterna kommer att räcka. 

Många talar om San marino här och de flesta har tippat de i final men jag gissar att de blir kvällens fiasko. Inte för att Valentina gör ett dåligt jobb och inte för att låten är dålig men jag tror helt enkelt att den kommer att glömmas bort. Detsamma gäller en av de låtar jag gillar bäst, Schweiz. Jag tror att det blir platt fall. Att stå på rad och sjunga är allt annat än TV-mässigt, trots att man har en 95-åring på scen. 

De svåraste nötterna att knäcka ikväll är Makedonien och Albanien. Makedoniens låt är väldigt speciell och svår för mig att bedöma. Esma är en romsk världsstjärna och har säkerligen många fans som tittar. Jag väljer mellan den och Albaniens pyro-party på den där sista finalplatsen men det får blir Albanien. I så fall innebär det att hela ex-jugoslavien missar final. 

Det blev ett ganska väntat resultat i den första semifinalen av årets ESC igår. Följande länder gick vidare: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna. 

Danmark fick ett fantastiskt stöd inne i Malmö arena. Jag satt själv på sittplats strax till höger om scenen och man kände verkligen att Emmelie de Forest uppträdde så nära hemmaplan det kan bli. Det är svårt för mig att avgöra hur bra framträdande hon gjorde eftersom jag var inne i arenan men det är inget snack om att favoritskapet består för Danmark. 

Storstjärnan Anouk bröt Nederländernas långa jobbiga trend av missade finalplatser. Det är blir deras första final sedan 2004 och jag är inte det minsta förvånad. Anouk har ett speciellt tilltal i sin låt Birds. Det är mycket känsla men samtidigt lite inåtvänt och det är ingen melodi som jag själv går igång på. Men en låt som är så speciell och framförd av en så professionell artist som säkerligen får jurygrupperna att börja dregla - den kan gå riktigt långt i finalen! 

Holländska storstjärnan Anouk

Jag satte själv åtta av tio finalister. Missarna var Montenegro och Kroatien och det är anmärkningsvärt att samtliga ex-jugoslaviska länder missade final igår. Nu återstår bara Makedonien i den andra semifinalen om det ska bli något finaldeltagande därifrån. Montenegros låt är ju minst sagt speciell men jag blev faktiskt lite besviken att den missade final.

Nu har jag sett genrepet till den första semifinalen i såväl arenan som i presscentret på TV och det är en mycket snygg produktion som SVT bjuder på. Petra Mede känns stabil och är lite nedtonad jämfört med hur hon brukar vara när hon dyker upp i rutan och det är nog bra eftersom 99% av tittarna inte har någon relation till henne sen tidigare. Inslagen i programmet känns proffsiga och bra och även presentationerna inför varje land känns sammanhållet med den animerade fjärlien (årets ESC-symbol) som guide. Men nu till det viktigaste, det som gör att jag tycker att ESC är den bästa underhållning man kan få på TV, hur kommer det att gå?

Danmark är den stora favoriten att vinna hela tävlingen i år och självklart kommer Emmelie de Forest att dansa sig barfota vidare till finalen utan minsta problem. Men hon har defintivt konkurrens av länder som gjorde minst lika starkt intryck på mig igår. Man kan tycka vad man vill om Rysslands ballad-pekoral What if, men numret är väldigt effektivt. Solklar finalplats. Jag tror även att Ukraina är given i final. Det var de tre självklara. 

 

Vidare så tror jag att Nederländerna går vidare. Anouks framträdande är knappast publikfriande men det här är så mycket jurylåt en låt kan bli och juryn sitter på hälften av poängen. Hon behöver knappt några telefonröster för att gå vidare. 

Belgiens Love kills är den låt som växt för mig mest under veckan och jag tycker nu att det är en av årets bästa låtar. Roberto Bellarosa är knappast någon van scenartist och han har problem med nerverna på scen. I det här fallet tror jag dock att hans valpighet kan vara en fördel som ger sympatipoäng, låten är stark och han har ett bra startnummer. Jag tror den går vidare. 

Montenegros Igranka är en låt jag enligt konstens alla regler borde avsky men något gör att jag inte kan motstå den. Den kommer knappast få särskitl mycket poäng från norra Europa eftersom vi knappt tycker att detta är musik. MEN låten är en stor hit nere på Balkan. Den har närmare en och en halv miljon visningar på Youtube och såväl Slovenien, Serbien och Kroatien röstar i den här semifinalen. Jag tror att rösterna kommer att räcka till en finalplats. 

Vidare så tror jag även att Moldavien och Irland går vidare sen är det svårare. Efter mycket tvekan sätter jag Estlands Birgit i final. Låten är vacker men ganska anonym och har ett dåligt startnummer. Men Birgit sjunger fantastiskt bra och numret är tilltalande. Det kan nog gå trots allt.

På den sista finalplatsen väljer jag mellan Österrike, Kroatien och Serbien. Jag har varit inne på Österrike eftersom jag inbillar mig att det är en jurylåt men poängen räcker kanske ändå inte till. Nej jag sätter Kroatiens stämsång där. Det är trots allt fyra ex.jugoslaviska länder med i den här semifinalen. Så trots att Serbien enligt alla odds tippas gå vidare så gissar jag att de kan bli det enda riktiga fiaskot i semifinal 1. 

Så jag tippar följande 10 till final:

Danmark
Ukraina
Ryssland
Nederländerna
Moldavien
Montenegro
Belgien
Irland
Estland
Kroatien

Att vara i Eurovisionbubblan innebär att det händer grejer överallt hela tiden och att man har noll koll på världen utanför. Det är ofta en underbar bubbla men kan också vara en väldigt stressig bubbla. Gårdagen var ett exempel på det när det mesta gick snett. Jag hade legat på den norska delegationen för att få en intervju med artisten Margaret Berger och jag fick till slut ett samtal att en intervju med henne var inbokad 15.55. 

Samtidigt gällde det att få en intervju med Robin Stjernberg och den enda chansen till det var den så kallade "meet and greet"-intervju som skulle erbjudas efter kl. 15. Konceptet med "Meet & greet" var så dumt att den troligtvis tillhör en av efterkrigstidens fem sämsta idéer. Den innebar att alla journalister fick stå på ett långt led för att sedan gå fram till Robin och ställa en - jag upprepar - EN fråga. Det kändes nästan som en parodi på en presskonferens eller som en sketch hämtad från Galenskaparna & After Shave. Klockan tickade på och det blev allt mer stressigt att hinna till den förbokade taxin som stod och väntade. Jag hann trots allt träffa Robin (eller vad man ska kalla det) och det här är min "intervju" med honom

 

15.30 stod en taxi och väntade för att föra oss till hotellet där norska delegationen höll till, trodde jag. När jag kom till platsen stod ingen taxi där. Jag fick ringa taxibolaget och det visade sig att chauffören hade kört fel..Till slut kom han i alla fall och körde mig till hotellet. Dock lyckades han köra fel även på vägen dit och jag var smått sönderstressad när jag kom fram men interjvun med Margaret Berger blev i alla fall av. 

 

 

Strax efter intervjun skickade min kompis Patrik ett sms att han fixat en intervju med EBU-presidenten Jon Ola Sand. Den skulle ske om en timme på ett annat hotell i Malmö. Jag hade tänkt sticka till presscentret och hämta min dator och allt annat som jag lämnat kvar där men ville gärna vara med på intervjun med Jon Ola så jag begav mig till det aktuella hotellet. 

 

Därefter begav jag mig till presscentret för att hämta mina prylar men just den här dagen stängde presscentret ovanligt tidigt, klockan 18. Jag kom 18.20..Jag fick övertala en vakt att släppa in mig ändå för att hämta men när jag kom till min plats var laptopen och allt tillbehör borta. Någon i personalen hade lagt in den i ett rum i presscentret och det var hänglås på dörren. Det var bara att vända hem igen till lägenheten som jag hyr under veckan och jag insåg att det fanns fler problem än att datorn var borta. Jag hade även lagt tandborsten och tandkrämen i väskan eftersom jag aldrig hann borsta tänderna innan jag stack..

Eftersom det blev en sen festkväll på Euroclub så uppstod ett till problem. Jag vaknade med världens baksmälla och insåg att jag även hade lagt min treo i väskan och här gällde det att ha tålamod, presscentret öppnade först kl. 15 idag. Med lite vilja och mycket kaffe överlevde jag till klockan 15 och kunde ta mig ut till presscentret. Jag sa till att jag hade en svart datorväska i det låsta rummet och den vänliga tjejen bakom disken gick in och kollade men kom tillbaka utan väska. "Vi har många svarta datorväskor här, har du något i den som vi kan känna igen?". Ja en elektrisk tandborste, en tandkräm och en treo. Hon kom genast tillbaka med rätt väska :)

Hej på er kära bloggläsare och ursäkta att jag varit så inaktiv de senaste veckorna. Nu sitter jag hur som helst på bussen ner till Malmö för årets stora äventyr. Det kommer alltså att bli 10 dagar i ESC-bubblan och det brukar vara en väldigt härlig bubbla att vara i!

Jag kommer att vara pressackrediterad för Melodifestivalklubben och kommer att publicera ett antal intervjuer på www.melodifestivalklubben.se men även publicera här på bloggen. Förhoppningsvis blir det en del filmade intervjuer som ni kommer att kunna titta på. Ackrediteringen innebär ju inte bara jobb utan även att man får tillträde till det mesta som händer i Malmö under de här veckorna. Ofta dyker det upp inbjudningar till olika delegationerns fester. Redan ikväll är det en sådan fest då jag ska på San Marinos party på Euroclub. Ska bli spännande!

Det märks att SVT har satsat på att göra detta till en händelserik upplevelse för alla fans som reser till Malmö. Det är ett fullspäckat program på både Euroclub och Eurofancafé och det kommer även att vara artistuppträdande på andra klubbar i stan så det kommer knappast att saknas saker att göra när man är här. 

Jag har inte bemödat mig att kommentera SVT:s inför-ESC program här på bloggen. Ni som följt mig tidigare år här vet ju att jag ofta varit ganska hård i bedömningarna av SVT:s inför-program. Jag har ofta upplevt den ESC-panelen som ganska flamsig och osaklig med Thomas Lundin som det lysande undantaget. Kära inför-panel- allt är förlåtet! Jag har tio gånger hellre en flams-panel som i alla fall ger poäng och skänker lite feststämning än Niklas "partydödaren" Strömstedt som lite lagom mätt trocklar sig igenom årets bidrag utan någon större entusiasm. Malin Roos imponerar inte direkt heller när hon tillsammans med Strömstedt radar upp faktafel och knappast skänker någon djupare analys till bidragen.

Det är tur att det finns alternativ att ta till. Finska YLE:s svenskspråkiga kanal har som vanligt sänt inför-programmet "De eurovisa" och även om produktionen är billigare än dubbeldajm på Lidl så kan de i alla fall göra riktiga analyser av låtarana och motivera vad i en låt och ett nummer som stämmer eller inte stämmer. Sen att jag ytterst sällan håller med de är en annan sak, men deras program är helt klart sevärda. Samtlliga fyra delar kan ses här:

http://arenan.yle.fi/tv/1877946

Jag kan även rekommendera P4 Malmös införprogram Robins rivaler där den kunnige programledaren Fredrik Ralstrand med två gäster i varje program går igenom bidragen i årets ESC. De programmen kan man lyssna på här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5523892

Jag ska försöka att uppdatera er så gott jag kan här på bloggen under de här intensiva 10 dagarna som väntar. Jag kan inte säga att startfältet får mig att gå igång totalt i år. Det är inte mycket som är dåligt men inte heller mycket som är riktigt intressant och som gör att jag kommer att slänga mig på telefonen. Men min personliga favorit än så länge är nog Schweiz allsångsvänliga frälsis-rock

Med en dryg månad kvar till finalen av ESC så visar oddsen sitt tydliga språk - Danmark är skyhöga favoriter. En koll på sajten oddschecker.com som visar alla de stora bettingbolagens odds visar att samtliga bolag har mindre än två gånger pengarna på dansk seger. I vissa fall är det nästan pengarna tillbaka. Det här är siffror som liknar, ja nästan överträffar, Loreens siffror förra året. Och det är en situation som är minst sagt ovanlig för Danmark. 

 

Det vore fel att kalla Danmark för en storhet i ESC-sammanhang. De har heller aldrig haft någon loser-stämpel som Norge och Finland utan brukar oftast husera i mitten av resultatlistan. Och framförallt brukar de aldrig vara favoriter. 

Emely de Forest med vinnartrofén från Dansk Melodi grand prix

Senast de vann ESC, 2000, var det ingen (förutom Roger Pontare) som nämnde Danmark i förhandssnacket. Då som nu arrangerades ESC i Sverige med den skillnaden att vi är ganska många mil närmare Danmark den här gången. Årets tävling är geografiskt närmare för fler danskar än svenskar så de har ju nästan hemmaplan vilket knappast försämrar deras chanser att vinna. Men är då Only Teardrops en så självklar vinnare i år? Nej de oddsen som gäller nu kan jag inte riktigt förstå. 

 

Oddsen säger i praktiken att det är ungefär 65-70% sannolikhet att Danmark vinner. Och därmed 30-35% sannolikhet att någon annan av de 38 länderna vinner. Det är sannerligen ett tungt favorittryck och jag tycker definitivt att låten är bra men den framkallar inte alls samma självklara vinnarkänsla som Alexander Rybak och Loreen gjorde när man hörde de låtarna. Och hälften av poängen kommer ju från jurygrupper som man inte kan veta riktigt hur de resonerar. Jag ser ingen annan låt som är tydligare vinnare men har svårt att se det så självklart att Danmark tar hem det här. 

Only Teardrops är folkpop, väl paketerat med små korta flöjtpassager och väl framfört av den unga Emely de Forest som har gestaltas som en älva i en eldflängd urskog i det här framträdandet. Emely känns genuin och tar kamerorna bra och låten har en tydlig hook som man rycks med i. Framförallt är det ett väldigt "odanskt" bidrag. Danmark har ju alltid varit det land som exprimenterat minst i de här sammanhangen och på senare år nöjt sig med att skicka en poplåt i mid-tempo som sällan stör någon men sällan engagerar heller. På 80-talet varierade de sig inte särskilt mycket heller men då var det å andra sidan bra nästan jämt:) 

Så det känns uppfriskande att Danmark skickar detta. Om det är vinnande också återstår att se. 

 

 

I måndags var det premiär för den nya "kvitt eller dubbelt"-liknande frågesporten i TV4, Fantasterna. Och det var ju inte vilket ämne som helst som avhandlades i premiärprogrammet, Melodifestivalen. Lämpligt nog var alla de tävlande, Patrik Rosell, Micke Andersson, Zara Zeidlitz, Maria Kinnman och Bubbe Fransson, från Melodifestivalklubben och de är alla personer jag känner mycket väl, inte minst vinnaren Patrik Rosell.

Pär Lernström leder Fantasterna som startade med ämnet Melodifestivalen i måndags

 

Jag vill säga ett stort grattis till alla ni som var med och tävlade. Ni gjorde alla bra ifrån er och inte minst blev jag imponerad över hur lugna och samlade ni verkade vara trots TV-sändning, trots livepublik och trots att både pengar och prestige stod på spel. Extra grattis vill jag förstås säga till Patrik Rosell som ju lyckades vinna allt i en stenhård final mot Micke Andersson och sen plockade hem den dubbla vinsten, 100 000 kronor, genom att klara imponerande många outron av MF-låtar. 

 

Den uppmärksamme tittaren kanske såg att jag skymtade förbi i presentationen av Patrik i programmet. Patrik bjöd in mig när Balubas team var på plats hemma hos honom och vi skulle ha en "spontan" TV-kväll då vi kollade på en gammal festival. Nu är det inte helt ovanligt att jag och Patrik har sådana TV-kvällar (vi bor bara några hundra meter från varann), men vi har definitivt aldrig haft det med kameramän, ljussättare och producenter i närheten :-) Valet föll på MF 1986. 

Patrik Rosell och jag i arenan i Oslo på Eurovision 2010

 

Programmet i stort tycker jag var välproducerat och det var också roligt att få se frågor dyka upp i rutan som är sådana som jag och Patrik ibland diskuterar själva (typ, hur många poäng skilde mellan Martin Stenmarck och Nanne 2005). Frågor som vi tänker att inte särskilt många andra skulle bry sig om. Nu kom samma frågor i TV inför en miljon tittare.

 

Jag blev själv kontaktad av Baluba i höstas och tillfrågad att vara med men tackade nej. Detta av två skäl.

1. I tävlingssammanhang har jag förmodligen Sveriges sämst tävlingsnerver och jag är innerligt glad att det inte blev någon elitidrottsman av mig. Jag älskar att tävla och jag älskar att vinna, men jag säger som den gamle tennislegendaren Jimmy Connors, "jag hatar att förlora mer än jag älskar att vinna". När jag tävlar är jag den typen av person som jobbar mig fram till fem matchbollar, missar samtliga, om ni förstår.. Hade jag varit med i Fantasterna hade jag förmodligen fått ständiga hjärnsläpp och brutit ihop av nervositet. 

2. I mediala sammanhang finns det ofta ett färdigskrivet manus för hur de vill att en fantast eller schlagernörd ska framstå. Att man ska dansa till sin favoritlåt eller sjunga eller bara vara lite galen och jag har väldigt svårt att känna mig bekväm i det. Men presentationerna av de fem tyckte jag ändå såg helt okej ut i rutan. 

Idag lottades Sveriges startnummer i finalen av ESC i Malmö och det blev startnummer 16. Sverige är det enda land som lottar fram sitt startnummer i årets ESC. När det gäller de övriga länderna kommer SVT att bestämma startordningen och detta har aldrig hänt i ESC tidigare. Strax ska jag säga vad jag tycker om det men först om startnummer 16, är det ett bra startnummer? Ja det tycker jag. I ESC är inte själva startnumret särskilt avgörande däremot spelar det stor roll var i startfältet man är. Jag förstår om detta låter motsägelsefullt men faktum är att om man ska vinna ESC bör man ligga i den senare delen av startfältet. 

 

Min blogg-kollega Pierre Bengtsson har studerat detta närmare och sammanfört sina siffror i ett utmärkt blogginlägg som du kan läsa här:
http://www.pierresschlager.com/2012/12/hur-viktig-ar-startordningen-i.html#.UUdRY6XWFfg

Av de 140 låtar som gått till final sen semifinaler infördes i ESC (2004) har 56 (40%) gått vidare med ett startnummer i den första halvan i startfältet. För de som tävlat i den andra halvan i startfältet har utdelningen varit bättre, där har hela 84 låtar (60%) gått till final. Startnummrena i finalen ger samma mönster. Inget startnummer är heligt och garanterar framgång. Men vinnarna finns till en absolut majoritet i den senare halvan av startfältet. Det som kan vara lite smolk i glädjebägaren för Robin är att just startnummer 16 aldrig har vunnit ESC. Men för det första ser jag det mest som en slump och för det andra har jag inga direkta förväntningar på att Sverige ska vinna i år. Om vi kan komma topp-5 är det fantastiskt bra!

Så till det kontroversiella faktum att SVT bestämmer startordningen i årets ESC. Detta bryter en tradition som varit sen tävlingens början, att alla startnummer lottas. Jag är inte helt överraskad att det är just SVT som bryter denna  heliga regel. SVT har ett fantastiskt självförtroende när det gäller att arrangera den här tävlingen. Melodifestivalen är Europas mest ambitiösa uttaging och man kan säga att SVT tränar upp sin arrangörsduglighet genom att producera ett "mini-ESC" varje år i form av MF. Är det några som är övertygade om att de är rätt personer att förändra ESC så är det SVT. 

Den förutbestämda startordningen handlar givetvis om att göra ett bättre TV-program och historien visar att lottningen kan vara förrädisk ur TV-synpunkt. Se bara på de låtar som inlett de senaste årens finaler i ESC

 

2012: Engelbert Humperdinck - Love will set you free (ballad)
2011: Paradise Oskar - Da da dam (ballad)
2010: Safura - Drip drop (ballad)

2009: Sasha Son - Love (soulballad)
2008: Nico & Vlad - Pe-o margine de lume versuri (ballad)

2007: Maria - Rijeka bez Imena (Balkanballad)
2006: Six4one - If we all give a little (ballad)

Man kan lugnt säga att de här startlåtarna skiljer sig ganska mycket från de låtar som brukar inleda delfinaler och finaler i MF när Christer Björkman bestämmer ordningen. Jag kan garantera er att Christer Björkman inte hade tänkt tanken att sätta någon av dessa låtar som startnummer 1 om han fått bestämma. Och risken är ju givetvis att en del tittare ger upp redan efter en låt när hela tävlingen inleds med en såsig ballad som sällan är särskilt bra. Så rent TV-mässigt lär det bli betydligt bättre nu när startordningen bestäms, men då snackar vi just TV-mässigt. 

 

Det här är ju en tävling och för mig är ESC i första hand en tävling och i andra hand ett TV-program. För mig försvinner en stor del av charmen med ett stort ögonblick om det känns regisserat. Det blir som när en amerikansk skådespelare börjar gråta på exakt rätt ställe i ett tacktal. Det berör mig helt enkelt inte. I min drömvärld är alla segerreaktioner som Robin Stjernbergs reaktion när han vann MF. Genuint galet och känslosamt.  

 

Hur kommer de länder reagera som kommer att placeras väldigt tidigt i startfältet? Har de rätt om de hävdar att alla inte tävlat på samma villkor? ja, lite kanske. Och även om Sveriges startnummer nu lottats så kan man inte säga att SVT är maktlösa gällande att påverka Sveriges chanser heller. En viktig sak i en startordning är ju låten som kommer före respektive efter. Om de låtarna är svaga och i en helt annan genre höjs värdet på det egna bidraget och i det här fallet är det ju fritt för SVT att bestämma vilka dessa låtar ska vara. 

Efter att ha varit lite nyfiken på den här idén om förutbestämd startordning så lutar jag mer och mer åt att det är en dålig idé. Alla ska tävla på samma villkor men jag är inte säker på att det land som Christer Björkman placerar på startnummer 2 upplever att de tävlar på samma villkor. 

Så har jag än en gång röstat i Melodifestivalklubbens årliga röstning om årets bästa låtar. Där sätter vi poäng enligt den traditionella ESC-skalan 1-8, 10 och 12 poäng och man samtliga 32 låtar i årets MF är röstningsbara. Så här ser mina poäng ut i år. 

1 p: Felicia Olsson – "Make Me No 1"
2 p: YOHIO – "Heartbreak Hotel"
3 p: Robin Stjernberg – "You"
4 p: Swedish House Wives – "On Top Of The World"
5 p: Sean Banan – "Copacabanana"
6 p: Ralf Gyllenhammar – "Bed on Fire"
7 p: Michael Feiner & Caisa – "We're Still Kids"

8 p: Martin Rolinski – "In and Out of Love"

10 p: Amanda Fondell – "Dumb"
12 p: Behrang Miri – "Jalla Dansa Sawa"

Vinnaren i melodifestivalfavoriten får representera Sverige i Second Chance Contest. En tävling som jag har varit programledare för en gång, 2008, och där Sverige ofta sopar banan med konkurrenterna. Jag skulle bli ytterst förvånad om Sveriges bidrag i år inte heter Heartbreak hotel med Yohio. 

Idag publicerade SVT samtliga röstningssiffror från hela MF-turnén. Det här momentet är alltid lika intressant att analysera. Jag har genom åren vänt ut och in på siffrorna från delfinalerna och ibland hittar man de som missat avancemang på mållinjen (Anna Sahlene 2003 och Patrik Isaksson 2008), de som fått en oväntad vändning i rösterna mellan omgång 1 och 2 (Brolle 2011 och Sean Banan 2012) och dueller som slutat med att den med minst röster i grundomgången vann (Emilia mot Caroline af Ugglas 2009). De här bidragen har dock aldrig haft något med slutsegern att göra utan är intressanta händelser i resultatlistans periferi.

 

Vinnaren i Melodifestivalen har däremot sällan en brokig väg till finalen. Den slutliga vinnaren har alltid fått flest röster i sin delfinal. Oftast har den fått flest röster i varenda röstningsomgång den deltagit i och aldrig någonsin varit nära att åka ur tävlingen. Robin Stjernberg är den första vinnaren som var riktigt nära att åka ur tävlingen innan finalen. Samtliga siffror kan ni se här:

http://www.svt.se/melodifestivalen/article1090567.svt/BINARY/Totalresultat+Melodifestivalen+2013.pdf

 

Robin Stjernberg gick vidare från delfinalen i Malmö som 3:a. I andra chansen visade det sig att han inte fick flest röster totalt, det fick Anton Ewald. När Robin ställdes mot Martin Rolinski var det alltså 2:an mot 3:an som möttes och den matchen blev en rysare. Robin slog Martin med 98 105 röster mot 95 930. Martin Rolinski har med andra ord rätt att vara festivalens bittraste deltagare. Utslagen med bara några få röster mot den låt som i finalen besegrade 8 av 9 låtar på tittarröster och som stod som slutgiltig segrare. Och som om det inte var nog med elände för Martin så hade han gått till final redan i Skellefteå om SVT behållit det gamla systemet med att nollställa räkneverken efter första omgången. I omgång två fick Martin Rolinski näst flest röster efter Ravaillacz. 

Yohios framfart är anmärkningsvärd. Efter delfinal 1 minns ni kanske att jag reagerade på den låga röstningsandelen. 9,2 % av tittarna röstade vilket är bottenrekord genom tiderna. Resultatet visade sig inte bero på Yohio utan de övriga sju låtarna. David Lindgrens 66 116 röster till exempel ska normalt sett inte räcka till final. Det hade med nöd och näppe räckt till en andra chansen-plats om han tävlat i delfinal 3. I delfinal 2 och 4 hade David blivit utslagen med de siffrorna. Att han fick minst röster i finalen var med andra ord ingen dipp från delfinal till final utan ett ganska logiskt resultat. 

 

Sean Banan lyckades ju gå till final i år vilket han misslyckades med i fjol. Och han ska vara väldigt glad att han slapp hamna i andra chansen för Sean Banans röstningssiffror följer samma scenario nu som då. En mängd röster i omgång 1 men betydligt färre i omgång 2. Alla de övriga fyra bidragen som avancerade i delfinal 2 ökade istället rejält i andra röstningsomgången. Som tur var hade Sean en så stor ledning att han kunde jogga i mål som segrare ändå. Med 79 428 röster i omgång 1 var han den som fick flest röster av alla i första omgången. Till och med fler än Yohio. 

Sean Banan är kungen av röstningsomgång 1 i Melodifestivalen

 

Minst antal röster i år fick, föga oväntat, Jay Jay Johanssons märkliga låt Paris. 5526 röster är dock inget bottenrekord. Det rekordet innehas fortfarande av Jennifer Newberry från 2002 då hon enbart fick 2360 röster. 

En sak får mig att bli smått illamående när jag läser siffrorna. (Nej, det handlar inte om Behrang Miris finalmiss för faktum är att han aldrig var nära att nå final) Det handlar om Michael Finer och Caisas underbara We´re still kids. De slogs ut redan i första omgången då de fick 12 098 röster och slutade 6:a. Men faktum är att de var mindre än 1000 röster från att vara 4:a och då hade det funnits alla möjligheter till avancemang. Speciellt eftersom Gosa minskade sitt röstantal i andra omgången. Och det faktum att en så komplett värdelös låt som Gosa slår ut turnéns skönaste saxofon är ju närmast att betrakta som hädelse. 

Som väntat är kvällstidningarna fyllda med massa åsikter där folk säger att man ska lägga ner internationella juryn nu när de körde över folket i lördags. Det är inte oväntat alls. Tvärtom. När folk inte får sin vilja igenom så finns det några klassiker som alltid framförs av arga tittare och som per automatik blir förstasidesnyhet dagen efter i kvällstidningarna. 

 

1. Jag kom inte fram på telefonen - det är skandal!!

2. Låt inte folk rösta - de har ju ingen smak!

3. Lägg ner juryn, det här är ju folkets tävling!

 

Den här gången var det alternativ 3 som vann och den är definitivt ovanligare än alternativ 1 och 2. Den absolut vanligaste åsikten från folket i de här sammanhangen är nämligen att de vill avskaffa sig själva. "Folket" får alltid klä skott för all dålig smak - enligt dem som inte anser sig vara folket. Ska då SVT ta den här kritiken mot internationella juryn på allvar? Svar: nej. 

 

Min gissning är att 90% av de som nu vill slopa internationella juryn är samma personer som vill slopa folkets röst när de inte får sin vilja igenom. Man hör sällan några konstruktiva argument gällande detta utan det rådande röstningssystemet används som en spottkopp där man kan rikta all ilska för att fel låt vann. 

 

Jag har däremot full respekt för de som principiellt tycker att det är fel, eller kanske fusk, att fråga Europa innan man skickar ett bidrag till ESC. För det finns ju en charm med att inte ha en aning om vad Europa kommer att tycka när man skickar iväg en låt. Dessutom har man ju ett väldigt tydligt mandat från svenska folket om de enbart är tittarröster. Samtidigt får man väga det mot hur viktigt det är med framgång i den här tävlingen och hur Sveriges placeringar i ESC trots allt påverkar intresset för Melodifestivalen. I och med Eric Saades tredjeplats och Loreens seger så har tittarsiffrorna för MF stigit anmärkningsvärt det kommande året. Så även om svenskarna tycker att MF är viktigast så har placeringen i ESC betydelse. Och det är ju faktiskt bara några år sedan väldigt många i Sverige hade uppfattningen att vi aldrig någonsin mer kommer att nå resultat i ESC. Så behovet av förändring då var synnerligen stort. Dessutom är frågan hur man skulle kunna få en röstning med enbart tittarröster TV-mässig. Några större regionala skillnader i hur man röstar i Sverige finns knappast. 

 

Jag tycker ju att det är oerhört intressant att se vad bedömningen av en låt blir när man inte känner till artisten. Till hur stor del är våra röster påverkade av våra kunskaper om artisten, tidningarnas betyg, oddsmakarnas odds med mera? Internationella juryn ger ett litet svar på den frågan och därmed uppfyller de ett syfte. Sen ska man komma ihåg att internationella juryn i första hand ger en spegling av vad jurygrupperna i Europa kommer att tycka snarare än tittarna. De som sitter i internationella juryn i MF är personer som arbetar med musik, exempelvis musikläggare på radiostationer, tv-producenter som jobbar med musik, artister eller låtskrivare. Och eftersom jurygrupperna i ESC står för halva makten precis som i MF, så ger det ju en tydlig fingervisning om dessa jurygrupper gillar en låt.