Schlager-Micke

2013-02-07
19:56:00

Första intryck av bidragen i Göteborg
Det är något speciellt med Melodifestivalen i Göteborg. Det har med åren utvecklats till hela MF-turnéns lägereld. När andra städer får udda, spekakulära artister så tilldelas alltid Göteborg det som doftar hemtrevligt, allsångsvänligt och svensktoppen. Och publiken i Scandinavium är alltid turnéns säkraste kort. Göteborgare kan det där med att skapa bra stämning och - inte minst - lyfta doldisarna till oanade höjder. Jag har nu lyssnat på den lilla snutt man kan lyssna på för de åtta bidragen i Göteborg och det här är mina spontana intryck. 
 
Anton Ewald - Begging
Modern och proffsigt framförd klubbmusik men inget som griper tag i mig. Jag har hört den här typen av låtar ett otal gånger på friskis men i det här sammanhanget, där man söker den stora hooken, så räcker det inte med enbart den stora energin. Jag tycker att det här är lite väl opersonligt. 
 
Felicia Olsson - Make me No 1
Storslaget, pampigt och i 6-takt. Den kombinationen faller mig ofta i smaken och jag tycker det här känns lovande. Jag vet inte om Felicia kommer att nu ut till tittarna och det är ju ingen powerballad vi snackar om men refrängen är ändå relativt stark. 
 
Joacim Cans - Annelie
Det känns lite onödigt att han väljer namnet Annelie (och dessutom ber henne vakna) i en låt som i allt annat påminner om Magnus Johanssons "Vakna nu Anneli". Det är lite folkmusik-pop och det vet vi är något som ligger folkhemspubliken varmt om hjärtat. Jag tycker det här är helt okej, låg hitfaktor men hög trivselfaktor. Vi är ju ändå i Göteborg. 
 
Swedish House Wives
Om nu Anton Ewalds låt saknade hook så kanske han borde ha letat hos Swedish house wives. Den här låten påminner inte så lite om Lady Gagas The edge of glory och få låtar de senaste åren har varit bättre. Det här är både en dans- och partyrökare. Heja!

Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello goodbye
När Aftonbladets Markus Larsson benämnde den här låten som "en jävla badbollspop som ger migrän" så växte mina förväntningar rejält. Till skillnad från herr Larsson så gillar jag badbollspop. Sånt som låter somrigt, plastigt och oförargligt. Men här går nog gränsen. Det här var extremt utslätat och helt ointressant. 
 
Louise Hoffsten - Only the dead fish follow the stream
Det känns som att Louise går in och gör sin grej utan att kompromissa, all heder för det. Som festivallåt är den väl lite malplacerad kanske men det är kanske den låt som skulle funka bäst som "billåt". Den bara fortgår utan att man tappar koncentrationen på körningen. Jag ger ändå Louise godkänt och hade hoppats att SVT hade valt ett annat klipp än 30 sekunders knappt hörbart munspelssolo. 
 
Rikard Wolff - En förlorad sommar
Svårbedömd låt på det lilla man hör. Det känns som att det finns potential i det här. Wolff har ju sin fantastiska berättarröst när han sjunger och det är lågmält avskalat och vackert. Men det saknas ändå någonting som gör att den inte lyfter. Jag hoppas att detta "någonting" finns bland de övriga två minuterna man inte får se i klippet. 

Sean Banan - Copacabanana
Bananen var ju en av mina favoriter förra året och man känner igen mycket av honom i år igen (och något annat hade ju varit synnerligen överraskande). Copacabanana ser ut att vara ett roligt nummer och refrängen sitter som en smäck. Sen är den här typen av låtar väldigt beroende av att folk inte har tröttnat - och att barnen får sitta uppe hela sändningen. Det fick de uppenbarligen inte i andra chansen förra året.

Kommentarer:
#1: Eulenspiegel

Jag har ju insett nu att jag och Schlager-Sverige har börjat glida isär från varandra allt mer och mer. Min absoluta favorit i den här deltävlingen är Rikard Wolffs lilla sorgsna ballad. Jag gillar även Joacim Cans låt, även om jag är väldigt förvånad över att han väljer att göra MF-debut med trubadurpop istället för hårdrock. Eriks och Tones låt trodde jag att jag skulle tycka riktigt illa om, men av det jag hörde tyckte jag det var rätt behagligt, om än utslätat som du sa.

Och även denna veckan verkar danskillen hamna sist på min lista. Så jag kommer kanske inte vara på skyhögt humör när den går till final (och förmodligen inte heller när danskillarna Eddie Razaz och Martin Rolinski går vidare nästa vecka ;)).

2013-02-07 @ 22:16:47

Deltävling 1 var mycket bättre.
Vid en första lyssning (iofs bara en minut) så gillade jag ingen av låtarna särskilt mycket. Louise Hoffsten möjligtvis. Men inte ens hennes låt känns som en MF-vinnare jag skulle vilja skicka vidare till ESC. Fördel David och Yohio alltså.

2013-02-08 @ 13:45:14
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: