2012-02-05
19:04:22
Loreen blir livsfarlig i Globen
Så har jag precis kommit hem från Växjö när årets Melodifestival äntligen har sparkat igång. En delfinal som bjöd på en underhållande banan, en tafsande Flinck, tre utmärkta programledare och - förstås - ett magnifikt modernt dansnummer signerat Loreen. Den första delfinalen i Melodifestivalen är den enda som aldrig vaskat fram en vinnare. Än återstår många låtar att höra och se, men Loreen är defintivt vinnarmaterial. Hon gjorde ett alldeles strålande framträdande som bara osade artistiskt integritet, hon har rösten, mystiken och inte minst - en bra låt. I enminuters-klippen inför tävlingen var det svårt att få något grepp om Euphoria men väl igår förstod man att det var en fulländad modern discodänga som levererades.
Programledartrion glänste och mest av alla glänste Gina Dirawi. Att man kan vara så cool i en situation där halva Sverige kollar och med så lite erfarenhet från livesändningar visar på en otrolig naturbegåvning. Jag såg henne redan i Musikhjälpen i december och charmades totalt av hennes rapphet, naturlighet och respektlösa, men samtidigt, vänliga attityd. I dessa tider med allt snack om att det finns för få kvinnliga programledare - ge Gina Dirawi en egen talkshow på bästa sändningstid! Webben är på tok för litet för en sån pärla.
En annan som dominerade var Kingen. Ja, ni vet vem. Sean "den förste" Banan. Normalt sett är jag allergisk mot humorbidrag i den här tävlingen och det är kanske den svåraste genre man kan ge sig på eftersom gränsen mellan skratt och pinsamma suckar ibland är skrämmande tunn. Men jag tycker Sean Banan spelar sin roll bra och framförallt var det kvällens hittigaste refräng han levererade. För mig hade han gärna fått sno en finalplats från de brölande Dead by April, men humor är uppenbarligen tio gånger mer provocerande för TV-tittare än growlande metalkillar.
Ni som läst mitt tidigare inlägg om Thorsten Flinck vet vad jag tycker om honom men här måste man kunna skilja på sak och person. Han knuffar bort de som vågar gå före honom fram till scenen, han tafsar på Gina Dirawi och han svarar som vanligt på all kritik genom att säga att alla andra är idioter och han själv är en missförstådd kristen socialist (vilket borde få många att överväga att bli satanister). MEN han var över all förväntan under sina tre minuter på scen och Jag reser mig igen är en riktigt bra låt. Andra chansen-platsen var fullt välförtjänt!
Programmet som helhet då? Bra tycker jag. Äntligen har man börjat sålla i programledarmanuset och insett att man inte till varje pris måste krydda varenda mening med en lustighet. "Less is more" verkar vara ledordet och som tur vad slapp man också dåliga sketcher inför varje framträdande. Det blev istället en slags boxningsintroduktion. Och man sparade istället ihop till en riktigt rolig sketch om svenne-beteende framför TV:n under MF.
Programledartrion glänste och mest av alla glänste Gina Dirawi. Att man kan vara så cool i en situation där halva Sverige kollar och med så lite erfarenhet från livesändningar visar på en otrolig naturbegåvning. Jag såg henne redan i Musikhjälpen i december och charmades totalt av hennes rapphet, naturlighet och respektlösa, men samtidigt, vänliga attityd. I dessa tider med allt snack om att det finns för få kvinnliga programledare - ge Gina Dirawi en egen talkshow på bästa sändningstid! Webben är på tok för litet för en sån pärla.
Efter besöket i VIDA arena i Växjö står jag fast vid att Melodifestivalen ses bäst från TV-soffan. Ljudet var svagt, jag satt på bakre parkett och tittade mest på - ja - TV-skärmen. Nej nu kommer jag framöver bänka mig i TV-soffan under MF. Och nej Thorsten - jag reser mig INTE igen.
Kommentera inlägget här:
