2012-02-16
12:21:41
"Cirkus Ranelid" har anlänt till Leksand
Det finns få saker kvar att säga om Björn Ranelid som andra inte redan har sagt - eller som inte redan sagt själv....Men när han nu ska tävla i Melodifestivalen så är det självklart på sin plats att jag säger mitt också. Det har väl undgått få att han ska upp på scenen på lördag i Leksand i Melodifestivalen. Den största sensationen i Melodifestivalens historia sa någon om han deltagande. Oj, det var visst han själv som sa det ja...Jag håller definitivt inte med. Det är väl snarare ganska givet att en person som dykt upp i snart sagt varenda soffprogram och lekprogram som existerar i svensk TV också ger sig in i det största programmet. Han tävlade i Lets danceför något år sen. Varför är det överraskande att han är med här? Då tycker jag Thorsten Flincks deltagande var betydligt mera överraskande.
Jag vill klargöra en sak från början. Jag har ingenting emot personer som tar mycket plats. Stora egon förgyller ofta vår vardag när de brer ut sig på scen, i TV-soffor i debattpaneler med mera. Många vill synas för att de har ett stort bekräftelsebehov och det är inget fel med det - bara man står för det. Det är just det Björn Ranelid inte gör. I varje intervju jag sett med honom så poängterar han hur oerhört ointresserad han är av att synas och höras samtidigt som han (utan att intervjuaren frågar honom om det) berättar hur många människor han uppträtt för, att han är den enda personen som kan hålla igång en monolog ett visst antal minuter utan manus, att han kan prata åtta språk flytande och allt annat han slängt ur sig.
Allt detta får han säga oemotsagd. Varför? För att allt är sant? Nej det handlar snarare om att alla vinner på cirkus Ranelid. Som reporter vet jag själv att man ibland får vänta förgäves på att få ett bra citat från vissa intervjupersoner. De säger det som förväntas och så har man ingen tydlig rubrik eller vinkel på intervjun. Med Björn Ranelid behöver ju reportern inte anstränga sig för att få citat - de serveras ju på silverfat. Och vad händer om man ifrågasätter det han säger? 1.Ranelid blir förbannad 2.Reportern har förlorat sina bra citat = Båda är förlorare. Alltså tillåts ju freakshowen fortsätta i all evighet.
För några veckor sen dök han upp i Skavlan och det mesta var sig likt när det gäller Ranelid. Han bredde på med att han är den enda författaren i Sverige som fått ett språk uppkallat efter sig med mera. Dessutom använde han sig av den teknik som han utvecklat till fullo. Att använda en beundran för personer i egna syften. Det vill säga att ösa kreativa, välformulerade superlativ över någon annan person för att på så sätt briljera med sin verbala förmåga. I det här fallet var det den norska "mot alla odds"-deltagaren Birgit Rökkum Skarstein som var subjektet för det ranelidska hyllandet.
Men som jag sagt tidigare, man måste skilja på sak och person. Om låten Mirakel verkligen är bra så ska den vidare. Detta är ju en musiktävling trots allt. Och Cirkus Ranelid lär inte få tittarantalet att minska på lördag.
Jag vill klargöra en sak från början. Jag har ingenting emot personer som tar mycket plats. Stora egon förgyller ofta vår vardag när de brer ut sig på scen, i TV-soffor i debattpaneler med mera. Många vill synas för att de har ett stort bekräftelsebehov och det är inget fel med det - bara man står för det. Det är just det Björn Ranelid inte gör. I varje intervju jag sett med honom så poängterar han hur oerhört ointresserad han är av att synas och höras samtidigt som han (utan att intervjuaren frågar honom om det) berättar hur många människor han uppträtt för, att han är den enda personen som kan hålla igång en monolog ett visst antal minuter utan manus, att han kan prata åtta språk flytande och allt annat han slängt ur sig.
Allt detta får han säga oemotsagd. Varför? För att allt är sant? Nej det handlar snarare om att alla vinner på cirkus Ranelid. Som reporter vet jag själv att man ibland får vänta förgäves på att få ett bra citat från vissa intervjupersoner. De säger det som förväntas och så har man ingen tydlig rubrik eller vinkel på intervjun. Med Björn Ranelid behöver ju reportern inte anstränga sig för att få citat - de serveras ju på silverfat. Och vad händer om man ifrågasätter det han säger? 1.Ranelid blir förbannad 2.Reportern har förlorat sina bra citat = Båda är förlorare. Alltså tillåts ju freakshowen fortsätta i all evighet.
För några veckor sen dök han upp i Skavlan och det mesta var sig likt när det gäller Ranelid. Han bredde på med att han är den enda författaren i Sverige som fått ett språk uppkallat efter sig med mera. Dessutom använde han sig av den teknik som han utvecklat till fullo. Att använda en beundran för personer i egna syften. Det vill säga att ösa kreativa, välformulerade superlativ över någon annan person för att på så sätt briljera med sin verbala förmåga. I det här fallet var det den norska "mot alla odds"-deltagaren Birgit Rökkum Skarstein som var subjektet för det ranelidska hyllandet.
Men som jag sagt tidigare, man måste skilja på sak och person. Om låten Mirakel verkligen är bra så ska den vidare. Detta är ju en musiktävling trots allt. Och Cirkus Ranelid lär inte få tittarantalet att minska på lördag.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Håller med till fullo!