Schlager-Micke

Ojoj, det är svårt att veta var man ska börja när man ska sammanfatta den här Eurovisionfinalen. Det var så mycket som hände som var så fullständigt oväntat. Sveriges bästa placering sen 1999, den mest spännande omröstningen i mannaminne, Frankrikes historiska flopp, Italiens sensationella andraplats, Azerbaijans seger....Jag börjar med det roligaste - Sveriges återupprättade heder i ESC.


Äntligen en svensk framgång! Eric Saade krossade sig fram till en tredjeplats

Jag hoppades in i det sista på en svensk framgång men det var som att jag inte vågade tro det. Man hade nästan glömt bort hur det kändes att ha Sverige högt upp i resultatlistan under en omröstning men jag har hela tiden tyckt att Popular är ett otroligt snyggt nummer och en otroligt effektiv låt med en karismatisk artist. Dessutom är den perfekt anpassad för att funka på en snabbrepris, allt i låten kan tryckas ihop på några sekunder. 100% TV helt enkelt. Det präntar in en stämpel som inte bleknar bort. Men att jag inte vågade tro på en framgång handlade nog just om att jag inte VÅGADE tro på det. Man ville inte bli besviken en gång till. Tredjeplatsen är en stor revansch för Sverige och inte minst för Fredrik Kempe som tävlat tre år i rad i ESC utan framgångar. Nu fick han äntligen en framgång även om det var så sjukt nära att det blev ännu bättre än en tredjeplats. Tvåa eller trea vad spelar det för roll kanske ni undrar? Jo för mig spelar det roll. Trea har Sverige blivit fyra gånger förut men tvåa har vi bara blivit en gång, 1966. En andraplats hade suttit ännu finare om inte Italien gått om på sista rösten.

Italien ja, andra plats! Vem hade trott det? Tre minuters jazzimprovisation borde ju vara det mest chanslösa man kan tävla med i ESC. Men även jag (som lätt klassar sån här musik som pretentiös dynga) tyckte att det blev ett visst drag när en blundande Raphael Gualazzi öste på med sitt brassband direkt efter Frankrikes nervkollaps.


Raphael Gualazzi stod för gårdagens största skräll med en andraplats

Jag kan inte låta bli att tycka synd om franske Amaruy Vassili. Storfavoriten som slutade på 15:e plats. Det ska inte vara möjligt men Amaruy gjorde allt fel från första tonen. Det lät nästan som att han sjöng i fel tonart eller så var han bara nervös. Jag trodde att en operasångare är den första man kan lita på när det gäller scenframträdande men direkt när han var klar var jag och mitt sällskap framför TV:n rörande överens - det där var en ren "Håkan Mild-straff" (högt över ribban för den som missade fotbolls-VM -94). När han sjungit klart stod det klart att det inte skulle bli någon fransk seger, däremot förstår jag inte Finlands debacle.

Paradise Oskar var ensam med sitt tilltal i den här finalen och han gick rakt igenom rutan med en behaglig melodi. Jag trodde att han skulle bli bäst i Norden - han blev sämst. Obegripligt!

Fruktan för Irland gick som en berg-och-dalbana under omröstningen. De var borträknade, de kom tillbaka och skuggade täten (bland annat tack vare Sverige, skäms på er!) men sen tappade de igen och jag kunde andas ut. Min gissning är att jurygrupperna fällde Irland och höjde upp Italien, men det är bara en gissning. Men beskåda detta faktum - 20 av 25 länder fick en tolvpoängare. 20 av 25!! Det här var som sagt en unik Eurovisionfinal.

Vinnaren måste jag ju nämna, självklart. Stort grattis till Azerbaijan som kämpat så hårt för en seger flera år i ESC. Man kan inte direkt anklaga de för att inte ta tävlingen på allvar och jag förstår varför de är så överseriösa. Hur många i Sverige har koll på Azerbaijan? Hur många kan stava till landets namn? (inte ens jag som väljer den enklare internationella stavningen:) Hur många vet var det ligger? Små länder blir oftast kända för en idrottslig framgång men Azerbaijan har istället satsat allt på ett kort - Eurovision Song Contest och det hedrar dom. Jag kan tänka mig att många slog upp kartboken efter gårdagens program för att kolla var egentligen det där landet med världens krångligaste namn ligger. Nu är ju bidraget egentligen mer svenskt än Azerbaijanskt då låtskrivarna är från Sverige, nummret elegant koreograferat av Rennie Mirro och med svenska dansare. En hyfsad revansch för Vera Prada och Jessica Marberger som ju missade finalen i MF tillsammans med Shirley Clamp. Nu kan de trösta sig med att de i alla fall lyckades vinna Eurovision...


Ell/Nikki drog till slut längsta strået och gav Azerbaijan en mycket efterlängtad seger

I ett startfält som egentligen saknade en vinnare så blev den minsta gemensamma nämnare som vann. Running scared är en sofistikerad, välgjord poplåt men även när jag ser nummret igen nu så får jag ingen vinnarfeeling. Det här är låt som skulle kommit trea, fyra i ett normalt ESC-startfält men den här gången räckte det till seger. Jag tror inte att Running scared kommer att bli särskilt ihågkommen som en stor vinnare i historien. Tvärtom tror jag att alla de senaste årens vinnare (ja, även Dima Bilan, trots att det tar mig emot att skriva det) skulle vunnit överlägset i det här startfältet.

Jag gläder mig åt Sveriges placering och ser fram emot 2012 i Baku. Förhoppningsvis med starkare låtar men troligtvis inte med mig på plats. Det känns lite väl avlägset att åka dit även om resmålet är exotiskt.