Schlager-Micke

Christer Björkman får ju ständig kritik för allt han gör och inte gör i den här tävlingen och jag är väldigt imponerad över hans drivkraft att år efter år tro på sina idéer och våga driva de vidare. Bara slutsatsen från förra året till i år är bland det modigaste man kan göra. Sverige floppar för fjärde året i rad i ESC, ropen höjs som vanligt på Björkmans avgång och vad gör han? Kliver åt sidan? Nej, han säger att han behöver MER makt i Melodifestivalen. Det är så otroligt tufft och kaxigt gjort eftersom hela kritikerkåren hånleende stod beredda med sina yxor i samband med årets tävling. Frågan var bara vem som skulle svinga yxan först. Svaret är att det gjorde Björkman själv.



Christer Björkman har tidigare haft makt över fyra jokrar i Melodifesitvalen, i år blev det i praktiken 15 då han valde ut så många låtar till startfältet. Om just Popular var Björkmans eller juryns val vet jag inte men jag vet andra ändringar som gjordes i år som måste betraktas som succé. Framförallt internationella juryn.

Eric Saade vann inte med stor marginal hos internationella juryn men om man studerar resultaten som jurygrupperna gav Popular i MF och jämför med poängen i ESC så kan man konstatera att samtliga länder som gav Eric Saade poäng i MF gav också Sverige poäng i ESC-finalen. Om vi nästa år för en helt överlägsen vinnare i MF med ännu mer poäng från internationella juryn kan vi nog räkna med en hel del poäng i finalen också.

Det här systemet garanterar givetvis inte 100% framgång. Hela grejen med ESC är ju att det inte finns någon formel för 100% framgång. Och hade det funnits så hade den här tävlingen varit död sedan länge. Sedan Irlands glansdagar på 90-talet så har inget land vunnit ESC mer än en gång. Det är nya länder varje år och få tävlingar är så vitala och icke-statiska. Men internationella juryn fyller 100% mer nytta i en final än svenska jurygrupper som är fast i sin trångsynta syn på vad som är bra musik.

När det gäller poängen Sverige fick i finalen så var det för en gångs skull inte en skörd av grannländers röster. Fyra av de länder som inte gav Sverige några poäng alls ligger runt Östersjön, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Sverige plockade i år poäng från alla Europas hörn vilket är mycket ovanligt.

Det återstår att se vilken roll Christer Björkman får nästa år i den här tävlingen. Han har flaggat för att han ska lämna över en del av sitt ansvar till andra men fortfarande finnas med i produktionen. Om man ser till startfältet i MF i år så får Björkman gärna välja ut 15 låtar nästa år också. Årets 32 låtar höll betydligt högre klass än de i MF 2010.

Slutligen lite om Eric Saade. Jag måste säga att jag gillat hans kaxiga attityd just för att den är så ovanlig i den här världen. Till en början kändes det lite krystat när han talade om sig själv som en nöjesvärldens Zlatan. Det här var ju bara en söt poppojke som man förväntade sig skulle bete sig som sådana oftast gör. Det gjorde han uppenbarligen inte och jag tycker att det var uppfriskande med ryss-bråket mot Alexey Vorobyov, hans känga mot den norska journalisten som sågade honom och hans ständiga målmedvetenhet. När det gäller Melodifestivalen håller jag med Alexander Bard - det är för få påhopp. Tack Eric för att du friskade upp tävlingen.