Schlager-Micke

Okej vi tar det tråkiga först - röststrulet. Idag är det det som dominerar snacket efter andra chansen och även om jag varit rejält irriterad på hur framförallt Aftonbladet gjort allt för att smutskasta tävlingen i år så ska jag inte sticka under stol med att det här var ett rejält problem. Tidigare missar bleknar jämfört med att fel telefonnummer visades i rutan under flera av duellerna igår.

Det är otroligt klantigt gjort av SVT, speciellt med tanke på att de här felen existerade även under genrepet på fredagen. Projektledaren för Melodifestivalen, Thomas Hall, sa igår att missarna inte påverkat resultatet men han vill ändå inte presentera röstningssiffrorna. Det ligger i linje med hur SVT gör varje år, att de visar alla röstsiffror först efter finalen. I vanliga fall är det en bra princip men den här gången borde man göra ett undantag så att man inte lämnar fältet öppet för spekulationer. Och jag köper inte resonemanget att felet inte har påverkat resultatet. Hur kan SVT veta det?

Jag gissar att de menar att vinnaren hade en övervikt i röstantalet även innan de felaktiga telefonnummrena visades. Men många som hade tänkt ringa och rösta tvekade säkerligen när de såg fel nummer i rutan och vem vet hur de hade röstat då? Det här är missar som inte får hända och vad som kan ses som ödets ironi i det här fallet är att senaste gången det var ett liknande röstningsfiasko var 2003 i andra chansen (eller tittarnas val som det hette just det året). Det var inte alls lika allvarligt den gången men programmet sändes i samband med Söndagsöppet och vem var det som var programledare då? Jo Rickard Olsson. Han har haft minst sagt oflyt kan man lungt konstatera.

Nu till låtarna och resultatet. Årets Andra chansen var stark, mycket stark och den var mer svårtippad än någonsin då varenda duell kändes  som dött lopp. Mina chanser att vinna "Gissa resultatet" flög all världens väg med min tippning men jag var ju samtidigt glad att min stora favorit i år gick til final - The Moniker. Med sin gladlynta Beatleshyllning med dansande svampar i bakgrunden blev han en av finalisterna och där hör han hemma.

Sara Varga tycker jag nog också hör hemma i finalen. Hon sticker ut både textmässigt och musikaliskt och breddar startfältet i finalen med en låt som är stark i all sin enkelhet. Men det var otippat för min del. När Love Generation hade slagit ut Jenny Silver (den mest svårtippade duellen där jag till slut trodde på Jenny Silver) trodde jag nog att de skulle slå ut Sara Varga också men tyvärr lyckades de inte upprepa sitt fina framträdande från den första duellen utan var tillbaka på falsksång a´la karaoke och då var det tack och hej.

Shirleys Angels kändes från början som den låt i AC som hade minst i en final att göra. Välgjord men ointressant pop som samtidigt är totalt överkoreograferad. Pernilla Andersson var allt det Shirleys Angels inte var med en låt som var lika okonstlad som framträdandet och att hon slog ut änglarna var helt väntat i mina ögon.
Finalen blir nog väldigt mansdominerad då endast tre bidrag framförs av tjejer. Ojämställt kan tyckas men ska man se det hela i det perspektivet så är det verkligen tid för en kille att få vinna MF nu. Senast det hände var 2005 och innan det var det 2000 och en kille kommer att vinna 2011. Allt annat vore mer än en skräll.