Schlager-Micke

Segerrusiga Eric Saade och Fredrik Kempe efter storsegern igår

Det blev favoriten som höll. Eric Saade krossade glasrutor ända fram till seger igår och det finns flera positiva saker med gårdagens resultat.

Det viktigaste var att folkets favorit vann. Bara det gör en seger 100% legitim i mina ögon och här var det ju inget snack om saken. Marginalen till Danny var till och med större än vad jag trodde på förhand och det andra bra saken var att Eric även var internationella juryns favorit. Om än med liten marginal. Många satt på helspänn inför folkets röster, dock inte jag. Jag kände att Danny hade behövt ett rejält försprång om det skulle bli någon fajt om segern. Nu låg han till och med under inför folkets röster och då blev det ju en ren "Ericsgata". Fördelen med att Eric Saade även var internationella juryns favorit är att detta kanske minskar den ständigt återkommande (och lika tröttsamma) diskussionen om att "vi borde ha skickat tvåan istället". 

Min personliga favorit, the Moniker, var starkast i det övriga startfältet bakom de två giganterna och jag är mycket nöjd med att han kom så högt som på en tredjeplats. Det visade ju sig också att jag hade underskattat hans stöd från den internationella juryn. I östeuropa gick han hem riktigt bra med en tolva från Ryssland som topp. Att komma trea från Andra chansen är ett ovanligt starkt resultat.



Något som också slog väldigt väl ut var röstningssystemet med proportioneliga röster. Det höjde både spänningen och underhållningsvärdet när man inte visste vilken nästa poängsumma det var som skulle delas ut härnäst och framförallt är det ju oerhört mycket rättvisare än det gamla systemet. Det skilde ungefär 2600 röster mellan Danny och the Moniker, 0,2 % av rösterna. Med det gamla systemet hade det skilt 22 poäng! (motsvarande ca 60 000 röster). Hur kunde vi behålla ett sånt idiotsystem så många år?

Allt var dock inte frid och fröjd med finalen igår. Det totala röstantalet som kom in var klart lägre än de senaste åren. Ja faktiskt det lägsta sedan 2003. Nu har det knappast bara att göra med vad folk tycker om låtarna. Det är samma tendens i andra tävlingar som också tillämpar telefonomröstning. Nyhetens behag att vi tittare får påverka slutresultatet är sedan länge borta och man väljer med allt större omsorg vilka tillfällen man ska lägga sina pengar på en röst.

I övrigt från finalen då? Här kommer ett axplock:

# Tendensen för Linda Bengtzing var densamma som i tidigare finaler. Många röster i delfinalen men i finalen sviker publiken. Att Linda fick minst telefonröster av alla är dock extra anmärkningsvärt då hon ju vann sin delfinal. Men det fanns fler folkliga artister som The Playtones, Brolle och - inte minst Sanna Nielsen - som konkurrerade om de folkliga rösterna.

# Sara Varga visade sig vara min stora överskattning. Trots alla som berörts av hennes budskap under veckorna som varit så var både tittarstödet och internationella stödet svagt.

# När ska en 80-talist få vinna Melodifestivalen? 90-talisterna Saade och Bergendahl har vunnit de två senaste festivalerna och innan det är det 70-talister och bakåt som vunnit. Detta är givetvis bara en slump, men en ganska rolig slump för en statistiknörd som mig:) 

Jag har ingen aning om ifall det kommer att bli fågel eller fisk (eller varför inte Bratwurst?) för Eric Saade i Dusseldorf. Det som talar till hans fördel är utan tvekan det TV-mässiga nummret. Det är svårt att möta Popular med en axelryckning och Eric själv känns ju som så TV-mässig så man nästan undrar om han föddes i direktsändning. 

Det som talar emot honom är att det blir ytterligare en Fredrik Kempe-komposition i ESC. De tre senaste åren har Fredriks låtar tävlat i Eurovision (Hero, La voix och norska My heart is yours) och placeringarna har varit synnerligen blygsamma, 18:e, 21:a respektive 20:e plats. Men Fredriks prestation ska inte underskattas. Med sin tredje seger är han nu riktigt stor i Melodifestivalhistorien.

Stort grattis Fredrik! Och förstås, stort grattis Eric!